raukan

Nu har jag varit på mitt första 4timmarssrep med musikalen. Jag förstår inte... 4 timmar! Mellan 18-22 varje torsdag. Jisses. Men jag är inte så trött som jag borde vara. Fick dock ligga ett steg efter idag då jag inte vågade ta i med min onda hals. Och det där med att sjunga i stämmor... Hoppas jag inte stör de andra altarna.
Det känns att de andra går i gymnasiet. Eller yngre. Dom är så oförstörda på något sätt. Har sin familj, sina vänner, sin skolgång... Tryggheten. Alla rutiner man själv hade en gång. Det känns lite sorgligt på något sätt att både på jobbet och sen det här, möta denna tid man själv är klar med. När alla problem egentligen var väldigt små men med den tidens mått mätt enorma. Alla tankar man inte hunnit tänka. Ja, jag känner mig lite off. Vet inte hur jag ska ta mig ur det. Men det lär väl lösa sig när vi har ett mål, fått manus och vet lite mer vad vi ska göra.

Och jag saknar att ha människor i min egen ålder att umgås med. Man var ju så bortskämd med det i Göteborg och Uppsala.

Imorgon åker jag till Göteborg på distriktsstyrelsesamling. Kommer inte hinna träffa någon annan än de som är med på kursen. Det är lite tråkigt. Men ändå, lördagkvällen är gemensam för Junis, UNF och IOGT. Då kommer jag få hänga med MIIII och Robert och andra jag saknar! Då blir det guidad tur av staden och räkbuffé.

Jag avslutar med ett citat som min bror råkade ut för under sin praktik nu senast.


Konversation på en lektion mellan 3 högstadietjejer någonstans i Uppsala:

Tjej 1: Woohoo, snart blir jag byxmyndig!
Tjej 2: Men alltså, vad händer när man blir byxmyndig?
Tjej 3: Då får man ju knulla gratis! Eller nej, vad sa jag?