Tack för att du får mig att känna.
Musiken framkallar känslor. När jag dansar till den känner jag. Människor får mig att känna. Människor i mitt liv framkallar känslor i mig, stora som små. Känslor alltså. Och som alltid är känslor för svåra att skriva ner. Det blir alltid platt.
Ibland tror man att man hört allt, känt allt. Men så snubblade jag in i detta, en version av låten Belle från Notre dame de Parismusikalen. Musikalens huvudrollsmän och 500 i kören. Ståpäls!
http://www.youtube.com/watch?v=_y0pheZcITU
Personalavslutning i Fröjel fick mig att känna. Volleyboll, tårtbak och dessa underbara kollegor.
Härligt ojämna matcher och dåliga vinnarskallar. Precis som vanligt!
Tårtan!
Jag och Reich vid havet.
Den här bilden får symbolisera festen.
Vi gjorde improvisationsövningen Diabilden. Vi gestaltar Cirkushistorian i Moldavien.
Jag är egentligen inte med men såg risken i att bara titta på.
Ibland tror man att man hört allt, känt allt. Men så snubblade jag in i detta, en version av låten Belle från Notre dame de Parismusikalen. Musikalens huvudrollsmän och 500 i kören. Ståpäls!
http://www.youtube.com/watch?v=_y0pheZcITU
Personalavslutning i Fröjel fick mig att känna. Volleyboll, tårtbak och dessa underbara kollegor.
Härligt ojämna matcher och dåliga vinnarskallar. Precis som vanligt!
Tårtan!
Jag och Reich vid havet.
Den här bilden får symbolisera festen.
Vi gjorde improvisationsövningen Diabilden. Vi gestaltar Cirkushistorian i Moldavien.
Jag är egentligen inte med men såg risken i att bara titta på.
Kommentarer:
Trackback