Förlossningsjournaler.
Så var man född. 23:50 4 december 1985. Jag firade exaktheten av min födelsedag med en skål på Bolaget och innan desss en skål på Hamnplan och Wallers. Tackar Jonny BC för skjutsen hem! Dagen hade ägnats åt datakrångel och fika för de närmast sörjande. Hade bakat kärleksmums med rosa glasyr och hjärtströssel, gröna hallongrottor som såg ut som små prinsesstårtor och chokladbollar med rosa/grönt strössel. Säg till om ni vill ha, det finns massor kvar.
Mamma har hittat våra gamla förlossningsjournaler. Ja, min bror hade ett stort huvud redan då! Stackars mamma!
Igår torsdag träffade jag en samtalsterapeut. Det var det bästa som hänt på länge. Jag rekommenderar alla att ta tag i sina problem och söka proffesionell hjälp. Det händer något. Jag har på senare tid börjat kalla mig för naiv, en dålig egenskap, samtalsterapeuten plockade genast upp ordet idealist och jag var tillbaka på rätt spår igen. Jag är inte naiv, jag är idealist. Ida idealist.. :)
Min bror överraskade mig totalt med sin present. En såkallad upplevelsepresent. Vi ska åka till en skjuthall i Stockholm och testa skjutvapen. SAY WHAAAT?? Jag får panik bara av tanken att hålla i ett vapen. Kanske att det kan bli en kul actionhjältegrej men jag har så svårt att ens föreställa mig att jag ska hålla i ett vapen. Jag inser att viljan var god och att brorsan ville chocka mig, men jag får se om vi kanske byter till något jag inte kommer svimma av.. :)
Öppnade min couchsurfingmail och såg att jag fått en referens av någon. Det visar sig vara en av de italienska männen från den här kvällen:
Fredag 9 oktober
21:51
Rumänsk restaurang. Ensam tjej vid bordet. Vackra italienska män. Man borde haffa en italienare. De blir bara snyggare och snyggare med åren. En trevlig couchsurfingmiddag.
Jag trodde inte de vackra medelåldersmännen gjorde någon notis om att jag var där. Jag kände mig lite som en betraktare, en lätt generad, stundtals fånigt fnissande fluga på väggen. Men tydligen gjorde jag avtryck på den där väldigt vackra karln mittemot, så pass att han kommer ihåg mig sen dess och sätter sig och skriver en referens såhär långt efter. Och det är ingen dålig referens:
For a fate's joke, called Cristian Glodean, I found myself sat in a Bucuresti's restaurant in front of Ida.
And all the evening I was wondering if she was an angel or what.
Then she suddenly disappeared and I realized she was.
Jag menar, wow. Från noll och inget och att jag inte ens trodde att han skulle komma ihåg mig till en änglaliknelse. Är det i Italien min drömprins finns?
Nu ska jag sova. 24 år med drömmar om hur allt ska bli och hur man ska stå ut med det. 24 år, ett dubbelt dussin, som Andreas skrev. Jag läste russin. Det var roligt. Godnatt.
Mamma har hittat våra gamla förlossningsjournaler. Ja, min bror hade ett stort huvud redan då! Stackars mamma!
Igår torsdag träffade jag en samtalsterapeut. Det var det bästa som hänt på länge. Jag rekommenderar alla att ta tag i sina problem och söka proffesionell hjälp. Det händer något. Jag har på senare tid börjat kalla mig för naiv, en dålig egenskap, samtalsterapeuten plockade genast upp ordet idealist och jag var tillbaka på rätt spår igen. Jag är inte naiv, jag är idealist. Ida idealist.. :)
Min bror överraskade mig totalt med sin present. En såkallad upplevelsepresent. Vi ska åka till en skjuthall i Stockholm och testa skjutvapen. SAY WHAAAT?? Jag får panik bara av tanken att hålla i ett vapen. Kanske att det kan bli en kul actionhjältegrej men jag har så svårt att ens föreställa mig att jag ska hålla i ett vapen. Jag inser att viljan var god och att brorsan ville chocka mig, men jag får se om vi kanske byter till något jag inte kommer svimma av.. :)
Öppnade min couchsurfingmail och såg att jag fått en referens av någon. Det visar sig vara en av de italienska männen från den här kvällen:
Fredag 9 oktober
21:51
Rumänsk restaurang. Ensam tjej vid bordet. Vackra italienska män. Man borde haffa en italienare. De blir bara snyggare och snyggare med åren. En trevlig couchsurfingmiddag.
Jag trodde inte de vackra medelåldersmännen gjorde någon notis om att jag var där. Jag kände mig lite som en betraktare, en lätt generad, stundtals fånigt fnissande fluga på väggen. Men tydligen gjorde jag avtryck på den där väldigt vackra karln mittemot, så pass att han kommer ihåg mig sen dess och sätter sig och skriver en referens såhär långt efter. Och det är ingen dålig referens:
For a fate's joke, called Cristian Glodean, I found myself sat in a Bucuresti's restaurant in front of Ida.
And all the evening I was wondering if she was an angel or what.
Then she suddenly disappeared and I realized she was.
Jag menar, wow. Från noll och inget och att jag inte ens trodde att han skulle komma ihåg mig till en änglaliknelse. Är det i Italien min drömprins finns?
Nu ska jag sova. 24 år med drömmar om hur allt ska bli och hur man ska stå ut med det. 24 år, ett dubbelt dussin, som Andreas skrev. Jag läste russin. Det var roligt. Godnatt.
Kommentarer:
Postat av: julia
han har ju rätt... du ÄR ju en ängel...
Postat av: Anonym
Knutar löses upp, pusselbitar hamnar på plats, vettiga svar på tankar och funderingar! Du har rätt Ida! Jag önskar också flera denna upplevelse. Jag tänker behålla min terapeut tills jag "trillar av pinn" Du är fantastisk! Kram från moster.
Trackback