raukan

Känner en stress över sommaren och livet i sig. Orkar inte träffa folk detta lov, vill bara vara själv, men får lite dåligt samvete för att jag inte är social. Sen tänker jag en massa på pjäsen jag ska skriva och regissera men aldrig kommer till ro. Jag vet att jag har ett tag på mig, men jag är stressad ändå. Ni som känner mig vet ju att jag måste göra allt till hundra. Och som läget är nu har mitt självförtroende fått sig en liten törn och jag tror inte på mig själv tillräckligt, vilket är skitlöjligt av mig. Vafaaan. Jag får gräva ner mig i mina tidigare succéer och dra peppande mantran och intala mig att jag är bra. Spela in ett band med beröm och sätta på repeat. Fast det känns också fel, att lyssna till det man redan har gjort - jag har varit jävligt bra en gång, men måste jobba mer för att komma tillbaka till den nivån. Så känns det.
Eller så är jag bara så utomordentligt fånig.

Har börjat kolla pjäser till etyderna i höst. Får kolla med Rickard vad han vill. Finns en del guldkorn.

Gaah! "Finns det nån som har en minut, som kan visa en väg så jag kan ta mig ut?"