raukan

I julas lärde jag mig att äta sill. Innan dess hade jag tyckt det var avskyvärt avgrundsläbbigt att äta. Men idag har jag köpt en burk med senapssill och äter det med knäckebröd till lunch. Vart är min scoreboard med mina vuxenpoäng och hur ligger jag till??

Andreas tycker jag är lite barnslig för att jag inte dricker någon social vuxendricka alls, varken kaffe, the eller alkoholhaltigt, och för att jag gillar sockerchockchoklad mer än de med 70+% kakao. Jag har svårt att se mig själv som "vuxen" i den bemärkelsen. Som ni vet är jag allergisk mot allt vad normer heter och hur saker och ting "ska" vara. Rebell for life! *räcker ut tungan, barnsligt som sig bör*

Jag längtar efter ön, mitt jobb, min familj, mina vänner...

Hur mycket kan man längta efter en röst? Lyssnar nu på min vän Dave som brukar sitta och spela på Drottninggatan i Stockholm. En fet liten skotte med rött helskägg som druckit allt för mycket alkohol i sina dagar. Men vilken röst... Jag måste åka och lyssna på honom när han sjunger och ger underfundiga skamliga förslag på underbar skotsk dialekt snart igen. Första gången var Alla hjärtans dag när jag gick i trean på gymnasiet och hade praktik på SVT. Drottninggatan var full av röda hjärtan och kommersiell skit och lyckliga par och blängande bittra singlar. Då plötsligt hörde jag honom. Och tiden stannade. På riktigt. Som på film. Jag kunde bara stå och lyssna på honom. Allt som fanns var Breakfast at Tiffanys och en rödlätt skotte. Jag kan börja gråta när jag hör hans version.

Nej, nu har jag skjutit upp min läsning allt för länge. Dags att ge mig i kast med Kontrasternas spel - En svensk mentalitets och pedagogikhistoria.



Nu har du fått din egen tandborste här hos mig.