raukan

Ah, finns det något som muntrar upp en mer än vänner? (Förutom telefonsamtal från mammi) När min ångestsöndag började ta slut gick jag ner till söndagsfikat och hängde med alla intressanta och roliga nykterister. Sen kom Kristian och bjöd mig på kladdig kladdkaka och vi såg sista avsnittet av I en annan del av Köping tillsammans med Martin. När sista programmet var till ända gick Kristian hem och Martin och jag valde ut Mrs Doubtfire som söndagsfilm. En av världens bästa filmer såklart! Mot slutet av filmen, när det började bli på tok för obekvämt för arslet, fick jag lägga mig ner med huvudet på en kudde i Martins knä. Finns det ett bättre sätt att spendera en söndagskväll än vilandes med huvudet i snygg och trevlig karls knä, you tell me. Det kändes som en liten re-make på fotot jag publicerade för några inlägg sen.

Sen fick jag ett godnattsms av Andreas. Det kändes skönt.

Tack mina vänner. För att ni gör mitt liv lite mindre pissigt.