raukan

De som känner mig är inte förvånad. Ida som lever efter praxis "om man ramlar av hästryggen är det bara att kasta sig upp på den igen, annars kan man gå och vara rädd för hästar resten av livet."
Jag har träffat en ny karl. Men vi har ett bäst-före-datum på 4 juni då jag flyttar härifrån. Det känns bra. Någon att dela korta sporadiska stunder av romantik med. De som känner mig skulle dock bli förvånade om de fick se honom. Inte alls min kopp the. När jag såg honom första gången tänkte jag direkt att han var för snygg. Vi lirar inte i samma liga var andra tanken. Men det verkade inte vara något hinder. Snarare en spänning. En värld jag inte vet ett squatt om. Och han är blond, till råga på allt.. :) Vi har trevligt och han är charmant, stilig, snygg och göteborgsk med fast jobb på ett företag som säljer fotbollsspelare och arrangerar träningsläger. Låter som ett kap, ey? 

Och världen fortsätter rulla. Nu är det inte lång tid kvar. Börjar kännas stressigt. Men bara på ett plan av att hinna med sina vänner här, staden och den tidiga sommarens upplevelser. För sen är Göteborg ett avslutat kapitel, vad jag vet just nu. Då väntar andra äventyr. På andra sidan landet. Och i viss mån havet.

Har bokat en lunchdejt med min tilltänkte make Erik nästa fredag i Stockholm. Ska bli kul att se honom igen, lillponken. Erik är min gamla granne hemifrån som jag planerat att gifta mig med i flera år. Nu går han på Handels och har måttsydda skjortor. Han tror alla mina fördomar om Handels kommer slå in när vi möts. Det tror jag med.

Fy fan så bra den gamla Savage Gardenlåten Two beds and a coffemachine är! Jag var ingen SGbrud när det begav sig men jag har konverterat. Det går att lära en gammal schlagertacka att sitta. Trots allt.

Glöm inte att lyssna på människor och deras historier.

Och glöm inte att vi bara kan förstå livet om vi tittar bakåt - men det måste levas framåt. Som en Kierkegaard en gång sa.