Supersize Europe.

Lördag 3 oktober

11:51
Okej,. Jag har PROBLEM med maten. Väntar för länge med att äta och när jag väl blir panikhungrig tar jag snabbmat. Måste skärpa mig. Jag måste ändra kosten. Men känner mig helt orkeslös. Supersize Europe? Idag blir det 7:26 timmar tåg neråt mot Serbien - Moooliitvaa!

14:08
En timme har gått fort. Har pratat dålig engelska med min kupékamrat. En man från Egypten, som har två fruar. En i Ungern och en i Egypten. Det funkar tydligen så. Han har bjudit mig på äcklig frukt, hur säger man att den inte var i ens smak när språket brister? Min handling kommer säga mer än ord jag kan ursäkta med. Det kommer se illa ut hur jag än gör. Men jag vill verkligen inte äta upp den!

14:37
Börjar känna hur tålamodet tryter, dålig mat + dålig madrass = dåligt! Och precis när jag lyckats smyga bort äckelfrukten bjuder den snälla, leende mannen på något ärtliknande. Tydligen hommus. Torrt och jävligt. Intalar mig själv att det är nyttigt och bra för mig. Sen bjöd han på något gryn som var salt. Mmm... Salt... Det gick ner. Undrar hur mycket kompis jag är med mig mage nu? Fet mat + svällande gryn och ärtor = AJ?

16:10
In stormar typ tusen uniformsklädda människor och ber om passet. Då lämnar vi Ungern alltså...

16:36
Det är inte länderna som är intressanta, det är människorna. Varför tar passkontroll sån jävla tid?

16:42
Vi måste haft passkontroll precis på gränsen, för några minuter senare är vi i Subotica, Serbien. Inga chansningar här inte. Folk röker ut genom fönstren. Passtämpel, check!

18:19
Bevittnat solnedgång på serbisk landsbygd. Röd och flörtig. Små eldar brinner över slätten. Luktar inte riktigt som hemma. Alla röker överallt. Undrar över statistiken. Paret i kupén ska av i Novi Sad.

20:20
Har pratat med två systrar från Montenegro. Vi pratade om seperationen av deras Montenegro och Serbien. Tydligen bara blivit komplikationer. Tänk om Gotland skulle bli ett eget land.

Ankomst Belgrad. Det är mörkt. Jag är lost. Systrarna ger mig en bussbiljett, förklarar hastigt hur jag ska åka för att komma till Beograd arena och bokstavligen knuffar mig på en buss. Jag åker lite vilse, åker lite rätt. Folk vet inte var deras största arena ligger!!! Eller så vägrar de bara hjälpa en turist. Får dåliga anvisningar. Till slut hittar jag Beograd arena, efter mycket svett och ont i ryggen. Och jag hittar fina Erin som jag ska bo hos. Hon är en amerikanska som vill se sig om i världen. Jag är helt slut som artist. Erin berättar att dom sparat sushi till mig. Jag vill gråta lite av lycka. Hamnar på en liten mysig lördagssammankomst hemma hos en kollega till Erin. Två killar håller låda. Det visar sig att den störtcharmerande duon är de som gör typ alla röster till serbiska barnprogram och tecknade filmer. Jag vill gråta lite till för att den här lördagskvällen går till historian. Vi sitter uppe i flera timmar och tittar på youtube, skrattar och pratar. Och jag är liksom beredd att ge upp allt och flytta till Belgrad. I alla fall klockan 4 på morgonen.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits