raukan

Lördag 28 februari och Söndag 1 mars
Tåg till Malmö. Satt i samma vagn som ett gäng troligen utbytesstudenter från flera Europeiska länder. Vackra franska pojkar, eller, är franska pojkar vackra för att de pratar franska? En av universums stora gåtor. Jag kan definitivt säga att världens roligaste tågkonduktör finns på denna sträcka. En Peps på ungefär 50 år, blond hästsvans och glasögon och inledde meddelandena med "Flickor och pojkar". När han sedan kom för att kolla biljetterna tog det en evighet och lite till för att han pratade med samtliga resenärer. Vilken destination vi än skulle till la han till en kommentar i stil med "Stackare" eller "Det kan inte hjälpas" eller "Är du riktigt säker på det?". Ett par i min vagn satt och kysstes, gissa om han gick till attack. "Får man göra så på offentlig plats??" och "Sådär är det ingen som gör med mig!". Och tänk dessa scenarion på klingande skånska. Jag älskar skånska.
På Malmö central väntade jag in bror och när vi skulle gå kom ett bekant ansikte fram. Christine! Jag blev överraskad att träffa en av få skåningar jag känner sådär slumpartat på Malmö centralstation. Jag blev mycket glad att se henne!
Efter en lunch på stan letade jag upp Oscar som också gick på Wendelsberg samtidigt som mig, han kränger jeans på Carlings vid Gustav Adolfs Torg. Spännande att se Oscar in action i sitt rätta element - klädbögeriet! Vid sidan av skådespeleriet utgör kläder och skor en stor del av Oscars personlighet. Alltid välklädd är rätt klädd! Fint att se honom igen.
Efter 3 kilometers promenad med mördande packning ville jag döda min hurtiga bror. Men mest mig själv som sa ja till att gå för "att se staden bättre". Vandrarhemmet Villa Hilleröd blev vår borg och efter lite schlagerpiffning tog vi bussen till stan. Italiensk restaurang med för och varmrätt. Lyx. Sedan kollektivtrafikskaos i Malmö. Uppgifterna om att 1:ans buss går ända till Malmö arena stämde tydligen inte och den enda bussen som gick ända fram hade gått för 20 minuter sen. Sansad panik. Det fick bli taxi till Malmö arena. Väl på plats var det dags att börja känna schlagerfebern. Stämningen. Jag var svårmottaglig på något sätt, kanske var det jetleg eller förkylningen men jag kände mig lite avtrubbad. Till skillnad mot andra år kom inte programledaren själv ut innan sändning och peppade publiken, det gjorde mr Henric von Zweigbergk - the man , the myth, the legend. Förstår inte vad den människan är gjord av, vilken koll! Tråkigt att inte "lära känna" Petra innan sändning, för under sändning var hon mer tv-fokuserad än live-fokuserad. Då satt vi ändå precis där hon avvaktade inför att gå upp på sitt podie och presentera nästa bidrag, armlängdsavstånd alltså. Saknade den varma, familjära stämningen från tidigare år.
Men, bidragen då?

När Agnes entrade scenen och dansarna startar koreografin är det sånt massivt tryck i lokalen!  Jag kan inte ge stor nog eloge till hennes dansare, där snackar vi live-akt! Här kände jag att jag kunde hålla med min pappa i hans standardreplik: De fladdra fö mycke! Jag börjar själv bli trött på innovativa kameraövergångar, jag vill se rakt framifrån och inte missa något! Inte så mycket flaxande. För numret i sig är såå snyyggt! Livemässigt: Taket lyfte! Här börjar jag se hopp för årets Melodifestival, än är det inte kört.

Följt av Star Pilots... Här är det Eurovisionvinnarkänningar, brorsan och jag bara tittar på varandra och känner det. Jag ringer och röstar från arenan! Det har fan aldrig hänt! Självklart låter det som en massa andra låtar men jag förlåter allt för Johan Beckers röst och piloternas enkla och klockrena koreografi. Här kommer pappas synpunkt in igen, jävla fladder som förstör! För det är såå snyggt live! Det här numret hade tjänat på en eller två kameravinklar. Hoppas de går vidare på lördag! För det här är vinnarvibbar!

Susanne Alvfengren... Det var alldeles för svårt att komma efter dessa två vinnare. Tyvärr...
Och vilken storgäspning den svensk-norska unionen Sahlene&Hauukas stog för. Lovande vers, men så kommer refrängen.. Que? Tråkigt på sådan röstpotential.
Thorleifs. Här lyfter taket igen! Killarna kan riva av ett livegig när det behövs! Det kanske inte bar genom rutan men stämningen var på topp i arenan. Jag kan fortfarande känna värmen från pyrotekniken. Låten har en säker framtid på Svensktoppen. När jag såg buggparet förbereda sig tänkte jag "Givet!".
Sarah Dawn Finer. Varför lyfter inte det här för mig? Potential, lovande, trycker på rätt knappar... Men nej. Det slutar där, Lovande. Men det lyfter inte, mer än rent fysiskt när hon åker upp tre centimeter i luften. Jippie. Besvikelse? Lite faktiskt.
Och så är det obligatoriskt att ha med lite pubertet. Next 3. Jag lyfte på ögonbrynet redan vid första raden "Yo, sexy girl". Stjärnan i det här gänget är ju killen som sjunger. Han kan delta själv nästa år. Next 1.  
Malena Ernman. Per och jag sitter som två frågetecken när hon tar hem hela skiten. We didn't see that one coming. Vi förstår inte det här. Ska försöka ge det lite mer tid. För det är fortfarande blankt. Va? Vad finns det som tilltalar i det här? Mer än att vitt golv är fräscht!

Kvällens stjärna är nog ändå Darin. Melodifestivalen 2010? Ge han och Martin Stenmarck varsin stark låt och vi har början till ett startfält i finalen nästa år.

På söndagen packade vi ihop och drog iväg. Tåg till Stockholm. Det gick faktiskt smärtfritt, trodde jag skulle avlida av tristess för en så lång tågresa. I Stockholm sa jag hejdå till brorsan och köpte sushi. Båtbuss till Nynäshamn, hamnade med en elev som hade mycket intressant att säga. På båten hittade jag Sofia, regissören/konstnärliga ledaren till musikalen. Hamnade i samtal, kände att jag inte hunnit lära känna henne ännu och ställde många frågor. Hon sa att hon läst min blogg och tyckte jag skrev bra. Jag har nog ingen koll på vilka som läser. Ge er till känna! :)