Stanna i tiden.

Då var man hemma på ön igen. Skönt värre. Dock sitter storstadsrastlösheten fortfarande i och man vill göra allt på en gång.

Resan hem gick ovanligt fort, för på tåget från Göteborg till Växjö satt det sig en tjej bredvid mig och inledde med frågan "Hur långt är det till Borås?" och det sista hon sa var "Vi hörs!". Vi pratade konstant i 9 timmar. Det känns som om jag känner henne rätt bra och vet ganska mycket om henne och vice versa. Ganska ballt. Hon heter Chatrine, är 27 år och tandsköterska. Vi kommer från två olika världar men lyckades ändå connecta. Sista timmen på båten var psykakuten då vi skrattade, tittade på bebisar och somnade om vartannat. Vi bytte nummer. Känns roligt, vem vet vad som händer i framtiden? Kanske vi blir goda vänner, kanske får jag komma på hennes och Mats bröllop? Kanske vi aldrig mer kommer att se varandra? Det här livet, hörrni... Det är action överallt.
Var beredd på det oförberedda.

Har just installerat min kamera och laddat över bilder. Vet inte var min dag ska ta vägen. Sitter fortfarande i pyjamasen. En promenad i skogen, kanske med Willeboy... Vi får väl se.


rummet
Första bilden bådar gott.

yo
Yo, vi solar och chillar på rasterna.

nicklas?ida
Nicklas och jag på vagnen efter en kväll i Slottskogen.

Kommentarer:
Postat av: Descended

Raukonani. Det gillar vi! *slogan*

* Kreim på seig *

Postat av: carbuncle

Vad bra =) Men då syns vi imorgon? Gratis bio efteråt! :-D

2007-03-31 @ 21:07:43
URL: http://carbuncle.blogg.se

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits