Rethosta, bloggstress och fallna stjärnor.
Fick en kommentar av några sociologstudenter som skriver skriver uppsats om bloggstress, hur bloggandet kan bli en hälsofara. Här är mina svar.
1. Kan du berätta lite om Dig själv? vad du heter, din ålder, hemort, sysselsättning.
Ida Wahlgren, 22 år, bor i Uppsala men flyttar till Visby om nån vecka. Studerar, i höst jobb som teaterlärare.
1. Varför började Du att blogga?
Jag skrev Lunarstormdagbok i flera år, sen tyckte jag att det som var lockande med blogg var att ha en egen hemsida, fast utan att behöva koda eller kunna avancerat hemsidesnickreri.. Så offentlig dagbok (dock stängt för de som inte hade Lunarstormkonto) hade jag hållt på med innan, bloggen blev en hemsida för mig. Och varför jag började på Lunarstorm var för att jag kom på mig själv med att bli mer sporrad av att ha läsare än att skriva i en fysisk dagbok som bara jag hade tillgång till. Ett sätt att förmedla mina tankar till omvärlden. Fyndiga formuleringar och kloka tankar, tyckte jag.
2. Hur mycket tid lägger du på Din blogg per dag?
Jag försöker skriva ofta, men nästan aldrig mer än ett inlägg om dan. Nån måtta får det vara! :) Om jag gjort en resa tex, kan jag avsätta två timmar på ett inlägg. Annars när jag skriver om vardagen kan det ta en halvtimma max kanske..
3. Tjänar du pengar på Din blogg?
Nej.
4. Vad är tanken bakom Din blogg? Vill Du förmedla något speciellt till Dina läsare?
Tanken är å ena sidan rent egoistisk. Jag lider av dåligt minne men otroligt många tankar för stunden. Jag vill bevara mig själv och mina tankar för min egen skull. För att förstå mig själv. Å andra sidan älskar jag att bjuda min publik på klockrena formuleringar och livsfilosofier. Jag tror att jag bidrar med någonting. Att jag förändrar.
5. Vad är det som driver Dig att blogga? Vad är det positiva respektive det negativa?
Det som driver mig är att jag vill minnas mina tankar och känslor, människor jag träffar och upplevelser. Det är sjukt spännande att läsa gamla inlägg! Jag kan bli stressad när jag inte skrivit blogg om något jag vill minnas, men jag är likadan med min kamera. Jag försöker nog krampaktigt att dokumentera mitt liv. Fotografera och skriva. Det är väl det negativa, att jag blir stressad. Ibland blir jag så stressad av min egen hets att komma ihåg att jag glömmer bort att uppleva stunder när de faktiskt händer. Sen är det väl en drivande faktor att ha en publik som väntar på nästa inlägg. Men jag inbillar mig att jag egentligen inte bryr mig så mycket. Det är ändå jag som är i centrum.. :) Mina minnen.
6. Känner Du dig någon gång Dig stressad över att hela tiden behöva skapa nya inlägg med nytt, intressant innehåll för att Du ska kunna behålla Dina läsare?
Nej, jag är nog mer stressad av att inte hinna med att dokumentera mitt liv eller bearbeta händelser. Läsarna får komma i andra hand.
7. Hur tror Du att ditt bloggande har påverkat Din närmsta krets? Familj, vänner etc.
Min mamma har varit uttalat orolig och även min gamla konfirmationspräst (?? - mamma äter lunch med honom ibland på arbetsplatsen) har varnat mig. Samtidigt tycker min mamma att min blogg är väldigt bra och intressant och i en stressig vardag kan hon få veta vad jag gör utan att prata med mig. Vilket också är lite obehagligt på ett sätt.. Ibland händer det att min kusin påpekar saker när man träffs. Det kan kännas lite olustigt att jag inte har en aning om vilka människor som läser min blogg och därmed vet hur jag lever mitt liv. Det har jag inte kontroll över.
8. Tror du att bloggandet är en hälsofara? Motivera.
Ja. Om människor inte har distans till sina egna ord eller det forum de har valt, kan det går jävligt illa. Man måste vara medveten om vad man ger sig in i. På internet fastnar allt. Det du skrivit kommer aldrig försvinna. Det är som en tatuering. I många avseenden. När du gjort en är det svårt att inte gör en till.. ;) Men just att de kommer sitta där förevigt och föralltid vara en del av din kropp. Jag tror att många människor som kastat sig in i exihibonistiska digitala världen inte vet ett schmack om vad följderna kan bli. Hur dumt det kan bli att utelämna sig själv och andra. SAMTIDIGT, trenden att skriva har väl aldrig varit så stor som nu? I rent terapeutiskt avseende är bloggar kanon! Människor får utlopp för kreativitet, delar upplevelser, öppnar ögonen för nya intryck... Vi får ta del av så många människors liv (vilket också är den stora stressfaktorn, att hinna ta in allas ord och läsa folks bloggar) och vi lär oss så mycket om varandra.
JAAA, jag tycker om att ordbajsa.. :)
Lyssnar på en av giganterna - http://www.youtube.com/watch?v=aiJ_2zQYUFg&feature. Whitney, varför ska du göra dig själv så illa? Du är ju en av världens bästa sångerskor, lägg av med all skit du håller på med! För du är något helt outstanding.
Hon och Brittan kanske är släkt..?