raukan

Jag kände att jag hade mer att ge. Åh, varför håller man tillbaka? Vi hade musikalrep idag, med lite sexig tango och teaterövningar. Känns som att man har ett helt annat grepp om hur det funkar det här året. Känns stabilare och tryggare. När man nu har ett års erfarenhet av gruppen. Kvällen avslutades med uppsjungning, som går ut på att alla sjunger solo, en slags audition för rollerna. Jag hade repat in When you're good to mama från Chicago och känt mig så säker innan, men när det var dags orkade jag inte hålla ut tonerna och jag kände mig stressad. Hade så gärna velat nagla den. Men fick i vilket fall positiv feedback, att jag har en fin röst och så fick jag testa att sjunga lite högre än vad jag vanligtvis lägger mig. Det är något jag ska träna på, att våga sjunga högre än bekvämt. Det är fan inte lätt! Det ska bli spännande att se roll-listan på torsdag. Även om jag fegat och avsagt mig större sceniskt ansvar i år eftersom jag ska resa. Spännande att se karaktärerna för första gången i huvudet. Vem blir Sally Bowles och vem blir understudy? Konferenciern, man eller kvinna? Bilder i huvudet. Det är häftigt att få vara med om något såhär bra på lilla lilla Gotland. Och framförallt att själv "slippa" vara pedagogen, regissören, hjärnan... För en gångs skull. Att vara en del i ensemblen. Alla pedagoger borde någon gång ibland utsätta sig själva för grupparbeten och deltagarrollen.