En fredag.

Idag är det fredag. Dagens lektioner har varit Laban, Musikalhistoria och Scenografi/Regi. Ska nog gå och shoot some hoops ikväll. Vi har ju tilgång till gympasalen dygnet om när den inte är bokad... : )

I eftermiddag kommer fritidsledarna tillbaka. Dom har varit på hajk. Moahaha. I regnet.. MOAHAHAHA.

Pappa fyller 54 år idag. Ringde hem och väckte honom kl 00:01 inatt. Han var så lagom glad.. Hehe. Men han kunde inte låta bli att charmas när hans dotter är så desperat efter att vara först med gratulationerna..

Igår var vi några från klassen på ett ställe som heter Valand. Där hade Mille Productions en av deltävlingarna i "Starlight" - där du kan vinna ett skivkontrakt. Jag säger bara - FREAKSHOW! Nä. Nu ska jag vara snäll. Eller. Nä. Det ska jag inte. Konfrenciern såg ut att vara hämtad ur 90talets värsta period, tajta jeans, svart linne/magtröja, piercing, skidmössa (!?) och cowboyboots! Vi blev också bjudna på världens mest osympatiska och sämsta mellansnack. Well.
Moa i min klass var med, Mia körade. Hon sjöng en låt som heter Fall from grace och hon gjorde det så otroligt bra! Amazing är ordet, jag blev helt hänförd. Vilket röst! Sen var Johanna och David från Show1 också med. Johanna sjöng The winner takes it all med bravur, riktig skolad operettröst och David svängde loss till Michelangelo med väldigt säker röst. De andra bidragen var en kille som sjöng Mariah Carey - bra!, en tjej som körde country - bra det med, en grupp som hette Slowmo - en dj och en  weilargosse som gjorde det great -  och Fike, han som kom tvåa i Robinson förra året. Den sistnämda är en historia för sig. HAN stod för freakshowen!
Låten, till att börja med, heter Your Ass. Bara det säger väl en hel del. Vid sin sida hade han två blonda, svartlättklädda och okoreograferade tjejer som inte verkade vara alls bekväma med att skämma ut hela kvinnorsläktet. "To the leeeeft, to the riiiight" kunde dom inte ens pricka in. Ni vet, såna människor man inte trodde fanns på riktigt.
I pausen, under juryns överläggande, stog jag och Tina på golvet och dansade loss det fulaste vi kunde. De två blonda tjejerna ställde sig vid oss. En av dom började prata med mig..
- Assååå. Det är är liksom lite pinsamt, vi kan egentligen sjunga, vi har sjungit jättelänge, så nu kände vi oss jättefåniga på scen...
Vad svarar man på det? Jag sa nåt i stil med "Ja, det tror jag säkert..." Stackars stackars flickor.
Det slutade med att Slowmo, David och Fike gick vidare. Hmm. En ska bort?


Helgen..?
SOVA!!

Hallå Junis Gotland, ni ska komma hit på teaterledarutbildningen! HALLÅ!

Kommentarer:
Postat av: Pernilla och mammi

Hej lilla busfrö!
Vad fint och roligt och rörande du skriver. Jag och mamma har nu läst allting och vi saknar dig här nu!
Jag (Pernilla) vill säga att jag kan också känna mig så som du beskriver. Självtvivel, lite ledsamhet och ensamhet ibland. Men jag tänker på det som en nödvändighet, för att kunna ta mig fram på de stora, härliga vågorna måste jag kunna våga ligga som en strandad val i vattenbrynet också.
Din vän Towe har rätt, det är oerhört starkt att våga visa sig svag.
Många varma kramar till dig, syster. Jag är väldigt stolt över dig.
Pernilla

Ps.Mamma säger att hon också känner igen sig i det vi båda beskriver och sänder en massa kramar!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits