raukan

Nu är jag sådär trött igen. Ledsen och ensam. Varför blir jag såhär? Det är ju inte jag.

Det kanske tar tid för mig att komma in i nya sammanhang. Eller. Nej. Så har det aldrig varit förut. Så vad kan det bero på?

Jag är inte bästis-personen. Nä. Jag har mest relationer till väldigt många istället för några få. Men det är inte så många som kommer längst in.

Här är jag inte speciell för någonting. Åk hem, säger en dum jävla röst. Där är du i alla fall någon.

Jag har helt tappat distansen till allt. Tar allt personligt fast jag vet att jag inte ska. Söker bekräftelse fast jag vet att jag inte behöver. Fan. Jag är ju egentligen säker. Jag borde inte tänka så mycket. Bara vara Ida.

Svag i kroppen, svag i sinnet.

Varför ville dom ha mig? Jag ser på min klass och ser allas kvalitéer. Jag ser varför alla är här. Jag ser varför dom kom in. Men jag vet inte varför jag är här. Nä. Det vet jag faktiskt inte längre.

Nä. Nu ska jag sluta ömka mig själv.
Ikväll blir det lugna gatan, inga tider att passa. Kanske en film eller så.

Varför är jag så svag när jag kommit till den plats jag drömt om i flera år? Varför tvekar jag när allt finns framför mig? Jag är en sån tönt! :)