raukan

Ooookeeeey. Hormoner överstyr! Jag gråter åt allt. Det är helt vansinnigt. Jag grät när jag såg Kan du vissla Johanna?, Prinsen av Egypten, ja fan, jag grät till och med när jag såg Oprah! GAAAH!
Och det blir inte bara tårar, nä nä, hulkande snorande och en gigantisk klump i halsen och magen.
Haha... Detta måste få ett slut! Funderar på att sätta mig ner med ett filmmaraton av sorgliga filmer och gråta ut ordentligt.

Och efter mycket om och men, brottandes med min hjärna och min vilja, har jag kommit fram till att jag inte är kär i honom. Och har nog inte varit det egentligen. Jag har velat vara det. Men det har varit för sakens skull. För ni vet ju hur jag är. Jag vill så gärna vara kär. Och har mer än gärna bråttom i det ärendet. Blåsa upp minsta förälskelse till ett korståg i uppvaktande. Speciellt när han såg ut att må så bra över det.
Men jag ångrar det inte. Jag såg en söt pojk, made action och fick inget av det. Jag försökte. Det får räcka nu.
Kan inte någon komma till mig för en gångs skull?

Förlåt, jag är en aning förvirrad
Snälla ta min hand,
jag är bara ett litet ufo på besök
I mellanmjölkens land.

Juldagen. Krogen med bror Per och Towe. Alla hemvändare och hemvarare. Smockat på Gute och Munken som hade gemensamt inträde. Vi gick runt mest och var snygga. Jag var sminkad och hade på mig ett par jeans som jag fick ligga ner på sängen för att få till och en väst som tydligen är trendigt nu. En ny era tar vid. Fåfängans tid. Har prövat den förut och inte trivts i den, men jag är inte sen att pröva igen.


Fan. Jag kommer på mig själv med att tänka på någon från i somras. Varför har jag inte gjort något åt det?
Han verkar alltid vara omringad av tjejer och jag har inte vågat riktigt.         [ Jag har sparat en del sms. ]


Nä. Nu ska jag fan inte ut och jaga. Tröttsam lek. Alla bara spelar spel. Kan inte någon lägga korten på borden?

Annandag jul. Krogen med Julia, hoppas jag. Hamnplan. Hemmaplan. Haha. Shake that ass.
Igår kom jag på att jag är för mjuk för krogen. Jag är dålig på att armbåga mig genom livet.

Julafton. För första gången någonsin var det bara vi fyra Wahlgrenare på Terra Nova som firade jul tillsammans och hemma i huset. Det var underbart mysigt och avslappnat. Mat, Kalle, julklappar, mat, Karl-Bertil, spela TP.

Juldagen. Vi åkte till Norra kyrkogården och morsade på fammo&faffa. Mamma och pappa visade mig och Per var dom vill ligga sen. Det var en väldigt fin plats, små minnestenar med namn och datum på och askan i jorden under. Per har alltid varit lite putt på att fammo&faffa inte har något sten (de ligger i minneslund). Så mamma och pappa ska bannemej ha stenar så man vet var dom är! :D
Sen åkte vi havsvägen tillbaka till stan och genom Visby innerstad - Världens vackraste stad. Mamma och pappa ska flytta. Det är inte bestämt när men det kommer att ske. Någon gång. Så de hör sig för lite överallt. De hoppas på innerstan, det gör jag med. Svårt att släppa barndomsvillan bara. Alla minnen sitter i väggarna. Men det är bara att släppa taget. När dom ska flytta, någon gång.

God Jul.

Lyssnar på Backstreet Boys nyaste platta och ska iväg på julbord med Donnergymnasiet.
Höll tal på spexet igår, bejublat, med en skruvad oseriös touch på slutet. Kan inte vara för mycket allvarlig.

Jul på Gotland. Wiii!

 * Jag blir sentimental och tårögd av NKs julskyltning och barnens tindrande ögon framför det.

* Min kusin Rasmus är 4 år och hade busat på dagis med sin kompis. De hade tömt innehållet av en tvålpump och fröken konfronterade honom.
- Du förstår att jag måste berätta det här för mamma och pappa? Du förstår det?
Rasmus, 4 år, askaxig och självklar, svarar:
- Då tejpar jag igen munnen på dig.

* Jag får fanimej finnar av choklad. Har min pappa haft rätt i alla tider när han sagt det? Jag skulle aldrig erkänna det för honom! Haha!

* En av mina favoritsysselsättningar är att titta på folk och fundera på vilka dom är. Ibland börjar jag prata med dom. I söndags satt jag på bussen till stan. En dam i röd kappa satt bredvid. Jag tvekade att fråga henne om världen, vad hon jobbar med och varför det heter Lorensberg/Liseberg. Men när jag väl påpekade den vackra färgen på hennes kappa exploderade hon i en konversation. Hon fullkomligt sprutade ut ord och jag fick knappt tala till punkt. Hon kände kanske att någon såg henne. Inte bara som en i mängden, utan henne och hennes röda kappa.
Människor borde tala mer med varandra.

* Lyssnar på ledmotivet i Matrix. Får flashbacks till Kanal Superstar. Det är vad jag ska jobba med i framtiden. Ungdomar som spelar teater och växer som människor. Jag ska bygga mitt imperium på Donnergymnasiet - utöka med Estetisk teater och dans. En framtidsvision som växt fram.
Jag är och förblir gotlänning. In heart and soul. Vill vara nära mamma och pappa. Så är det.

Lyssnar på Ultimate Caos. De hade en eller två hits på det ytliga 90talet.
I am not your casanova, me and Romeo have never been freinds
Can't you see how much I really love you
Det var poesi det! : )

Igår och idag har jag varit ett klängigt monster. Igår var det etydfest, med mat, underhållning och dans. Det var riktigt roligt, jag och mina vänner porrade oss och bildade en ring med Michael Jacksons bredbenta hoppsteg. Det var en syn för gudarna det. Jag sprang och hämtade min skiva med en viss låt från Paris på och vilket drag det blev. POLEDANCE! I wanna MMM MMM AAAH!
I matsalen idag hoppade jag på min gudomliga Johanna, låtsades hångla upp henne och till slut låg vi på golvet omslingrade och asgarvandes. Ja love her.
På festen började jag prata med en snygg kille i 3:an. Jag tyckte jag skulle försöka mig på att flörta, men det hände inget. Vi pratade och jag kände att han såg på mig. Lite uppskattande blickar som jag behövde. Vi pratade ända tills matsalen var tom och alla hade gått till Hörsalen för underhållning. Jag frågade om han ville se det, han sa ja, jag frågade om vi skulle ses efter showen - samma tid samma plats samma kanal?. Han sa "It's a date". Men jag gick aldrig dit för jag fastnade på dansgolvet. Bäst så. Men han är trevlig och charmig. Skönt att någon ser en. Undrar om det kan ha att göra med att jag hade kvällens djupaste urringning. Höhö.

Jaha. Snart har jag gått ett halvår på den här utbildningen. Det är nu det börjar, känns det som. Nu är jag stabil och har mer koll på läget. Nu börjar det.

Summering av jobb: Musikvideo med Daniel Lemma, på fredag ska jag gå modell på en hårshow i Göteborg och nu ska jag också läsa in en talbok med 4 till från klassen. Med omarbetade Bibeltexter. Jag ska vara en gammal kärring. Haha.

Och pojken? Jag är fortfarande nere i den soppan... Hur skulle jag kunna undgå dessa perfekt skapade blå ögon? Unmöglich. Men det får ta den tid det behöver. Imorgon ska vi se på gamla Melodifestivalsband om inget annat inträffar. Han är förtrollande vacker.

Hepp.  Klockan är 01:59 och jag har sett på Grisen i säcken med allt dess extramaterial tillsammans med Dan, Mia, Kristin och Johanna. Hostar som en tok. Tvättat tre maskiner också. Yeah. Jag är bra på att tvätta nu. Blandar friskt men det blir inga missfärgningar vad jag ser.

Tänker.
Håller på att ta mig en rejäl funderare på det här med Martin. Har jag lurat mig själv, som så många gånger förr? För att jag så gärna vill bli kär eller är det på riktigt? Är det han eller kärleken jag är kär i?
Suck. Att jag aldrig vet... Denna ovisshet gör mig galen.

Etyderna är avslutade. Vi gjorde braksuccé med Flotten. Jag var i mitt esse. Precis det jag behövde som jag konstaterat tidigare, att göra bra ifrån mig på etyderna alltså. Skön upprättelse. Min klass var väldigt bra. Många klockrena kombinationer, konstalationer och etyder.
På sista föreställningen tömde jag allt. Vi freakade ur och jag öste på scenen med "tvs breda utbud av underhållning". Ricki Lake som jag så gärna leker annars, nu under något så när kontrollerade former... "You slept with my grandma!" Och hiphopen, när jag drog ner byxorna för hela skolan... Ni skulle vart där!
 
Rickard och jag har spikat att vi ska köra nästa år. Båda är Tim Burtonfantaster, det skulle kunna bli urhäftigt... : )

- Varför ska jag springa efter alla andra? Kan ingen komma till mig för en gångs skull? /ur etyden Vilse

Igårkväll var han här. Vi såg några klipp på mina Melodifestivalsdvder och bara hängde. När han var på väg ut genom min dörr, tänkte jag några snabba varv.
"Ida, du går och väntar på ett tillfälle som aldrig kommer... Nu eller aldrig!"
- Martin, vänta... Jag måste säga det här.
Flackande blickar, ett par blå varma smälta-is-ögon, illamående, jorden snurrar, nervöst skratt...
- Det är jag som skrivit lapparna...

Svaret blev att han var otroligt smickrad. Han poängterade det flertalet gånger. Men han sa att han inte känner mig och inte känner något sådant för mig men att han gärna blir min vän och lär känna mig.
Det kändes som ett bra svar. Han stannde kvar ett tag, vi skrattade åt mina små iaktagelser, att jag tappar bestick i matsalen när han kommer, att så många är involverade och att jag blir ett vrak i hans närhet. Detta skrattade vi åt och det var en befrielse. Halleluja!

Pratade med Carmen sen. Hon sa så många fina saker om mig och sa att även han sett dom sakerna. Hon, Alissa och han hade förundrats över hur jag kunde vara så glad jämt. Carmen sa att jag var magisk, har fantastisk utstrålning, är omtänksam, har busiga vackra ögon, är störtcharmig och att det inte är ofta någon blivit så populär som jag blivit på skolan, i alla linjer, skåd show allmän fritidsledare ant... och mot alla runtomkring. Alla flockas omkring mig och min positiva energi.
Carmen säger att det här bara är början. Han kastar sig inte in i saker, att han avvaktar, och att det här var det bästa som kunde hända.
Tja. Vad ska jag göra? Vilka val har jag? Jag är ju redan såld...

Den var en magisk födelsedag jag fick uppleva.
Massa människor hörde av sig. Kalaset var succé. 25-30 pers, nästan alla utklädda, som lekte lekar, åt tills de sprack, sjöng kareoke, knäckte ryggen i limbotävling och så mycket mer... Uppträdanden av skolans egen barbershopkvartett, sånger på olika språk framförda av olika människor, jag höll tal, vi kastade ballonger, frågade chans och dansade tryckare med tre meters mellanrum.

Och ja, han bjöd upp. Vi fjantade oss mycket, men stundvis var det bara helt underbart att stå med näsan i hans lockar och lukta på hans parfym.

En massa fina presenter från familjen. Jag kommer hem igen till jul.

Skulle egentligen ha åkt med till Jul-Liseberg och uppleva det med honom. Men jag höll på att kräkas och gråta på samma gång (en veckas arbete med etyder tar på kroppen och själen) så jag fick vända om.

Nu sitter jag här, har sett julkalendern (lovande!) och ätit julkalenderchoklad. Klämmer på mina paket jag fått på posten. Från mamma och pappa, Per, Pernilla, moster och kort från mommo&uffan och från Sara, en gammal klasskompis som ska bli golfproffs i USA. Barnkalas på söndag. Ska ägna hela lördagen åt att planera och fixa. Blåsa balonger och ordna uppdrags-fiskdamm (har inte råd att bjuda alla på godis och så är ju ett uppdrag lite mer spännande...)

Skolkatalogen kom idag. Haha, jag ser urbusig ut. Med min egentryckta RAUK t-shirt och ett pillemariskt leende. Alla i klassen ser lite skumma ut.  Ska försöka lägga upp bilden här så ni kan se min klass.

Schlager, du räddare i nöden!!! Lyssnar på 1989, ett fantastiskt år.

Det känns bra att ha någon som promotar mig. Min granne och vän Carmen har gjort klart för den lockiga pojken att han inte kan hitta en bättre tjej än mig och att om han sårar mig kommer hon att personligen ha ihjäl honom. Haha.

Ikväll ska jag ta det lugnt, jag förtjänar det. Jag har kämpat hela veckan, trots att jag känt mig sjuk och sliten så har jag jobbat på som om det inte funnits några problem i hela världen. Mina regissörer frågade mig om jag var lite trött en dag, jag berättade att jag var hängig och hade spytt och de blev imponerade hur jag kunde låtsas att jag mådde bra även fast jag var sjuk. Bra skådespel! : )

Nu ska jag pyssla. Det är jag bra på.