raukan säger.
Jag vet inte vad jag hade för förväntningar ändå.
Humlan är död.
Vaknade tidigt i morse av att något surrade högt. Trodde det var den där jävla lövblåsare igen, men insåg snabbt att det var inne i mitt rum. Jag som är så skiträdd för insekter som surrar. Drar på mig glasögonen och lokaliserar ljudet. En stor humla kryper under tvbordet. Eftersom jag är nyvaken och i det stadiet inte speciellt djurvänlig kastade jag Junis kongresshandlingar på humlan som dog direkt. Sån är jag.
I helgen som var befann jag mig på barnteaterfestival på Tollare folkhögskola i Nacka. Denna underbart vackra plats under solen! Kom dit på fredagen efter en kort visit i den kungliga hufvudstaden där jag kramade om Dave och åt lunch med min syster. Pernilla körde sen ut mig till Tollare och hjälpte mig att bygga upp kullisserna. Lite kvalitetstid med min kära syster resulterade i träningsvärk för hennes del och ett snabbt genomfört arbete för mig. När hon hade åkt satte jag mig vid vattnet och lapade sol. En sån oas. Ett hål i verkligheten. REEEHAAAB.
Sen började barnen ploppa in. Visbygrupperna kom först och jag fick sällskap. Helgen flöt på och eftersom vi ska ha ännu en festival i Umeå till helgen, så var det mindre med folk på denna festival. På både gott och ont. Väldigt skönt för oss ledare att kunna slappna av men ändå saknades mycket folk. Ska bli spännande att utvärdera detta med teaterkommittén.
Vår grupp rockade röv med pjäsen Och? - vi hade tidigare klockat den på 1h 26min men vi lyckades spela den på 1h 5 min! Våra barn är bästast!! Kort och gott - en bra helg!
Nu är det Valborg i luften här i Uppsala. Det känns som att studierna är helt frånvarande. Och snart flyttar jag härifrån.
Igår satt jag på en brygga med Thomas i några timmar. Mest minnesvärt är hans imitation av Kungen. Jag börjar brutalfnissa när jag tänker på det. Sen blev det träning på Svettis med Peter och lite simma. Sedan en syndig pizza på stan och lite bus hos Damberg/Larssons. Kvällen avslutades med Stinsen brinner - scenversionen - med bror.
*
Och jag har verkligen blivit cynisk. Ser inga möjligheter, bara omöjligheter. Vad är värt att kämpa för?
Sociala spel och jag har förlorat för länge sen.
En inte så smickrande bild på varken mig eller Dave.
Bygga kullisser är ett tufft jobb.
Systrar. Nu med samma hårfärg! (Hon härmas!)
Havsluft är det bästa för håret.
Jag har tusen bilder på mina kids, men jag orkar inte/vill inte lägga upp alla här.
Många barn blir det.
När ledare får rast för en gångs skull går de till klipporna. Och poserar.
Man skulle kunna tro att Per dansar Macarena.
Men han trodde han tappade sin plånbok.
Jag funderar på att göra detta till en kontaktannons:
"Storebror med lyxkåk i Saltsjö-Boo söker dig,
kvinna med intresse för språk och kultur,
att dela Eurovisionminnen och mat indränkt i vitlök.
Svar till Det börjar verka kärlek banne mig"
I helgen som var befann jag mig på barnteaterfestival på Tollare folkhögskola i Nacka. Denna underbart vackra plats under solen! Kom dit på fredagen efter en kort visit i den kungliga hufvudstaden där jag kramade om Dave och åt lunch med min syster. Pernilla körde sen ut mig till Tollare och hjälpte mig att bygga upp kullisserna. Lite kvalitetstid med min kära syster resulterade i träningsvärk för hennes del och ett snabbt genomfört arbete för mig. När hon hade åkt satte jag mig vid vattnet och lapade sol. En sån oas. Ett hål i verkligheten. REEEHAAAB.
Sen började barnen ploppa in. Visbygrupperna kom först och jag fick sällskap. Helgen flöt på och eftersom vi ska ha ännu en festival i Umeå till helgen, så var det mindre med folk på denna festival. På både gott och ont. Väldigt skönt för oss ledare att kunna slappna av men ändå saknades mycket folk. Ska bli spännande att utvärdera detta med teaterkommittén.
Vår grupp rockade röv med pjäsen Och? - vi hade tidigare klockat den på 1h 26min men vi lyckades spela den på 1h 5 min! Våra barn är bästast!! Kort och gott - en bra helg!
Nu är det Valborg i luften här i Uppsala. Det känns som att studierna är helt frånvarande. Och snart flyttar jag härifrån.
Igår satt jag på en brygga med Thomas i några timmar. Mest minnesvärt är hans imitation av Kungen. Jag börjar brutalfnissa när jag tänker på det. Sen blev det träning på Svettis med Peter och lite simma. Sedan en syndig pizza på stan och lite bus hos Damberg/Larssons. Kvällen avslutades med Stinsen brinner - scenversionen - med bror.
*
Och jag har verkligen blivit cynisk. Ser inga möjligheter, bara omöjligheter. Vad är värt att kämpa för?
Sociala spel och jag har förlorat för länge sen.
En inte så smickrande bild på varken mig eller Dave.
Bygga kullisser är ett tufft jobb.
Systrar. Nu med samma hårfärg! (Hon härmas!)
Havsluft är det bästa för håret.
Jag har tusen bilder på mina kids, men jag orkar inte/vill inte lägga upp alla här.
Många barn blir det.
När ledare får rast för en gångs skull går de till klipporna. Och poserar.
Man skulle kunna tro att Per dansar Macarena.
Men han trodde han tappade sin plånbok.
Jag funderar på att göra detta till en kontaktannons:
"Storebror med lyxkåk i Saltsjö-Boo söker dig,
kvinna med intresse för språk och kultur,
att dela Eurovisionminnen och mat indränkt i vitlök.
Svar till Det börjar verka kärlek banne mig"
Dave Stewart.
Min gamla polare. Ni vet, den rödlätta skotten som sitter och spelar gitarr på Drottninggatan i Stocholm, lirade på Doreen 21:30 igår. Jag blir helt varm i hjärtat. Och stolt. Över att jag är hans vän. Men mest av allt går vår konversation ut på att han vill ha mig i säng, det gamla snusket.. :D Well, can't blame him for trying. Kolla klippet på svt.se - klippet från 08-04-24. Han lirar på slutet. Och ställer skåpet där det ska stå. Han är fantastisk. Idag ska jag till Stockholm och krama om honom. Och be om Breakfast at Tiffanys. Min favorit.
Jag minns vårt första möte. Det var alla hjärtans dag 2004. Jag gjorde praktik på SVT. Jag gick på Drottninggatan och längtade efter Albin. Överallt pryddes gatan av hjärtan och annan kommersiell skit. Då stannade plötsligt tiden. Hans stämma bröt igenom bruset och folkmassan. Tiden stod verkligen still. Jag kunde bara stå där och höra honom, se honom. Efter några låtar så började vi prata. Och han bjöd mig på fika. Försökte lära mig spela gitarr (dött lopp, everybody, dött lopp) och skämtade om att han var så tät men inte ville se rik ut.
Han måste spela One på mitt bröllop. Då är allt ultimat. Brud eller brudgum kan vi skita i, så länge Dave spelar.
Och om jag skulle dö ung, så vill jag att Dave ska spela på min begravning. Jag vill ha Daves röst att ackompanjera de stora stunderna i mitt liv.
Jag minns vårt första möte. Det var alla hjärtans dag 2004. Jag gjorde praktik på SVT. Jag gick på Drottninggatan och längtade efter Albin. Överallt pryddes gatan av hjärtan och annan kommersiell skit. Då stannade plötsligt tiden. Hans stämma bröt igenom bruset och folkmassan. Tiden stod verkligen still. Jag kunde bara stå där och höra honom, se honom. Efter några låtar så började vi prata. Och han bjöd mig på fika. Försökte lära mig spela gitarr (dött lopp, everybody, dött lopp) och skämtade om att han var så tät men inte ville se rik ut.
Han måste spela One på mitt bröllop. Då är allt ultimat. Brud eller brudgum kan vi skita i, så länge Dave spelar.
Och om jag skulle dö ung, så vill jag att Dave ska spela på min begravning. Jag vill ha Daves röst att ackompanjera de stora stunderna i mitt liv.
Sköna dagar, vackra människor.
Efter ett pinsamt första möte med vår handledare inför gruppuppsatsen (hur säger man till en handledare att man egentligen inte bryr sig ett skit om det man ska göra utan att låta nochalant?) så hamnade jag vid åkanten med mina boys Henrich, Kristian och Jakob. Det var fullkomligt underbart att fördriva tid i solen, skrattandes med de bästa av karlar.
Sen mötte jag upp en Thomas och en Erik som grillade utanför juristernas tillhåll - fiendemark. Iskall majs och sönderbränd bacon. Men potatissalladen var ätbar. Första grillen i år!
Afrodans med Peter. Vikarien kom för sent så hon kompenserade med att köra passet extra snabbt. Det var knappt att man hängde med i Stöveln och Kanoten och Vattenfallet och Jorden och Påfågeln och allt var det heter... Men gött! I love att träna. Efter passet bjöd Jocke och Peter mig på väldigt god Flygande Jakob. Äta mat och skvallra, det är en skön avslutning på dagen.
Imorgon bär det av till Tollare och barnteaterfestivalen. Då vet man att det är vår.
Sen mötte jag upp en Thomas och en Erik som grillade utanför juristernas tillhåll - fiendemark. Iskall majs och sönderbränd bacon. Men potatissalladen var ätbar. Första grillen i år!
Afrodans med Peter. Vikarien kom för sent så hon kompenserade med att köra passet extra snabbt. Det var knappt att man hängde med i Stöveln och Kanoten och Vattenfallet och Jorden och Påfågeln och allt var det heter... Men gött! I love att träna. Efter passet bjöd Jocke och Peter mig på väldigt god Flygande Jakob. Äta mat och skvallra, det är en skön avslutning på dagen.
Imorgon bär det av till Tollare och barnteaterfestivalen. Då vet man att det är vår.
Och ännu ett minne... För er gamla Donnerpack.
Mån 25 aug 2003 18:42
ringde min skola idag, för att få tag i min mentor.
- donnergymnasiet herman... *på breeed skånska*
- ja hej, ida wahlgren här, har du björn där?
- han är ute i skogen med de nya ettorna!
- ute i skogen? varför då?
- han ställer sig bakom träd och hoppar fram och ropar BU!
en helt vanlig dag på donnergymnasiet.
och jag älskar denna tillvaro.
ringde min skola idag, för att få tag i min mentor.
- donnergymnasiet herman... *på breeed skånska*
- ja hej, ida wahlgren här, har du björn där?
- han är ute i skogen med de nya ettorna!
- ute i skogen? varför då?
- han ställer sig bakom träd och hoppar fram och ropar BU!
en helt vanlig dag på donnergymnasiet.
och jag älskar denna tillvaro.
När jag är deppig...
... så läser jag min gamla Lunarstormdagbok. Det är väl en trygghet på något sätt. Att landa i något.
"Blind av förundran
Ett våldsamt stillestånd
Att förlora sig i
Känsloströmmar utan makt
Att vara heligt förbannad
Symbolik utan värde
Sång för en fjäril
Älskad liksom du
Det är sakerna som gör dig
Det är dem små orden
Att i ett vingeslag
Ge upp det som var
Blindas
Hindras...
/Boken om oss, Okänd"
Det här skrev jag 22 februari 2003. Jag har svårt att förnimma att jag hade ett vidare djup då. Jag underskattar nog vem jag har varit. Måste nog komma över det, då jag ska jobba med människor i den åldern och inte får underskatta eller förlöjliga deras känslor och djup.
"Bara så ni vet... Ons 19 mar 2003 20:46
Så anser jag att fotboll är vackert, mint är gott, kärlek är något otroligt, skolan är intressant (för min skola rockar snett!), D.A.S.S är skoj, utseende är irrelevant, skriva är härligt, Djurgården finns i mitt hjärta, han på O har underbara ögon, Italien väntar på SP2 från Donner, göra bort sig är kul och att det finns mer saker i livet än att oroa sig över det man inte har."
Den där O... Jag plågar mig i anteckningarna om mitt krossade hjärta. Jag var så mäktigt kär i honom. Kan fortfarande känna en 16-17årings smärta när jag läser det här. Je ne regret rien sa Piaf - men jag ångrar bara det. Att jag aldrig chansade på honom.
Men så hittar man psykbryt med brorsan också, då ler man.
Tors 26 jun 2003 23:38
"från och med nu får vi inte prata, enbart skriv!
this is per and ida. från oss alla, till er alla;
i: tänk på att det här ska vi spara till eftervärlden...
p: men tiden kommer att börja gå baklänges snart så eftervärlden kommer snart att bli forntid.
i: ja... men egentligen finns inte imorgon. för när imorgon är, då är det ju idag? eller?
p: men, ge inte upp det finns en morgondag! (mamma ropar: GÅ U LÄGG EJR!!!) som ger ett annat perspektiv, och den är närmre än du tror. ge inte upp när du är trött och svag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !! anna book.
i: anna eek?
p: pernilla auuuuuuuugust.
i: inte tupolevs?
p: two-to-toulouse?
i: noo.. to to TOTO.. (citat, erik scheller)
p: toto? africa? hold the line? lindrar min muskelvärk?
i: huvudväärk, du lindrar min... Hejdå! Auf Widerscene!
p: grrrrrrrrrrrrrrrr. Auf Wiedersehen heisst das! vielleicht können wir Deutsch sprechen heute Abend? oder?
i: yeah yeah.. heil herman!
p: men varför pratar de inte tyska i sound of music? och var höll christer sjögren hus någonstans? EEEEEEEEEEEEEdelBajs.
i: hmm.. tyska är så förbannat fult? Ehm.. Likaså Christer Sjögren.
p: alltså, jag kan tåla att man pratar skit om sjögren, men tyska är ett av de vackraste språken i världen. jag menar: Bratwurst, Flugzeug eller, som din konspirationsskola: Donner!
i: Vad betyder Donner?
p: konspiration.
i: skit ner dig. säve betyder barnarov och richard steffen var lika ful som christer sjögren och christer ostbåge TILLSAMMANS!
p: jaja. men vi får (fick) i alla fall våra betyg i tid, vi har inga lärare som flörtar med eleverna och dessutom får vi ett nytt hus i höst!
i: som du inte kommer få avnjuta? well, vi har i alla fall ett fungerande D.A.S.S? Hur går det med ert S.A.S.S.? *skrocka*
p: D.A.S.S. = Donnergymnasiets Aktiva SS. Nazistskola!
i: Yeah... Du har en poäng där... Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det.
p: inte jag heller. din lilla hitler-jugendin.
i: ja. det låter ju inte så tokigt! ida adolfina? men men. vad sägs om att gå ner och busa med MAMA och PERNIE?
p: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Entusiastiskt va?
i: very."
Jag älskar min bror och allt vi har att minnas. Eller, Per minns betydligt mer än mig. För jag har så dåligt minne. Vilket han inte är sen att pika mig för.
"Blind av förundran
Ett våldsamt stillestånd
Att förlora sig i
Känsloströmmar utan makt
Att vara heligt förbannad
Symbolik utan värde
Sång för en fjäril
Älskad liksom du
Det är sakerna som gör dig
Det är dem små orden
Att i ett vingeslag
Ge upp det som var
Blindas
Hindras...
/Boken om oss, Okänd"
Det här skrev jag 22 februari 2003. Jag har svårt att förnimma att jag hade ett vidare djup då. Jag underskattar nog vem jag har varit. Måste nog komma över det, då jag ska jobba med människor i den åldern och inte får underskatta eller förlöjliga deras känslor och djup.
"Bara så ni vet... Ons 19 mar 2003 20:46
Så anser jag att fotboll är vackert, mint är gott, kärlek är något otroligt, skolan är intressant (för min skola rockar snett!), D.A.S.S är skoj, utseende är irrelevant, skriva är härligt, Djurgården finns i mitt hjärta, han på O har underbara ögon, Italien väntar på SP2 från Donner, göra bort sig är kul och att det finns mer saker i livet än att oroa sig över det man inte har."
Den där O... Jag plågar mig i anteckningarna om mitt krossade hjärta. Jag var så mäktigt kär i honom. Kan fortfarande känna en 16-17årings smärta när jag läser det här. Je ne regret rien sa Piaf - men jag ångrar bara det. Att jag aldrig chansade på honom.
Men så hittar man psykbryt med brorsan också, då ler man.
Tors 26 jun 2003 23:38
"från och med nu får vi inte prata, enbart skriv!
this is per and ida. från oss alla, till er alla;
i: tänk på att det här ska vi spara till eftervärlden...
p: men tiden kommer att börja gå baklänges snart så eftervärlden kommer snart att bli forntid.
i: ja... men egentligen finns inte imorgon. för när imorgon är, då är det ju idag? eller?
p: men, ge inte upp det finns en morgondag! (mamma ropar: GÅ U LÄGG EJR!!!) som ger ett annat perspektiv, och den är närmre än du tror. ge inte upp när du är trött och svag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !! anna book.
i: anna eek?
p: pernilla auuuuuuuugust.
i: inte tupolevs?
p: two-to-toulouse?
i: noo.. to to TOTO.. (citat, erik scheller)
p: toto? africa? hold the line? lindrar min muskelvärk?
i: huvudväärk, du lindrar min... Hejdå! Auf Widerscene!
p: grrrrrrrrrrrrrrrr. Auf Wiedersehen heisst das! vielleicht können wir Deutsch sprechen heute Abend? oder?
i: yeah yeah.. heil herman!
p: men varför pratar de inte tyska i sound of music? och var höll christer sjögren hus någonstans? EEEEEEEEEEEEEdelBajs.
i: hmm.. tyska är så förbannat fult? Ehm.. Likaså Christer Sjögren.
p: alltså, jag kan tåla att man pratar skit om sjögren, men tyska är ett av de vackraste språken i världen. jag menar: Bratwurst, Flugzeug eller, som din konspirationsskola: Donner!
i: Vad betyder Donner?
p: konspiration.
i: skit ner dig. säve betyder barnarov och richard steffen var lika ful som christer sjögren och christer ostbåge TILLSAMMANS!
p: jaja. men vi får (fick) i alla fall våra betyg i tid, vi har inga lärare som flörtar med eleverna och dessutom får vi ett nytt hus i höst!
i: som du inte kommer få avnjuta? well, vi har i alla fall ett fungerande D.A.S.S? Hur går det med ert S.A.S.S.? *skrocka*
p: D.A.S.S. = Donnergymnasiets Aktiva SS. Nazistskola!
i: Yeah... Du har en poäng där... Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det.
p: inte jag heller. din lilla hitler-jugendin.
i: ja. det låter ju inte så tokigt! ida adolfina? men men. vad sägs om att gå ner och busa med MAMA och PERNIE?
p: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Entusiastiskt va?
i: very."
Jag älskar min bror och allt vi har att minnas. Eller, Per minns betydligt mer än mig. För jag har så dåligt minne. Vilket han inte är sen att pika mig för.
Internet = Stress.
Jag blir stressad av internet. Människors mail att besvara, blogg att uppdatera... Stressad över att vara utelämnad. Stressad över dess hemligheter. Stressad över informationen. Vem är människorna jag kontaktar? Jag hatar människor som döljer sina identiteter. Samtidigt förstår jag deras eskapism. Vem fan vill leva i den riktiga världen?
Stressad över känslor. Sådant man bör känna. Sådant som den vilseledande våren bidrar till.
Jag känner mig ensam i en värld av utsträckta händer.
Jag är trött. Lättstött.
Men mest av allt borde jag kanske gå och lägga mig. Allt blir bättre av att sova.
http://www.youtube.com/watch?v=p_My_1KOXp8 - Outlandish - I'm calling you.
Nästa lyssnasönderlåt.
Varför kan ingen komma till mig för en gångs skull? Varför är det alltid jag som drar?
Stressad över känslor. Sådant man bör känna. Sådant som den vilseledande våren bidrar till.
Jag känner mig ensam i en värld av utsträckta händer.
Jag är trött. Lättstött.
Men mest av allt borde jag kanske gå och lägga mig. Allt blir bättre av att sova.
http://www.youtube.com/watch?v=p_My_1KOXp8 - Outlandish - I'm calling you.
Nästa lyssnasönderlåt.
Varför kan ingen komma till mig för en gångs skull? Varför är det alltid jag som drar?
Gotland for the weekend, babe.
På fredagskvällen var det dags för Maffia med UNF. Ack, denna simpla lek... Vi tänder ljus och sätter oss i soffan - sen är det klarrt! Jag fick inleda som borgmästare men efter en omgång fick jag flytta in i byn, det har jag inte gjort på länge. Det var kul! Hade glömt hur roligt det var att försvara sig och anklaga folk för horribla mord! Sista omgången skruvade Torbjörn upp det hela med att sätta oss i en miljö. Vi blev en turistgrupp och vi fick ge oss själva karaktärer. Jag tittade på en Snickers som låg på bordet och kom upp med snillidén att vara Fröken Jordnöt. Ett hysteriskt fnissande övertrött vrak, inte långt från mig själv just då. Så blev jag också maffia, och hängdes direkt. Haha. Fröken Jordnöt hade ingen större trovärdighet när hon injicerade och sniffade Snickers...
Lördagen började bra med en lunchdejt med Jenny, the MILF, på Bageriet på Stora Torget. Hon startade i ett rasande tempo som hann övergå till någorlunda vett och sans efter en lugnande öl. Jodå, jag fick morsan att dricka öl. Låter så likt mig, eller hur? Hon var så sugen och frågade mig gång på gång om jag tyckte det var okej, att hon drack öl när hon träffar sin bästa nykteristkompis? Jag tyckte det var okej. It's funny, hur jag aldrig frågar mina vegeterianvänner om det är okej om jag äter kött när de är med? Ska nog börja göra det... Vi pratade högt och lågt, skvaller och allvarligt skvaller. Och jag kände verkligen att Jenny är en person jag vill ha i mitt liv. Efter min lunch och Jennys öl gjorde vi Östercentrum osäkert. En visit på Lindex generade Jenny. Vi provade läppstift och fnissade åt lepraläppar och brun-utan-sol för munnen och det var när Jenny skulle leka emo/goth/punkfjortis med svart läppstift som en anställd kom fram till oss och bad oss testa läppstiftet på händerna och inte direkt på munnen. Jenny snurrar upp mot henne, med sotsvarta läppar och ser så lagom bortkommen ut. Jag skrattade ihjäl mig inombords när jag funderade på att replikera "Är det okej om vi testar på blygdläpparna då?" men istället sparade jag den för enbart Jennys och min dialog. Efter tokerierna där gick vi till Kappahl och testade lite kläder. Här skulle jag vilja citera Jennys blogg:
Jag skämdes som en liten hund ja, men inte Ida. Det är en av de många orsakerna till varför jag gillar henne så mycke, hon är inte den som tycker saker å ting e pinsamma. [...] Inne på Kappahl spelade de så glad och käck musik så jag kände för att dansa. I dansen kom jag på ett sätt att förklara Skapelsen Ida på. För om jag släpper loss och dansar lite inne på Kappahl så är Ida en sån där som skulle kunna rycka fram en enorm fjäder, sambabikini och högklackade lackskor och starta ett spontant sambatåg, på Kappahl.
Ida är oxå en sån där som man får lust att dansa omkring, för när man är med henne så är man inte feg för nånting, helt enkelt för att inte hon är det.
Det är tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades!
Sen kramades vi upprepade gånger och jag åkte vidare för att gå på NS vårkonsert. Hojhoj. Manskör. Det var göteborgska skämt och skön italiensk sång. Roligt att se kusinen se lite bortkommen ut i frack!
Lördagkvällen var Jonas Gardells. Det var smockat på Wisby Strand när han entrade scenen. "Det här är inte en show, det här är en kontaktannons". Tyvärr hade jag en dålig plats, längst ut på andra raden. Och ljudet var en katastrof! Jag tror inte Wisby Strand är gjort för teater och standup, det är för konsert och möten. För så illa som jag hörde var inte roligt. Detta tog en del av upplevelsen men Jonas är ändå Jonas. Han gjorde det han skulle, men det är när han förvånar mig som jag älskar honom som mest. Både jag och Viktor konstaterade att om man hade sett Gardell en gång så visste man vad det handlar om. Jonas Gardell var Jonas Gardell, varken mer eller mindre. Jag gillar verkligen tanken på att han åker ut i landet på turné och låter en ny publik upptäcka honom. Hoppas de känner samma sak för honom som jag och Viktor gjorde Livet 2002. Det är nåt med nyförälskelse.
Söndagen spenderades i Sanda bygdegård för att pappa spelade på ett 50årskalas. Det var härligt att få åka ut på landet. Jag riktigt myste runt ute i solen, att vara på den gotländska landsbygden i strålande solsken... Det är nåt i luften. Och människorna. Det här var ett riktigt klassiskt bygdegårdsfirande. Gästerna åkte hem vid ungefär samma klockslag för att åka hem och mjölka korna.
När vi åkte hem från Sanda stannade vi hos mormor och morfar en kortis. Hela familjen ramlade ner i deras soffa och degade ett slag.
Och nu sitter jag här. Håller tal och skriver PM. När jag egentligen vill vara någon annanstans. Man kan väl inte få allt.
Och staden sover... Förutom Maffian (och vi döda), som ska utse sitt nästa offer.
Eurovision lipstick-contest?
Två snygge damaar.
Lördagen började bra med en lunchdejt med Jenny, the MILF, på Bageriet på Stora Torget. Hon startade i ett rasande tempo som hann övergå till någorlunda vett och sans efter en lugnande öl. Jodå, jag fick morsan att dricka öl. Låter så likt mig, eller hur? Hon var så sugen och frågade mig gång på gång om jag tyckte det var okej, att hon drack öl när hon träffar sin bästa nykteristkompis? Jag tyckte det var okej. It's funny, hur jag aldrig frågar mina vegeterianvänner om det är okej om jag äter kött när de är med? Ska nog börja göra det... Vi pratade högt och lågt, skvaller och allvarligt skvaller. Och jag kände verkligen att Jenny är en person jag vill ha i mitt liv. Efter min lunch och Jennys öl gjorde vi Östercentrum osäkert. En visit på Lindex generade Jenny. Vi provade läppstift och fnissade åt lepraläppar och brun-utan-sol för munnen och det var när Jenny skulle leka emo/goth/punkfjortis med svart läppstift som en anställd kom fram till oss och bad oss testa läppstiftet på händerna och inte direkt på munnen. Jenny snurrar upp mot henne, med sotsvarta läppar och ser så lagom bortkommen ut. Jag skrattade ihjäl mig inombords när jag funderade på att replikera "Är det okej om vi testar på blygdläpparna då?" men istället sparade jag den för enbart Jennys och min dialog. Efter tokerierna där gick vi till Kappahl och testade lite kläder. Här skulle jag vilja citera Jennys blogg:
Jag skämdes som en liten hund ja, men inte Ida. Det är en av de många orsakerna till varför jag gillar henne så mycke, hon är inte den som tycker saker å ting e pinsamma. [...] Inne på Kappahl spelade de så glad och käck musik så jag kände för att dansa. I dansen kom jag på ett sätt att förklara Skapelsen Ida på. För om jag släpper loss och dansar lite inne på Kappahl så är Ida en sån där som skulle kunna rycka fram en enorm fjäder, sambabikini och högklackade lackskor och starta ett spontant sambatåg, på Kappahl.
Ida är oxå en sån där som man får lust att dansa omkring, för när man är med henne så är man inte feg för nånting, helt enkelt för att inte hon är det.
Det är tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades!
Sen kramades vi upprepade gånger och jag åkte vidare för att gå på NS vårkonsert. Hojhoj. Manskör. Det var göteborgska skämt och skön italiensk sång. Roligt att se kusinen se lite bortkommen ut i frack!
Lördagkvällen var Jonas Gardells. Det var smockat på Wisby Strand när han entrade scenen. "Det här är inte en show, det här är en kontaktannons". Tyvärr hade jag en dålig plats, längst ut på andra raden. Och ljudet var en katastrof! Jag tror inte Wisby Strand är gjort för teater och standup, det är för konsert och möten. För så illa som jag hörde var inte roligt. Detta tog en del av upplevelsen men Jonas är ändå Jonas. Han gjorde det han skulle, men det är när han förvånar mig som jag älskar honom som mest. Både jag och Viktor konstaterade att om man hade sett Gardell en gång så visste man vad det handlar om. Jonas Gardell var Jonas Gardell, varken mer eller mindre. Jag gillar verkligen tanken på att han åker ut i landet på turné och låter en ny publik upptäcka honom. Hoppas de känner samma sak för honom som jag och Viktor gjorde Livet 2002. Det är nåt med nyförälskelse.
Söndagen spenderades i Sanda bygdegård för att pappa spelade på ett 50årskalas. Det var härligt att få åka ut på landet. Jag riktigt myste runt ute i solen, att vara på den gotländska landsbygden i strålande solsken... Det är nåt i luften. Och människorna. Det här var ett riktigt klassiskt bygdegårdsfirande. Gästerna åkte hem vid ungefär samma klockslag för att åka hem och mjölka korna.
När vi åkte hem från Sanda stannade vi hos mormor och morfar en kortis. Hela familjen ramlade ner i deras soffa och degade ett slag.
Och nu sitter jag här. Håller tal och skriver PM. När jag egentligen vill vara någon annanstans. Man kan väl inte få allt.
Och staden sover... Förutom Maffian (och vi döda), som ska utse sitt nästa offer.
Eurovision lipstick-contest?
Två snygge damaar.
Nu ska jag lämna ön.
För en tid. Nästa gång jag sätter foten på raukmark blir då jag flyttar tillbaka. I juni. Jag ska blogga om helgens begivenheter när jag kommer tillbaka till staden där min kamerasladd återfinns. Tills vidare får ni bilder från mammas kamera idag. Men byt inte kanal, nästa blogginlägg kommer handla om Maffia med UNF, pantertanterna Jenny och Ida på stan (med eller utan lepra - emoläppar), en kväll med Jonas Gardell och 50årskalas med bönder i Sanda. Håll till godo!
Hepp!
Jag har inte ens hunnit berätta om att vi fått besked från Medeltidsveckan och vi får köra tre föreställningar i S:t Karin ruin? Yeehaa!
Hemme pa öin.
Så bytte man solsken och ett Uppsala i vårkänslor till ett ruggande, duggande och kallt Visby. Vad smidigt det är ändå, tåg till Arlanda, standbyebiljett och så tjoff - så kramar man pappa på Visby flygplats som står beredd med en matlåda i handen. Skönt att bli serverad... :)
Dagen ska ägnas åt lite plugg, sen föreslog pappa att vi skulle ut och äta ikväll för att mamma är i Göteborg. Senare hänga med UNF och leka Maffia! Världens bästa lek! Imorgon ska jag på Jonas Gardell, det är därför jag åkt hem. Rad 2. Undrar om man kommer bli utsatt. I bästa fall sedd. Jag vill bli sedd av Jonas Gardell igen. En gång var jag på hans boksignering av boken Om Gud. Då fick jag se honom i verkliga livet, så nära. Jag fick röra vid honom, posera stelt och nervöst med honom på ett foto. Nu låter jag som 14 år i värsta Backstreet Boyshypen, men det blir en bekräftelse på att min frälsare finns på riktigt. Min frälsare Jonas Gardell. Förhoppningarna kunde inte vara högre inför imorgon.
Nu borde jag plugga lite. Ska hålla argumenterande tal på tisdag och lämna in ett PM samma dag. Jag är iskall om fingrarna av stress men jag känner att jag har läget under kontroll. Det är när spänningarna når öronen som jag vet att jag är ute på hal is.
Jag tror jag har blivit för cynisk för att bli kär igen. Prove me wrong, please. Jag vill inte leva så.
Dagen ska ägnas åt lite plugg, sen föreslog pappa att vi skulle ut och äta ikväll för att mamma är i Göteborg. Senare hänga med UNF och leka Maffia! Världens bästa lek! Imorgon ska jag på Jonas Gardell, det är därför jag åkt hem. Rad 2. Undrar om man kommer bli utsatt. I bästa fall sedd. Jag vill bli sedd av Jonas Gardell igen. En gång var jag på hans boksignering av boken Om Gud. Då fick jag se honom i verkliga livet, så nära. Jag fick röra vid honom, posera stelt och nervöst med honom på ett foto. Nu låter jag som 14 år i värsta Backstreet Boyshypen, men det blir en bekräftelse på att min frälsare finns på riktigt. Min frälsare Jonas Gardell. Förhoppningarna kunde inte vara högre inför imorgon.
Nu borde jag plugga lite. Ska hålla argumenterande tal på tisdag och lämna in ett PM samma dag. Jag är iskall om fingrarna av stress men jag känner att jag har läget under kontroll. Det är när spänningarna når öronen som jag vet att jag är ute på hal is.
Jag tror jag har blivit för cynisk för att bli kär igen. Prove me wrong, please. Jag vill inte leva så.
Den hemliga systern.
En del av mina Uppsalavänner tycker att den där systern jag har verkar lite hemlig. Så här kommer lite bilder på oss från idag, vi firade Pers födelsedag med middag på en fantastiskt inredd thailändsk restaurang i Stockholm. Hennes pojkvän Fredrik tycker inte om att vara med på bild, han anser att varje foto tar en del av själen (eller nåt sånt var det, jag var så upptagen med att ta kort). Per och jag lämnade ett hällregnande Uppsala för en fin solig stund i Stockholm. Lätt värt byte.
När man rör sig mot Östermalm är en dejt med Maggan oundviklig.
Väldigt detaljerat inredd restaurang! Det kändes som att vara i Thailand.
Tror jag.
Jag har inte varit där.
Syrran är egentligen längre än både Per och mig,
men hon böjer sig för att komma ner på vår nivå.
Det är väl snällt av henne?
I bakgrunden ser vi gamla, nu rivna, Folkteatern på Östermalmstorg.
Där spelades min favorituppsättning Ojdå, en till! på 80talet.
Lite sorgset att jag aldrig skulle få spela där.
När man rör sig mot Östermalm är en dejt med Maggan oundviklig.
Väldigt detaljerat inredd restaurang! Det kändes som att vara i Thailand.
Tror jag.
Jag har inte varit där.
Syrran är egentligen längre än både Per och mig,
men hon böjer sig för att komma ner på vår nivå.
Det är väl snällt av henne?
I bakgrunden ser vi gamla, nu rivna, Folkteatern på Östermalmstorg.
Där spelades min favorituppsättning Ojdå, en till! på 80talet.
Lite sorgset att jag aldrig skulle få spela där.
Feberyra.
Fan. Kan man inte vara dödsjuk en dag och sen gå vidare? Än att det ska vara utdraget och segt? Blää. Feber är skit. Varmt. Kallt. Varmt. Kallt. Kallt. Kallt. Kallt. Överhettad. Varmt. Varmt.
I fredags blev det i alla fall ÖG och dansa dansa med Henrich! Som vanligt var Soulville i källaren extas och Vigilante på markplan spelade hitsen. Måste gå dit igen! Jag var galen som vanligt och käften glappade nästan sönder och samman. Att folk inte blir trötta på mig? :)
Nu sitter jag och skriver mitt argumenterande tal, ska prata om stödgrupper för barn till missbrukare. Pathos all over!
Orolig kropp.
Igår köpte jag lycka i form av ett förkläde på Myrorna och en tunika på Indiska.
Nä. Nu vill jag äta korv!
I fredags blev det i alla fall ÖG och dansa dansa med Henrich! Som vanligt var Soulville i källaren extas och Vigilante på markplan spelade hitsen. Måste gå dit igen! Jag var galen som vanligt och käften glappade nästan sönder och samman. Att folk inte blir trötta på mig? :)
Nu sitter jag och skriver mitt argumenterande tal, ska prata om stödgrupper för barn till missbrukare. Pathos all over!
Orolig kropp.
Igår köpte jag lycka i form av ett förkläde på Myrorna och en tunika på Indiska.
Nä. Nu vill jag äta korv!
Näh!
Näh! Så säger jag till skolarbetet idag. Har suttit på introduktion och helt tappat lusten inför sista kursen. Har massa saker att göra men jag säger NÄH! För nu är det fredag och jag orkar inte. Helt enkelt.
Har fortfarande ont i muskulaturen. Känns oroväckande inför kvällens efterlängtade utgång. Jag vill ju dansa dansa!
Får väl gå på stan och köpa något att ha på mig ikväll, bli lite pepp. Eller kanske gå och lägga mig en stund?
Har fortfarande ont i muskulaturen. Känns oroväckande inför kvällens efterlängtade utgång. Jag vill ju dansa dansa!
Får väl gå på stan och köpa något att ha på mig ikväll, bli lite pepp. Eller kanske gå och lägga mig en stund?
Firad bror och träningsdöden.
Ikväll har jag och Per sett Monty Python live at Hollywoodbowl för att fira hans födelse. We keep it simple. Men han ville ha det så.
På afrodansträningen sa min kropp akut stopp och vägrade. Jag fick ont i hela benen och orkade inte ta ett steg, orkade knappt cykla dit. Jag fick avbryta efter halva passet. Känns surt, jag gillar ju afrodansen. Men min kropp sa verkligen nej. Undrar vad felet är? Kan mens verkligen ge så ömma ben?
Per har by the way fått en avancerad våg i födelsedagspresent. Vågen talar om hur mycket fett, muskler och vatten din kropp består av. Domen var elak och hård. Jag har dåligt med vatten och under lägsta nivån på muskler. Men fett, det har jag tydligen gott om! Jag som levt i vanföreställningen att jag egentligen har massa muskler under det ytliga fettet. Tydligen inte. Nu är jag fet, på riktigt!
Idag hade vi seminarie om våra essäer. Jag hade ingen som helst förväntning på nånting. Det gick skitbra, jag fick massa bra respons. Det känns gööööööööööööööööööött! Kanske ett VG i Att skriva? Och på Att tala går det minst lika bra, förutom boobflashen senast. Dock kan man bara få G på den kursen. Släpper i och för sig all prestige, vilket är skönt.
Imorgon blir det Vigilante och Soulville på Östgöta nation. Världens bästa dansgolv! Henrich, Anna, Jeanette och jag ska göra ÖG osäkert och dansa dansa! Jag har längtat efter den kvällen i flera veckor! DANSA DANSA!
På afrodansträningen sa min kropp akut stopp och vägrade. Jag fick ont i hela benen och orkade inte ta ett steg, orkade knappt cykla dit. Jag fick avbryta efter halva passet. Känns surt, jag gillar ju afrodansen. Men min kropp sa verkligen nej. Undrar vad felet är? Kan mens verkligen ge så ömma ben?
Per har by the way fått en avancerad våg i födelsedagspresent. Vågen talar om hur mycket fett, muskler och vatten din kropp består av. Domen var elak och hård. Jag har dåligt med vatten och under lägsta nivån på muskler. Men fett, det har jag tydligen gott om! Jag som levt i vanföreställningen att jag egentligen har massa muskler under det ytliga fettet. Tydligen inte. Nu är jag fet, på riktigt!
Idag hade vi seminarie om våra essäer. Jag hade ingen som helst förväntning på nånting. Det gick skitbra, jag fick massa bra respons. Det känns gööööööööööööööööööött! Kanske ett VG i Att skriva? Och på Att tala går det minst lika bra, förutom boobflashen senast. Dock kan man bara få G på den kursen. Släpper i och för sig all prestige, vilket är skönt.
Imorgon blir det Vigilante och Soulville på Östgöta nation. Världens bästa dansgolv! Henrich, Anna, Jeanette och jag ska göra ÖG osäkert och dansa dansa! Jag har längtat efter den kvällen i flera veckor! DANSA DANSA!
Såhär ser bus ut.
Såhär såg min brors dörr ut i natt. Jag fick ett infall och höll mig vaken lite längre än vanligt. Tyvärr hörde Per alltihop för han var vaken, så det blev inte mycket till överraskning. Men jag tror han blev glad! Grattis bro'!
Bus i natten.
Hihi, nu har jag busat lite. Jag berättar mer imorgon. Grattis min bror på 24årsdagen.. ;)
Friends on tape.
Efter att ha läst alla populärvetenskapliga essäer jag fått (saknas två) så gav jag mig lite tid åt att titta på filmer i min externa hårddisk. Filmer som jag själv spelat in på vänner och familj. En dag i september filmade jag och boysen Kristian och Henrich en jävla massa skumma snuttar och jag kan bara konstatera: Vi är sjuka i huvudet. Familjefilmerna är inte heller särskilt normala. Och jag älskar det.
Idag snöar det i Uppsala och alla trötta studenter vrålar NEEEEJ! och vill ha tillbaka vårsolen som var på besök förra veckan.
Träna träna. Känner mig rätt vältränad. Nu får jag inte sluta. Dags att ta tag i min grundkondition. Min hälsa går inte i repris. Uuu-yeeaah!
And the beat goes on.
Idag snöar det i Uppsala och alla trötta studenter vrålar NEEEEJ! och vill ha tillbaka vårsolen som var på besök förra veckan.
Träna träna. Känner mig rätt vältränad. Nu får jag inte sluta. Dags att ta tag i min grundkondition. Min hälsa går inte i repris. Uuu-yeeaah!
And the beat goes on.
Hypnotiserande.
http://www.youtube.com/watch?v=tKh86kOoiWQ - Jag kan inte hjälpa det, men nu är det The Carpenters på repeat. Det är något nästan hypnotiskt med den här låten. Så himla söt, kan vara för att den är med i Simpsonsfilmen och det är Marge och Homers bröllopslåt. Just orden "why do birds suddenly appear, everytime you are near" är så himla vackra på något myko sätt.
Jag måste sluta bli besatt av människor jag bara träffat en gång. Nu kommer jag på mig själv med att tänka på dalmasen flera gånger om dagen och kolla facebook var tionde minut. Jag funkar nog så, att jag går upp helt i någon med mitt fulla intresse till en början, men tröttnar och glömmer ganska fort (särskilt fort om inte intresset besvaras). Så är det med musik också, jag lyssnar sönder låtar. De ger starkt intryck de första hundra lyssningarna, sen är jag klar med dom. Hu. Det låter så hemskt. Att jag lyssnar sönder musik och tappar intresset för människor fort. Kanske det är den inte så charmiga sanningen om mig själv?
Idag blev vi filmade på retoriken när vi höll tal. Jag tyckte det gick bra. Men när vi fick se på bandet sen la jag märke till att jag hade en lite stor t-shirt på mig. Så när jag böjde mig framåt över datorn... Ehm. Boobs on tape? Jag visade tuttarna för halva min klass. Eller, så farligt var det inte, men ändå. Jag vet hur man fångar intresse hos en publik! Moahahahaha!
Jag måste sluta bli besatt av människor jag bara träffat en gång. Nu kommer jag på mig själv med att tänka på dalmasen flera gånger om dagen och kolla facebook var tionde minut. Jag funkar nog så, att jag går upp helt i någon med mitt fulla intresse till en början, men tröttnar och glömmer ganska fort (särskilt fort om inte intresset besvaras). Så är det med musik också, jag lyssnar sönder låtar. De ger starkt intryck de första hundra lyssningarna, sen är jag klar med dom. Hu. Det låter så hemskt. Att jag lyssnar sönder musik och tappar intresset för människor fort. Kanske det är den inte så charmiga sanningen om mig själv?
Idag blev vi filmade på retoriken när vi höll tal. Jag tyckte det gick bra. Men när vi fick se på bandet sen la jag märke till att jag hade en lite stor t-shirt på mig. Så när jag böjde mig framåt över datorn... Ehm. Boobs on tape? Jag visade tuttarna för halva min klass. Eller, så farligt var det inte, men ändå. Jag vet hur man fångar intresse hos en publik! Moahahahaha!
Utmanad igen.
Suck. Då var det dags för en utmaning till då... Från Jenny, the MILF.
Tre namn du går under:
- Ida Bus
- Gotlänningen
- Raukie
Tre saker som skrämmer dig:
- Läskiga filmer
- Mörker
- Likgiltighet
Tre saker du har på dig:
- Lila linne
- Rosa strumpor med flodhästar
- Gråa mjukisbyxor med stora fettfläckar
Tre sanningar:
Sanningar om vaddå? Livet?
- Bemöt alla med ett leende
- Kramas mer
- Våga ta kontakt
Tre saker jag verkligen vill ha:
- Alla Simpsonsboxar
- En lägenhet i Visby
- Barn någon gång i framtiden
Jag utmanar Per, Mi och Peter! HA!
Tre namn du går under:
- Ida Bus
- Gotlänningen
- Raukie
Tre saker som skrämmer dig:
- Läskiga filmer
- Mörker
- Likgiltighet
Tre saker du har på dig:
- Lila linne
- Rosa strumpor med flodhästar
- Gråa mjukisbyxor med stora fettfläckar
Tre sanningar:
Sanningar om vaddå? Livet?
- Bemöt alla med ett leende
- Kramas mer
- Våga ta kontakt
Tre saker jag verkligen vill ha:
- Alla Simpsonsboxar
- En lägenhet i Visby
- Barn någon gång i framtiden
Jag utmanar Per, Mi och Peter! HA!
Om kamerans dåliga dagar.
Vissa dagar vill inte min kamera ta bra kort. Var på Henrich korridorare Annas pojkvän Martins födelsedagsfest (ta det i ett andetag, puh) och min kamera ville inte ta kort med skärpa. Så kan det gå. Några klarade testet. Henrich och jag var de enda som inte var blivande jurister. Men vi överlevde. Fastnade i samtal med en trevlig dalmas som promenerade med mig hemåt fram till Sysslomansgatan/Skolgatan, tog i hand och sa "vi ses på facebook". Möten med nya människor är mitt livselixir, det kommer hålla mig evigt ung!
Martin fick en rullator i present. Gammal som han är! Anna provkör.
Henrich och Lotta. Lotta är, liksom jag, korridorens bihang.
Anna är kär i Martin men vill ha min kropp. Igår bekräftades detta.
Anna brukar fråga Henrich efter mig. Hon vill ha mig.
Jeanette var full... av argument mot skåningen!
Het, hetare, Harder.
Martin fick en rullator i present. Gammal som han är! Anna provkör.
Henrich och Lotta. Lotta är, liksom jag, korridorens bihang.
Anna är kär i Martin men vill ha min kropp. Igår bekräftades detta.
Anna brukar fråga Henrich efter mig. Hon vill ha mig.
Jeanette var full... av argument mot skåningen!
Het, hetare, Harder.
Jag vill bli Britneys bästis!
Ja, så hon kunde få lite ordning på sitt liv och lite support från mig. Jag skulle kunna få henne på fötter igen. För gosh vilka hits hon producerar! Lyssnar på hennes nya singel nu - http://www.youtube.com/watch?v=igNSf9zb2tU - och lyssnar igen, och igen, och igen... I love you Britney, jag kan ta hand om dig!
Så skiner solen över Uppsala och varenda sittplats längs Fyrisån är upptagen. Jag och Per gick till Svandammen och matade änder, eller, mest skränande fåglar.
Skön lördag, glo på barnkanalen och äta ostbågar och chips. Syndigt men härligt. Man skulle kunna tro att jag var bakfull. Nu ska jag till Henrich. Kvällen är ung.
Så skiner solen över Uppsala och varenda sittplats längs Fyrisån är upptagen. Jag och Per gick till Svandammen och matade änder, eller, mest skränande fåglar.
Skön lördag, glo på barnkanalen och äta ostbågar och chips. Syndigt men härligt. Man skulle kunna tro att jag var bakfull. Nu ska jag till Henrich. Kvällen är ung.
Bitteeeeeer.
Jag vet inte varför egentligen, men idag är det officiellt en bitterdag. Tankarna flyger och hamnade en gång hos de nya ettorna på Wendelsberg. Bitterhet. Man vill på något sätt gå om sina Wendelsbergsår och göra allt man gjorde fel till rätt. Samtidigt som dom åren är ett avslutat kapitel som jag är nöjd med.
Sen började jag tänka på Gotlandsmusikalen. Bitterheeet. Varför startade dom inte det projektet när jag var i den åldern? Jag hade älskat det. Nu får jag vara bitter istället, medan de unga och lyckliga barnen skuttar på scenen. Bitterness!
Jag är bitter. Det har tveklöst att göra med en uppkommande mens. Men känslan är inte desto mindre verklig för det. Bbiitteerr.
Jag börjar bli gammal. Och tung. När man börjar bli gammal och tung är det svårare att bli yngre och lätt. Kommer jag att bli en bitter gammal myskluktande teaterdemon till gymnasielärare? Oh no, jag kommer leva i det evigt unga! Jag kommer leva av deras naivitet och ungdom, suga in känslan av att tro att man är vuxen fast man bara är ett barn, jag kommer försöka hänga med i snacket och bli bra på att ljuga om min ålder...
Jag vill komma till ro och sans. Är man inte lite gammal då?
Sen började jag tänka på Gotlandsmusikalen. Bitterheeet. Varför startade dom inte det projektet när jag var i den åldern? Jag hade älskat det. Nu får jag vara bitter istället, medan de unga och lyckliga barnen skuttar på scenen. Bitterness!
Jag är bitter. Det har tveklöst att göra med en uppkommande mens. Men känslan är inte desto mindre verklig för det. Bbiitteerr.
Jag börjar bli gammal. Och tung. När man börjar bli gammal och tung är det svårare att bli yngre och lätt. Kommer jag att bli en bitter gammal myskluktande teaterdemon till gymnasielärare? Oh no, jag kommer leva i det evigt unga! Jag kommer leva av deras naivitet och ungdom, suga in känslan av att tro att man är vuxen fast man bara är ett barn, jag kommer försöka hänga med i snacket och bli bra på att ljuga om min ålder...
Jag vill komma till ro och sans. Är man inte lite gammal då?
Citerad i lokaltidningen.
Jag kände honom inte.
Jag hade sett honom i flera sammanhang och tänkt "där går en driftig och social snubbe". Han har tagit livet av sig. Han var ämbetsman på Snerkes nation och syntes i många andra sammanhang. Jag hade lagt märke till han, just för att han var överallt och gjorde saker. Jag växlade inte ett ord med honom, men jag är ändå berörd. Vad får en människa att må så dåligt att det bara finns en enda sak att göra?
Imorgon får min morfar en pacemaker. Hans kommentar när han fick veta att han skulle få en sådan var "Då kumma ja ju bli ung igen!".
Våra kids i Gunsta är för roliga. Jag rekommenderar alla att ha barngrupper, det ger så mycket! En skum upplevelse ägde rum när Per och jag skulle gå till våra cyklar för att ta oss hem tidigare ikväll. På centralstationen kommer en kvinna gåendes mot oss. Hon är barfota i sina röda foppatofflor, en bit över övervikt, mjukiskläder och stripigt hår. Hon stannar oss och frågar min bror - Vill du ha lite roligt ikväll? Min brors artighetsmuskel räddar honom och han säger "Nej, tack". Vi skrattade ända fram till cyklarna. Är det så man ska göra alltså?
Jag drömmer varje natt och vaknar lite orolig. Stressfinnar på ryggen. Det är inte värt det.
Jag tvivlade i några dagar på min unika person. Men jag kom över det.
Imorgon får min morfar en pacemaker. Hans kommentar när han fick veta att han skulle få en sådan var "Då kumma ja ju bli ung igen!".
Våra kids i Gunsta är för roliga. Jag rekommenderar alla att ha barngrupper, det ger så mycket! En skum upplevelse ägde rum när Per och jag skulle gå till våra cyklar för att ta oss hem tidigare ikväll. På centralstationen kommer en kvinna gåendes mot oss. Hon är barfota i sina röda foppatofflor, en bit över övervikt, mjukiskläder och stripigt hår. Hon stannar oss och frågar min bror - Vill du ha lite roligt ikväll? Min brors artighetsmuskel räddar honom och han säger "Nej, tack". Vi skrattade ända fram till cyklarna. Är det så man ska göra alltså?
Jag drömmer varje natt och vaknar lite orolig. Stressfinnar på ryggen. Det är inte värt det.
Jag tvivlade i några dagar på min unika person. Men jag kom över det.
Det här livet...
Det här livet är stört spännande! Jag vet inte var jag ska börja!
Min mamma kollar lägenheter åt mig. Jag tror hon tycker det är roligt att gå på visningar så det är nog ingen större uppoffring för henne. Ikväll ska jag välja en av tre favoriter. Alla ligger i Lännaområdet i Visby, för de som vet.. Nära till IOGT-NTOlokalen.. :) Vi får se.
Idag hade vi egoföredrag. En spännande uppgift, alla fick 4 minuter att presentera sig själva på. Olika infallsvinklar och vrår. Jag var nästsist och i omgångar blev jag nervös inför uppgiften, men när det väl var min tur gick jag upp och naglade den! Jag var helnöjd. När läraren skulle ge kritik så gick han igenom en lång lista med bra saker jag gjort och tänkt på. När jag trodde han skulle börja med de negativa sa han: Ida, markera det här datumet i kalendern! För det var länge sen jag blev så imponerad. Har inget mer att kommentera.
Kanske ska satsa på ett VG i Att tala 7,5p?
I samma sväng fick vi tillbaka tentan vi gjorde på grundkursen. G! Såå sköönt!
När jag kom hem väntade ett kuvert från Gotlands kommun. Beviljat kulturstöd. 6000 kronor. Jag visste inte var jag skulle ta vägen med mig själv. Everything is going so well!
Nu ska jag fira med sushi och House med Henrich! BECAUSE I'M WORTH IT!
Min mamma kollar lägenheter åt mig. Jag tror hon tycker det är roligt att gå på visningar så det är nog ingen större uppoffring för henne. Ikväll ska jag välja en av tre favoriter. Alla ligger i Lännaområdet i Visby, för de som vet.. Nära till IOGT-NTOlokalen.. :) Vi får se.
Idag hade vi egoföredrag. En spännande uppgift, alla fick 4 minuter att presentera sig själva på. Olika infallsvinklar och vrår. Jag var nästsist och i omgångar blev jag nervös inför uppgiften, men när det väl var min tur gick jag upp och naglade den! Jag var helnöjd. När läraren skulle ge kritik så gick han igenom en lång lista med bra saker jag gjort och tänkt på. När jag trodde han skulle börja med de negativa sa han: Ida, markera det här datumet i kalendern! För det var länge sen jag blev så imponerad. Har inget mer att kommentera.
Kanske ska satsa på ett VG i Att tala 7,5p?
I samma sväng fick vi tillbaka tentan vi gjorde på grundkursen. G! Såå sköönt!
När jag kom hem väntade ett kuvert från Gotlands kommun. Beviljat kulturstöd. 6000 kronor. Jag visste inte var jag skulle ta vägen med mig själv. Everything is going so well!
Nu ska jag fira med sushi och House med Henrich! BECAUSE I'M WORTH IT!
Längtan efter våren.
Så fort solen är framme känns allt mycket lättare. Det är underbart att stå vid sin franska balkong och borsta tänderna, samtidigt som man drar in en stor nypa vårluft. Springtime!
Igår såg jag på Anna Pihl, det var lagom lättsmält på en måndagkväll. Nu lyssnar jag om och om igen på introlåten - http://www.youtube.com/watch?v=ldKVwH94Z-Q&feature=related.
Igår hade vi basgruppsmöte hemma hos mig. Vi åt våfflor med sylt och glass. Jag gillar verkligen mina boys i grupp 4. Idag ska vi hålla egoföredrag för varandra och grupp 3. Jag tränar och klockar. Det känns grymt konstlat att hålla ett tal om sig själv! Jag måste hela tiden tona ner mina dramatiska drag och lägga allt på en naturlig nivå.
Så hade Junis teaterkommitté telefonmöte med mycket teknikstrul. Men allt vi pratade om kändes bra, det har löst sig med massor. Nu väntar det roligaste på hela året, teaterfestivalerna! Jag ska till Stockholm och Umeå. Det får räcka med två av tre.. ;)
Idag är det första april. Då får man skämta med varandra. Har kollat igenom helagotland.se och gissat vad som är lögn. Sen kollade jag aftonbladet.se och hade mycket svårare att se skämten! Man hoppas ju att händelsen i Arboga är ett dåligt aprilskämt, eller att oroligheterna i Tchad ska mynna ut i ett "april april". Man kan alltid hoppas.
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3433267
och
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3433445
Dom har humor på den där ön jag kommer ifrån.
Igår såg jag på Anna Pihl, det var lagom lättsmält på en måndagkväll. Nu lyssnar jag om och om igen på introlåten - http://www.youtube.com/watch?v=ldKVwH94Z-Q&feature=related.
Igår hade vi basgruppsmöte hemma hos mig. Vi åt våfflor med sylt och glass. Jag gillar verkligen mina boys i grupp 4. Idag ska vi hålla egoföredrag för varandra och grupp 3. Jag tränar och klockar. Det känns grymt konstlat att hålla ett tal om sig själv! Jag måste hela tiden tona ner mina dramatiska drag och lägga allt på en naturlig nivå.
Så hade Junis teaterkommitté telefonmöte med mycket teknikstrul. Men allt vi pratade om kändes bra, det har löst sig med massor. Nu väntar det roligaste på hela året, teaterfestivalerna! Jag ska till Stockholm och Umeå. Det får räcka med två av tre.. ;)
Idag är det första april. Då får man skämta med varandra. Har kollat igenom helagotland.se och gissat vad som är lögn. Sen kollade jag aftonbladet.se och hade mycket svårare att se skämten! Man hoppas ju att händelsen i Arboga är ett dåligt aprilskämt, eller att oroligheterna i Tchad ska mynna ut i ett "april april". Man kan alltid hoppas.
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3433267
och
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3433445
Dom har humor på den där ön jag kommer ifrån.