raukan

... att jag hade en katt?

Jag drömde att jag försökte skrika men inget ljud kom. Jag skrek och kände skriket i magen och halsen, men ljudet som kom ut var ett ansträngt andetag. Det var otroligt obehagligt. Drömde mycket skit i natt...

Tack Johan för att du tog tag i min storm. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade ridit ut den. Idag är jag helt matt i kroppen. Hela våra världsbilder är i rubbning, då letar vi efter något att hålla fast vid. Igår var det du. Och jag är så glad för det.

Höga berg och djupa dalar . Igår jobbade jag på pappas spelning och inom några minuters intervall fick jag uppleva en djup dal som totalt drog undan mattan under fötterna och ett högt berg från ingenstans. Det höga berget var nästan ett psykotiskt tillstånd. Jag dansade med en karl som verkligen kunde föra och bjuda på sig själv. Eufori.

Igår hade familjen Scheller kalas i sin underbara trädgård i Bro. Jag önskar vi kunde stannat längre. Alla tre barnen var hemma och jag började skratta när jag insåg hur olika de blivit. Tre helt olika personer. Erik, politikern - nu med fantastiska nuttyproffessorbrillor. Oscar, schtekaren med lejonmanen som tar det lugnt och ser vart det bär hän. Hanna, ambitiösa kockeleven som börjar bli vuxen. Underbara barn som inte längre är barn.

Igårkväll var den största dippen på mycket länge. Det var mörkt. Så slår tanken till, att nu kommer något ännu värre att hända. Det som kommer totalt knäcka mig sönder och samman. Nu kommer tamejfan nån att dö snart, bara för att! För hur mycket orkar en människa att bära? Vad händer när det tar stopp? Blir man apatisk? Inspärrad i sin egen hjärna?

Kanske är jag bara i orkanens öga. Kanske är det inte riktigt slut på dåliga tider och dåliga besked. 
Så, bring it on.
På något jävla sätt måste man ju ändå överleva.