raukan

Varje dag sen vi kom tillbaka från lovet har min ensemble med regissör börjat dagen med en Marsche Tonique, vilket är en rask promenad, och lite workout i form av situps och armhävningar.
Marsche Tonique i grupp är den totala förnedringen. Jag mår skit varje sekund av det. Men jag biter ihop. Speciellt jobbigt är det när gamla hjärnspöken letar sig fram, att mantrat "jag är inte tjock, jag är bara lite långsam, låt mig va" ekar i huvudet och när hela gruppen stannar upp för att vänta in mig... Då vill jag kräkas. Jag vet att ingen vill mig illa, men det är väldigt påfrestande redan som det är, att gå fort, sen att göra det i grupp, beroende av andra. Mina tankar far som blixten till basketträningarna på mellanstadiet.
- Okej, ingen får gå vidare till lay-ups förrän IDA har klarat att sitta i 90 grader! KOM igen nu, IDA!
Men det är bara att bita ihop. Som jag gjorde då. Grät när jag kom hem men gick lik förbannat tillbaka till nästa träning. Var nära att lägga av då, men gjorde istället ett ryck för att "visa dom jävlarna" till tränare och blev riktigt bra. Spelade hela högstadiet och halva gymnasiet. Sen fick det räcka.
Något positivt kom ur dagens träning, jag klarade för första gången i mitt liv att göra 10 armhävningar i rad. På knäna i och för sig, men ändå! 10 stycken! GALET!

Vår första scentid var idag. Kändes speciellt att få stå på scenen äntligen. Nu tänkte jag gå och sy lite...

Utnyttjade mitt presentkort hos David idag. En helkroppsmassage. Har smärre blåmärken över axlarna nu. Han förlöste en massa snor men jag känner ingen större skillnad efteråt. Bara jävligt trött. Kommer sova gott i natt, går väl och lägger mig nu eller så...