Att höra av sig på de mest konstiga tider.

Det finns en man jag lärde känna när jag var statist i Van Vetereenfilmerna på Gotland februari förra året. Vi hade helkul när vi väntade på tagningarna, spelade flipper och skojade friskt. Vi bytte nummer och fikade nån gång sådär. Han är säsongare, jobbar på kryssningar och flänger runt för det mesta, men ändå hör han av sig ibland, och då på de mest konstiga tider. När jag glömt bort att han finns så ringer det i min telefon och en manlig stockholmsklingade stämma ljuder;
- Tjaaa gullet, de e Peter, hur e läget?!
Han sms:ade två gånger på själva julafton och undrade om jag hade något speciellt för mig och ville att jag skulle ringa när jag hade tid, att han ville prata just idag. Och på nyårsdagens tidiga gryning då jag var på väg hem kl 4 ringde han och var lite en aning salongsberusad;
- Jag är i en taxi, någonstans i Stockholm... Jag vet inte var jag är, haha!
Ikväll ringde han igen, när jag såg på Spy Hard med Christine. Han var i Karlstad och såg på hockey, Färjestadare som han är. Han undrade om jag skulle hem i påsk och var rätt angelägen om att träffas.
- Gumman, det var ett tag sen, vi måste ses! Jag fyller ju 30, ska åka på kryssning med familjen, inte för att jag längtar efter siffran men festen lär bli fet!
Haha. Han är för go. Det kan gå flera månader och vi hörs inte alls och sen så ringer han, oftast ett kort men intensivt samtal och så är allt som vanligt igen. 
- Jo, jag tänkte på dig, och istället för att bara tänka så tänkte jag - jag ringer...!


spela spel
Ida Wahlgren gillar gröna detaljer.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits