Stora kalaskulan.

Både jag och Andreas förundras över vart mina kilon tar vägen. Det är som att allt jag äter stannar i magpartiet och jag blir inte större någon annanstans än magen och dess omnejd. Jag känner mig ganska stor nu, I don't blame those som tror att jag är gravid. Faktiskt. Det som är tråkigt är att jag blir så trött av att bli tjockare. Jag hade mitt sista danspass igår, fan vad roligt det är att dansa. Känner redan nu hur jag kommer svullna mer och mer under december och början på januari månad. Och nej, jag vill inte bli smalare för att please någon annan, jag tycker inte om att vara så här tung, att få stormvarning på andningen efter att ha gått upp för Andreas trappor eller inte kunna knäppa favoritbyxorna. Got to lay of the sugar. Det har blivit lite mycket sånt här i Uppsala.

Hemtenta kursen Pedagogik och Makt. Hmm. Vi får väl se hur det går. Var är motivationen?

Jag vill ha juuuul, jag vill åka heeeem!! På söndag är det första advent. Mysigt!


Kommentarer:
Postat av: jenny

Är vi tvillingsjälar!? Allt jag går upp sätter sig oxå runt nedre delen av magen och bygger på det mjuka skinn jag har kvar efter förlossningen! Jag vet inte vad jag ska göra! (eeh, sluta hetsäta godis och vitt bröd och börja motionera kanske...NAJE!) Vi kan starta en klubb när du kommer hem. Rundommagen-klubben. På våra möten äter vi godis och kakor och PRATAR om kalorier och gympapass. Vi utför dock inget.
Miss you
puss


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits