Har jag någonsin varit olycklig? På riktigt?

Jag har alltid setts som den som är glad. Ändå har det så länge jag kan minnas funnits ett stort mörker i mig. Så är det väl, se bara på clownen. Den gråter. Men jag har aldrig haft någon större anledning till att känna olycka, att låta det mörka ta sig uttryck. Jag har haft en friktionsfri uppväxt med mycket kärlek, överlevde högstadiets vilsna tonårskurragömma med mina tjejer och visst har det kommit smällar, men inte som nu. En tid att ifrågasätta om den Goda sidan kommer vinna i slutet. Och det är ju det jag hakat upp hela min existens på. Att det Goda kommer vinna i slutet. Men vafan, trodde jag verkligen jag skulle leva genom hela mitt liv och aldrig uppleva sorg? Really? Jag har varit så jävla bortskämd. Det är först nu jag kan förstå andra människor, jag måste väl se någon fördel med det.

Ja, jag ska träffa någon professionell. Ta det lugnt. :)

Lyssnar på Shirley Clamp - Jag tar en annan väg. Tänk om man kunder göra ifrån sig de ljud som hon gör.

Kommentarer:
Postat av: julia

fram tills att du kommer till ett proffs finns jag här om / när du vill prata.... ja FINNS HÄR! inte längre bort än ett kort tele2 samtal och så kramar jag om dig när det är som mörkast...!!! lova att höra av dig när du känner för det. tveka ALDRIG!!!!

kärlek!!!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits