Om att vara dum i huvudet.
Jävla hemtenta. Jag vill bara slå, jag är så otroligt frustrerad. Den ligger här bredvid mig och skrattar rått. Jag blir förbannad på systemet, att jag ska skriva en jävla massa sidor bara för någon annans skull. För så känns det, att jag inte gör det för min egen skull utan för någon annans. Hur motiverande är det att skriva en massa som inte ger något? Det är något som är fel på det här systemet...
Jag hoppas på att kunna ta något poäng under kursen så jag får studiestöd i vår också. Jag har pratat med folk som i våras tog 5 poäng och fortfarande får studiestöd. Länge leve CSN! Annars skulle det vara kört för alla dumhuven som mig som inte fattar ett skit! Leve oss intelligensbefriade!! Låt oss få stanna på universitetet!!
Jag hoppas på att kunna ta något poäng under kursen så jag får studiestöd i vår också. Jag har pratat med folk som i våras tog 5 poäng och fortfarande får studiestöd. Länge leve CSN! Annars skulle det vara kört för alla dumhuven som mig som inte fattar ett skit! Leve oss intelligensbefriade!! Låt oss få stanna på universitetet!!
Min mobil.
Nu är dagen här. Min mobil har somnat in. Vi sörjer den röda faran med tre starka hej - HEJ HEJ HEJ!
Någon högre makt pissar mig i ansiktet just nu. Här får man för att vara ärlig.
Och just det, datorn är inne på sista refrängen den också.
Teknik är skit, om det inte funkar.
Nå, vad händer här näst? Jag vågar inte gissa...
14:55 - Nu har jag varit hos Andreas och fått låna en av hans gamla telefoner. Ring mig om ni vill något, jag ringer inte er so to speak för jag har inga nummer alls.
Någon högre makt pissar mig i ansiktet just nu. Här får man för att vara ärlig.
Och just det, datorn är inne på sista refrängen den också.
Teknik är skit, om det inte funkar.
Nå, vad händer här näst? Jag vågar inte gissa...
14:55 - Nu har jag varit hos Andreas och fått låna en av hans gamla telefoner. Ring mig om ni vill något, jag ringer inte er so to speak för jag har inga nummer alls.
BAJS.
Idag fick jag min första hemtenta. Jag vill dö.
Kommer inte ha tid att göra den ordentligt så jag helt sonika skiter i den. Jag skiter ganska mycket i om jag inte blir godkänd. Vilket jag inte kommer bli om jag inte lämnar in den.
I was not meant to be an universitetsråtta.
Jag lever loppan istället, läser det jag vill, pluggar vid motivation (vilket mycket sällan infinner sig), träffar nytt och gammalt folk, skrattar, leker med Tysk och Kung, dansar street med Mi, utforskar staden med långa dagliga och nattliga promenader, spelar innebandy med Arkenfolket, jobbar ideellt, shoppar snygga kläder, skriver manus, har barnteatergrupp... Det ger mig så mycket mer än att gå och ha ångest jämt och ständigt för att man ska förstå en massa högtravande och högt flygande blajblaj som går att förklara på ett betydligt enklare och mer lättillgängligt språk.
Näeh, jag skiter i det och befriar mig från ångesten! Tjoho!
Jag får väl skriva min omtenta när jag är 63 och har tid, lust och motivation på en och samma gång.
Kommer inte ha tid att göra den ordentligt så jag helt sonika skiter i den. Jag skiter ganska mycket i om jag inte blir godkänd. Vilket jag inte kommer bli om jag inte lämnar in den.
I was not meant to be an universitetsråtta.
Jag lever loppan istället, läser det jag vill, pluggar vid motivation (vilket mycket sällan infinner sig), träffar nytt och gammalt folk, skrattar, leker med Tysk och Kung, dansar street med Mi, utforskar staden med långa dagliga och nattliga promenader, spelar innebandy med Arkenfolket, jobbar ideellt, shoppar snygga kläder, skriver manus, har barnteatergrupp... Det ger mig så mycket mer än att gå och ha ångest jämt och ständigt för att man ska förstå en massa högtravande och högt flygande blajblaj som går att förklara på ett betydligt enklare och mer lättillgängligt språk.
Näeh, jag skiter i det och befriar mig från ångesten! Tjoho!
Jag får väl skriva min omtenta när jag är 63 och har tid, lust och motivation på en och samma gång.
INEFFEKTIIIV...
Jag har ingen studiemotivation alls just nu. Skummade igenom en kursbok innan lunch, borde läsa en till, men jag har inte ro att sätta mig ner och läsa. Det är sol ute! Och här inne i mitt rum bedövar jag mig med Slagsmålsklubbens myspacesida. Sponsored by Destiny är helt sjukt förförande. Lyssna och njut!
http://www.myspace.com/slagsmalsklubben
Så mycket i luften nu. Ska hem till ön en sväng nästa vecka och vara med på gymnasiemässan. Som det ser ut nu kommer vi inte starta just estetiska teaterlinjen som jag pratat om, utan vi satsar istället på att man kan välja teaterinriktningen vad man än går. Typ Samhäll-Teater. Så har jag i alla fall fattat det. Teater blir det i vilket fall och det skiljer sig inte så mycket, man läser ungefär lika mycket teaterämnen i båda fallen. Ska bli spännande att gå på mässan och se om det finns ett intresse.
Just ja, teaterledarutbildningen. Helgen var skitkul, en mycket blandad grupp som vi fick att släppa censuren (en kvinna runt 50strecket brast ut i ord som bajs och knulla!) och släppa loss. På sista övningen - Liftaren - var dom helt skogstokiga och skrek och tjöt. Ett härligt gäng! I love my job!
GAAAH. Rastlös. Massa energi som jag inte vill lägga på att plugga. Jag måste UT!
http://www.myspace.com/slagsmalsklubben
Så mycket i luften nu. Ska hem till ön en sväng nästa vecka och vara med på gymnasiemässan. Som det ser ut nu kommer vi inte starta just estetiska teaterlinjen som jag pratat om, utan vi satsar istället på att man kan välja teaterinriktningen vad man än går. Typ Samhäll-Teater. Så har jag i alla fall fattat det. Teater blir det i vilket fall och det skiljer sig inte så mycket, man läser ungefär lika mycket teaterämnen i båda fallen. Ska bli spännande att gå på mässan och se om det finns ett intresse.
Just ja, teaterledarutbildningen. Helgen var skitkul, en mycket blandad grupp som vi fick att släppa censuren (en kvinna runt 50strecket brast ut i ord som bajs och knulla!) och släppa loss. På sista övningen - Liftaren - var dom helt skogstokiga och skrek och tjöt. Ett härligt gäng! I love my job!
GAAAH. Rastlös. Massa energi som jag inte vill lägga på att plugga. Jag måste UT!
Händelserika dagar i det som är mitt liv.
Wallawallabingbong. Måndagen lekte jag i flera timmar med Kristian och Henrich. Vi lekte bland annat ute i en lekpark, där vi hade Idol fast med rutschkaneåkning som konstform istället. Vi turades om att åka och vara jury. Jag skrattade så jag fick kramp hela kvällen. Så spelade vi en en massa suspekta filmer, bland annat E-type? och Long live life, slutar alltid i fosterställning.
Tisdagen hade vi grupprbete i skolan så min grupp fick komma hem till mig och sitta några timmar med vår uppgift. På kvällen färgade Mi håret på mig efter att vi hade varit på streetdansen. Efteråt fick jag fika med henne och Robert och snacka av mig så mycket skit att det var befriande!
Onsdag. What a day! Åkte till Stockholm och åt lunch med Andrea. 10 år sen sist. Spännande! När jag såg henne kändes det inte så konstigt som man kan tro. Vi snackade loss och åt vegbuffén på Hermans (underbar mat!!) med vy över vackraste Stockholm. I love Stockholm i klart solsken!! Det känns i magen och allt. Kärlek liksom. Vi pratade om allt möjligt, om våra syskon, unga kompisar som skaffar barn, framtiden och lite dåtid. Vi kanske ska ses snart igen och bada på Fyrishov.
Efter den fina lunchen med Andrea tog jag mig till studion där fotograferingen skulle äga rum. Jag letade mig ner i en källarlokal och var lite för tidig. Där nere träffade jag fotografen och sminkösen. Hälsa hälsa, ta i hand. "Är det du som är nykteristen?". Jag satte mig ner och avvaktade och inväntade order. Fick sätta mig i sminkstolen. I början var jag lite nervös och inställd på att försöka att inte vara "den tråkiga nykteristen", utan jag ville kunna vara sådär bra, hipp och cool som jag är.. (Haha!) Det gick med sig med tiden och jag fick komma igång och tjöta. Då kom reportern Hanna (VRs sex och samlevnadsspalt?) och medan jag fick spackel så pratade vi i allmänhet, om alkohol såklart och om Gotland. Fotografen hade sommarhus i Ljugarn så där fick vi något att prata om. Upprepade gånger sa reportern "GUUD, vad söt du är!". Och då undrar man ju, är det liksom kotym/sedvanligt i modekretsar att när man har med en fashionnoobie att göra så gäller det att invagga dom i någon slags trygghet genom komplimanger? Det kändes inte riktigt så, utan ärligt och uppriktigt och flertalet gånger. Och ja, jag kände mig riktigt söt! Så var det dags för själva plåtningen. Fan vad svårt det är, även som skådespelare... Skillnaden är ju att jag är mig själv och inte en karaktär. Jag blev direkt stel i axlarna och fick konstanta direktiv att släppa ner dom. Till slut fick vi lite fina bilder och så var det dags för själva intervjun. Yeehaa, jag har nog aldrig sagt så mycket på så kort tid. Resultatet kommer om cirka 6 veckor. Jag lovar, jag säger till då... :)
Efter intervjun var det direkt hem till Uppsala och åka ut till Gunsta för att ha teatergruppen med Per. WHAT A DAY!
Tisdagen hade vi grupprbete i skolan så min grupp fick komma hem till mig och sitta några timmar med vår uppgift. På kvällen färgade Mi håret på mig efter att vi hade varit på streetdansen. Efteråt fick jag fika med henne och Robert och snacka av mig så mycket skit att det var befriande!
Onsdag. What a day! Åkte till Stockholm och åt lunch med Andrea. 10 år sen sist. Spännande! När jag såg henne kändes det inte så konstigt som man kan tro. Vi snackade loss och åt vegbuffén på Hermans (underbar mat!!) med vy över vackraste Stockholm. I love Stockholm i klart solsken!! Det känns i magen och allt. Kärlek liksom. Vi pratade om allt möjligt, om våra syskon, unga kompisar som skaffar barn, framtiden och lite dåtid. Vi kanske ska ses snart igen och bada på Fyrishov.
Efter den fina lunchen med Andrea tog jag mig till studion där fotograferingen skulle äga rum. Jag letade mig ner i en källarlokal och var lite för tidig. Där nere träffade jag fotografen och sminkösen. Hälsa hälsa, ta i hand. "Är det du som är nykteristen?". Jag satte mig ner och avvaktade och inväntade order. Fick sätta mig i sminkstolen. I början var jag lite nervös och inställd på att försöka att inte vara "den tråkiga nykteristen", utan jag ville kunna vara sådär bra, hipp och cool som jag är.. (Haha!) Det gick med sig med tiden och jag fick komma igång och tjöta. Då kom reportern Hanna (VRs sex och samlevnadsspalt?) och medan jag fick spackel så pratade vi i allmänhet, om alkohol såklart och om Gotland. Fotografen hade sommarhus i Ljugarn så där fick vi något att prata om. Upprepade gånger sa reportern "GUUD, vad söt du är!". Och då undrar man ju, är det liksom kotym/sedvanligt i modekretsar att när man har med en fashionnoobie att göra så gäller det att invagga dom i någon slags trygghet genom komplimanger? Det kändes inte riktigt så, utan ärligt och uppriktigt och flertalet gånger. Och ja, jag kände mig riktigt söt! Så var det dags för själva plåtningen. Fan vad svårt det är, även som skådespelare... Skillnaden är ju att jag är mig själv och inte en karaktär. Jag blev direkt stel i axlarna och fick konstanta direktiv att släppa ner dom. Till slut fick vi lite fina bilder och så var det dags för själva intervjun. Yeehaa, jag har nog aldrig sagt så mycket på så kort tid. Resultatet kommer om cirka 6 veckor. Jag lovar, jag säger till då... :)
Efter intervjun var det direkt hem till Uppsala och åka ut till Gunsta för att ha teatergruppen med Per. WHAT A DAY!
Fett med spännande dag!
Denna dag är jättespännande på grund av två dejter. På eftermiddagen ska jag träffa Veckorevyn och det ska bli roligt. Färgade håret igår för att lysa ordentligt. Men det som är mest spännande egentligen, eller, det som jag nog är mest nervös för, är vem jag ska äta lunch med innan. Jag ska träffa min gamla brevkompis från mellanstadiet! Andrea! Vi träffades en sommar på Gotland 1994 (typ?) och brevväxlade till 1997 (tror jag?) och sedan dess har vi inte hörts alls. Jag har tänkt på henne ibland och undrat - Vem är hon idag? Så hittade jag henne på facebook (halleluja!) och vi ville inte att det här skulle rinna ut i sanden så vi bokade fort en dejt! Det har gått 10 år. Jag undrar om hon fortfarande leker med troll och samlar på luktsudd.
Reccegasque och Arken 50 år.
Oh de la ly... Jag är helt slut! Vilket crazy dygn! Började igår runt 17 då jag och Tysk begav oss, finklädda till tänderna, till Gotlands nation. Där avverkade vi vår första gasque. Det var väldigt trevligt, trerätters middag och traditioner. Efter en god middag med sånger och lite väl mycket alkoholhaltiga ritualer (i princip alla låtarna handlade om hur bra det var att supa, så jag fick sitta och titta på när alla sjöng) så började vi dansa. Jag och Henrich hade the time of our life! Vi freakade loss ordentligt och en utbytesstudent gick fram till mig i baren och sa: "When are you going back to the dancefloor, I wanna see you dance again!" och en annan student sa förtroligt och ärligt att han önskade att han kunde dansa som mig. Det var galet roligt och jag råkade knuffa omkull Henrich två gånger! Haha! Sen fick man för sig att man skulle gå till Göteborgs nation. It sucked big time! Så jag och en Caroline drog vidare till Snerkes där Henrich och Krillen lirade storband. Där dansade vi loss en stund men så blev vi så trötta så vi gick hem redan vid 2snåret. (ps. Jag snodde åt mig den där fina grabbens sångbok, och enligt tradition ska man klottra i varandras böcker. Så jag skrev väl en gullig rad eller två. Men under kvällens gång kändes det som att han raggade på alla utom mig så det får nog vara... Okej, lite överdrift men ändå... :)
Idag, vaknade runt 9 och begav mig en timme senare ner till Verandan för att hjälpa till med Arkens 50årskalas. Så där har jag gått igång hela dagen och fixat, hällt kaffe, fyllt på mat och träffat gamla Arkabor. Då menar jag GAMLA. En hel flock med söta nykteristgubbar och gummor vällde in, blandat med barn och folk som till och med föddes i huset! Det var sjukt mycket folk, en jättemysig tillställning, och nu är jag helt färdig.
1) Jag och Henrich skålar oss välkomna!
2) Bordsherren David till höger. Skelar jag i vanliga fall också?!
3) In the move! Jag har bara börjat freaka med Klara Ess.
Idag, vaknade runt 9 och begav mig en timme senare ner till Verandan för att hjälpa till med Arkens 50årskalas. Så där har jag gått igång hela dagen och fixat, hällt kaffe, fyllt på mat och träffat gamla Arkabor. Då menar jag GAMLA. En hel flock med söta nykteristgubbar och gummor vällde in, blandat med barn och folk som till och med föddes i huset! Det var sjukt mycket folk, en jättemysig tillställning, och nu är jag helt färdig.
1) Jag och Henrich skålar oss välkomna!
2) Bordsherren David till höger. Skelar jag i vanliga fall också?!
3) In the move! Jag har bara börjat freaka med Klara Ess.
Hepp.
Så fick man ett samtal från UNF som i sin tur hade fått ett samtal av Veckorevyn. De ville ha tag i nån "cool nykterist" till ett reportage om kvinnors alkoholvanor. Och vem är en cool nykterist om inte jag? Så jag ska fixas, trixas och plåtas i Stockholm på onsdag. Heppa! Kanske man kan få in en hel del bra poänger eller en och annan känga om medias kvinnoideal också? I have a meeting with the devil of unga kvinnors dåliga självkänsla typ liksom ba.
Michael Bublé - Everything
Allt med Elvis!! Men speciellt All shook up och Welcome to my world!
Imorgon - reccegasque, Elenas födelsedag och min namnsdag men nu... Time for innebandy!
Reccemottagning i bilder.
http://www.pixbox.se/alb_show_id550066_page0.html - Här hittar ni upptågen på Gotlands nation!
Om ni bara vill se bilder på mig så publicerar jag här samtliga foton där jag fastnade.
Här sitter jag som ensam och utsatt recce innan allt börjar.
Här är lag Bergman lever! i full gång med förnedringslekarna.
Vi hade ett mysigt lag med fyra reccar och tre coacher och vi nådde final...
Jag och systrarna Langland är taggade för final. Vår fjärde recce Ingrid var tvungen att gå.
Ungefär här får vi utslagsfrågorna. Vi kom i alla fall tvåa!
Om ni bara vill se bilder på mig så publicerar jag här samtliga foton där jag fastnade.
Här är lag Bergman lever! i full gång med förnedringslekarna.
Vi hade ett mysigt lag med fyra reccar och tre coacher och vi nådde final...
Jag och systrarna Langland är taggade för final. Vår fjärde recce Ingrid var tvungen att gå.
Ungefär här får vi utslagsfrågorna. Vi kom i alla fall tvåa!
Gotlands nation, om du vill vara dig själv för en stund.
Efter alla fördomar om Gotlands nation gick jag dit till deras reccemottagning, kanske inte på mitt mest sociala och glada humör men jag tänkte att jag skulle missa något annars. Och boy, ordet missa känns futtigt! Det var kalas! Trevliga uppsluppna gotlänningar och man kände INTE igen alla som var där! Sommargotlänningar varvat med efternamn man kände igen varvat med folk som tröttnat på Stockholms nation... Gotlands är en liten nation och det tycker jag är skönt. Man kan faktiskt lära sig namnen på samtliga aktiva.
Det började med lite information i puben Betty (puben är döpt efter den första kvinnliga studenten som faktiskt var skriven på just Gotlands nation!) Efter det en tipsrunda och lite förnedringslekar. Jag var helt i gasen och kände att jag landade i mig själv igen efter lite utsvävningar. Det var så skönt att känna igen sig själv!! Sen blev det en så kallad sexa(?) på det, en slags middag. Lammburgare och potatisklyftor. KYYT Å PEERAA! Och väl till bords fanns en rad traditioner att förhålla sig till. Hur man skålar efter en sång, hur själva sångmomentet går till... En mycket trevlig middag. Och den blev inte desto mindre trevlig då man hade en väldigt trevlig karl sittandes mittemot... (Då undrar man direkt två saker; 1) Är vi släkt? eller 2) Har han redan legat med någon som jag känner?)
Efter de trevliga och inspirerande timmarna på Gotlands gav jag mig ut i Kulturnatten, gick en sväng och sedan hem för att piffa och byta om till mina psykadeliska tvspelstights från Monki - Dags för SLAGSMÅLSKLUBBEN på Uppsala Konsert&Kongress! Slagsmålsklubben spelar tvspelsmusik som man inte nödvändigtvis behöver vara nörd för att uppskatta. Gick dit med Ida KM, träffade där Jenka och Sanne för att sedan gå hemåt med Kristian och hans två kamrater Andreas och Christoffer. Efter en väldigt bra konsert gick vi lite på känn vart vi skulle, ingen hade något som helst förslag. Jag var rätt full i fan och min humor visste inga smärtgränser. Jag kände mig på topp! Vi hade en rolig och för min del smått speedad promenad när vi till sist skildes åt vid Katedralskolan.
En fin dag och kväll i filmen där jag har huvudrollen. En roll jag trivs med.
Det började med lite information i puben Betty (puben är döpt efter den första kvinnliga studenten som faktiskt var skriven på just Gotlands nation!) Efter det en tipsrunda och lite förnedringslekar. Jag var helt i gasen och kände att jag landade i mig själv igen efter lite utsvävningar. Det var så skönt att känna igen sig själv!! Sen blev det en så kallad sexa(?) på det, en slags middag. Lammburgare och potatisklyftor. KYYT Å PEERAA! Och väl till bords fanns en rad traditioner att förhålla sig till. Hur man skålar efter en sång, hur själva sångmomentet går till... En mycket trevlig middag. Och den blev inte desto mindre trevlig då man hade en väldigt trevlig karl sittandes mittemot... (Då undrar man direkt två saker; 1) Är vi släkt? eller 2) Har han redan legat med någon som jag känner?)
Efter de trevliga och inspirerande timmarna på Gotlands gav jag mig ut i Kulturnatten, gick en sväng och sedan hem för att piffa och byta om till mina psykadeliska tvspelstights från Monki - Dags för SLAGSMÅLSKLUBBEN på Uppsala Konsert&Kongress! Slagsmålsklubben spelar tvspelsmusik som man inte nödvändigtvis behöver vara nörd för att uppskatta. Gick dit med Ida KM, träffade där Jenka och Sanne för att sedan gå hemåt med Kristian och hans två kamrater Andreas och Christoffer. Efter en väldigt bra konsert gick vi lite på känn vart vi skulle, ingen hade något som helst förslag. Jag var rätt full i fan och min humor visste inga smärtgränser. Jag kände mig på topp! Vi hade en rolig och för min del smått speedad promenad när vi till sist skildes åt vid Katedralskolan.
En fin dag och kväll i filmen där jag har huvudrollen. En roll jag trivs med.
USCH!
Fan. Jag känner mig så nere. Det regnar. Jag har drömt mardrömmar. Det känns som om jag saknar. Nu kommer dagens självutlämnande, purfärska "sanning" som jag kommit fram till på senaste...
Jag kanske alltid har hakat upp min trygghet och stabila punkt på någon man. Den stabila och trygga punkten brukar innebära en man som uppskattar en och man är speciell för den, dom kanske till och med är kära i mig. Albin var en sådan punkt väldigt länge. Men sen åkte han iväg, förlorade sin mobiltelefon och han föll. Adam föll. Men jag hade ju andra punkter, inget att oroa sig över. Så föll min granne igår. Jag som ett tag trodde att han var kär i mig och satte mig högt på någon slags känslomässig rangordning. Men igår förstod jag att det inte var så. Och det känns. Inte för att jag hade känslor för honom mer än granne/kompis/hatanärhanlekerpsykolog-känslor. Men det är på något sätt som att han lämnade mig så totalt ensam, nu när jag inte har Adam att haka upp mig på.
Varför måste jag alltid ha någon? Inte för att vara ihop med, utan för att just haka upp mig på. Känna att han alltid finns där. Oavsett om jag betett mig dumt, om jag gråter eller bara vill höra honom andas i telefonen.
Så. Bekräftelse? Jag har alltid skytt det ordet, för jag har alltid ansett mig som stolt, vacker och självklar. Inte ska någon behöva bekräfta mig, jag vet redan att jag duger som jag är och har rätt att ta för mig. Men vad är det annars?
Sedan jag flyttat till Uppsala har jag fått mycket tid att tänka. Vem är jag? Och inte bara de vackra sidorna med rosa fluff utan även de mörkare, som alla människor mer eller mindre har. Skolan lär mig förstå min omvärld, min omvärld lär mig att förstå mig själv. Och det är smärtsamt emellanåt.
Jag var så jävla nöjd med vem jag var, den som ni såg mig som och som jag kände att det var rätt att jag var..
Men vem är jag nu?
Jag kanske alltid har hakat upp min trygghet och stabila punkt på någon man. Den stabila och trygga punkten brukar innebära en man som uppskattar en och man är speciell för den, dom kanske till och med är kära i mig. Albin var en sådan punkt väldigt länge. Men sen åkte han iväg, förlorade sin mobiltelefon och han föll. Adam föll. Men jag hade ju andra punkter, inget att oroa sig över. Så föll min granne igår. Jag som ett tag trodde att han var kär i mig och satte mig högt på någon slags känslomässig rangordning. Men igår förstod jag att det inte var så. Och det känns. Inte för att jag hade känslor för honom mer än granne/kompis/hatanärhanlekerpsykolog-känslor. Men det är på något sätt som att han lämnade mig så totalt ensam, nu när jag inte har Adam att haka upp mig på.
Varför måste jag alltid ha någon? Inte för att vara ihop med, utan för att just haka upp mig på. Känna att han alltid finns där. Oavsett om jag betett mig dumt, om jag gråter eller bara vill höra honom andas i telefonen.
Så. Bekräftelse? Jag har alltid skytt det ordet, för jag har alltid ansett mig som stolt, vacker och självklar. Inte ska någon behöva bekräfta mig, jag vet redan att jag duger som jag är och har rätt att ta för mig. Men vad är det annars?
Sedan jag flyttat till Uppsala har jag fått mycket tid att tänka. Vem är jag? Och inte bara de vackra sidorna med rosa fluff utan även de mörkare, som alla människor mer eller mindre har. Skolan lär mig förstå min omvärld, min omvärld lär mig att förstå mig själv. Och det är smärtsamt emellanåt.
Jag var så jävla nöjd med vem jag var, den som ni såg mig som och som jag kände att det var rätt att jag var..
Men vem är jag nu?
Fru Stration.
Usch. När man tycker att man har lärt sig lite om att läsa kurslitteratur så är nästa veckas bok på engelska. Fan vad svårt att hänga med. Får sitta med Pers tjocklexikon och översätta vartannat ord. Kommer inte hinna igenom den här bokjäveln heller. Vad är det för mening med att plugga och läsa böcker om man ändå bara blir halvfärdig med allt? Skynda skynda, snart tar livet slut alla små universitetsråttor...
Fick värsta släppet i morse och började skriva till nästa Medeltidsvecka. Nu har jag något på gång.
Jag ska ge Perspectives on learning ett försök till. Nu på momangen.
Fick värsta släppet i morse och började skriva till nästa Medeltidsvecka. Nu har jag något på gång.
Jag ska ge Perspectives on learning ett försök till. Nu på momangen.
Jag överlevde!
Tjoho! Jag överlevde dagen! Reflektioner diskuterades och klassen skrattade tillsammans ett flertal gånger. SKÖNT. Trodde det skulle bli en totalt skrattlös kurs. Men vi har några förlösande krafter. Läraren exempelvis, hon är bra. En pedagog. När hon föreläste om boken vi just har läst föll så mycket på plats. I like her! Och min seminariegrupp känns bra. Avslappnat och skönt. Jag vågade ta upp fler av mina punkter och pratade en del. Men... Jag vet inte om det är ett handikapp eller en talang, men jag ser nästan hela tiden något komiskt i det vi pratar om! Kanske är det nervositet, kanske är det otroligt sjuk humor. Jag kommer på mig själv med att tänka roliga saker om ämnena. Inte så att det tar överhand men ändå, vill gärna säga fåniga kommentarer.
Till på tisdag ska vi läst en bok på engelska om inlärning, utan att skriva reflektioner. Till på torsdag ska vi ha skrivit reflektioner på en 250 sidor lång bok. Yep, universitetsångesten is here to stay!! :D
Har fastnat i ett Elvisträsk. Han är fortfarande kungen! Har hittat en favorit i Welcome to my world. Vem gjorde den i original?
Till på tisdag ska vi läst en bok på engelska om inlärning, utan att skriva reflektioner. Till på torsdag ska vi ha skrivit reflektioner på en 250 sidor lång bok. Yep, universitetsångesten is here to stay!! :D
Har fastnat i ett Elvisträsk. Han är fortfarande kungen! Har hittat en favorit i Welcome to my world. Vem gjorde den i original?
Om universitetsångest.
Jag ska skriva en låt någon gång. Den ska heta "Du duger som du är, fast du inte fattar dig på kurslitteratur".
Idag.. har varit ångest. Jag avsatte hela dagen åt att läsa Torsten Thuréns bok Vetenskap för nybörjare, min första kursbok. Och som jag har längtat! Efter att få läsa, bli klokare och få ny syn på världen.
Men. Det är inte roligt att läsa något under press. På två dagar ska jag ha läst ut och skrivit två sidor reflektioner. Idag har jag läst i princip hela dagen och kommit igenom halva. Vad det har handlat om? INTE EN JÄVLA ANING. Men imorgon måste jag skriva två sidor om det. Jag håller på att avlida.
Dom säger att man bara ska komma igång, sen går det bättre. Men blä för att komma igång! Man känner sig bara värdelös, får upprepa mantrat "dina nära och kära lämnar inte dig för att du inte klarar det här" gång på gång.
Allt annat i Uppsala känns så himla bra. Idag var jag och Mi på första streetdanspasset. Vi och en massa fjortisar. Det kommer bli kul på tisdagar framöver.
Och igår hängde jag med Henrich och Kristian aka Tysken och Kungen. Det känns så jäkla kul att ha dom i samma stad! Hoppas vi kommer hinna med att umgås resten av hösten också.
Imorgon ska jag, förutom att döda min hjärna och kreativitet med att skriva reflektioner (eller kanske använda kreativiteten till att ordbajsa ettutavhelvete i ren protest), åka ut till Gunsta med Per och träffa våra teaterbarn för säsongen! ÅÅÅH, vad jag har längtat efter junisar!! Eller, det här är nog mer fjunisar (övergångsålder mellan Junis och UNF). Ett härligt gäng som dyrkar marken där Per går. Ska bli intressant att se hur Per jobbar, hur gruppen funkar och vad det blir för resultat i slutet. Junisteater 4 life, yao!
Idag.. har varit ångest. Jag avsatte hela dagen åt att läsa Torsten Thuréns bok Vetenskap för nybörjare, min första kursbok. Och som jag har längtat! Efter att få läsa, bli klokare och få ny syn på världen.
Men. Det är inte roligt att läsa något under press. På två dagar ska jag ha läst ut och skrivit två sidor reflektioner. Idag har jag läst i princip hela dagen och kommit igenom halva. Vad det har handlat om? INTE EN JÄVLA ANING. Men imorgon måste jag skriva två sidor om det. Jag håller på att avlida.
Dom säger att man bara ska komma igång, sen går det bättre. Men blä för att komma igång! Man känner sig bara värdelös, får upprepa mantrat "dina nära och kära lämnar inte dig för att du inte klarar det här" gång på gång.
Allt annat i Uppsala känns så himla bra. Idag var jag och Mi på första streetdanspasset. Vi och en massa fjortisar. Det kommer bli kul på tisdagar framöver.
Och igår hängde jag med Henrich och Kristian aka Tysken och Kungen. Det känns så jäkla kul att ha dom i samma stad! Hoppas vi kommer hinna med att umgås resten av hösten också.
Imorgon ska jag, förutom att döda min hjärna och kreativitet med att skriva reflektioner (eller kanske använda kreativiteten till att ordbajsa ettutavhelvete i ren protest), åka ut till Gunsta med Per och träffa våra teaterbarn för säsongen! ÅÅÅH, vad jag har längtat efter junisar!! Eller, det här är nog mer fjunisar (övergångsålder mellan Junis och UNF). Ett härligt gäng som dyrkar marken där Per går. Ska bli intressant att se hur Per jobbar, hur gruppen funkar och vad det blir för resultat i slutet. Junisteater 4 life, yao!
Om första skoldagen.
Jag hinner faktiskt inte skriva så mycket. Ska läsa en hel bokjävel till på torsdag! Jag som är skitdålig på att läsa! Pedagogik A består av ungefär 40 människor. 10 är killar. Mycket unga tjejer. Jag blev inte så taggad faktiskt, men inte heller skrämd. Det kommer nog ge sig med tiden. Mest är jag nyfiken på varför alla har valt kursen. Och jag tror jag är i klimakteriet.. eller soon-to-have-mens! Svettades helt sjukt mycket under introduktionen.
Igår var jag i Stockholm och träffade Linnea och Emma. När Emma åkt hem gick jag och Linnea på Astrid Lindgrenutställningen på Kulturhuset. Vilken kvinna, den där Astrid! Ett sånt ideal! Sen gick jag hem till min syster och hennes kille på Östermalm och åt middag.
Någon som har en cykel till salu???
Igår var jag i Stockholm och träffade Linnea och Emma. När Emma åkt hem gick jag och Linnea på Astrid Lindgrenutställningen på Kulturhuset. Vilken kvinna, den där Astrid! Ett sånt ideal! Sen gick jag hem till min syster och hennes kille på Östermalm och åt middag.
Någon som har en cykel till salu???
Om att gå vidare.
I det här livet har jag klängt mig fast vid den person som hitills haft mest poäng för att vara den jag vill leva resten av mitt liv med. Den som kommit närmast det jag vill ha. Adam har varit den personen tills idag. Han jag trodde jag skulle få ha kvar till sist. Han som kommit närmast det jag vill ha. Den jag klängt mig fast vid, inte för att ringa varje dag och upprepa mantrat "ska vi inte försöka igen??", utan bara för att romantisera med tanken om "en dag..."
Adam kläckte idag att han träffar en ny. Ester. En liten, petit, blyg och lite tillbakadragen mattestudent.
Jag undrar: Varför detta mönster??
Det är inte första gången det händer. Att mitt ex nya flickvän är allt jag inte är. Oftast en rak motsatts till den jag är. Oftast är dom små och söta och rara och snälla. Och yngre.
Vad betyder det? Att när killar har haft ett så pass utåt, charmigt, bullrigt, mulligt, teaterapande kraftpaket i sina bästa år så vill dom ha något mindre, sötare och behagligare?
- Näeh, ja e inte bitter! :D
Oh sisters, mina medsystrar - Har ni varit med om samma sak som jag? Bullen, är jag onormal?
Jag tar det bättre än jag trodde jag skulle. Tror allt bara handlar om trygghet. Allt som var fint och bra med Adam överskuggar det som gjorde att vi faktiskt gjorde slut. Att vi inte var kära i varandra.
Visst känns det som om något fattas, om än pyttelite. Han jag trodde jag skulle få ha för mig själv är inte mitt monopol längre. Men, vi pratade om att jag fortfarande kunde få ringa och gråta eller vara glad när jag vill. Min bästis på distans. Jag är glad att jag fick vara en del av honom och får vara en del av hans liv och jag är glad för alla fina dagar i hippiestugan i Yngsjö.
But I'm not affraid to move on.
Adam kläckte idag att han träffar en ny. Ester. En liten, petit, blyg och lite tillbakadragen mattestudent.
Jag undrar: Varför detta mönster??
Det är inte första gången det händer. Att mitt ex nya flickvän är allt jag inte är. Oftast en rak motsatts till den jag är. Oftast är dom små och söta och rara och snälla. Och yngre.
Vad betyder det? Att när killar har haft ett så pass utåt, charmigt, bullrigt, mulligt, teaterapande kraftpaket i sina bästa år så vill dom ha något mindre, sötare och behagligare?
- Näeh, ja e inte bitter! :D
Oh sisters, mina medsystrar - Har ni varit med om samma sak som jag? Bullen, är jag onormal?
Jag tar det bättre än jag trodde jag skulle. Tror allt bara handlar om trygghet. Allt som var fint och bra med Adam överskuggar det som gjorde att vi faktiskt gjorde slut. Att vi inte var kära i varandra.
Visst känns det som om något fattas, om än pyttelite. Han jag trodde jag skulle få ha för mig själv är inte mitt monopol längre. Men, vi pratade om att jag fortfarande kunde få ringa och gråta eller vara glad när jag vill. Min bästis på distans. Jag är glad att jag fick vara en del av honom och får vara en del av hans liv och jag är glad för alla fina dagar i hippiestugan i Yngsjö.
But I'm not affraid to move on.