Pitou! Parasollet!

Aaah.. Jag känner mig fullkomligt överflödig i A-projektet. Vi har två gjutna skådespelare och en regissör som fångar bilder. Jag håller mest med. Är jag måhanda lite sliten? Disträ? Jag njuter ändå, när magin mellan Sarah/Lena och Pitou/Christian uppstår eller när jag får in en bra regipunkt eller kommentar som lyser upp vägen för de som ibland famlar i mörkret..
Jag har valt rätt väg i livet, men någon toppregissör lär jag inte bli. Har inte vad som krävs. (Tålamod!!)

Och komplimangerna via sms bara rullar in...

"Är din förmåga att totalt charma mig medfödd eller har du tränat mycket? Jag skulle vilja veta hur du gör, då jag kunde använt den kunskapen mot dig."
Naaaw, Jesper då!

"Håller på o arbetar om queer o kom o tänka på dig, i mkt positiv bemärkelse! Du är den enda heterotjejen jag stött på som ibland tänjt/brutit mot den heteronormativa mallen för hur en tjej "bör"/ska vara. Du har vägrat att alltid försöka "passa in", o alltid gått din egen väg, så länge som jag känt dig! Du är nog en av de coolaste jag vet! Kramar"
Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw, Linnea då!

Nog vet man att man räknas när man får såna sms då och då. Varje sms är en tanke.

Idag mellan 19:55-20:00 slog jag av all (nästan all) ström i mitt hem. För att stödja kampanjen från Paris. Dom till och med släckte Eiffeltornet. Fransmännen... Dom kan dom! Jag hade väldigt sköna 5 minuter. Tände ett ljus, satt mig bekvämt i soffan och fixade lite på mobilen. Jag kom på att jag borde göra så oftare. Tända ljus är något av det mest mysiga som finns! Och det där lugnet... Borde infinna sig oftare.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits