Mitt 2009. I alla fall ett urval.


En tid att gå på Disco-kaka med Julia. Göran var glad.

  
En tid att ha konsert på Wisby strand med musikalkompaniet.


En tid att borsta tänderna i korsett.

 
En tid att överraska på Julias inflyttningsfest som kronprinsessan.

    
En tid att stå på scen igen.

 
En tid att fira Valborg i Uppsala.

  
En tid att fira in sommarlovet med kollegor.


En tid att åka på kongress i Göteborg som lägerledare och lägga sig bak i en polisbil.

 
En tid att bli påkörd med Grållen av moffa.

 
En tid att köra In exspectatione mortis för andra året.
 
  
En tid att hylla sin idol Beetlejuice på Skurk-kakan.

En tid att våga sig ut i Europa.


2010, en tid att låta saker och ting ta tid. Jag har inte bråttom.

The soundtrack of our lives.

Det är konstigt hur vi förknippar skeenden i livet med viss musik. Dofter med människor och händelser. Internetsidor med perioder i livet.

Daniel Powter - Bad day.
Det är lördagen 28:e maj 2005. Jag är i Göteborg för att söka Wendelsbergs Teater&Skolscen. Jag är så förberedd. Har nog aldrig varit så fokuserad som den helgen. Inte konstigt att jag kom in, raka vägen in på första försöket. Emellan intagningsproven gick jag inte och såg på teaterklassernas föreställningar eller umgicks med andra, jag låg och djupandades på Oskar Jalkeviks rum på internatet. Han hade åkt hem över helgen och lånat ut sitt rum till mig. Jag hade med mig min lilla bärbara cdspelare och lyssnade på den senast brända skivan. Daniel Powter - Bad day. Jag kände mig oövervinnerlig.

Det luktade vår och nalkande sommar. Jag gjorde alla mina auditions barfota. Och jag var verkligen där jag ville vara. Den jag ville vara.

På min gamla Lunarstormdagbok läser jag:


Nummerlapp á la Idol 2005
Lör 28 maj 2005 07:55
Nu sitter jag på Wendelsberg i väntan på frukost.
Idag kl 9 börjar mitt livs första intagningsprov.
Jag är redo och jag ska rocka röven av dom.. :D
Nej, jag är inte så kaxig, men bara lite, annars klarar man sig inte.

En monolog och en improvisationsövning.
Runt middagsdags vet jag om jag går vidare till söndag.

Well.
Nu gäller det.
Jag uppdaterar sen.


”Nr 200 går vidare...”
Mån 30 maj 2005 08:55
Yes.
Proven dag 1 gick bra, jag kände mig nöjd med min insatts och tänkte att det inte gjorde något om jag inte gick vidare, för jag hade haft så himla roligt ändå!
Det första rörelse och improvisationsprovet var svettigt som fan. Och jag gav allt. I rörelse till musik tog jag ut svängarna enormt (och fick rejäl träningsvärk i vaderna efteråt) och i samarbetsövingen tändstickan gick det också bra.
Monlogen satt som en smäck och jag var en fantastisk Portia... ;)
Min grupp, nr 4, var ett gäng sköna typer som jag hade väldigt roligt med.

Allt som allt gick 40 stycken vidare till taldramatisk inriktning, de tar in 20, 10 flicks och 10 pojks.
5 personer från grupp 4 gick vidare till dag 2.

Och jag gick vidare.
Kan fortfarande inte fatta det.

Dag 2 gick också bra. I ett impro/rörelseprov delades vi in i nya grupper och skulle göra en fysisk fåordig scen på 3-4 minuter med temat ”Kyss mig sa mamma när strömmen gick.”
Vi var en fantastisk grupp som gav allt och blev samspelta direkt.
Monologen denna dag gick också bra. Jag var en underbar Orsino i Trettondagsafton. ;)

Och nu väntas beskedet komma om två veckor eller så.
Jag kommer vara helnöjd, även om jag inte kommer in.
Men... Som vi säger här i Göteborg; VI FÅR LA SEEE!

Nu lämnar jag Landvetter flygplats och åker mot Arlanda.
Sen är det hemma som gäller.
Och teaterträning.

Jag är jävligt taggad nu.



And the winner is... IDA!
Tis 7 jun 2005 16:50
Jag kan inte greppa.
I made it. Jag kom in.
Jag ska flytta till Göteborg och gå på Wendelsbergs Teater&Skolscen!

Gaah!
Det här är helt tokigt!

FY FAN VAD JAG E BRA!

Träffa vänner och spela kort med familjen.

 
Hjärter sju och After eight.


Hemma hos Bella myste vi.
  
Elena, Linnea, Julia och Isabel.

 
Jossi och Maria.

 
Linnea, Johan och Elena.


Maria har nog fått det hon vill ha sagt till Elena.
"Varför har inte jag fått en betongduva??"

Om att skapa relationer.

Självkännedom 2.0

Så fort jag börjar lära känna någon med potential blir jag rädd. Jag har funderingar på om det finns en defekt (eller hur man nu väljer att se på det) gen hos vissa som gör de oförmögna att inleda "normala" relationer. Två(ng)samhet. För när jag närmar mig någon stelnar jag. Jaget vill att jag ska försöka inleda en relation med denne och våga fördjupa sig, men samtidigt vill jaget krypa ur skinnet och vara objektiv, att bara se på som en fluga på väggen när mitt fysiska jag faller, snubblar, tar sig upp och älskar. Men JAG vill inte vara med! Kära Bullen, vad är det för fel på mig? Jag kan ju inte vara den första människan i världshistorian som känner såhär?

Det känns lite som att min äkta personlighet dör när jag träffar någon jag vill ge en chans att komma nära. För jag blir så jäkla skraj. Allt det som är jag, mitt varma bullriga skratt, min förmåga att se människor och beröra, min stora personlighet, mitt språk, min konstiga men sköna humor... Inget tar ut sin rätt. Jag blir platt, kall om händerna och stiff. För helt plötsligt spelar det roll. Jag börjar bry mig. En jävlaskitkänsla, i alla fall till en början. Något mer vet jag inte. Har liksom inte lyckats ta mig förbi den.

Jag har länge förskjutit möjligheten att jag skulle kunna vara tillsammans med någon en längre tid. Av flertalet anledningar. Att plötsligt ta upp det trygga och bekväma jävla ställningstagandet till bevis och till kamp är allt annat än en löjlig läggmatch. Kavlar upp ärmarna, upp med garden! Den här matchen kommer bestå av flera perioder och säkert kommer jag hamna i utvisningsbåset för både fånig osäkerhet och allmän förvirring på planen.

Jag säger som min goda vän HockeyMickeBögman; Släpp sargen och kom in i matchen!

Slut på idrottsmetaforer.


Allt jag behöver är tid. Jag vet det. Ibland behöver ändå allt få snurra.


Rosemary Clooney, var har du varit hela mitt liv?

Rosemary Clooney - On the air spelas flitigast på min Spottan.

Julen 2009 passerar och det var sådär lugnt och ostressigt som vanligt. Fick ju min älskade kamera och tog bilder för jämnen.

Juldagskvällen firades i traditionsenlig ordning med finaste tjejerna. Tyvärr var Elena inte på ön och Linnea hade blivit sjuk. Maria, Julia och Emma drack drinkar, åt gott plock och svarade på "tjejmiddagsfrågor". Såna där kvällar man vill ha fler av.

 
Min bror kom hem. Min syster kom hem.


Min "brossa" hälsade på.


Per myser i fotöljen.

 
Pernilla och Per.

 
70istomten.

 
Syster. Bror.


Snusktomtarna.

 
  
  
.


Dolåres låg fint under granen.

  
Per med sin nya tjej.



Juldagen i Buttle



 
 
  

Julafton.

Finns det bättre sätt att bli väckt på än att ens storebror sliter upp dörren och kastar föremål på ens nyvakna nylle? God Jul!

  
 

Igår gjorde Per och jag köttbullar, chokladbollar och kristyren på de köpta pepparkakorna. Dreamteam.

Julafton är precis som vanligt. Pappa gnäller på allt och suckar och stönar hela förmiddagen och fram till Kalle. Mamma pikar och tycker inte att någon annan gör de tillsagda sysslorna "rätt" och springer runt och rättar till. Syskonen Wahlgren bara flamsar och skrattar och kastar paket och klär ut sig och hjälper till när det behövs, punktinsatser. Storasyster Halling är stockholmstrött och går från liggande position i sängen till liggande position i soffan. Gemytligt! Och jag skulle inte vilja ändra på någonting.

Den här bebisen är på väg hem till sin mamma:

 
Canon 1000D ska du heta, mitt älskade barn! God Jul och ja må hon leva, här är min födelsedagspresent och julklapp i ett. Tvekade länge, men efter push från mina föräldrar som bestämt sig för att ge mig något jag verkligen önskade mig istället för massa småtjaffs så klickade jag hit den. Kanske jag får mitt kärleksbarn redan imorgon...

 
 
  
Lammkött, pussel och kamminhångel hemma hos Reich-Wassbergs fjärde advent.

 
Hittade dessa på Torunns blogg. En börshaj på vift. Tack Torunn!

Lite bloggångest.

Har lite ångest inför att blogga nu. Kanske tänker för mycket på vad jag kan skriva och inte. Eller så känner jag att det är inte något jag borde prioritera, kanske borde sitta med julklappar, bidragsansökan, kursplanering... BLA BLA BLA!

Undervattenskakan var ganska god, kanske något torr. Saknade fler vilda kostymer under ytan. Bäst var nog Snuskhummern. Förfesten och efterfesten höll god standard.


  
  
 
Tre onda börshajar hade möten och tog emot samtal under hela kvällen.

Hur ska vi orka ta in allt.

Läste tidningen idag och kom till dödsannonserna. En kille född 1985 dog i tidiga december. När allt var som mörkast. Innan snön föll. Blir alltid berörd när någon ung dör. Började gråta krokodiltårar.

Tittade in på facebook och ser att det finns en minnesgrupp för honom. Jag läser igenom hälsningarna, saknaden, det ofattbara och gråter lite till. Det står ingenstans men jag tror att det var så att han tog sitt liv. Jag tittar på bilderna, ett ansikte jag inte känner igen. Vi var lika gamla men jag vet inte vem han var. Och jag tänker, vad han tänkte. Vad som gör en människa så olycklig. Och det där chockartade när ingen anar någonting.

Och jag som trodde att jag skulle ha den sämsta julen. Känner att jag fått hård konkurrens.


Lyssnar på musik och söker inspiration till kursen Röst och rörelse. Ska ha den tillsammans med fantastiska Malin. Och gruppen ser väldigt lovande ut. Kollegorna förväntar sig stordåd. De förväntar inte förgäves.

Jag är så less!

Jag är så less på mina tänder. LESS I tell you! Fjärde besöket på fyra månader. Min emalj är inte så stark som den borde vara. Hör upp mina vänner, ät inte för mycket citrusfrukt och socker! Eller drick inte för mycket juice och läsk... Drick MJÖLK och ät OST. Så sade de visa tandprofeterna på Gråbo idag.

Tankar snurrar. Kursplanering, möten, Medeltiden... Och för första gången i mitt liv är jag lite orolig för min egen ekonomi. Det där trygga sparkontot har ätits och levts upp på Balkan. Grattis Balkan, nu har ni fått alla mina penningar! Borde försöka hitta ett sommarjobb för juni och juli.. Kan tänka mig att göra skitjobb. Whatever pays the rent. Helst något utan prestation.

NÄmen, så surfar man in på AMS för första gången på en evighet och lite till och hittar Kolloledarjobb! Och de söker teaterledare! Check! Då söker vi! Något jag är grymt kvalificerad för! Tjoho!

 
Jag är ansvarsfull...


... och förtroendeingivande...

Melankolisk söndag och lördagens utgång.

Julmusik, finns det något vackrare... eller deppigare? Tro, hopp och kärlek och en hel del mörker. Och ljus. Och värme.

Skyarna faller, på gammal som ung
Vårvinterns himmel faller så tungt
Och alla söker något att hålla sig i
Med hjärtan som viskar: “gå inte förbi”

Lördagens utgång blev studenthuset Rindi. Dans med Evelina hela kvällen och en gammal högstadiekärlek i dj-båset. Pratade med de tre vakterna innan taxin kom, vet nu vad det innebär att ge en 20lapp till någon. Om en vakt har ihop det med en tjej som någon av de andra varit med tidigare än han skyldig denne 20 spänn. Men man är inte skyldig att berätta vem det handlar om. Så om en sticker fram en tjuga till en annan går tankeverksamheten igång. Vem fan... Skrattade gott. Taxin dök upp och hela vägen till Terra Nova hade jag och chauffören bra samtal. Jag ville nästan inte gå ur bilen. Möten med människor, ni vet. Häftigt.


   
Lars-Gunnar kämpar på i sin rullstol. Evelina gör ett bra assistentjobb.


SVETTIGT!

Nya favoritserien - Glee!

Har efter några avsnitt blivit smått beroende. Glee är inte det bästa jag sett, men det är något med under-dog karaktärer som jag alltid fastnar för. Jag och kanske alla andra på jorden. Och musikal. Vad mer begär jag? Just det. Inte mycket.



Händelserika dagar. Möten, skratt och späckade scheman. Hade ett teatermöte med en kvinna som heter Sofia W-L igår, känns skönt att ha en person som jag kan vända mig till i ett kreativt och konstnärligt syfte. Sprang sedan in i en klasskompis från mellanstadiet. Hon har fortfarande sina karaktäristiska skrattgropar. Vi pratade länge om högt och lågt. Tänkte ta mig en sväng till biblioteket men fick ett samtal från pappa då han ville att jag skulle kasta ett öga på Gotlands lucias rep i Domkyrkan. Avslutade kvällen med sushi med Julia och sedan mys, skratt och prat hemma hos henne.

Idag blev jag upplockad hemma av Amanda som skulle tatuera sig. Jag fick se hur det går till, med Kija vid nålen. Kändes lite svindlande, för mig. Att man är 500 kronor iväg från att göra ett permanent avtryck på sin kropp. Lekte med tanken om mina ordvitstatueringar. Jag är lite galen och sugen på att göra en på min arm, två gäddor som står vid en bar eller liknande och hänger. Gäddhäng. Eller en kantarell på könet, en såkallad svamp i underlivet. Jag tycker i alla fall att jag är hemskt rolig. Tittade i deras inspirationsböcker och skakade lite på huvudet åt vissa tatueringar som jag själv aldrig skulle kunna stå för.


  
  
  


Efter tatueringen tog vi en lunch med Lina med barnprogramsrösten. Jag måste spela in Lina på band eller nåt. Efter fina varma mackor och en kopp vaniljsås(!) på Donnerska caféet gick jag och Amanda på Medeltidsveckans glöggmys på nya kontoret. Fick lite nya bilder från i somras. Det här är sånt jag tidigare i mitt liv haft tid och råd med. Den här sommaren som kommer blir nog den sista, i alla fall sista utan finansiering. Men jag är glad åt alla år som ideell. Utan dom hade jag inte varit någonting nu.

  
 

http://www.jaixa-imaging.net/
Fotograf: Henk Buddingh, under Medeltidsveckan 2009.



Snart är det dags!

2010 års Melodifestival, då åker Per och jag till Sandviken. Där väntar ett startfält med Andra generationen + Dogge, Andreas Johnson, Anna Maria Espinosa, Eric Saade, Hanna Lindblad, Kalle Moraeus och Orsa spelmän, Highlights och MiSt plus en joker som inte är klar ännu. Ett alltså piss-tråkigt startfält till namnen. Har redan tappat hakan åt de andra städernas startfält. ANDERS EKBORG, PETER JÖBACK, DARIN och SALEM AL FAKIR. Vi valde fel stad! Vi ska ha en jävligt bra joker för att väga upp! God damn!

Rihannas nya Russian roulette har något som får mig att fastna. So just pull the trigger.


Förlossningsjournaler.

Så var man född. 23:50 4 december 1985. Jag firade exaktheten av min födelsedag med en skål på Bolaget och innan desss en skål på Hamnplan och Wallers. Tackar Jonny BC för skjutsen hem! Dagen hade ägnats åt datakrångel och fika för de närmast sörjande. Hade bakat kärleksmums med rosa glasyr och hjärtströssel, gröna hallongrottor som såg ut som små prinsesstårtor och chokladbollar med rosa/grönt strössel. Säg till om ni vill ha, det finns massor kvar.

Mamma har hittat våra gamla förlossningsjournaler. Ja, min bror hade ett stort huvud redan då! Stackars mamma!

Igår torsdag träffade jag en samtalsterapeut. Det var det bästa som hänt på länge. Jag rekommenderar alla att ta tag i sina problem och söka proffesionell hjälp. Det händer något. Jag har på senare tid börjat kalla mig för naiv, en dålig egenskap, samtalsterapeuten plockade genast upp ordet idealist och jag var tillbaka på rätt spår igen. Jag är inte naiv, jag är idealist. Ida idealist.. :)

Min bror överraskade mig totalt med sin present. En såkallad upplevelsepresent. Vi ska åka till en skjuthall i Stockholm och testa skjutvapen. SAY WHAAAT?? Jag får panik bara av tanken att hålla i ett vapen. Kanske att det kan bli en kul actionhjältegrej men jag har så svårt att ens föreställa mig att jag ska hålla i ett vapen. Jag inser att viljan var god och att brorsan ville chocka mig, men jag får se om vi kanske byter till något jag inte kommer svimma av.. :)

Öppnade min couchsurfingmail och såg att jag fått en referens av någon. Det visar sig vara en av de italienska männen från den här kvällen: 

Fredag 9 oktober
21:51
Rumänsk restaurang. Ensam tjej vid bordet. Vackra italienska män. Man borde haffa en italienare. De blir bara snyggare och snyggare med åren. En trevlig couchsurfingmiddag.

Jag trodde inte de vackra medelåldersmännen gjorde någon notis om att jag var där. Jag kände mig lite som en betraktare, en lätt generad, stundtals fånigt fnissande fluga på väggen. Men tydligen gjorde jag avtryck på den där väldigt vackra karln mittemot, så pass att han kommer ihåg mig sen dess och sätter sig och skriver en referens såhär långt efter. Och det är ingen dålig referens:

For a fate's joke, called Cristian Glodean, I found myself sat in a Bucuresti's restaurant in front of Ida.
And all the evening I was wondering if she was an angel or what.
Then she suddenly disappeared and I realized she was.

Jag menar, wow. Från noll och inget och att jag inte ens trodde att han skulle komma ihåg mig till en änglaliknelse. Är det i Italien min drömprins finns?

Nu ska jag sova. 24 år med drömmar om hur allt ska bli och hur man ska stå ut med det. 24 år, ett dubbelt dussin, som Andreas skrev. Jag läste russin. Det var roligt. Godnatt.

Heja Birthday.se!

Försökte hitta hur många som föddes samma dag som jag. Hittade någon som heter Pissamai. Ett underbart namn! Denna sökning intresserade mig långt längre än den om mina gemensamma födelsedagsbarn. Man kan stava med både ett och två S. Pisamai. Är det någon som vet var namnet kommer ifrån? Är det könsneutralt eller man eller kvinna? För mig spelar det ingen roll, I love it!

På fredag föds jag.

Ingen får mig att lipa som Peter Jöback. Duetten Gå inte förbi med Sissel Kyrkjebø. Ja. Jag har sagt det förut, Peter Jöback har en sån svärta, han lyckas alltid beröra mig. Jag vet att jag kommer få arga musikkännare efter mig men jag blir mer berörd av hans version av Halleluja än någon annan.


 

Sitter hemma på Terra Nova och klipper och klistrar i mitt resealbum. Lyssnar på julmusik, gråter en skvätt, drömmer om livet som tydligen har börjat utan mig, en djävla existensiell tjuvstart. Fyller år på fredag. Förväntar mig kanske den sämsta födelsedagen i mitt liv, den första födelsedagen när jag blivit vuxen. Det känns som att jag blivit tvingad in i en vuxenvärld jag inte hunnit anpassa mig till. Vuxenkostymen är liksom för stor, ännu. Hjärtat skenar, och inget kan bara få stå still. När man äntligen rest sig igen kommer nästa slag. Folk dör, separerar, får stroke... Det är konstigt, med människans inneboende kraft att överleva.  Imorgon ska jag träffa någon proffesionell.


hits