Om att bryta ihop och gå vidare.
De fysiska symptomen på stress är alltid lika påtagliga. Jag går in i, fastnar i, tappar och har sönder saker. Stannar upp - andas. Går vidare. Steg 2 är den oregelbundna hjärtklappningen. Senare nackvärken upp till örat. Jag hoppas varje gång på att det är en sträckning eller träningsvärk eller hörselgångsinflammation eller vad som. De fysiska symptomen.
Så många människor jag vill beröra, så lite tid.
Den som har gjort mest med sitt liv när hen dör, vinner.
Och det lustiga är att jag inte tycker att jag gör speciellt mycket med mitt liv.
Läser mycket om relationer nu. Tycker att varenda tvprogram handlar om det också, frågan om den lyckliga singeln. Intressant debatt. Det känns som att vi går mer och mer tillbaka till tvåsamhetens guldålder. Den lyckliga singeln är snart ett minne blott? Har precis börjat på Hemligheten av Dan Josefsson och Egil Linge. Ska bli spännande att se vad de har kommit fram till. Känner redan igen mig i obehagligt mycket. Det trodde man väl aldrig, att en bok skulle känna mig så väl?
Jag väljer. Jag gör mina val. I alla fall de jag kan påverka.
Mycket på lyckolistan nu. Jag har de senaste två dagarna lagat mat efter recept och kunnat äta resultatet! Spenatsoppa med kokt ägg och fetaost/brocoli/tomatpaj! Låter inte så avancerat men JAG har gjort det! (Tro mig, de som känt mig länge kan bekräfta mitt hushållshandikapp)
Bo Kaspers imorgon. Leka med lillkusinen Rasmus och morbror Håkan på lördag. Hjälpa pappa i entrén till "mogendansen" på lördagkväll, sen får vi se vart dojjorna styr. Heldag musikalrep på söndag. Tycker om heldagar. Det händer så mycket då och man kan inte tänka på något annat. Eskapism for the win!
Skulle vilja ägna några rader åt Julias positiva utveckling sen kraschlandningen. En mer ödmjuk Julia växer fram, någon som har tid och lyssnar aktivt. Det fanns en tid då den Julia jag älskar var begravd under mörka krafter och jag kan inte nog säga hur glad jag är att det fanns ett slut på det. Prettobeskrivning men det bekäftades så väl efter den där lunchen på café Amalia (gamla Vinäger, gå dit, kanske stans bästa fik!). Den gamla Julia är inte tillbaka, en ny Julia har sett sin morgon och tar the-best-of med sig. Bring it on säger jag bara!
Nu kanske jag skulle ta och göra något. Eller. Fan heller. Jag måste ingenting just nu.
Så många människor jag vill beröra, så lite tid.
Den som har gjort mest med sitt liv när hen dör, vinner.
Och det lustiga är att jag inte tycker att jag gör speciellt mycket med mitt liv.
Läser mycket om relationer nu. Tycker att varenda tvprogram handlar om det också, frågan om den lyckliga singeln. Intressant debatt. Det känns som att vi går mer och mer tillbaka till tvåsamhetens guldålder. Den lyckliga singeln är snart ett minne blott? Har precis börjat på Hemligheten av Dan Josefsson och Egil Linge. Ska bli spännande att se vad de har kommit fram till. Känner redan igen mig i obehagligt mycket. Det trodde man väl aldrig, att en bok skulle känna mig så väl?
Jag väljer. Jag gör mina val. I alla fall de jag kan påverka.
Mycket på lyckolistan nu. Jag har de senaste två dagarna lagat mat efter recept och kunnat äta resultatet! Spenatsoppa med kokt ägg och fetaost/brocoli/tomatpaj! Låter inte så avancerat men JAG har gjort det! (Tro mig, de som känt mig länge kan bekräfta mitt hushållshandikapp)
Bo Kaspers imorgon. Leka med lillkusinen Rasmus och morbror Håkan på lördag. Hjälpa pappa i entrén till "mogendansen" på lördagkväll, sen får vi se vart dojjorna styr. Heldag musikalrep på söndag. Tycker om heldagar. Det händer så mycket då och man kan inte tänka på något annat. Eskapism for the win!
Skulle vilja ägna några rader åt Julias positiva utveckling sen kraschlandningen. En mer ödmjuk Julia växer fram, någon som har tid och lyssnar aktivt. Det fanns en tid då den Julia jag älskar var begravd under mörka krafter och jag kan inte nog säga hur glad jag är att det fanns ett slut på det. Prettobeskrivning men det bekäftades så väl efter den där lunchen på café Amalia (gamla Vinäger, gå dit, kanske stans bästa fik!). Den gamla Julia är inte tillbaka, en ny Julia har sett sin morgon och tar the-best-of med sig. Bring it on säger jag bara!
Nu kanske jag skulle ta och göra något. Eller. Fan heller. Jag måste ingenting just nu.
Kommentarer:
Postat av: julia
åhhhh ja blir rörd - till tårar!! de värmer och de gör att jag vet ännu mer att jag är på rätt väg... love yaaa soooo!!
Postat av: Jonas
He onch e... de vet du. :-)
Postat av: job
vore det inte tuffare om vi kunde lämna både ensamhet och tvåsamhet och satsa på flersamhet istället?
Trackback