raukan

Ah, ännu en anekdot ur mitt hyperintressanta liv. Jag har fått ett myggbett precis vid ena ögat, så en bit av ögonlocken är svullen. Mamma säger att jag kommer få ett blåmärke där.

Lite action i vardagen här i villaområdet på Terra Nova.

Familjen Wahlgren håller på att rensa ur vinden nu ("Ni flytta jao, allihopen!") Så dagen har gått åt till att gå mellan datorn där jag laddar över musik från den stora stationära datorn till den mindre behändigare (och gulligare) laptopen som jag ska få ha med mig till gööteet, till att gå och rota i kartonger fyllda av så olika klädstilar/perioder. Gick igenom en hel kartong med baggyjeans, stora säckiga tröjor och Nikekollektion på Nikekollektion (min hiphop-period i åk 8... yo.)

Hihi. En vän har berättat om hennes första minne av mig. Hon började sjuan , jag gick i åttan och vi hade skåp i samma ända av korridoren. Det här utspelar sig första dagen på terminen när alla skulle bli tilldelade sina skåp. Hon berättade att jag tydligen fått ett underskåp och beklagade mig över det för en lärare, såklart med glimten i ögat men dock med en seriös ton;

"- Vafan, jag kan inte ha underskåp! JAG HAR JU HÄNG! Det funkar inte! Det ser du väl?!"

Jag var ett sånt ärkefreak på den tiden. Hihi. Men alla har ju sina perioder, inte sant Towe? Och det är minnen att skratta åt i efterhand. (Speciellt historien om mitt 2pac-altare, men det är way another story!)

Jag hittade i alla fall fina kläder också, kläder som jag trodde försvunnit och som jag längtat efter lite grann. Så som man nu kan längta efter ett klädesplagg... Kläder från olika skeenden i mitt liv. En lila tjocktröja med trycket Terra Novaskolan på bröstet och IDA längst med sömmen nere. Alla kläder med olika Disneymotiv. Tröjan jag hade på skolfotot i nian. De målade jeansen och den lila långärmade tröjan från min första skoldag på Donnergymnasiet. Those were the days, and those were the clothes.

Tycker det är konstigt med den här vuxenifieringen av alla barnkläder nu för tiden. Eller är det jag som är cynisk och konservativ? Men var det inte så, när vi växte upp hade man tights och sandaler? Nu springer småknattar runt med jeans och klack? Nä. Barn ska få vara barn. Att bli vuxen är inget att eftersträva. Varför är det idealet? Egentligen? Varför är det vuxen man vill bli?

Kära lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur.