Gotland for the weekend, babe.
På fredagskvällen var det dags för Maffia med UNF. Ack, denna simpla lek... Vi tänder ljus och sätter oss i soffan - sen är det klarrt! Jag fick inleda som borgmästare men efter en omgång fick jag flytta in i byn, det har jag inte gjort på länge. Det var kul! Hade glömt hur roligt det var att försvara sig och anklaga folk för horribla mord! Sista omgången skruvade Torbjörn upp det hela med att sätta oss i en miljö. Vi blev en turistgrupp och vi fick ge oss själva karaktärer. Jag tittade på en Snickers som låg på bordet och kom upp med snillidén att vara Fröken Jordnöt. Ett hysteriskt fnissande övertrött vrak, inte långt från mig själv just då. Så blev jag också maffia, och hängdes direkt. Haha. Fröken Jordnöt hade ingen större trovärdighet när hon injicerade och sniffade Snickers...
Lördagen började bra med en lunchdejt med Jenny, the MILF, på Bageriet på Stora Torget. Hon startade i ett rasande tempo som hann övergå till någorlunda vett och sans efter en lugnande öl. Jodå, jag fick morsan att dricka öl. Låter så likt mig, eller hur? Hon var så sugen och frågade mig gång på gång om jag tyckte det var okej, att hon drack öl när hon träffar sin bästa nykteristkompis? Jag tyckte det var okej. It's funny, hur jag aldrig frågar mina vegeterianvänner om det är okej om jag äter kött när de är med? Ska nog börja göra det... Vi pratade högt och lågt, skvaller och allvarligt skvaller. Och jag kände verkligen att Jenny är en person jag vill ha i mitt liv. Efter min lunch och Jennys öl gjorde vi Östercentrum osäkert. En visit på Lindex generade Jenny. Vi provade läppstift och fnissade åt lepraläppar och brun-utan-sol för munnen och det var när Jenny skulle leka emo/goth/punkfjortis med svart läppstift som en anställd kom fram till oss och bad oss testa läppstiftet på händerna och inte direkt på munnen. Jenny snurrar upp mot henne, med sotsvarta läppar och ser så lagom bortkommen ut. Jag skrattade ihjäl mig inombords när jag funderade på att replikera "Är det okej om vi testar på blygdläpparna då?" men istället sparade jag den för enbart Jennys och min dialog. Efter tokerierna där gick vi till Kappahl och testade lite kläder. Här skulle jag vilja citera Jennys blogg:
Jag skämdes som en liten hund ja, men inte Ida. Det är en av de många orsakerna till varför jag gillar henne så mycke, hon är inte den som tycker saker å ting e pinsamma. [...] Inne på Kappahl spelade de så glad och käck musik så jag kände för att dansa. I dansen kom jag på ett sätt att förklara Skapelsen Ida på. För om jag släpper loss och dansar lite inne på Kappahl så är Ida en sån där som skulle kunna rycka fram en enorm fjäder, sambabikini och högklackade lackskor och starta ett spontant sambatåg, på Kappahl.
Ida är oxå en sån där som man får lust att dansa omkring, för när man är med henne så är man inte feg för nånting, helt enkelt för att inte hon är det.
Det är tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades!
Sen kramades vi upprepade gånger och jag åkte vidare för att gå på NS vårkonsert. Hojhoj. Manskör. Det var göteborgska skämt och skön italiensk sång. Roligt att se kusinen se lite bortkommen ut i frack!
Lördagkvällen var Jonas Gardells. Det var smockat på Wisby Strand när han entrade scenen. "Det här är inte en show, det här är en kontaktannons". Tyvärr hade jag en dålig plats, längst ut på andra raden. Och ljudet var en katastrof! Jag tror inte Wisby Strand är gjort för teater och standup, det är för konsert och möten. För så illa som jag hörde var inte roligt. Detta tog en del av upplevelsen men Jonas är ändå Jonas. Han gjorde det han skulle, men det är när han förvånar mig som jag älskar honom som mest. Både jag och Viktor konstaterade att om man hade sett Gardell en gång så visste man vad det handlar om. Jonas Gardell var Jonas Gardell, varken mer eller mindre. Jag gillar verkligen tanken på att han åker ut i landet på turné och låter en ny publik upptäcka honom. Hoppas de känner samma sak för honom som jag och Viktor gjorde Livet 2002. Det är nåt med nyförälskelse.
Söndagen spenderades i Sanda bygdegård för att pappa spelade på ett 50årskalas. Det var härligt att få åka ut på landet. Jag riktigt myste runt ute i solen, att vara på den gotländska landsbygden i strålande solsken... Det är nåt i luften. Och människorna. Det här var ett riktigt klassiskt bygdegårdsfirande. Gästerna åkte hem vid ungefär samma klockslag för att åka hem och mjölka korna.
När vi åkte hem från Sanda stannade vi hos mormor och morfar en kortis. Hela familjen ramlade ner i deras soffa och degade ett slag.
Och nu sitter jag här. Håller tal och skriver PM. När jag egentligen vill vara någon annanstans. Man kan väl inte få allt.
Och staden sover... Förutom Maffian (och vi döda), som ska utse sitt nästa offer.
Eurovision lipstick-contest?
Två snygge damaar.
Lördagen började bra med en lunchdejt med Jenny, the MILF, på Bageriet på Stora Torget. Hon startade i ett rasande tempo som hann övergå till någorlunda vett och sans efter en lugnande öl. Jodå, jag fick morsan att dricka öl. Låter så likt mig, eller hur? Hon var så sugen och frågade mig gång på gång om jag tyckte det var okej, att hon drack öl när hon träffar sin bästa nykteristkompis? Jag tyckte det var okej. It's funny, hur jag aldrig frågar mina vegeterianvänner om det är okej om jag äter kött när de är med? Ska nog börja göra det... Vi pratade högt och lågt, skvaller och allvarligt skvaller. Och jag kände verkligen att Jenny är en person jag vill ha i mitt liv. Efter min lunch och Jennys öl gjorde vi Östercentrum osäkert. En visit på Lindex generade Jenny. Vi provade läppstift och fnissade åt lepraläppar och brun-utan-sol för munnen och det var när Jenny skulle leka emo/goth/punkfjortis med svart läppstift som en anställd kom fram till oss och bad oss testa läppstiftet på händerna och inte direkt på munnen. Jenny snurrar upp mot henne, med sotsvarta läppar och ser så lagom bortkommen ut. Jag skrattade ihjäl mig inombords när jag funderade på att replikera "Är det okej om vi testar på blygdläpparna då?" men istället sparade jag den för enbart Jennys och min dialog. Efter tokerierna där gick vi till Kappahl och testade lite kläder. Här skulle jag vilja citera Jennys blogg:
Jag skämdes som en liten hund ja, men inte Ida. Det är en av de många orsakerna till varför jag gillar henne så mycke, hon är inte den som tycker saker å ting e pinsamma. [...] Inne på Kappahl spelade de så glad och käck musik så jag kände för att dansa. I dansen kom jag på ett sätt att förklara Skapelsen Ida på. För om jag släpper loss och dansar lite inne på Kappahl så är Ida en sån där som skulle kunna rycka fram en enorm fjäder, sambabikini och högklackade lackskor och starta ett spontant sambatåg, på Kappahl.
Ida är oxå en sån där som man får lust att dansa omkring, för när man är med henne så är man inte feg för nånting, helt enkelt för att inte hon är det.
Det är tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades!
Sen kramades vi upprepade gånger och jag åkte vidare för att gå på NS vårkonsert. Hojhoj. Manskör. Det var göteborgska skämt och skön italiensk sång. Roligt att se kusinen se lite bortkommen ut i frack!
Lördagkvällen var Jonas Gardells. Det var smockat på Wisby Strand när han entrade scenen. "Det här är inte en show, det här är en kontaktannons". Tyvärr hade jag en dålig plats, längst ut på andra raden. Och ljudet var en katastrof! Jag tror inte Wisby Strand är gjort för teater och standup, det är för konsert och möten. För så illa som jag hörde var inte roligt. Detta tog en del av upplevelsen men Jonas är ändå Jonas. Han gjorde det han skulle, men det är när han förvånar mig som jag älskar honom som mest. Både jag och Viktor konstaterade att om man hade sett Gardell en gång så visste man vad det handlar om. Jonas Gardell var Jonas Gardell, varken mer eller mindre. Jag gillar verkligen tanken på att han åker ut i landet på turné och låter en ny publik upptäcka honom. Hoppas de känner samma sak för honom som jag och Viktor gjorde Livet 2002. Det är nåt med nyförälskelse.
Söndagen spenderades i Sanda bygdegård för att pappa spelade på ett 50årskalas. Det var härligt att få åka ut på landet. Jag riktigt myste runt ute i solen, att vara på den gotländska landsbygden i strålande solsken... Det är nåt i luften. Och människorna. Det här var ett riktigt klassiskt bygdegårdsfirande. Gästerna åkte hem vid ungefär samma klockslag för att åka hem och mjölka korna.
När vi åkte hem från Sanda stannade vi hos mormor och morfar en kortis. Hela familjen ramlade ner i deras soffa och degade ett slag.
Och nu sitter jag här. Håller tal och skriver PM. När jag egentligen vill vara någon annanstans. Man kan väl inte få allt.
Och staden sover... Förutom Maffian (och vi döda), som ska utse sitt nästa offer.
Eurovision lipstick-contest?
Två snygge damaar.
Kommentarer:
Trackback