Panikångest, coming up?
Tung andning, svettas kopiöst, ont i kroppen, svårt att fokusera blicken.
Kursen är så jävla intressant but it takes a fool to remain sane. Jag blir helt begränsad av alla begrepp som jag vill förstå, alla åsikter jag har inom mig stannar kvar där. Som resten av vårt samhälle går det för fort fram. Jag hinner inte med. Så sitter jag där och tycker synd om mig själv och blir sur på mig själv som kvinna för att männen pratar mest och jag gör inte ett skit för att ändra på det. Nu är det i och för sig 11 killar och 7 tjejer i min grupp och jag kanske överreagerar men jag blir bara så trött på mig själv. Vår lärare är väldigt bra och han försökte få in mig i samtalet med att säga mitt namn och be mig berätta vad jag trodde om Churchills ethos, pathos och logos. JAG HAR JU LÄST TALET, JAG VET VAD JAG TYCKER OCH JAG FATTAR VAD HAN MENAR!! Ändå sitter jag där högröd i ansiktet och uhm:ar mig och blir ledsen för att jag är så jävla trög och dum och oviktig. FAN, jag vill bara trycka på paus och få tänka efter, jag sitter inte inne med klockerena formuleringar redo att serveras.
Jag måste släppa min spärr. Att faktiskt öppna käften och säga det första som kommer ut även om det inte är korrekt. Men nej nej, för mig är det så jävla viktigt att säga bra saker och inte bli missförstådd. Och ingen har väl tid att lyssna på mig? Det finns viktigare saker i undervisningen som bör framhävas, låt oss gå vidare istället.
Och jag vill så mycket, jag vill läsa bok på bok, men jag hinner inte landa! Inget av det jag läser verkar ha fastnat då boken är utläst och nästa ligger och väntar. Jag funkar inte så.
Jag tror än en gång att jag inte är gjord att studera. Jag är en praktiker, kanske lite dum i huvudet, men en jävel på att undervisa i det jag är bra på. Tänk om jag inte hade det? Vem hade jag varit då?
Nu ska jag duscha av mig retoriksvetten och gå och äta chevréburgare med Henrich på Upplands. FÖR DET ÄR JAG VÄRD!
Åh men sånt kan du ta igen, är du en praktiker lär du ju äga på att just undervisa, precis som du skriver! Jag tror på dig! ;D
Äh, det är lite skillnad på att undervisa och bli undervisad - du är helt enkelt ovan! Ge dig lite tid, skriv ner åsikter du får när du läser eller som du får under lektionen så kan du ta upp dem på plats.
tänk på det du har framför dej, du ska öppna en ny gymnasielinje på raukornas land. det e inte alla som skulle kunna kirra det! men det kunde du, o det är för att du är så himla bra!
På måndag börjar jag undervisa på vuxenskolan igen.
så bra e jag! hehe!
Jag var också sån i början...sen har jag lärt känna min klass och nu pratar jag fritt på våra basgrupper! En klasskompis visste inte riktigt vad jag hette och vi blev ihopparade på en uppgift. Hon frågade en annan klasskompis vem jag var och hon försökte förklara hur jag såg ut. Efter en stund sa hon som inte visste vad jag hette : "Ja det är hon som pratar så mycket!" Så nu måste jag tona ner mig lite istället så alla andra får prata!
Men faktiskt så har det visat sig att när jag tillslut började prata och fråga saker som jag tex. inte fattade så var det många fler än jag som inte heller hade fattat samma sak men inte vågat fråga. Hur ska man lära sig då?
Så ta det lugnt, jag är säker på att det släpper!
Hey, släpp all prestige du känner just nu..för det mesta av den där pedagogiken du läser är...Ja jag ska inte säga skit för det är omoget och larvigt men ja...Kan väl säga som så att jag inte har haft någon nytta av det själv i min yrkesbana...Not one bit...sorry to say..
Du är grym på det du gör å de vet du om.
Håll fast vid det och bit ihop, du fixar en termin till, jag fixade fyra år...
Kram