Lunarstorm och en svunnen tid.
Det finns inget sätt att lära känna sig själv som är lika bra som att läsa sin gamla Lunarstormdagbok! :) Jag håller på att gå igenom hösten 2004 nu. Och jag tycker det är tråkigt att jag inte kan använda mig av samma språk och uttryck av känslor på min blogg. Jag kunde vara mycket öppnare och känsligare på Lunarstorm, för att det var ett stängt community och jag kunde se vilka som läste mina inlägg. Bloggen är alldeles för offentlig. Det är också tråkigt att jag inte är lika utlevande romantiker som då. Jag var sååå naiv! Men jag önskar att jag kunde få vara det nu också. Fast det kanske är just det jag är... Naiv alltså. Visst, människor mognar, men jag hoppas att jag aldrig kommer sluta drömma så som jag gjorde när jag var 18 år. Drömma och falla.
Igår var det första advent och jag inflyttningsfikade hemma hos Mi, Robert och Diesal. Där var också Martin, Peter och två bekanta till värdparet som hade med sig sina hundar, Lukas och Inez. Alla tre hundarna är f.d misskötta hundar, Diesal har varit gatuhund på Irland, Inez är en gatuhund från Spanien och Lukas har levt ihop med en neurotisk kvinna. Så alla tre hundarna har sina alldeles speciella egenheter. Lukas är lite nervös för det mesta som är ovanligt, han tvekar till och med att gå igenom dörrkarmar(?) och sladdar är sjukt läskigt! Inez får epelleptiska(?) krampanfall och är jätterädd för allt. Trots detta är det väldigt bedårande djur! Det är som bebisar! Mamman, eller matten, heter Magdalena och jag tyckte verkligen att jag kände igen henne. Det visar sig att hon har varit gycklare med Towan på Medeltidsveckan och när jag var ihop med Joel så hängde vi i samma kretsar (anno 2000-2002?). När jag tillkännagav mig tittade hon på mig i 2 tysta sekunder. "Va, är det du??" Hon kände verkligen inte igen mig. Det är det ingen som gör. Så vi pratade lite minnen och om teatern. En väldigt trevlig kväll hos familjen Larsson/Damberg! Tyvärr inga foton på de andra hundarna, Inez skulle inte palla blixtarna.
En spegel är inköpt på Sirius loppmarknad. Den är röööd.
Imorgon fyller jag år. Hihi. Det känns faktiskt lite pirrigt.
Röd spegel. Ja, den ska vara lite sned, lite som Villa Villerkulla!
Mi fäktas lite lätt med grötsleven, Martin fruktar icke. Diesal får inte springa omkring bland tapetserarens prylar. Mi fixar. Robert poserar.
Igår var det första advent och jag inflyttningsfikade hemma hos Mi, Robert och Diesal. Där var också Martin, Peter och två bekanta till värdparet som hade med sig sina hundar, Lukas och Inez. Alla tre hundarna är f.d misskötta hundar, Diesal har varit gatuhund på Irland, Inez är en gatuhund från Spanien och Lukas har levt ihop med en neurotisk kvinna. Så alla tre hundarna har sina alldeles speciella egenheter. Lukas är lite nervös för det mesta som är ovanligt, han tvekar till och med att gå igenom dörrkarmar(?) och sladdar är sjukt läskigt! Inez får epelleptiska(?) krampanfall och är jätterädd för allt. Trots detta är det väldigt bedårande djur! Det är som bebisar! Mamman, eller matten, heter Magdalena och jag tyckte verkligen att jag kände igen henne. Det visar sig att hon har varit gycklare med Towan på Medeltidsveckan och när jag var ihop med Joel så hängde vi i samma kretsar (anno 2000-2002?). När jag tillkännagav mig tittade hon på mig i 2 tysta sekunder. "Va, är det du??" Hon kände verkligen inte igen mig. Det är det ingen som gör. Så vi pratade lite minnen och om teatern. En väldigt trevlig kväll hos familjen Larsson/Damberg! Tyvärr inga foton på de andra hundarna, Inez skulle inte palla blixtarna.
En spegel är inköpt på Sirius loppmarknad. Den är röööd.
Imorgon fyller jag år. Hihi. Det känns faktiskt lite pirrigt.
Röd spegel. Ja, den ska vara lite sned, lite som Villa Villerkulla!
Mi fäktas lite lätt med grötsleven, Martin fruktar icke. Diesal får inte springa omkring bland tapetserarens prylar. Mi fixar. Robert poserar.
Kommentarer:
Postat av: Maria
satt också här om dan och läste igenom mina inlägg på lunar. Det va ganska stor skillnad. Som du nämnde man kan itne skriva riktigt vad som helst här.
Trackback