Lyckomusik.
Lyssnar på Missy Elliot, blandad kompott gammalt och nytt, och musik som gör en så där filmlycklig, när huvudpersonen inser att flyget med sin älskade avgår om fem minuter, kutar genom stan och hinner - avslutas med en lång kyss. Aaah... It's spelled ; N E R D Y.
Saknar skolan, jazzen mycket. Börjar känna resultat. Har hela mitt liv överbelastad armarna när jag gjort armhävningar, men sen kom upplysningen - använd magen - så gick det betydligt lättare. Jazzen har även gjort underverk med min balans, hållning och rygg. Tänk uppåt!
[ Tänker på pojken från södra Skåneland, med ögon så blå. En vecka är lång tid. ]
Donner tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Med reservation för ändringar. Bokat är tisdag och torsdag. Ska leka med NV1 tisdag fm och BF1 tisdag em och SP3 Kultur torsdag fm. Kanske lärarna onsdag och mina teaterelever torsdag em och fredag fm. Många timmar men ack så roligt!
Fika med Isabel och Julia ikväll kl 19. Tha girls from tha hood.
Ex antal sidor Teaterhistoria att läsa, har läst klart Medeltiden idag, nu väntar Renässansteatern. En Thechovpjäs att analysera. Var tog mitt lov vägen?
Helg hos Dan i Oskarshamn, ska introduceras till mamma Jörneklint. Dan har lovat att hon kommer digga mig, lite läskigt om hon inte gör det. Och hans bror och kompisar. Äsch. Det löser sig. Om jag bara slappnar av och är mig själv. För det är ju Ida som är jag och jag som är Ida. Eller hur? : )
[ Yolanda Adams - I Beilive / Janet - Doesnt really matter / Christina Milian - Am to Pm ]
Grinchen och Fyllot.
Saknar skolan, jazzen mycket. Börjar känna resultat. Har hela mitt liv överbelastad armarna när jag gjort armhävningar, men sen kom upplysningen - använd magen - så gick det betydligt lättare. Jazzen har även gjort underverk med min balans, hållning och rygg. Tänk uppåt!
[ Tänker på pojken från södra Skåneland, med ögon så blå. En vecka är lång tid. ]
Donner tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Med reservation för ändringar. Bokat är tisdag och torsdag. Ska leka med NV1 tisdag fm och BF1 tisdag em och SP3 Kultur torsdag fm. Kanske lärarna onsdag och mina teaterelever torsdag em och fredag fm. Många timmar men ack så roligt!
Fika med Isabel och Julia ikväll kl 19. Tha girls from tha hood.
Ex antal sidor Teaterhistoria att läsa, har läst klart Medeltiden idag, nu väntar Renässansteatern. En Thechovpjäs att analysera. Var tog mitt lov vägen?
Helg hos Dan i Oskarshamn, ska introduceras till mamma Jörneklint. Dan har lovat att hon kommer digga mig, lite läskigt om hon inte gör det. Och hans bror och kompisar. Äsch. Det löser sig. Om jag bara slappnar av och är mig själv. För det är ju Ida som är jag och jag som är Ida. Eller hur? : )
[ Yolanda Adams - I Beilive / Janet - Doesnt really matter / Christina Milian - Am to Pm ]
Grinchen och Fyllot.
Sanningar.
Sanningar om Ida och hennes vardag, två månader på anstalten Wendelsberg.
1) Jag har inte gått ner i vikt som lovat, utan har istället börjat få muskler och kan inte knäppa majoriteten av mina byxor. En mage som aldrig har tränats förr blir lätt svullen då den angrips 3 dagar i veckan.
2) När det blåser ute blåser det in löv i mitt oftast öppna fönster. Det är vackert. Ibland landar löven på golvet. Jag vill inte plocka bort dom.
3) Mannen i rummet ovanför har vackra ögon. Min röda-lappar-i-postfacket-aktion fortskrider, har även avencerat till att sätta upp en röd lapp på hans anslagstavla utanför hans dörr. (En röst inom mig skriker STALKER!, men riktigt så illa är det ju inte.)
4) Längtar hem. Imorgon smäller det. Åker samma flyg som den grovt frispråkiga prinsessan Johanna i Show1. Vi ska försöka oss på det kanske inte så originella, men ändå... 10.000 meters klubben. Och på flyget från Stockholm till Visby åker jag med min stora bror.
5) Ikväll har Junis spökläger. Jag är ansvarig för spökvandringen. Nu ska jag planera det sista, gå vandringen en gång och hitta kläder. Nu ska det skrämmas Junisar... moahaha!
6) Livet e gôtt, världen är stor.
1) Jag har inte gått ner i vikt som lovat, utan har istället börjat få muskler och kan inte knäppa majoriteten av mina byxor. En mage som aldrig har tränats förr blir lätt svullen då den angrips 3 dagar i veckan.
2) När det blåser ute blåser det in löv i mitt oftast öppna fönster. Det är vackert. Ibland landar löven på golvet. Jag vill inte plocka bort dom.
3) Mannen i rummet ovanför har vackra ögon. Min röda-lappar-i-postfacket-aktion fortskrider, har även avencerat till att sätta upp en röd lapp på hans anslagstavla utanför hans dörr. (En röst inom mig skriker STALKER!, men riktigt så illa är det ju inte.)
4) Längtar hem. Imorgon smäller det. Åker samma flyg som den grovt frispråkiga prinsessan Johanna i Show1. Vi ska försöka oss på det kanske inte så originella, men ändå... 10.000 meters klubben. Och på flyget från Stockholm till Visby åker jag med min stora bror.
5) Ikväll har Junis spökläger. Jag är ansvarig för spökvandringen. Nu ska jag planera det sista, gå vandringen en gång och hitta kläder. Nu ska det skrämmas Junisar... moahaha!
6) Livet e gôtt, världen är stor.
Åååh Kärlek, vad du är glupsk och obarmhärtig!
Hoppet var ute, jag letade inte ens efter hans blick. På gränsen till ignorera.
Då. En paranoid Ida, en matsal, en lockig pojke. Jag satt på kanten av ett bord och åt. Då kände jag hur någon gick väldigt nära intill mig för att komma förbi. Och det är ändå en rätt bred gång. Men någon gick nära, jag kände hans arm mot min hud. Fastnade i ett vakuum. Förstod inte att det var han. Men när det gick upp för mig var den matro jag en gång haft borta. Jag log och stirrade för mig själv. Tiden stannade nästan.
Sen skulle jag hämta post. Då mötte vi varandra. Jag gör honom nervös. YES! Han flackade med blicken och sa ett lågt Hej. Jag gjorde detsamma.
Oj, nu börjar min dramaläsningslektion. Spring!
Då. En paranoid Ida, en matsal, en lockig pojke. Jag satt på kanten av ett bord och åt. Då kände jag hur någon gick väldigt nära intill mig för att komma förbi. Och det är ändå en rätt bred gång. Men någon gick nära, jag kände hans arm mot min hud. Fastnade i ett vakuum. Förstod inte att det var han. Men när det gick upp för mig var den matro jag en gång haft borta. Jag log och stirrade för mig själv. Tiden stannade nästan.
Sen skulle jag hämta post. Då mötte vi varandra. Jag gör honom nervös. YES! Han flackade med blicken och sa ett lågt Hej. Jag gjorde detsamma.
Oj, nu börjar min dramaläsningslektion. Spring!
Till alla män jag sårat.
Ibland undrar jag om jag inte är rätt känslokall. Jag kan konsten att stänga av känslor när det behövs. Som en skådespelerska ska göra. Men det resulterar i att jag sårar människor.
För att överleva själv måste jag hålla mig kall i kärleken numera. Jag är rätt bra på det.
Och han den söta och rara med vackert lockigt hår, jag vet inte, om det bara är någon jag vill ödsla tid på, för kärlekens skull? Kär i kärleken, känns det igen? Ett objekt, som jag uttrycker det, att sätta på en piedestal och hylla. Alltid samma visa. Denna beständiga kärlek att ge, det är bara objekten som skiftar.
Jag funderar på om jag har varit kär på riktigt någon gång. Jag tror det. Men det var länge sen.
Kär i kärleken. Den som kom på denna fras borde ha ett pris av något slag. C'est moi in a nutshell.
Eurovision Song Contest firade 50 år ikväll med en gala från Copenhagen. Jag satt i Hiltons tvrum och var lyrisk. Alla skrattade åt mig för jag satt i soffan, på soffkanten, stod upp i soffan och skrek, hyllade, kom med långasökta anekdoter, buade, sjöng och satt still i total lycka och mimade med när Carola sjöng Främling. Det var full aktivitet och närvaro på mig. Nu har mina grannar sett mitt riktiga jag. Moahaha.
[ Jag skulle kunna ge dig världen. Du skulle kunna vara prinsen. Om du bara log mot mig en gång till. ]
För att överleva själv måste jag hålla mig kall i kärleken numera. Jag är rätt bra på det.
Och han den söta och rara med vackert lockigt hår, jag vet inte, om det bara är någon jag vill ödsla tid på, för kärlekens skull? Kär i kärleken, känns det igen? Ett objekt, som jag uttrycker det, att sätta på en piedestal och hylla. Alltid samma visa. Denna beständiga kärlek att ge, det är bara objekten som skiftar.
Jag funderar på om jag har varit kär på riktigt någon gång. Jag tror det. Men det var länge sen.
Kär i kärleken. Den som kom på denna fras borde ha ett pris av något slag. C'est moi in a nutshell.
Eurovision Song Contest firade 50 år ikväll med en gala från Copenhagen. Jag satt i Hiltons tvrum och var lyrisk. Alla skrattade åt mig för jag satt i soffan, på soffkanten, stod upp i soffan och skrek, hyllade, kom med långasökta anekdoter, buade, sjöng och satt still i total lycka och mimade med när Carola sjöng Främling. Det var full aktivitet och närvaro på mig. Nu har mina grannar sett mitt riktiga jag. Moahaha.
[ Jag skulle kunna ge dig världen. Du skulle kunna vara prinsen. Om du bara log mot mig en gång till. ]
Ta det lugnt.
Aaah. Ljudet av att Ida låter sin förkylning och trötthet komma ikapp henne.
Efter att ha haft ett frivilligt extra jazzpass igår med show1 så var jag helt slut i kroppen. Men skönt trött. Det var en sån kick att få ha lite hiphopaktig koreografi.
Min dag igår var alltså; Jazz 08:30-9:50, Jazz 10:20-11:40, lunch och sist såg vi treornas produktion Lilla Boye som handlar om Karin Boyes liv och verk. En väldigt berörande historia och våra treor är alla otroliga på scen. Man blir nästan lite taggad att söka till trejde året när det kommer bege sig.
Och tanken att man får beblanda sig med alla dessa talanger, att jag kan bli/är en av dom... Faktiskt. Jag måste sluta underskatta mig själv. Jag kom in, eller hur?
Idag har jag haft Laban, de kan lättast förklaras med att det är ett rörelsesystem, typ? Vi lär oss mer om kroppen och hur vi kan röra oss. Doorplan, wheelplan och tableplan. Och så vidare...
Sen hade vi improvisation och då - som tecken från himlen - så lekte vi! Läraren Bosse inledde med att vi skulle ha en sån lektion som kan vara bra att ha när vi går i tvåan och ska ha barngrupper. Yeehaa?! :D
Vi lekte bland annat Albansk radioteater, en klassiker. Sen skulle vi göra den i en annan genre, vi fick western. Åh, så roligt det var!
Sen var det lunch och sen dess har jag vart på mitt rum, krypit ner i sängen med täcket draget över hakan och sett Grisen i säcken. Jag ska låta mig slappna av någon gång. Jag har hoppat en lektion med Sven i scenografi/regi plus en improvisation med Bosse. Men det får liksom gå.
Så jag har svullat lite (Yes Julia, lite Rhodoskomplex som slår tillbaka) och snorat och snytit mig.
Och jag har ingen som helst ångest över att jag skulle ha missat något.
En del här tycker att jag gör fel, för dom tycker att man ska vara med jämt och ta tillvara på sin tid på Wendelsberg, men det är också människor som vill blir skådespelare. Förstår ni skillnaden? Jag är typ den enda här som inte tänker söka Scenskolan (nu tycker jag ju precis som Mikael Persbrandt att Scenskolan är trist och bara stöper skådespelare i en form för en sorts dramatik). Men ändå, alla vill slå och jag har fått berättat för mig att det kommer komma tider då alla kommer slåss om uppmärksamhet, glans och trampa på varandras fötter. Gissar att det är då man lär känna människor på riktigt.
[ En röd lapp i ditt postfack. Löjligt, men vem blir inte glad av "Du är något av det sötaste jag sett" ? ]
Våra fantastiska treor.
Efter att ha haft ett frivilligt extra jazzpass igår med show1 så var jag helt slut i kroppen. Men skönt trött. Det var en sån kick att få ha lite hiphopaktig koreografi.
Min dag igår var alltså; Jazz 08:30-9:50, Jazz 10:20-11:40, lunch och sist såg vi treornas produktion Lilla Boye som handlar om Karin Boyes liv och verk. En väldigt berörande historia och våra treor är alla otroliga på scen. Man blir nästan lite taggad att söka till trejde året när det kommer bege sig.
Och tanken att man får beblanda sig med alla dessa talanger, att jag kan bli/är en av dom... Faktiskt. Jag måste sluta underskatta mig själv. Jag kom in, eller hur?
Idag har jag haft Laban, de kan lättast förklaras med att det är ett rörelsesystem, typ? Vi lär oss mer om kroppen och hur vi kan röra oss. Doorplan, wheelplan och tableplan. Och så vidare...
Sen hade vi improvisation och då - som tecken från himlen - så lekte vi! Läraren Bosse inledde med att vi skulle ha en sån lektion som kan vara bra att ha när vi går i tvåan och ska ha barngrupper. Yeehaa?! :D
Vi lekte bland annat Albansk radioteater, en klassiker. Sen skulle vi göra den i en annan genre, vi fick western. Åh, så roligt det var!
Sen var det lunch och sen dess har jag vart på mitt rum, krypit ner i sängen med täcket draget över hakan och sett Grisen i säcken. Jag ska låta mig slappna av någon gång. Jag har hoppat en lektion med Sven i scenografi/regi plus en improvisation med Bosse. Men det får liksom gå.
Så jag har svullat lite (Yes Julia, lite Rhodoskomplex som slår tillbaka) och snorat och snytit mig.
Och jag har ingen som helst ångest över att jag skulle ha missat något.
En del här tycker att jag gör fel, för dom tycker att man ska vara med jämt och ta tillvara på sin tid på Wendelsberg, men det är också människor som vill blir skådespelare. Förstår ni skillnaden? Jag är typ den enda här som inte tänker söka Scenskolan (nu tycker jag ju precis som Mikael Persbrandt att Scenskolan är trist och bara stöper skådespelare i en form för en sorts dramatik). Men ändå, alla vill slå och jag har fått berättat för mig att det kommer komma tider då alla kommer slåss om uppmärksamhet, glans och trampa på varandras fötter. Gissar att det är då man lär känna människor på riktigt.
[ En röd lapp i ditt postfack. Löjligt, men vem blir inte glad av "Du är något av det sötaste jag sett" ? ]
Våra fantastiska treor.
Mammor vet bäst.
Självklart, jag tog mig orken att ringa hem till min mammi. Där fanns svaren. Det känns bättre nu.
Fokusera på det som är bra. Skit i det som du tycker är oviktigt. Plocka de russin du vill ha ur kakan.
Om du tycker något är ointressant och onödigt, så låt det vara. Lägg energi på det som gör en glad.
Såklart. Hoppas jag kan leva upp till det här i praktiken.
Bredbandet var en bra investering. Skönt att ha ett tidsfördriv på rummet.
Dan Jörneklint. En vän för livet. Min trygga punkt i tillvaron. Jävla smålänning.
Nu ska jag träna röst och andning lite. Även om det är tråkigt så måste man öva. Magstöd!
[ En lång kram och han fick mig på fall ]
Rickard och Ida, son och mor i Pelikanen.
Fokusera på det som är bra. Skit i det som du tycker är oviktigt. Plocka de russin du vill ha ur kakan.
Om du tycker något är ointressant och onödigt, så låt det vara. Lägg energi på det som gör en glad.
Såklart. Hoppas jag kan leva upp till det här i praktiken.
Bredbandet var en bra investering. Skönt att ha ett tidsfördriv på rummet.
Dan Jörneklint. En vän för livet. Min trygga punkt i tillvaron. Jävla smålänning.
Nu ska jag träna röst och andning lite. Även om det är tråkigt så måste man öva. Magstöd!
[ En lång kram och han fick mig på fall ]
Rickard och Ida, son och mor i Pelikanen.
Jag har inte roligt.
Nä.
Jag försöker, men jag har inte roligt nu.
På fyspasset började jag gråta (igen) när det blev för svårt och tungt. När jag inte orkade rent fysiskt.
Gamla elaka troll i min mentala skog. Jag har alltid känt mig klumpig.
Jag vill inte vara i vägen för någon. Och jag känner inte att jag kan ge allt 100% nu. Så idag hoppar jag ett dubbelpass i improvisation, för jag behöver tänka.
Varför är jag här? Vill jag vara här?
Jag vill bara gråta hela tiden.
Vissa saker bör klargöras; Jag tycker om skolan och dess elever, jag trivs i klassen, med grannarna, med lärarna och omgivningen. Miljön runt omkring är inspirerande och jag älskar Dan, min kärlek i livet.
Det är utbildningen jag tvekar inför. Skådespelarbiten är inte längre den bonus jag såg den som först, nu är den det som drar mig bort. Allt är så allvarligt och seriöst. Jag borde stanna på skolspex, schlagerkavalkader och soaréer... Det är min hemmaplan.
Visst, jag måste ju prova på och försöka, man kan inte vara bra på allt från början. Men nu är ingenting roligt och enligt så jag levt mitt liv innebär det att man ska sluta. Jag är radikal.
När det blir tufft och trist så har jag varit bortskämd med att kunna välja bort. Att bara göra det roliga.
Jag vet att det inte funkar så och att jag måste lära mig.
Men just nu vill jag inte. Jag lyssnar på min kropps och psykes signaler och säger Stopp. Jag orkar inte.
Min karaktär i Paris, Andrea Bedenhelm, 15 år.
Jag försöker, men jag har inte roligt nu.
På fyspasset började jag gråta (igen) när det blev för svårt och tungt. När jag inte orkade rent fysiskt.
Gamla elaka troll i min mentala skog. Jag har alltid känt mig klumpig.
Jag vill inte vara i vägen för någon. Och jag känner inte att jag kan ge allt 100% nu. Så idag hoppar jag ett dubbelpass i improvisation, för jag behöver tänka.
Varför är jag här? Vill jag vara här?
Jag vill bara gråta hela tiden.
Vissa saker bör klargöras; Jag tycker om skolan och dess elever, jag trivs i klassen, med grannarna, med lärarna och omgivningen. Miljön runt omkring är inspirerande och jag älskar Dan, min kärlek i livet.
Det är utbildningen jag tvekar inför. Skådespelarbiten är inte längre den bonus jag såg den som först, nu är den det som drar mig bort. Allt är så allvarligt och seriöst. Jag borde stanna på skolspex, schlagerkavalkader och soaréer... Det är min hemmaplan.
Visst, jag måste ju prova på och försöka, man kan inte vara bra på allt från början. Men nu är ingenting roligt och enligt så jag levt mitt liv innebär det att man ska sluta. Jag är radikal.
När det blir tufft och trist så har jag varit bortskämd med att kunna välja bort. Att bara göra det roliga.
Jag vet att det inte funkar så och att jag måste lära mig.
Men just nu vill jag inte. Jag lyssnar på min kropps och psykes signaler och säger Stopp. Jag orkar inte.
Min karaktär i Paris, Andrea Bedenhelm, 15 år.
Frågan omformuleras.
Ännu en gång frågar jag mig själv; Vad är felet?
Jag tvekar. Återigen.
Men frågan har omformulerats. Är det verkligen mitt självförtroende som fått sig en törn, eller är det så att Wendelsbergs folkhögskolas skåd/teaterpedagoglinje inte är rätt för mig?
Jag menar, jag har ju levt med en bild av utbildningen, den bilden som alla dessa teaterpedagoger gett mig - att det är en otroligt bra linje som ger så mycket för ett framtida yrkesliv i teatern.
Och att det alltid är roligt.
Jag har inte roligt nu.
Allt känns så allvarligt. Jag vill bara leka. Vilket kommer i tvåan, då pedagogarbetet sätter igång.
Äsch. Jag är för trött för att hoppa av... : )
Men jag blir orolig och skeptisk när lärarna pratar om projekt som ska ske inom en snar framtid. Kan det vara så att jag är mätt? Att det har blivit för mycket teater nu?
Jag orkar ingenting. Inga intryck. Jag behöver break, nu.
Jag tvekar. Återigen.
Men frågan har omformulerats. Är det verkligen mitt självförtroende som fått sig en törn, eller är det så att Wendelsbergs folkhögskolas skåd/teaterpedagoglinje inte är rätt för mig?
Jag menar, jag har ju levt med en bild av utbildningen, den bilden som alla dessa teaterpedagoger gett mig - att det är en otroligt bra linje som ger så mycket för ett framtida yrkesliv i teatern.
Och att det alltid är roligt.
Jag har inte roligt nu.
Allt känns så allvarligt. Jag vill bara leka. Vilket kommer i tvåan, då pedagogarbetet sätter igång.
Äsch. Jag är för trött för att hoppa av... : )
Men jag blir orolig och skeptisk när lärarna pratar om projekt som ska ske inom en snar framtid. Kan det vara så att jag är mätt? Att det har blivit för mycket teater nu?
Jag orkar ingenting. Inga intryck. Jag behöver break, nu.
Men jag är glad ändå. Oftast. Just nu är jag bara slut.
För Wendelsberg är en mycket bra skolan och jag har mött så många människor som jag aldrig skulle vilja vara utan. Så många tunga levnadsöden blandat med skrattkramp i magen.
Det är klart man blir sliten.
Sliten av att ta emot alla som faller, men inte tillåts att falla själv. Eller, tillåter mig själv att falla kanske.
När jag är så här trött fördriver jag tiden med att drömma.
Jag drömmer om att få jobba på Donnergymnasiet igen. Att bilda familj med Dan och bo på Gotland.
Långsiktigt, men det gör mig lycklig.
Långsiktigt, men det gör mig lycklig.
[ Någon här gör mig nervös. Han var i mitt rum igår och nu tittar jag på hans skrivbok och tvsladd som han glömde. (Eller kanske "glömde" för att få en ursäkt att komma in hit igen... Hehe.)
Tunghäfta och "vadskajagsäga?!"filosofi. Men så ler jag lite också... Men bara ett ögongodis, aight? ]
Fortfarande nedanför Sacre-Coeur. Men nu pekar jag på en parad som gick förbi.
I bredbandets klor.
Jag har gett mig vika för trycket och skaffat bredband på skolan. Så nu har jag en anledning att dra mig undan från folk när jag vill det. Ha ha.
Gardell har ställt in 4 november. Ida och Dan gråter floder. Men men... Plats allra längst fram i mitten var väl för bra för att vara sant.
Paristempot har börjat lägga sig. Blev dyngfökyld när jag kom hem men har återhämtat mig bra tack vare värmen från alla mina karlar här.
Ja.
Får jobba på Donner när jag kommer hem på lovet. Ska bli himla kul att få undervisa igen. Eller, att vara lekledare. Det är en bra titel på mitt yrkesval.
Per och Ida ska på Melodifestivalen i Göteborg 11 mars. Vi ska sitta med folk från Melodifestivalsklubben. Neeeeeeeeeeerds!
Nedanför Sacre-Coeur.
Gardell har ställt in 4 november. Ida och Dan gråter floder. Men men... Plats allra längst fram i mitten var väl för bra för att vara sant.
Paristempot har börjat lägga sig. Blev dyngfökyld när jag kom hem men har återhämtat mig bra tack vare värmen från alla mina karlar här.
Ja.
Får jobba på Donner när jag kommer hem på lovet. Ska bli himla kul att få undervisa igen. Eller, att vara lekledare. Det är en bra titel på mitt yrkesval.
Per och Ida ska på Melodifestivalen i Göteborg 11 mars. Vi ska sitta med folk från Melodifestivalsklubben. Neeeeeeeeeeerds!
Nedanför Sacre-Coeur.
Jag kommer hem!
Om en timme beger vi oss av fran FIAP Jean Monnet och Paris, for att satta oss pa Eurolines bussar i 22 timmar. Imorgon runt klockan 17:30 ar vi i goa Gotelaborg.
Larorika tva veckor. Har haft bade bra och daliga uplevelser. Men jag har fatt mycket mera distans.
Kommer inte dra nagra djupare analyser forran jag kommer hem. Nar jag kan andas ut.
Har mycket annat att langta till nu. Hostlovet da jag ska hem till Gotland och halla lektioner pa mitt gamla jobb och skola, Donnergymnasiet. Varldens basta skola. Sen ska jag pa Jonas Gardell med Dan 4 november.
La vita e bella!
Larorika tva veckor. Har haft bade bra och daliga uplevelser. Men jag har fatt mycket mera distans.
Kommer inte dra nagra djupare analyser forran jag kommer hem. Nar jag kan andas ut.
Har mycket annat att langta till nu. Hostlovet da jag ska hem till Gotland och halla lektioner pa mitt gamla jobb och skola, Donnergymnasiet. Varldens basta skola. Sen ska jag pa Jonas Gardell med Dan 4 november.
La vita e bella!
"Sa mycket snusk, sa lite tid."
Det ar klassens nya motto har nere, citatet ar slappt av Karl da han strosade runt de prostituerades Moulin rougekvarter.
Idag var vi pa en smarre stadsvandring, som vara karaktarer. Min heter Andrea Bedenhelm, 15 ar, bosatt pa Ostermalm och vill forandra varlden. Hon ar skitlojlig. Men inte riktigt fardigutvecklad. Under progress.
Klassen har hittat manga klockrena figurer, vi har en av varje. En standigt glad Carin, som alla hatar, en Birger som ar borta jamt, en spirituell Julia som pratar om sexuell energi.
Idag var jag inne i Notre Dame. En ratt cool upplevelse. Men som det arkefreak jag ar sa fordes tankarna direkt till Disney versionen och inte boken.
Oj, en minut kvar. Tiden gar fort. Ikvall ar det soare med nagra amerikanare och vi. Far se var vi staller upp med...
Bon soir!!
Idag var vi pa en smarre stadsvandring, som vara karaktarer. Min heter Andrea Bedenhelm, 15 ar, bosatt pa Ostermalm och vill forandra varlden. Hon ar skitlojlig. Men inte riktigt fardigutvecklad. Under progress.
Klassen har hittat manga klockrena figurer, vi har en av varje. En standigt glad Carin, som alla hatar, en Birger som ar borta jamt, en spirituell Julia som pratar om sexuell energi.
Idag var jag inne i Notre Dame. En ratt cool upplevelse. Men som det arkefreak jag ar sa fordes tankarna direkt till Disney versionen och inte boken.
Oj, en minut kvar. Tiden gar fort. Ikvall ar det soare med nagra amerikanare och vi. Far se var vi staller upp med...
Bon soir!!
PARIS, je suis un baguette!
Idag var vi pa Louvren. Nu ar jag trott. Saknar manga dar hemma. Bara 1 minut kvar pa internettiden. Vi har det kalas. Men vi ar helt fardiga efter alla upplevelser. Skad1 rockar fett. Jag berattar mer en annan dag!