raukan

Jag fick tre skivor i julklapp, två är försenade från Ginza. Emil Jensens nya och Movitz Swing för hyresgästsföreningen. Den skivan jag rent konkret fick på julafton var Veronica Maggios Och vinnaren är... Precis som när jag fick Bo Kaspers 8 så är det sönderlyssning som gäller. Fan vad bra hon är! Stoppa mig väcker något hos mig.

Ooh jag vet var du jobbar o handlar, var du tar bussen o var du gömmer dig
Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
Hjärtat brinner, jag springer, stannar när du märker att jag förföljer dig
För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig

Igår var det lördagkväll. Efter en vecka av spridda festligheter kändes det inte riktigt okej att sitta hemma en lördagkväll. Så jag ringde hem till Julia på min nya röda fräsiga kobratelefon och bad henne att följa med ut och se oss om i världen. Hon nappade. Efter ett litet velande om var vi skulle ta vägen hamnade vi på Wallers. Och oj så vuxet det kändes. Jag kände mig lite som ett barn som smitit in i en miljö där jag inte riktigt fick vara. Tupphyllan hängde på barens ena sida, killarna som driver stället med bihang. Grabbarna som äger stället vad jag förstått, är väldigt osvenska på ett befriande sätt. Pratar högt och vitt om bedrifter och slänger sig med begrepp som kanske uppfanns på 30talet men fått en revival och nu låter lite med förhoppningar mot Stureplanshållet. Jag tycker det är roligt med stora fiskar i små pölar. Här på ett begränsat utrymme har de chansen att "vara någon". Det tycker jag är en mentalitet som genomsyrar den här ön. På Gotland får du vara någon. För så jävla många är vi inte. Här, precis som i andra småstäder och mindre orter, kan du vara stjärna.
Efter Wallers gick vi till Munken, med Linnea och hennes mamma som var otroligt danssugen. Det var rätt bra drag på Munken, trängsel på dansgolvet och några man kände igen. Schlagerbaren känns numera omistlig. Varför vill aldrig hockeyMickebögman gå dit in?? En fråga att ställa när han kommer tillbaka på kryckor från S:t Anton. Dansa som en galning, skrika texter som ALLA FLICKOR UTOOM JAAAG och sätta slutposen i Främling, två gånger på 10 minuter.

Ännu en kväll i det som är mitt liv. Nu är det dags för frukost.

Wallers juldagsfest på Wisby Strand. Så. Mycket. Intryck. Must. Put. Down. In. Words.

Jag började med att svälja alvedon med äppelmos som jag gjorde när jag var liten och hade svårt för att svälja tabletter. Sen piffade jag mig lite och tog med mig brorern till Linneas hem. Där vi samlades. Emma. Julia. Maria. Elena. Linnea. Isabel. En galet tjatter ekade i Sjöbergs kök. Min bror får lära sig en del om kvinnor. Linneas syster Matilda kom ner till köket, i sin nya tyska stil som hon inte själv känner att hon anammat. Jag kallade henne för Helga efter hennes veckor i Berlin.
Det fanns en del att prata om. Uppdateringar - sånt man inte får veta på facebook, sånt som måste korrigeras från facebook och för de som inte lever genom facebook. Mot slutet av den kärleksfulla och högljudda sittningen brast Maria ut i ett: NEJ, nu är det dags! Nu ska vi gissa vem som gifter sig först och vem som skaffar barn först! Så alla fick gissa och vi har dokumenterat allas chansningar, dokumentet vilar hos en oberoende källa - min bror. Så får vi se. Jag kan säga att jag vann en av omröstningarna. Vilken, det får ni gissa!
Min far körde ner till Wisby Strand i två omgångar, jag och min bror i första. I kön brölades det på gotländska. Jag slogs av tanken att jag är rätt nöjd att få vara hemvändare till just Gotland. För tänk att stå i hemvändarkö till krogen i tillexempel Örebro? Eller Falun? Lyssna på fyllesnack på gnällbältesdialekt eller Gundemål? Jag är glad för den brölande gotländskan!
Väl inne på Wisby Strand... Ja... Jag träffade en kompis som sa precis det rätta: Det känns som en Sävefest. (Gymnasiefest på ön, för de fastlänningar som läser detta) För visst kändes det lite så, det var samma människor, samma manér, samma sociala koder men i nya kläder. Men ändå kände jag en viss mognad. Det fanns inget, för min del, kramande för kramandets skull. De som jag kramade ville jag krama och det kändes som om de ville krama mig med. Ingen yta, utan mer en innerlighet. Det kanske har mer med mig att göra än själva tillställningen, för visst skulle jag kunna slå på cynisk-mode och gå lös på juldagshetsen som sådan. Snygg snygg, karriär karriär, jag har blivit smaaal! Men jag vill inte slå på cyniska knappen utan mer skriva om den innerliga glädje jag kände. Att möta människor man trodde man hade glömt, se Julia i all sin vackra frihet stråla som en julestjärna på dansgolvet med glittrande ögon och ett stort leende (glansartad blick från mig, som inte berodde på alkohol utan små tårar av glädje) och en enorm panoramautsikt över det mörka och magiska hav som omsluter den här fantastiska ön.
Kan man vara annat än lycklig, även fast ljudet var sanslöst högt och rundgång sjöng oproffsigt sin klagan ett flertal gånger och att fulla människor inte har kontroll över balans eller hårda fötter... Eller att det fanns oavslutade kapitel i mitt liv som vandrade omkring som osaliga själar i salen. Jag måste lära mig att skriva peroratio, avslut. Jag kan inte leva mitt liv på gamla historier som upprepar sig. Mitt exclamatio lyder: PERORATIO!

Kort sagt, jag tror den här festen har potential. Låt det smälla igen om ett år. Jag hade trevligt och orkade mer än jag nånsin trodde.

Nu lyssnar mamma på sin nya Il Divoskiva och jag har lätt till tårar. Det är mycket.. som är fint. Som Micke Nyqvists karaktär säger i Så som i himmelen. Det är mycket.. som är fint.



[ Så fort jag såg dig där önskade jag förtvivlat att dj:n inte skulle byta till en såndär låt.
För då hade jag varit förlorad. ]

Någon slags kräksjuka slog ner mig 23:e december. Var det något jag åt? Var det någon jag träffade? Ingen vet. Mardrömsdygn, julafton modell annorlunda. Mommo&moffa vågade sig inte hit för att dom är gamla och inte vill bli sjuka. Jag kände lite att jag var Grinchen som stal julen. Men det blev en lugn och fin dag, med mycket tv och sova. Dock inte så mycket mat, vilket gjorde matglada mig lite deprimerad så jag fick gråta ur mig en skvätt till Kan du vissla Johanna? som kanske är den finaste filmen jag vet. Paketöppning, min bror blev glad för sin Borat Mankini - dock tog han inte på sig den direkt vilket jag hoppades på. Mamma och pappa blev glada för perukerna, i ett försök att göra en rekonstruktion på deras bröllop 1983. Och jag fick biljett till Bo Kaspers på Wisby Strand i mars, fjärde raden, längtar redan. Och mycket, mycket mer...

Jaha. Ikväll är det juldagshallaballoo på Wisby Strand. Kleerup ska spela och "alla ska dit". Jag och bror har köpt biljett och förfesten är lovad åt tjejgänget. Hur ska kroppen orka? Jag som sett fram emot det här. Smittar gör jag inte längre, och inte heller spyr. Det som är tungt är kroppens återgång till det normala, äta och få energi. Dricka mycket vatten och vila. Den som lever får se.

God Jul.

Jag var på aerobics på Friskis ikväll (utan vare sig Julia eller Amanda, buääh) och jag körde slut på mig själv. Det är så skönt att pressa sig själv to the limit. Mitt i ett block, som det kallas, kände jag en doft av.. Ja. Gissa nu. Svett? Ja. Tandkräm? Nej. Rosor? Nej. Någon luktade så jävla mycket cocos! Visst, litegrann kan det lukta gott, men överdriven konsumtion i kombination med svett ÄR INTE OKEJ! Gå inte på träningspass insmord i cocos!!! Och om du inte kan hålla dig, stå långt ifrån mig. Jag blev så distraherad av doften att jag tabbade mig flera gånger. Det är inte okej!

Om man faktiskt rent fysiskt kunde spricka, sprängas, gå sönder av stolthet och glädje skulle jag explodera på grund av mina elever idag. Jäävlaar vad det blev åka av!! Jag är så stolt, stolt, stolt och nu ska jag gå till sängs och lipa för att dom är så jävla fina! Happy friday!

Oregelbunden hjärtklappning, svettningar, skakigt rörelseschema.... Man skulle kunna tro att det är en panikångestattack på gång, men det är bara precis som vanligt. När det vankas föreställning. Och är det värt det? Dålig sömn i flera nätter, ständig tankeversamhet - stänga av omvärlden, jobba mer än de där 50% man egentligen har...
Imorgon fredag spelar mina elever Kontur - en kontorsmusikal . Premiär kl 13 för skolan och sista föreställningen kl 18:45 för föräldrar, kompisar och Klintehamn. Och jag vet att det kommer vara värt precis allt.

Käraste hockeyMickeBögman ville spexa till det för sina mentorselever och funderade länge och väl på hur detta skulle gå till. Vad har en tråkindiepopshockeykille som undervisar i gråzonsämnena att erbjuda? Han hittade en tigerdräkt i estetlärarrummet. Resten är, som man brukar säga, historia.

Idag fyller min fina vän Ida år. Hon är underbar. Har säkert skrivit om henne 500ggr här på min ärofyllda blogg. Hon är värd allt gott i hela världen. För hon är PURE AND GOOD. Hon är vännen ALLA borde få ha i sina liv (är dock glad att hon inte är vän med fler än hon är vänner med, för med enkel mattematik så skulle de ju innebära att dåaldrig skulle ha tid att träffa mig....EGO!!!) Jag önskar denna ängel allt hon vill ha! Grattis Ida!

Min vän Julias ord. Jag är glad att hon är hemma nu.

Idag bakar jag. Ni läste rätt. Dock är inte resultatet klart, så hoppas inte för mycket att mitt hushållshandikapp har gett upp. Hallongrottor, sockerkaka med frosting och min specialare - marängdajmhallontårtan. Jag ska ha kalas förstår ni. Hoppas jag lyckats bjuda alla som jag vill ha här.

Fick Bo Kaspers nya skiva i present. Lovande efter första lyssningen, äntligen har dom hittat tillbaka. Fantastiska män det där. Med ett fantastiskt sound.

Jag har ännu inte fötts. Om man ska tänka så. Jag föddes nånstans kring 23:40 den 4:e december 1985.

Jag har levt i 8401 dagar.

Tack alla som hört av sig. Jag har tydligen berört många människor. Det är därför jag har 636 facebookkompisar.

Idag är den första dagen på resten av mitt liv. Eller heter det Första dagen i resten av mitt liv? Eller Första dagen av resten av mitt liv? Per? Micke Bögman? A little ni-som-brukar-vara-de-första-att-märka-ord-help, please?

Idag lämnar jag det omogna 22 för det fylligare, ansvarstagande och snyggare 23. Jag går aldrig oberörd på min födelsedag. Känslorna finns där varje år. Jag hoppas det alltid kommer få vara så.

Sms trillar in, på facebook hälsar vänner och bekanta grattis på min dag.

Då går jag och tvättar.

Det tråkigaste med att fylla år och jobba halvtid är att jag inte kommer vara på skolan på torsdag. Och en av höjdpunkterna med att fylla år som anställd på Donnergymnasiet är att bli sjungen för av kollegorna på morgonmötet. Micke P tar baston och hela Ja må hon leva går i någon slags domedagsstämning. Jag är uppriktigt ledsen över att missa det! Hoppas jag får jobba på fredagar nästa år, om jag nu får jobba kvar nästa år. Jävla minskande elevkullar! Gotlänningar, make babies för framtiden! Jenny, check. Annah, check. Markus, Magnus, Matilda, check. Tack för att ni tänker på oss i skolvärlden! :)

Ska man ha nåt kalas kanske? Det vore väl lite mysigt att bjuda hem folk och fä hit till mitt penthouse. Då var det bara det här med att städa...

JAG FYLLER ÅR PÅ TORSDAG!!!

Och snart är det jul. Jul. Jul. Strålande jul.

Mina elever är fantastiska och livet är snällt mot mig i alla avseenden.

Ett inlägg behöver inte ta lång tid att skriva. Det här räcker för nu. Jag är trött, men glad.