raukan

Väskor uppackade. Minneskort tömt i dator. Mensen kom igång äntligen. Allt är satt i balans. Frid och fröjd.

Måndag 4 juni. Jag tog mig en tur till Nya varvets kyrkogård, en liten plätt där jag letade efter idolen Peter Rangmar. Det är 10 år sen nu. Stog där i grönskan och fällde några tårar över en stor komiker och skådespelare. Alldeles för tidigt... På väg hem gick jag förbi Ullevi och hoppades på att maratonporten skulle vara öppen. Den är det ibland. Och det var den idag. Så jag gick in. Blev lite nervös och hoppades att inte bli bötfälld min sista dag i Göteborg. Gick runt och strosade lite, andades in storheten av byggnaden. När jag kände mig nöjd och var på väg mot porten mötte mig en schäferhund. Ajfan tänkte jag. Men X var en snäll jycke med en lika snäll husse. Vi pratade en stund, han var en klassisk ljudtekniker size small, med långt hår, svarta kläder och boots. Vi pratade om hans fräckaste konsertminnen, vem som fick taket på Ullevi att nästan brisera och så vidare. Sen berättade jag om en vision jag hade, tänk svensk actionrulle, helikopterscen, polis jagar bov, på Ullevis tak! Fatta vad snyggt! Så jag frågade om det gick att gå där uppe eller om det var för brant? Ljudkillen log lite åt mig och frågade; Vill du gå upp och kolla?
Obeskrivlig kick. Ännu en fetupplevelse i historien om Ida! WOW! Vi gick läktaren upp, in i ett av tornen, klättrade i stegen, upp på taket och ut i friheten. WOW! Allt blev satt i ett nytt fågelperspektiv. Glömde helt bort att ta kort, när jag spatserade där uppe på Ullevi. Wow! Det är jag och Robbie det. Vi som gått på Ullevis tak.. : )

Så slutade skolan. Tårarna fälldes och ett evigt kramande och ett antal "dethärärinteslutet,detärbarabörjan" utdelades och togs emot. Och det känns så. Det här är inte slutet. Det här är bara början på något nytt.  
Ett liv fyllt med ett utbrett register av vackra och talangfulla människor.

Och vi gjorde ett bejublat spex. Det bästa på tre år sades det. För visst var vi något alldels särskilt, vår årgång.

Erik och Ida på lunchdejt i Stockholm i maj.


Riga. En bro fylld med hänglås från lettiska kärlekspar med söta meddelanden på.


Timothy och jag på bal. Spinkis och Kinkis.


En av föreställningarna hade Ernst i sin final. Sen sattes han i skogen. Ganska härliga syn när man gick till klassrummet att se Ernst sticka upp ur det gröna. Sen regnade han sakta bort.


Me and my beloved Tina. My girl!


Snygga Oscar och heta Ida poserar i teaterfoajen. Kolla machogreppet om nacken och min romantic foot!