raukan

Haha.
Jag ska då alltid lyckas showa till det. Till och med under en seriös Strindbergscen.
Hade på mig en Grynettröja. Ta ingen skit. För att sätta mig emot Strindberg och hans kvinnosyn lite... :)

Vi redovisade Pelikanen igår och skåd1 visade var skåpet ska stå. Jag och Rickard kickade ass.
Men två roliga missöden förekom. Och jag skulle inte vilja ta bort dom för nåt i världen.
En replik lyder "Vill du ta in fars porträtt till dig, det som hänger på väggen?" men när vi skulle köra hade vi glömt att sätta upp tavlan igen efter föregående grupp. Så det fick bli "Vill du ta in fars porträtt till dig, det som... står där?" Haha. Det sjöng ett ljudligt fniss genom publiken då de redan sett 4 versioner av samma scen och kunde texten rätt bra.
Sen så skulle jag, i ett upprört tillstånd, gå snabbt fram till en stol och sätta mig ner utan att släppa blicken från Rickard. Och Ida är inte van med hala klackskor. Så jag halkade lite skulle man kunna säga. Ett tyst sus gick genom publiken. Men jag låtsades inte om det men inombords tjöt jag av skratt.
Och efteråt fick jag beröm om hur jag räddat situationen, att jag kunde behålla masken och att det är lite lätt obehagligt att se mig så allvarlig.


Halleluja.
På söndag åker jag till Paris. Aaaight.

Paris på söndag.

Leonard onsdag - fredag.

Per fredag - söndag.

Bokmässan.

Redovisning av Pelikanen onsdag.

Syster 33 år onsdag.

Göra karaktär till Paris.

Läsa Björnen innan fredag.

Packa?

Hinna? GAAH.


Och jag mår så mycket bättre nu. Jag känner att jag börjar komma in i allt. Efter ett samtal med läraren Helle fick jag upp ögonen och kände ny kraft. Jag är utvald. Jag är speciell. De ville ha just mig. Aaaight!


Kalle och chokladfabriken såg jag i lördags... Vet inte riktigt. Underhållande färgexplosion, göörsnyggt smink, några riktiga Tim Burtonsignerade miljöer och den alltid fantastiska Johnny Depp...
Men är den inte för Hollywoodiserad? Var fanns hjärtat? Och varför var den så snäll? Hade förväntat mig en mycket mörkare och läskigare version än Gene Wilders hårburr från 70talet?
Nu visas den till och med dubbad som en och annan barnfilm?
Viserligen har Tim Burton jobbat för Disney men...
The Oompa-Loompas var dock det bästa jag sett på länge. Och Danny Elfman sviker mig aldrig! I den här filmen vågade han gå lite ifrån sitt vanliga sound (även om han inte så lätt kommer ifrån sin välkända basgång) och gör det med bravur.
Helt klart sevärd och jag kommer att köpa den när den kommer ut på dvd.

Överallt är det folk, förutom på mitt rum. Fast det är lätt att det kommer folk dit också... Igår hade jag tänkt att gå och lägga mig efter Idol, men det blev istället lite massagestuga för Micael, som behövde sig en omgång. Sen dök Linnéa upp och ville vara social. När dom båda skulle gå hem, gick jag och Micael in till min granne Linn som hade Rickard på sitt rum. Där fastnade jag ett tag. Så kan det gå.

Musikvideon, ja.. Vi var ett gäng som åkte till Masthugget för att vara med i Daniel Lemmas nya musikvideo, en riktigt skön låt som jag fast jag hörde den typ 30 gånger inte kommer ihåg hur den går. Dresscoden var soul, sommar och fest. Jag hade ett par baggytrekvartsjeans (?!) och ett blommigt grönt linne plus gröna örhängen och nyfärgat hår.. ;) Inspelningen ägde rum på en urmysig innergård. Massa blandat fok, men en övervikt av latinokillar som hade plockats upp på gatan. Vår uppgift var att se ut som om vi hade the time of our lives, shejka loss och inte se frusna ut. Så det gjorde vi, med besked. Wendelsbergarna stod för mest ös, lätt. Hoppas det syns på resultatet som släpps början av oktober.

Och jag fick hålla hov. Ni vet, underhålla och vara mig själv som den entertainern jag är. Sjöng sånger, bjöd på mig själv och fick folk att skratta så de kiknade. Skönt att vara mig själv igen.


Försöker febrilt få tag i lite bra och ny musik. Blir tokig.

Nu sitter jag hemma hos Towe tott, lyssnar på John Legend och bakar äppelpaj.
Hon är bäst. All the time. Man kan bara sitta och lyssna på hennes kloka ord om världen och hur det är att vara människa. Klok-Towe.


Jag berättar mer om musikvideon en annan dag. Det var hur häftigt som helst. Daniel Lemma är en skön snubbe. Och vi dansade utomhus som om det vore en vacker sommarkväll.

Mitt hår är numera mörkt med röda inslag. Väldigt Ida om jag får säga det själv. Det framhäver mina ögon.. *fladdrar med sina långa ögonfransar*


Nu blir det paj!

Kortare meddelanden från Wendelsbergs folkhögskola.

Dansanta elever i Skåd1 och Show1 har möjlighet att vara statister i en musikvideo med Daniel Lemma. Åhåjaja. I will!

Ikväll är det inflyttningsfest hos Emil. Ska jag hitta i Göteborg? Dags att införskaffa karta.

Dan betyder mycket för mig.

Hilton är ett mysigt ställe. Mitt rum är fint och ska städas ännu finare i helgen.

Jag är otroligt danssugen. Ska nog sticka bort till danssalen en stund och se mig själv i spegeln när jag skakar rumpan. Har tyvärr den bästa musiken på datorn...

Min klass... Vi skulle börja lektion efter en rast och de enda som inte kommit var Karl och läraren Sven. När Karl kom in i rummet sjöng hela klassen i kanon "Vem kan segla förutan Karl". Sen samma sak för Sven fast  "Vem kan segla förutan Sven" då Sven säger "Det är nog bäst så."

Snart ska jag börja med Junisgrupp igen! Inne i Göteborg på något ställe som heter Nordengården (?).
Längtar efter att busa med barn, få dom att skratta i grupp, förändra världen och utföra stordåd.

Sista dagen i disken. En vecka om året ska man hjälpa till i disken i storköket. Mattanterna är roliga.
Så där härligt rediga och göteborgska.

Helgen då jag åker till Paris kommer bror hit på ledarutbildning. Han ska få inviga min överslaf.

Nä. Dags att dansa. Träna frivilligt gör man rätt ofta här.
Men jag tror inte jag har gått ner i vikt, snarare gått upp. It's the return of the muskler!

Såhär ser det ut när man tittar in på mitt rum. Hermans planscherna sitter där dom ska. Och våningssängen är great. Läckra förvaringslådor under sängen. Tv, video och dvd. Gillar mitt rum, där jag bor.

Idag är det fredag. Dagens lektioner har varit Laban, Musikalhistoria och Scenografi/Regi. Ska nog gå och shoot some hoops ikväll. Vi har ju tilgång till gympasalen dygnet om när den inte är bokad... : )

I eftermiddag kommer fritidsledarna tillbaka. Dom har varit på hajk. Moahaha. I regnet.. MOAHAHAHA.

Pappa fyller 54 år idag. Ringde hem och väckte honom kl 00:01 inatt. Han var så lagom glad.. Hehe. Men han kunde inte låta bli att charmas när hans dotter är så desperat efter att vara först med gratulationerna..

Igår var vi några från klassen på ett ställe som heter Valand. Där hade Mille Productions en av deltävlingarna i "Starlight" - där du kan vinna ett skivkontrakt. Jag säger bara - FREAKSHOW! Nä. Nu ska jag vara snäll. Eller. Nä. Det ska jag inte. Konfrenciern såg ut att vara hämtad ur 90talets värsta period, tajta jeans, svart linne/magtröja, piercing, skidmössa (!?) och cowboyboots! Vi blev också bjudna på världens mest osympatiska och sämsta mellansnack. Well.
Moa i min klass var med, Mia körade. Hon sjöng en låt som heter Fall from grace och hon gjorde det så otroligt bra! Amazing är ordet, jag blev helt hänförd. Vilket röst! Sen var Johanna och David från Show1 också med. Johanna sjöng The winner takes it all med bravur, riktig skolad operettröst och David svängde loss till Michelangelo med väldigt säker röst. De andra bidragen var en kille som sjöng Mariah Carey - bra!, en tjej som körde country - bra det med, en grupp som hette Slowmo - en dj och en  weilargosse som gjorde det great -  och Fike, han som kom tvåa i Robinson förra året. Den sistnämda är en historia för sig. HAN stod för freakshowen!
Låten, till att börja med, heter Your Ass. Bara det säger väl en hel del. Vid sin sida hade han två blonda, svartlättklädda och okoreograferade tjejer som inte verkade vara alls bekväma med att skämma ut hela kvinnorsläktet. "To the leeeeft, to the riiiight" kunde dom inte ens pricka in. Ni vet, såna människor man inte trodde fanns på riktigt.
I pausen, under juryns överläggande, stog jag och Tina på golvet och dansade loss det fulaste vi kunde. De två blonda tjejerna ställde sig vid oss. En av dom började prata med mig..
- Assååå. Det är är liksom lite pinsamt, vi kan egentligen sjunga, vi har sjungit jättelänge, så nu kände vi oss jättefåniga på scen...
Vad svarar man på det? Jag sa nåt i stil med "Ja, det tror jag säkert..." Stackars stackars flickor.
Det slutade med att Slowmo, David och Fike gick vidare. Hmm. En ska bort?


Helgen..?
SOVA!!

Hallå Junis Gotland, ni ska komma hit på teaterledarutbildningen! HALLÅ!

Nu är jag sådär trött igen. Ledsen och ensam. Varför blir jag såhär? Det är ju inte jag.

Det kanske tar tid för mig att komma in i nya sammanhang. Eller. Nej. Så har det aldrig varit förut. Så vad kan det bero på?

Jag är inte bästis-personen. Nä. Jag har mest relationer till väldigt många istället för några få. Men det är inte så många som kommer längst in.

Här är jag inte speciell för någonting. Åk hem, säger en dum jävla röst. Där är du i alla fall någon.

Jag har helt tappat distansen till allt. Tar allt personligt fast jag vet att jag inte ska. Söker bekräftelse fast jag vet att jag inte behöver. Fan. Jag är ju egentligen säker. Jag borde inte tänka så mycket. Bara vara Ida.

Svag i kroppen, svag i sinnet.

Varför ville dom ha mig? Jag ser på min klass och ser allas kvalitéer. Jag ser varför alla är här. Jag ser varför dom kom in. Men jag vet inte varför jag är här. Nä. Det vet jag faktiskt inte längre.

Nä. Nu ska jag sluta ömka mig själv.
Ikväll blir det lugna gatan, inga tider att passa. Kanske en film eller så.

Varför är jag så svag när jag kommit till den plats jag drömt om i flera år? Varför tvekar jag när allt finns framför mig? Jag är en sån tönt! :)

Karin heter min karaktär som jag skapat i läxan tills idag. Hon är kurator på ett gymnasium i Uppsala och en mycket lugn person. Alla i klassen fick var sin bild på en okänd person och skulle gestalta den under en intervju idag. Min intervju gick bra, jag höll masken hela tiden, kände mig väldigt säker och jämn. Till och med frågan "Vem är mest dominant i sovrummet, du eller din man?" klarade jag att hantera.

Ikväll ska vi gå på en repetition på Stadsteatern, de ska göra en pjäs om Lasermannen. Mycket intressant. Har inte läst så mycket om det, men ska gå in med öppna sinnen och se arbetet kring framställningen.

Hoppas jag ska köra igång med Junis snart. Det blir jag och Moa som delar på en grupp. Varannan vecka, så det inte blir för tungt för någon av oss och så båda får köra sin pedagogik och sin stil.

Lyssnar på Hermans orkester varje dag. Det är min pappas dansband. Får tårar i ögonen varje gång jag lyssnar på "Om du känner det som jag", vilket är min pappas paradnummer och mammas favorit. Åh.
Har även lagt energi på en fotovägg, skrivit ut halvtaskiga grå/svart/vita bilder från skolans datorer på familjen, brudarna och unf:arna... Om man känner sig nere nån gång behöver jag bara titta dit och se alla knasiga bilder på människor jag tycker om.

Nu ska vi fortsätta titta på klassens läxa. Alla är så duktiga. Skåd1. Yeah.

Just nu är jag inte världens bästa kompis... Jag har inte tid att ringa, fan, det tar till och med för mycket energi av mig att skriva ett sms.

Så ursäkta mig att jag inte hör av mig och berättar. Men det händer så mycket!!!

Igår hade vi kalas för två killar i min korridor. Dan och Kungen. Det var mysigt med oupptinad frys-tårta och lite sång.

I torsdags var det fest på skolan och min klass skåd1 plus show1 stod för spökturen. Vi fick så mycket beröm, att vi var så bra fast vi bara gått på skolan i nån vecka och att det bådar gott för framtiden. Jag låg på en stig i skogen, helt vitklädd med tyllkjol, sjöng på låtsasfranska och var allmänt psyko. Pokerface totale. Kände att jag ville vara lite snällare än de andra som skrek, blödde och skrämde skiten ur dom. Jag var bara creepy. Låg ner och tittade inte ens på dom som gick förbi. Hade jag själv gått den här spökturen hade jag kissat ner mig, I swear. Stolt över mina klasskamrater och show1!!

Så mycket intryck, så mycket att göra. Hela tiden. Tänker för mycket.

Vi har läxa tills på tisdag. Vi fick var sin bild på en person som vi ska gestalta. Med röst, hållning och gester. Så ska vi bli intervjuade som den här personen. Spännande!

Ida som såpaskådis? Just det. Vi pratade om ansiktsdrag, helt oberoende av min personlighet och klassen kom fram till att jag skulle spela den goda. Mjuka drag, sagolik och med glimt i ögat. Så en god sagofigur med lite bus i blick? Tydligen, ja. Det passar mig.

Igår var jag på Liseberg med UNFarna Towe, Erik, Markus, Emil, AK och Henke. Åkte Balder och tyckte livet var allt bra fint. Åkte grön buss tillbaka till Mölnlycke med Dan och hans ex Hilde. Det var så skönt att träffa Towe igen! Gick och höll om och sniffade på henne nästan hela tiden. Wii! : )