Reflektioner och en kaxig 4åring.
* Jag blir sentimental och tårögd av NKs julskyltning och barnens tindrande ögon framför det.
* Min kusin Rasmus är 4 år och hade busat på dagis med sin kompis. De hade tömt innehållet av en tvålpump och fröken konfronterade honom.
- Du förstår att jag måste berätta det här för mamma och pappa? Du förstår det?
Rasmus, 4 år, askaxig och självklar, svarar:
- Då tejpar jag igen munnen på dig.
* Jag får fanimej finnar av choklad. Har min pappa haft rätt i alla tider när han sagt det? Jag skulle aldrig erkänna det för honom! Haha!
* En av mina favoritsysselsättningar är att titta på folk och fundera på vilka dom är. Ibland börjar jag prata med dom. I söndags satt jag på bussen till stan. En dam i röd kappa satt bredvid. Jag tvekade att fråga henne om världen, vad hon jobbar med och varför det heter Lorensberg/Liseberg. Men när jag väl påpekade den vackra färgen på hennes kappa exploderade hon i en konversation. Hon fullkomligt sprutade ut ord och jag fick knappt tala till punkt. Hon kände kanske att någon såg henne. Inte bara som en i mängden, utan henne och hennes röda kappa.
Människor borde tala mer med varandra.
* Lyssnar på ledmotivet i Matrix. Får flashbacks till Kanal Superstar. Det är vad jag ska jobba med i framtiden. Ungdomar som spelar teater och växer som människor. Jag ska bygga mitt imperium på Donnergymnasiet - utöka med Estetisk teater och dans. En framtidsvision som växt fram.
Jag är och förblir gotlänning. In heart and soul. Vill vara nära mamma och pappa. Så är det.
* Min kusin Rasmus är 4 år och hade busat på dagis med sin kompis. De hade tömt innehållet av en tvålpump och fröken konfronterade honom.
- Du förstår att jag måste berätta det här för mamma och pappa? Du förstår det?
Rasmus, 4 år, askaxig och självklar, svarar:
- Då tejpar jag igen munnen på dig.
* Jag får fanimej finnar av choklad. Har min pappa haft rätt i alla tider när han sagt det? Jag skulle aldrig erkänna det för honom! Haha!
* En av mina favoritsysselsättningar är att titta på folk och fundera på vilka dom är. Ibland börjar jag prata med dom. I söndags satt jag på bussen till stan. En dam i röd kappa satt bredvid. Jag tvekade att fråga henne om världen, vad hon jobbar med och varför det heter Lorensberg/Liseberg. Men när jag väl påpekade den vackra färgen på hennes kappa exploderade hon i en konversation. Hon fullkomligt sprutade ut ord och jag fick knappt tala till punkt. Hon kände kanske att någon såg henne. Inte bara som en i mängden, utan henne och hennes röda kappa.
Människor borde tala mer med varandra.
* Lyssnar på ledmotivet i Matrix. Får flashbacks till Kanal Superstar. Det är vad jag ska jobba med i framtiden. Ungdomar som spelar teater och växer som människor. Jag ska bygga mitt imperium på Donnergymnasiet - utöka med Estetisk teater och dans. En framtidsvision som växt fram.
Jag är och förblir gotlänning. In heart and soul. Vill vara nära mamma och pappa. Så är det.
Kommentarer:
Postat av: Mam
Mammie loves you, Ida.
På Donnergymnasiet skulle de bli överlyckliga om du kom tillbaka.
De kan aldrig få en bättre teaterpedagog.
Vi ses snart, jag längtar efter att samlas i soffan och se på bra filmer, ta långpromenader i skogen och äta god julmat.
Puss och kram från Mam
Trackback