En sväng Stockholm. Också.
Finaste Andreas följde mig till tåget. Han är alltid en gentleman och hjälper mig med väskan.
Lunch med syskonen på Hermans hermitage i Gamla stan.
Innan jag åkte med båten hann vi förbi kusin Jenny och hennes lilla Ruby-Lee.
Per och moster Gunilla på bild ett.
Jennys engelska vän Sally och Jenny på bild 2.
Ruby-Lee rör mycket på sig när hon sover.
Uppsala i bilder. Ännu en kväll på Svantes.
Tidigare på kvällen: Med Henke och Lernik.
Tema: Hunger.
Traditionsenligt på Svantes:
Att skriva DO ME i ketchup till utbytesstudenterna som jobbar där.
Man måste ju jobba internationellt.
Senare samma kväll mötte jag Kristian där.
Bild två: Måttligt intresserad.
Bild tre: Jätteglad för en drink.
Kristian och jag byggde vidare på våra karaktärer.
Sen spårade jag ur...
Då kom Henrich för att rädda dagen! Fast det gick inte heller så bra...
Uppsala i bilder. Dom tar aldrig slut.
Jag har ganska mycket att göra nu. Det är därför min bildserie om min Uppsalaweekend tar sån himla tid. Jag ska försöka bjuda till nu ikväll när min muskulatur är så öm efter lite överträning och lektioner ståendes hela dagarna.
Bullbak hos Mi och Robert, som jobbade som vanligt. :)
Diesal och hundvaktshundarna Ines och Lukas ville också smaka.
Bullbak hos Mi och Robert, som jobbade som vanligt. :)
Diesal och hundvaktshundarna Ines och Lukas ville också smaka.
Uppsala i bilder. Fashion-don'ts!
Helgen som var, förra helgen alltså. När Kristian skulle iväg drog jag och Henrich på upptåg på stan. Vi lekte "ThingsIWouldNeverWear". Man går in i en butik och väljer tre-fem plagg åt medspelaren. Plagg som du tror personen ALDRIG skulle ha en tanke på att prova eller köpa. Sen träffas man vid provrummen och byter. Efter varje provat plagg får man beskåda mode-helvete och stilkrockar och skratta gott .
MQ
New Yorker(nåt sånt heter fjortisbutiken?)
Och där hittade jag min favoritgangsta!
H&M
Ett kortare avbrott för innebandyinventering och hemmagymtest.
Weekday(nåt hippt ställe?)
MQ
New Yorker(nåt sånt heter fjortisbutiken?)
Och där hittade jag min favoritgangsta!
H&M
Ett kortare avbrott för innebandyinventering och hemmagymtest.
Weekday(nåt hippt ställe?)
Uppsala i bilder. En söndagsfika på Gotlands nation.
Hon levererar gång på gång, vansinne till trots.
Jag är så svag för Britney. Hennes nya singel är som vanligt ovärjbart catchy och sätter sig som peruklim på hjärnan. http://www.youtube.com/watch?v=gZSLIq6YiRY - Hon levererar, och det väldigt naket. I like! I love Britney! Villkorslöst!
Uppsala och svunna tider.
Så åkte jag tillbaka till staden som faktiskt var mitt hem. Det kändes redan så fjärran men ändå så nära. De första dagarna kände jag att jag skulle vilja hitta ursäkter för att flytta tillbaka. Vad som helst utom att plugga, skaffa ett spännande teaterlärarjobb för att ha fri tillgång till min bror, Henrich, Kristian, Mi, Robert, Martin, Peter, Jocke, Johan, Andreas, Thomas... Och nära till Stockholm, en stad som ännu inte är förstörd för mig.
När jag kom hem till ön kände jag mig förvirrad. Jag borde inte ha återvänt så tidigt, snurrade i min skalle. Så åkte jag till Donnergymnasiet idag och hade mötesdag och allt blev bara så självklart igen - klart det är här jag ska vara! Med passionerade kollegor som tror på varje elevs kapacitet och förmåga, människor med änglars tålamod. Möten, möten, möten, för att bli bättre pedagoger och för ett bättre Donner. Människor med så mycket hjärta och humor. I bilen till stan lekte vi Shoot, shag or marry. Fråga inte ens... Haha!
Bildpotpurri! För mycket för att ni ska orka med! En lördag i mitt liv!
Min gamla cruisercykel är i gott förvar hos Kristian...
... som tog emot mig såhär.
Sen gick vi på Myrorna och jag köpte röda handskar.
Kung Kristian och jag.
Kristian och jag på en svensk hamburgerkedja.
På lördagkväll såg jag och fina Mi 123 Schtunks Macbeth. 3 timmars skratt.
Dessa bilder är inte representativa för hur det egentligen gick till hos Henrich.
Det finns mycket bättre filmer. Men det kan jag inte ge ut.
Spel och fika hos Peter och Jocke avslutade lördagkvällen, runt tvåsnåret.
Nej, nu orkar jag inte lägga upp fler bilder ikväll. Det finns typ 100 bilder till jag skulle vilja dela med mig av.
Jag lovar, jag ska sålla.
När jag kom hem till ön kände jag mig förvirrad. Jag borde inte ha återvänt så tidigt, snurrade i min skalle. Så åkte jag till Donnergymnasiet idag och hade mötesdag och allt blev bara så självklart igen - klart det är här jag ska vara! Med passionerade kollegor som tror på varje elevs kapacitet och förmåga, människor med änglars tålamod. Möten, möten, möten, för att bli bättre pedagoger och för ett bättre Donner. Människor med så mycket hjärta och humor. I bilen till stan lekte vi Shoot, shag or marry. Fråga inte ens... Haha!
Bildpotpurri! För mycket för att ni ska orka med! En lördag i mitt liv!
Min gamla cruisercykel är i gott förvar hos Kristian...
... som tog emot mig såhär.
Sen gick vi på Myrorna och jag köpte röda handskar.
Kung Kristian och jag.
Kristian och jag på en svensk hamburgerkedja.
På lördagkväll såg jag och fina Mi 123 Schtunks Macbeth. 3 timmars skratt.
Dessa bilder är inte representativa för hur det egentligen gick till hos Henrich.
Det finns mycket bättre filmer. Men det kan jag inte ge ut.
Spel och fika hos Peter och Jocke avslutade lördagkvällen, runt tvåsnåret.
Nej, nu orkar jag inte lägga upp fler bilder ikväll. Det finns typ 100 bilder till jag skulle vilja dela med mig av.
Jag lovar, jag ska sålla.
Arbetsskadad.
På tisdagar går jag hiphopkurs med min fantastiska gamla granne Elin som instruktör. Hon pratar om att det är svårt att somna om kvällarna för att hon ligger och koreograferar istället. En typisk arbetsskada hos någon som arbetar kreativt. Jag är likadan. Kan ligga och tänka på regi, eller fräcka övergångar mellan miljöer och scener. Ibland tänker jag på en specifik låt jag fastnat för och tänker hur jag skulle vilja framställa något sceniskt ackompanjerat till den låten.
Ibland har tv-reklam sin påverkan. Och eftersom jag ser en hel del på tv har denna slinga etsat sig fast och gett mig känslor jag vill klä i rörelser på en scen:
http://www.youtube.com/watch?v=4C_oHwLcivY - Jag tycker han sjunger väldigt bra. Kanske en aning opersonligt och slätstruket, men det här låten har något.
Jag har köpt en banantelefon på tradera. Minnena dras till Isabels flickrum på Sömmerskegatan. Jag tyckte den var skithäftig. Det var i samma sväng som jag klippte ett hål i Isabels sittpuff för att jag var så nyfiken på vad som var det där puffiga som fanns inuti. Jag har dock inget minne av någon utskällning, kanske var den så hård att jag förträngt eller så var dom snälla mot min barnsliga, dumdristiga nyfikenhet. Bella fyller 23 år på söndag. Kanske borde köpa en ny puff till henne?
Pubrunda med kollegor i fredags. En skönt härlig kväll. För första gången på ett tag var jag ute med människor som drack och jag tänkte inte ens på det, tills en kollega ville prata om min nykterism. Det kändes lite synd på ett sätt, för jag var helt omedveten. Hade inte skänkt alkoholen eller mitt eget ställningstagande en tanke på hela kvällen. Det hade bara varit så naturligt, alla gjorde som de ville och ingen betedde sig annorlunda eller illa på något sätt. Lite trist att hela tiden "göras" till nykteristen, istället för att bara lämna våra val osagda men inte ogjorda. Jag var inte så sugen på att debattera, jag var helt off som militant nykterist. Vilket var väldigt skönt och avslappnat. Anyhuu, vi började med indisk mat, träffade en stackars elev med sitt band på O'Learys som utbrast "Här kommer två av mina lärare.. tre.. FYRA.. FEM??!" och slutade med småstadsångest på Munken. Min nya kollega hockeyMicke fick ett telefonnummer av en inhemsk kvinna som jag kände igen. Jag skojade och sa att han borde kolla upp om hon inte redan varit runt i hans hockeylag. Några dagar efter uppgav han siffran tre och jag skrattade stort. Men jag hoppas inte det avskräcker honom, hon verkar va en söt och vettig tjej as far as I know. Go for it!
Jag trivs mycket bra i mitt kollegium och jag undrar hur det är möjligt att så många bra människor och pedagoger hamnade i samma håla på en ö i Östersjön.
Ibland har tv-reklam sin påverkan. Och eftersom jag ser en hel del på tv har denna slinga etsat sig fast och gett mig känslor jag vill klä i rörelser på en scen:
http://www.youtube.com/watch?v=4C_oHwLcivY - Jag tycker han sjunger väldigt bra. Kanske en aning opersonligt och slätstruket, men det här låten har något.
Jag har köpt en banantelefon på tradera. Minnena dras till Isabels flickrum på Sömmerskegatan. Jag tyckte den var skithäftig. Det var i samma sväng som jag klippte ett hål i Isabels sittpuff för att jag var så nyfiken på vad som var det där puffiga som fanns inuti. Jag har dock inget minne av någon utskällning, kanske var den så hård att jag förträngt eller så var dom snälla mot min barnsliga, dumdristiga nyfikenhet. Bella fyller 23 år på söndag. Kanske borde köpa en ny puff till henne?
Pubrunda med kollegor i fredags. En skönt härlig kväll. För första gången på ett tag var jag ute med människor som drack och jag tänkte inte ens på det, tills en kollega ville prata om min nykterism. Det kändes lite synd på ett sätt, för jag var helt omedveten. Hade inte skänkt alkoholen eller mitt eget ställningstagande en tanke på hela kvällen. Det hade bara varit så naturligt, alla gjorde som de ville och ingen betedde sig annorlunda eller illa på något sätt. Lite trist att hela tiden "göras" till nykteristen, istället för att bara lämna våra val osagda men inte ogjorda. Jag var inte så sugen på att debattera, jag var helt off som militant nykterist. Vilket var väldigt skönt och avslappnat. Anyhuu, vi började med indisk mat, träffade en stackars elev med sitt band på O'Learys som utbrast "Här kommer två av mina lärare.. tre.. FYRA.. FEM??!" och slutade med småstadsångest på Munken. Min nya kollega hockeyMicke fick ett telefonnummer av en inhemsk kvinna som jag kände igen. Jag skojade och sa att han borde kolla upp om hon inte redan varit runt i hans hockeylag. Några dagar efter uppgav han siffran tre och jag skrattade stort. Men jag hoppas inte det avskräcker honom, hon verkar va en söt och vettig tjej as far as I know. Go for it!
Jag trivs mycket bra i mitt kollegium och jag undrar hur det är möjligt att så många bra människor och pedagoger hamnade i samma håla på en ö i Östersjön.
När man städar sms hittar man det roliga.
Loke 30/9 2008 09:56
Jag skulle definitivt tacka nej till emil jensen.
Jag skulle definitivt tacka nej till emil jensen.
Betala för smärta?
När min mor och jag var i en skönhetsbutik härom veckan kände jag att "näh, jag är lite trött på mina håriga ben, det gör ont att ha strumpor, det fastnar hela tiden". Och eftersom mamma länge påpekat att hon skulle tänka sig att betala en eventuell borttagning av det håret så bokades en tid. Igår vaxade jag benen. Hon som skötte om vaxningen var bra och vi pratade om hur dessa moderna tider när vi sitter framför datorer och annan strålning hela dagarna påverkar vår ansiktshud, som är den enda hud vi inte ständigt täcker, och om hur forskningen på skönhet och hälsa styrs så mycket av pengar, att ibland får vi inte veta "sanningen" för att det inte skulle känas pengar på. Vax, vax, ryck, ryck. I början trodde jag inte att det var sant att det gjorde så ont. Det gjorde så ont at jag till slut inte orkade känna att det gjorde ont. Jag är lit känslig, speciellt längst ner på benen. Och helt utan förvarning tog hon foten och tårna med! Det var kallare att cykla hem än dit om man säger så.
Ikväll är en gammal Wendelsbergklasskompis med i barnrollspelsprogrammet Barda på svt. Christian var även med i min pjäs på Medeltidsveckan. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=97657 - får kolla svt play efteråt, ska bli kul att se!
Jag får nog helt enkelt bara acceptera att jag är en ganska vilsen människa. För ju mer jag lär mig om den här världen, desto mer lost blir jag. Och jag vill aldrig sluta lära mig i mitt liv.
Ikväll är en gammal Wendelsbergklasskompis med i barnrollspelsprogrammet Barda på svt. Christian var även med i min pjäs på Medeltidsveckan. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=97657 - får kolla svt play efteråt, ska bli kul att se!
Jag får nog helt enkelt bara acceptera att jag är en ganska vilsen människa. För ju mer jag lär mig om den här världen, desto mer lost blir jag. Och jag vill aldrig sluta lära mig i mitt liv.
Var det nyss helg?
http://www.junis.org/teaterledarutbildning - I helgen utbildade jag teaterledare i Göteborg. En bra helg på det hela taget och visst kom självförtroendet som teaterpedagog krypandes tillbaka. Jag är ju fan bara 22, klart jag inte är färdig på långa vägar! Och blir man nånsin färdig? Nej, just det.
På måndagen var det många borta från skolan och jag hade tre elever som inte var där. Gruppen fick regi för första gången och vi naglade första dansen. Det kändes så bra! Och dom kändes så taggade! På kvällen var det Friskis som gällde och jag blir fortfarande barnsligt lycklig av att gympa i grupp!
Hiphop på dansskolan på tisdagar. Dansskolan/Träningscentret känns direkt mer elitistiskt än vad Friskis gör. Är det bara jag som känner så? Hiphop ialla fall, med min gamla granne Elin. Hon är väldigt duktig och bra, som dansare, pedagog och människa. Det är stört roligt att gå dit och shake-what-yo-mama-gave-ya i en timme.
Hade möte med Korpen igår. Och nu några dagar framöver ska jag besöka olika vattengympapass. Ja, jag ska kanske bli vattengympaledare! Did you get that, Peter?? Vattengympa! Jag har länge velat bidra till folkhälsan på något mer sätt än nykterismen, och jag tror att göra följa-johnrörelser för tanter i bassänger är ett bra sätt. Vattengympa känns om än mer demokratiskt, solidariskt än vanlig gympa på nåt sätt. Alla är vi lika... i vattnet.
Träffade Annah med sin Nike på stan igår. Kanske världens mest photogeniqua och coola unge. Centre of attention. Kan tänka mig att hon och Livia ihop är nästan lite för gulligt för att stå ut med! :)
Ugly Betty med Amanda igår. Skönt att få fula sig och skratta sig ont i magen med en härlig vän. Mycket tack vare min pilatesboll! :D
It's a mäss.
Gymnasiemässan. Jag ska inte uttala mig, men jag gillar det inte. Det bästa med den mässan är väl att få lyssna på sina elever lira musik. Dom är så fina, mina musikesteter!
Existensiell ångest. Vem är jag? Vad har jag gjort i mitt liv? God damn it, jag har inte ens fyllt 23 och funderar över vad jag hunnit med att göra med mitt liv, det är ju helt löjligt när man ser på det utifrån. Jag har nästan helt glömt och värderar inte ett skit av det jag redan ådstakommit. Jag verkar totalt ha glömt bort gamla meriter, för att jag anser någonstans att det är lite fult att leva på minnen. Jag måste hela tiden söka det nya, experimentera, bekräftas... Den som har gjort mest när den dör vinner. Vem orkar leva så?
Think about it, tänk om du en dag inser, att det som gjort dig speciell, det som du har varit bra på, inte alls är det du ska jobba med. Är det inte en mardröm så säg? Så långt har det inte gått. Tanken har slagit mig. Men inte slagit omkull mig.
Jag drömmer om det jag gjort som teaterpedagog, alla barn jag mött och fått att stå på scen. De liv jag påverkat. Det känns som ett parrallellt universum, att allt bra jag har gjort inte är taget från det här livet.
Jag har ju gjort skitmycket bra saker! Varför är jag aldrig riktigt nöjd? Är jag i sånt stort behov av bekräftelse? Eller kanske behov av utveckling?
Det känns som om jag har en alldeles för liten kostym på mig. Att så fort jag försöker göra något spricker sömmarna och jag kämpar med tyget för att komma ut. En jättekonstig liknelse som bara for genom mitt huvud. Vet inte ens vad den betyder.
Nej. Nu måste jag lägga av med såna här reflektioner av mig själv och min konstiga hjärna. Jag blir ju inte lyckliga för det. Nu åker jag till Göteborg och håller teaterkurs. Och hoppas att jag gör något jag är bra på.
Existensiell ångest. Vem är jag? Vad har jag gjort i mitt liv? God damn it, jag har inte ens fyllt 23 och funderar över vad jag hunnit med att göra med mitt liv, det är ju helt löjligt när man ser på det utifrån. Jag har nästan helt glömt och värderar inte ett skit av det jag redan ådstakommit. Jag verkar totalt ha glömt bort gamla meriter, för att jag anser någonstans att det är lite fult att leva på minnen. Jag måste hela tiden söka det nya, experimentera, bekräftas... Den som har gjort mest när den dör vinner. Vem orkar leva så?
Think about it, tänk om du en dag inser, att det som gjort dig speciell, det som du har varit bra på, inte alls är det du ska jobba med. Är det inte en mardröm så säg? Så långt har det inte gått. Tanken har slagit mig. Men inte slagit omkull mig.
Jag drömmer om det jag gjort som teaterpedagog, alla barn jag mött och fått att stå på scen. De liv jag påverkat. Det känns som ett parrallellt universum, att allt bra jag har gjort inte är taget från det här livet.
Jag har ju gjort skitmycket bra saker! Varför är jag aldrig riktigt nöjd? Är jag i sånt stort behov av bekräftelse? Eller kanske behov av utveckling?
Det känns som om jag har en alldeles för liten kostym på mig. Att så fort jag försöker göra något spricker sömmarna och jag kämpar med tyget för att komma ut. En jättekonstig liknelse som bara for genom mitt huvud. Vet inte ens vad den betyder.
Nej. Nu måste jag lägga av med såna här reflektioner av mig själv och min konstiga hjärna. Jag blir ju inte lyckliga för det. Nu åker jag till Göteborg och håller teaterkurs. Och hoppas att jag gör något jag är bra på.
Människor som genom tillfälligheter blivit en del av dig.
Jag tycker det är spännande att tänka på hur många människor man har utsatts för i sitt liv. Människor man vill behålla, människor man kan undvara och människor som bara passerar.
Och hur alla dessa trådar blir en stor konstig boll av relationer och flyktiga bekantskaper.
Fick en länk av en gammal kursare, han är engagerad i en organisation som heter Anonymous som kämpar mot Scientologikyrkan. http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=82027&a=1263680&lid=puff_1260694&lpos=extra_6 -
hela klippet är intressant men runt 5:40 börjar det om dom och 5:50 är det Daniel som snackar. Jag blir stolt över att jag känner den som vågar stå för sin åsikt och engagera sig för det.
Stolt över en av människorna i mitt liv.
Och hur alla dessa trådar blir en stor konstig boll av relationer och flyktiga bekantskaper.
Fick en länk av en gammal kursare, han är engagerad i en organisation som heter Anonymous som kämpar mot Scientologikyrkan. http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=82027&a=1263680&lid=puff_1260694&lpos=extra_6 -
hela klippet är intressant men runt 5:40 börjar det om dom och 5:50 är det Daniel som snackar. Jag blir stolt över att jag känner den som vågar stå för sin åsikt och engagera sig för det.
Stolt över en av människorna i mitt liv.