Nyklippt, bränd hand och en lycklig regissör.

Ojojoj. Gårdagen var helt galen. Det var en sliten och grinig gycklargrupp jag mötte upp under dagen igår. Men efter ett fantastiskt genrep fans inga tvivel. Nu var det dags. Men kvällen inleddes med strul och skulle fortsätta likadant... Jag hade bokat en som skulle öppna ruinen åt mig klockan 19. Men klockan blev halv åtta och Ida lite bekymrad. Till slut får jag tag i någon med nyckel och får komma in i ruinen vid 20. Mini-morr. Torunn hjälper mig att ställa iordning och hon överlämnar ett gäng rosor. Tack Torunn, sa jag, men hon sa att det var från en "hemlig beundrare"... Jag undrar jag... Hemlig beundrare? Folk började köa 1 ½ timme innan föreställningen började. MÄKTIGT.

 

När gycklarna anlände vid 20:30 (direkt efter ett Tornerspel) så hade inte våra utlovade vakter dykt upp. Skumt, de skulle ju komma några... Men dom kom aldrig. Så jag och Fredrik fick sköta insläpp när vi egentligen hade annat att göra. Morr. Men det var rätt fett att se kön... Fy fan vilken kö! Jag kunde inte se var den tog slut! Det bara ringlade och ringlade och tog aldrig slut. Resultat; runt 400 personer i ruinen. GAAH! Efter en smärre försening på 5 minuter ser jag något som gör den annars coola regissören och pjäsförfattaren rätt skakig: Belysningen. Ruinen har tre stora marklampor som lyser upp ruinen nattetid, vi hade bett om att få dom släckta. Var dom det? Nej. Megamorr. Springer in till gycklarna och berättar det, alla får smärre panik, vi ringer till personal och elcentraler. Pjäsen blir försenad 20 minuter. Men publiken är trogen, kör ramsor och sjunger. Till slut får vi tag i en jourpersonal som kan släcka, men han bodde i Sanda (5 mil från Visby). GAAAH! Vi kör igång föreställningen med en varm 10.000 (eller nåt..) fucking watts belysning som tog lite udden av framförandet. Men LEeR fixar biffen. Och när vi kommer fram till magdansnumret, precis i takt med första position, släcks belsyningen. Man kan nästan tro att det var planerat, oerhört effektfullt! Joel trummar igång på sin darbuca och flickorna är på topp. Magiskt.

 

Föreställningen var succé och väldigt uppskattad. Många positiva kommentarer och bra respons. Mina bänkgrannar skakade hand med mig och undrade om det verkligen var jag som hade skrivit och regisserat. Ja, sa jag. OTROLIGT BRA, sa dom. Efteråt kunde vi pusta ut och gycklarna var helt i gasen efter en sån här kväll. De blev intervjuade av tidningen och pratade i mun på varann, som vanligt. Jag började plocka iordning så länge. Reportern frågade vad de tyckte om mig, när jag stog en bit bort. Jag låtsades inte höra (slog händerna för öronen och sa "bla bla bla, jag hör inget") Men dom hade bara gott att säga. Att jag var som en regissör ska vara och otroligt omtänksam. Det var trevligt att få höra... Medan dom blev intervjuade plockade jag kläder och rekvisita. Tänkte att jag skulle ta en fackla så jag såg nåt. Men det var dumt gjort av mig. Den blev snabbt övertänd och brände upp på handen. Så det var bara att åka hem och lägga handen i en tallrik fil och skrika lite. För er som undrar kan jag tala om att det svider. Idag har jag handen helt kladdig av vaselin. Fett is good.

 

Idag har jag klippt mig lite, jag smälter intrycken från igår och ler. Ikväll ska jag se på Loke och Trix. Mycket händer på Medeltiden.

 

"Och kom ihåg, egentligen finns inte mörkret, det är bara brist på ljus"


Kommentarer:
Postat av: chuliii

SÅÅÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄRRRRRR SSSSSSSTTTTTTTTTTOOOOOOOOOOLLLLLLLLLLLLTTTTTTTTTTTTT
va ja över leer och di herrom kvällen. går inte att beskriva me ord. gåshud!

2005-08-11 @ 14:06:36

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits