raukan

Jag tycker det är väldigt roligt att ägna flera timmar i veckan åt musikal. Gotlands musikalkompani är föredömligt och Sofia är en fantastisk människa som får ihop detta och skapar en så kreativ miljö. Jag har utvecklats i både sång och dans och i att lyssna och betrakta tonåren i dess slutfas (dvs, de som är på väg mot studenten...) och jag är så glad att jag vågade mig på att söka. Som Wayne Gretzky sa:
Du missar 100% av alla de skott du inte skjuter.

Men jag känner att jag saknar teatern. Den där livsavgörande. Samhällsdebatterande. Viktiga. Jag längtar efter när jag får ge mig in i sådana projekt igen. Har valt redovisningstexter till mina elever därefter. Några väldigt berörande texter. För jag saknar teater som mediet att förändra. Finns ens de tankarna på den här ön? Ska man behöva göra allt själv?! :)

Julia har börjat skriva på ett sådant livsbejakande sätt och jag kan bli väldigt rörd när jag läser hennes blogg... för att hon är Julia igen. Den där Julia som jag älskar. En av mina bästa och närmaste vänner. Det fanns en svår tid då jag undrade om vart hon och hennes personlighet tog vägen (i ett rent filosofiskt perspektiv) men så gick allt "åt helvete" och hon återuppstod, minus 25 kg. Vi kastar våra sorger bakom vår rygg, vi ser dom inte mer, vi ser dom inte mer... Men bearbetningen har bara börjat. Och då finns vi där med våra skyddande vingar. Såhär beskriver hon mig...

[...] Iaf är denna tös en vän som jag vårdar ömt - tror jag iaf att jag gör. Hon är den enda jag vet som faktiskt ser något gott i alla människor, hon är den som avstår alkohol och hon kan inte bara skriva teatrar - utan hon kan även få en på gott humör, hur illa det än är. Ida är min förebild!