Vackert land vi bor i.
Bo Kaspers Orkester. Vad kan jag säga? Den sjätte spelningen jag var på. Andra gången utan gästmusiker. Killarna kan lira. Oh my. Min mamma följde med och hon var imponerad efteråt. Känns som att hon fick lära känna mig lite mer. Genom musik som berört mig i så många stadier i mitt liv. Bandet som fick mig att uppskatta livemusik.
Ibland går jag i innerstan. Utforskar ruiner med nyckeln jag lånat till sommarens produktion. Letar alternativa spelplatser. För framtida projekt. Staden är full av spännande kvarlevor! Slås fortfarande av häpnad över vyn från Helge And. En annan del av stan liksom. 
Så finns en bild på min framtida karl. Han har inte svarat på min fråga. Jag ger han lite tid. 
Jag hjälpte pappa med hans dansbandsspelning i lördags. Hade tänkt dra vidare, men jag hade så roligt att jag stannade. Mamma och Gullvi var med. Hamnade i samtal om vilket smink de inte kunde tänka sig att lämna huset utan. Båda svarade läppstift! Att de kände sig nakna utan det. Jag var tvungen att prova men tycker jag ser ut som en transa. Jag dansade bara med två karlar på hela kvällen, var lite öm i vaderna efter musikalrep och vattengympa. En man som satt vid vårt bord och en overkligt snygg typ rockabillykille i min ålder. Vad gjorde han där? Visade sig att han tillhörde ett sällskap som dansar lindyhop tillsammans och killen har tävlingsdansat i både det och bugg. Fick Christoffervibbar och lät mig föras runt över golvet. Nästan som i en dröm. Och tamejfan, jag blev nervös och dansade i otakt stundtals. Det är något visst med killar som kan dansa.
Man kan ana var pappas sympatier ligger... Mamma med sin bästis Gullvi, tillika den enda personen som fått klippa i mitt hår. 
Hermans orkester är Janne, Walle, Kurre och Herman. 
Svängigt! Och snart ligger lite klipp på youtube.
Du har helt klart en bra pappa.