Just det, jag var ju i Ljugarn.

  
Lillkusinen Rasmus Ozzy, morbror Håkan, Per och jag.
Var lugn, jag smorde in mig rätt bra med solkräm. Hello milky.

Politiken. Livet. Vad fan gör man här?

Hur förvaltar man sin tid på jorden? Hur orkar man leva alla krig man förklarar? Jag ska aldrig blir En gång är ingen gång. Och så är det så skönt att bara få svamla.

I söndags lyssnade jag på Ohlys tal men mer ofrivllig uppmärksamhet ägnades åt SD som höll i sina plakat och armarna i kors över bröstet. Till och med deras kroppspråk är fientligt och stängt. Flera neonvästade poliser drog uppmärksamheten till denna klick genom att stå runt dem. För att skydda demokratin genom att skydda en ickedemokratisk organisation? Igår blev jag lite lätt mysigt "här-ska-jag-fram"knuffad av Bert Karlsson. Idag shoppade jag till Alexander Bards röst. Inte inspelad som i Army of Lovers eller BWOhits, utan han höll i seminarie i den butik jag handlade. Min stad är full av lobbyister och dårar.

Så igår lyssnade jag och Per på vår ofrivilliga "chef". Jag kom helt ur fokus under Jan Björklunds tal när han blandade vokaler hej vilt och ut ur hans mun kom "Mona Sahlun". Jag brutalfnissar fortfarande åt det. Dessförinnan bjöd han på ordet "finanskris" och tajmade detta med att någon tömde en container med glas i byggnaden bakom. "... finanskris..." KRAAASCH! Publikfriande med ljudeffekter.

Lyssnade på Gudrun i morse. Alla borde få lyssna på denna fantastiska kvinna någon gång i sitt liv. Jag ångrar inte mina senaste två val och min röst på henne. I love her.

Hösten då? Någon som har en praktiktjänst åt mig september-oktober eller november-december? Vill göra något utomlands och komma tillbaka efter jul. Har en utbildning jag ska hålla i Uppsala första helgen i november som håller mig lite tillbaka.

Och är det någon som har en madrass att låna ut i Göteborg nästa vecka? Ska sova i masslogi men har inget att sova på...

Sagolikt.

I'm in love with a fairytale
Even though it hurts
'Cause I don't care if I lose my mind
I'm already cursed

Midsommar.

Slogs av en överraskande mensvärk denna traditionernas midsommarafton. Svullen uggla. Har säkert startat flera rykten om en eventuell bulle i ugnen när vi strosade över Paviljongsplans midsommarfirande då jag gick och tog mig på magen flera gånger och grimaserade av ryggvärk.
Efter maten hos föräldrarna fick jag lägga mig på soffan i kramper. Trots denna smärta hade jag en alldeles lagom och mysig midsommar som avslutades med As good as it gets med Jack Nicholson, världens bästa skådespelare. 

   
Jag gjorde en fluga till pappa. Per hejar på Sverige. Morfar vid grillen. Mormor i sommarsol.

 
Före: Mat. Efter: Pain med värmefilten man pluggar in i väggen.

  
Efter lite piller blev jag pigg. Brorsan hängde på.

Tack för att du får mig att känna.

Musiken framkallar känslor. När jag dansar till den känner jag. Människor får mig att känna. Människor i mitt liv framkallar känslor i mig, stora som små. Känslor alltså. Och som alltid är känslor för svåra att skriva ner. Det blir alltid platt.
Ibland tror man att man hört allt, känt allt. Men så snubblade jag in i detta, en version av låten Belle från Notre dame de Parismusikalen. Musikalens huvudrollsmän och 500 i kören. Ståpäls!
http://www.youtube.com/watch?v=_y0pheZcITU

Personalavslutning i Fröjel fick mig att känna. Volleyboll, tårtbak och dessa underbara kollegor.

  
Härligt ojämna matcher och dåliga vinnarskallar. Precis som vanligt!

 
 
 
 
 
Tårtan!


Jag och Reich vid havet.


Den här bilden får symbolisera festen.
Vi gjorde improvisationsövningen Diabilden. Vi gestaltar Cirkushistorian i Moldavien.
Jag är egentligen inte med men såg risken i att bara titta på.

Det är de små sakerna som gör det.

Pratade på telefon med min pappa nyss. Han sa "din bror kommer med båten ikväll" och jag kände bara hur lycklig jag blev. Sjukdomsdagar till trots, min bror kommer hem!

Hyra min lägenhet vecka 28? Havsutsikten är lovely såna här soliga sommardagar!

Nu är mitt vardagsrum bombat med kläder och ljudutrustning till Medeltidsveckan. Det känns väldigt bra att få möjligheten att göra samma föreställning två år i rad. För i år ska vi finslipa och köra deluxevarianten. Och efter bra samtal med Amanda känns det som att jag vet vad jag ska förtydliga och lägga energi på. Hoppas hon kan vara med mig så mycket som möjligt, känner mig liksom tusen gånger bättre och starkare som upphovskvinna när hon står vid min sida.  Och klippan Maria har gjort nya avgrundsläbbiga affischer.




Bilden på Emelie var första utkastet, så det finns inga prickar och stavfel på Mortis.
Citatet blir mycket roligare med "forlorar sin sjal" istället för "förlorar sin själ".

Mamma Miaöverraskning.

  
  


Donnerstudenten.

Jo men visst grät jag. När en elev kramade om mig och grät om hur mycket mina lektioner betytt för henne och fått henne att växa och våga. Klart man tjuter.

Ett galet studentspex...

http://www.youtube.com/watch?v=180Ifp6kHMo - Kullåker och jag i nåt som kanske kan kallas jive.

http://www.youtube.com/watch?v=iGVLcoBTHlQ - Öhman och jag i en djungeldans.

http://www.youtube.com/watch?v=IvfAiYXFmkU - Donnerlärarna gör Tingeling på sitt eget vis.

Middag med kollegor på Joda. Tacotallrik behövdes efter en hård dag på scen. Studentfest på Gute. Härlig stämning och knökat. Elever överöste oss och mig med komplimanger, allt från "tjejer som kan släppa loss och bjuda på sig själv som du gör på scen är så jävla attraktivt!" till att "du äär den bäästa läraren jag haft!!". Underbara samtal och kramar och pussar med denna kull som jag aldrig kommer att glömma. Det är nåt visst med sin första kull. En av kvällens höjdare var den hittills dolda dansaren i min kollega Jesper. Jag säger bara wow! Jag har en minnesbild av hur vi röjer loss till Flo Rida - Low. Måste göras om inom en snar framtid!

Nu är jag lite depp faktiskt. Jag har ju så svårt för avslut. Mina treor kommer alltid finnas i hjärtat.

Oh Mama.

Idag fyller min fantastiska mamma 60 år och min fantastiska bror har tagit lärarexamen. Detta firade vi igår med en lika fantastisk gårdsfest. Eftersom jag fortfarande är på kreativt speed och ska hålla igång hela dagen imorgon med studenten så orkar jag inte skriva något. Lite bilder kan jag bjuda på. Dock inga ännu från min Mamma Miaöverraskning som fick hela familjen att börja gråta. Det kommer bilder på det senare...

 
En stor gammal kärlek i mitt liv heter Joel och sjöng You raise me up till mamma.

  
Kusiner, farbröder, mostrar, släkt och vänner kom och de var över 100 personer.

  
Philip sjöng Anthem och mamma njöt.

  
Mamma älskar ju dragspelsmusik (för att citera Borat: NOOOT!)
så därför dök pappas dansband med familjer upp och bjöd på just det.

  
Min bror Per har nog valt läraryrket efter att ha haft så underbara karaktärer till pedagoger under sin skoltid.
Wincent är en av dom. Han dök upp och gjorde ett bejublat framträdande.

  
En annan är Diego, gymnasieläraren som eldade på Pers intresse för språk.
Ett helt sanslöst tal för att hylla min bror. Pietro el grande! Per den store.

Så var det dags... The Mona Show!
Det blir nog svårt för utomstående eller de som inte var där att förklara vad vi gör. 
För det vet vi knappt heller. 

   
Efter andra världskrigets slut träffades två ungdomar och blev förälskade. Sven Travolta och Berit Newton-John.
Deras första barn fick namnet Monica.
  
Den här är rolig... Mamma var i Uppsala och på Flustret en kväll.
Då vann hon tävlingen "kvällens kortaste kjol". Och därefter föddes begreppet Moona.
  
Mamma träffade Bosse och så föddes Priscilla... Förlåt, Pernilla!
  
Tillbaka på Gotland träffar hon Rolf.
Jag fick puta ut magen så mycket jag kunde och spela luftbas.
 
Vi gick igenom alla mammas oavslutade projekt... Pilates, akvarell, bokklubbar...

... och vi sjöng Happy Birthday to you. Så fick hon Elvis!

  
Min syster och pappa sjöng traditionsenligt Om du känner det som jag.
Mamma var omsvärmad av människor som älskar henne och min fina bror fick gång på gång välförtjänta hyllningar.

Fint sagt.

"Å vi har förmodligen fått träffa gotlands skönaste människa, du lämnar nog ingen oberörd!"

Nu är det bara att åka med. Mammas och Pers fest är imorgon. På tisdag är det studenten. Jag tycker om stabila, trygga och fasta fakta just nu. Att få uppgifter, genomföra, bocka av - check. Ge mig fan inga nyanser eller alternativ! :)

Flassar loss på ryggen just nu. Det trillar av bitar av min hud. Jag borde lära mig det där med att smörja in sig efter att ha blivit bränd en gång om året i mer än 20 år. Men man känner sig tydligen odödlig varje säsong då solen gör entré. Man liksom glömmer allt vad konsekvenser heter och så där.

Armenien har deltagit fyra gånger i Eurovision. Bara en av dessa har varit dåliga. De andra har tillhört mina favoriter. Borde jag flytta dit?

Mitt enda behov just nu.

Det enda jag behöver är människor som förverkligar mina tokiga visioner, knäppa idéer och hopplösa drömmar. C'mon!

Vad säger det om oss?

Jag har fått fler läsare när jag mår dåligt än när jag mår bra. Vad säger det egentligen om oss?

Igår var jag ute i Fårösund och var statist i Änglavakt, en film med Micke Nyqvist och Isabella Scorupco i huvudrollerna. Mycket kompetent och mysigt filmcrew. Ska bli väldigt spännande att se resultatet. Isabella var charmant, hon sneglade på oss statister ibland med busigt glimtande blick. Och Micke är en sån sköning. Han har verkligen Det.

Idag var det årliga Donnerrejset på skolan. Simma, cykla, springa för de som behagade. Såpafotboll och konstsim på land för andra. Jag var fürir på såpafotbollen. Spolade vatten på elever och såpade ner planen grundligt. Inga allvarliga skador så vitt jag vet. Blev själv attackerad av blöta elever som gladeligen torkade av sig på mig.
Jag har gett mig själv årets första varför-lär-jag-mig-aldrig-bränna.

Det gör inget att solen går i moln, det börjar ljusna i alla fall. Tror allt handlar om att våga ta beslut.


   
  
Vi äro statister...

... på väg hem i Malins Mammazon.

  


Såpafotboll är roligt och farligt.
 
  

Sara och jag vilar oss efter en helt vanlig dag på Donnergymnasiet.

hits