Dåliga undanflykter.
Jag borde verkligen skärpa mig när det gäller bloggen. Det är så himla skönt och nyttigt att skriva av sig en dag och säkerligen roligt att ha i framtiden. Jag kommer med dåliga ursäkter som att "den här dagen kanske inte är tillräckligt intressant" men då får jag väl börja leva lite då! :) Så farligt är det inte, jag tycker det sker saker varje dag att uppmärksamma, men det viktigaste är att man har ro att sätta sig ner och summera. Den sinnesfriden får jag försöka finna oftare.
Så, vad skrev jag senast om? *kika bakåt* Aha. Julafton, för en vecka sen ungefär. Vad har hänt sen dess?
Jag kikar i kalendern. Ah, juldagen! Årets utgångskväll. Tjoohoo. La di da. Boom boom. Bao-chicka, wao wao! Alla hemvändare går på ett överbefolkat Munkkällaren (Munken), kollar vem som har blivit tjock, misslyckad eller inte har "lyckats komma från ön ännu". Det var nog hela min cyniska upplevelse. Well, no, there is more! Betala 150 spänn för att köa i en timme, trängas på dansgolvet och bli nerspilld. Wow. Jag längtar redan till nästa gång. Det cyniska åsido, det finns en ljusglimt, det är att man träffar gamla bekanta som man förmodligen inte skulle träffat i något annat sammanhang. Fastnade på stora dansgolvet och skrek i örat på en gammal gymnasieklasskompis. Där står man, astrångt och jävligt, skrikandes i varandras öron och vilt gestikulerande för att överhuvudtaget dra någon slutsatts i vad det är man pratar om, när man faktiskt har en massa vettigt och bra att säga till varandra. Hon kanske var en aning dragen, men hon berättade lite allvarliga saker som jag inte riktigt visste och då vill man inte bara vinka henne adjö, göra tummen upp och säga "vi syns kanske i baren!" utan sätta sig ner och lyssna. Hon verkade må så bra nu.
Munken alltså, överpris och trängsel till trots, så var det en rätt trevlig stämning. Man sa hej och kramades med människor man en gång kände som basketlagkamraten, högstadieflamman eller den ytliga bekantas bekanta - och alla är någon annan nu. Det är så jävla spännande att vara människa!
Annandagen har jag inget minne av..? Jag var väl så skenbakis.. :)
Mellandagsrean hade tre fynd att erbjuda mig. Hej hopp. Gled runt på stan med Henrich och hälsade på folk, snackade så käken gick ur led. Henrich drog och tog en fika med en vän och jag som är skitdålig på att fika då jag inte dricker varken kaffe eller the gick en sväng själv på stan. Jag skämtar inte, det tog mig minst en halvtimme att gå mellan Öster och Adelsgatan. Två steg, stanna hälsa, skratta en liten stund. Två steg, samma procedur. Ibland hann jag inte ens ta de där två stegen utan det skedde en slags avlösning och nästa bekanta ansikte tog vid. Jag blir så glad av att få veta vad alla de där ansiktena från mitt liv gör idag och se dom skratta och le. På KappAhl träffade jag en tjej som jag gått i samma klass som i 6 år, ettan till sexan, och så spelade vi basket i samma lag. Hanna, en sån där person som kunde börja med vilken idrott som helst och bli stjärna. För att placera henne i ett fack.. :) Vi stod ett bra tag och pratade. Hon berättade att hon läste min blogg ibland och uppdaterade sig. Det måste vara väldigt spännande att läsa någons nuvarande liv och tankar som man träffat nästan varje dag i minst 6 års tid fast för länge sen. Vi har ju delat så mycket, från 7 år till 12, sedan gick vi på samma högstadium och spelade i samma basketlag. Jag har ett minne av Hanna när hon och jag tror det var Malin som mimade och dansade till Abacadabra på Klassens timme. Aba-abacadabra - I wanna reach out and touch ya. Kommer du ihåg det, Hanna? ;) Eller minns jag fel?
Min dag på mellandagsrean slutade med ett kort, underbart är kort, besök hos Towe och en kväll med Henrich och Kristian och två avsnitt av Grotesco. Vid möjlighet, kolla in avsnittet The Trial. Jag dör. Av skratt.
Fredagen 28/12. En timme och tio minuters promenad med Julia och Linnea. Det pratades konstant och jag hade en inte så pratig dag, så det var mycket lyssna och betrakta. Det var väldigt skönt. Tråkigt duggregn men två varma själar som berättade om sin vardag och när vi halkade in på svåra ämnen lät vi dom bearbetas. I love my girls. Haha. Nu kom jag på mig själv med att börja tänka på en av Julias favoritlåtar, Carolas Sanna vänner. Fan Julia, vad har du gjort med mig?? :D "Saaanna vänner stannar kvar när dom andra har gååått, sanna vänner kan du aaalltid lita på..." *tänk Carola, tänk Carola*
På kvällen utspelade sig the battle of the battles. Familjefejden. Wahlgrens vs Sjöbergs. Plus Maria som fick leka Matildas stand-in. Spelet var: TP. Det var en lång och utdragen fight med askonstiga frågor som "Tyckte Anton Tjechov om trädgårdsarbete? Svar: Ja, mycket". Till slut fick vi se oss besegrade. Nästa gång Sjöbergs, NÄSTA GÅNG!
Åh hej och hå. Slutspurten nu.
Lördag. Började inte så bra.. Jag vaknade med illamående och huvudvärk. Inte roligt alls. Det gick över och jag beslöt mig för att gå till den planerade fikan hos Isabel i hennes nya lya. Där var det väldigt mysigt och när vi fikade som bäst och hade som trevligast bestämde jag en dejt med Isabels toalett. Då fick Ida åka hem. Inget smittsamt kan jag försäkra, jag vet nog vad det var jag hade ätit som kanske inte var så lämpligt. Allright kids, bästföredatum är kanske inte alltid korrekta och i vissa fall rent löjligt tidiga, men inte alltid helt missvisande.. Urk.
Dagen idag. Söndag. Familjen W tog bilen och åkte ut till Katthammarsvik för ett sista besök på underbara Wallins café, som tyvärr stängs när 2008 tar vid pga av EUregler, något om att boende i huset inte får dela kök med caféet och ägarna bor i samma hus yada yada. Det var fullsmockat inne i den lilla lilla lokal som utgör Wallins café. Jag lyckades i alla fall sno åt mig dagens sista myrstack, detta ljuvliga bakverk! Fatilicious! Sedan tog vi våra bakverk och åkte på en liten nostalgitripp i Östergarnslandet som vi älskar så innerligt.
Imorgon är det nyårsafton, nej förlåt, klockan är över, nu är det nyårsafton! Sista dygnet på 2007. Vad har 2008 att ge oss?
Happy New Year!
Så, vad skrev jag senast om? *kika bakåt* Aha. Julafton, för en vecka sen ungefär. Vad har hänt sen dess?
Jag kikar i kalendern. Ah, juldagen! Årets utgångskväll. Tjoohoo. La di da. Boom boom. Bao-chicka, wao wao! Alla hemvändare går på ett överbefolkat Munkkällaren (Munken), kollar vem som har blivit tjock, misslyckad eller inte har "lyckats komma från ön ännu". Det var nog hela min cyniska upplevelse. Well, no, there is more! Betala 150 spänn för att köa i en timme, trängas på dansgolvet och bli nerspilld. Wow. Jag längtar redan till nästa gång. Det cyniska åsido, det finns en ljusglimt, det är att man träffar gamla bekanta som man förmodligen inte skulle träffat i något annat sammanhang. Fastnade på stora dansgolvet och skrek i örat på en gammal gymnasieklasskompis. Där står man, astrångt och jävligt, skrikandes i varandras öron och vilt gestikulerande för att överhuvudtaget dra någon slutsatts i vad det är man pratar om, när man faktiskt har en massa vettigt och bra att säga till varandra. Hon kanske var en aning dragen, men hon berättade lite allvarliga saker som jag inte riktigt visste och då vill man inte bara vinka henne adjö, göra tummen upp och säga "vi syns kanske i baren!" utan sätta sig ner och lyssna. Hon verkade må så bra nu.
Munken alltså, överpris och trängsel till trots, så var det en rätt trevlig stämning. Man sa hej och kramades med människor man en gång kände som basketlagkamraten, högstadieflamman eller den ytliga bekantas bekanta - och alla är någon annan nu. Det är så jävla spännande att vara människa!
Annandagen har jag inget minne av..? Jag var väl så skenbakis.. :)
Mellandagsrean hade tre fynd att erbjuda mig. Hej hopp. Gled runt på stan med Henrich och hälsade på folk, snackade så käken gick ur led. Henrich drog och tog en fika med en vän och jag som är skitdålig på att fika då jag inte dricker varken kaffe eller the gick en sväng själv på stan. Jag skämtar inte, det tog mig minst en halvtimme att gå mellan Öster och Adelsgatan. Två steg, stanna hälsa, skratta en liten stund. Två steg, samma procedur. Ibland hann jag inte ens ta de där två stegen utan det skedde en slags avlösning och nästa bekanta ansikte tog vid. Jag blir så glad av att få veta vad alla de där ansiktena från mitt liv gör idag och se dom skratta och le. På KappAhl träffade jag en tjej som jag gått i samma klass som i 6 år, ettan till sexan, och så spelade vi basket i samma lag. Hanna, en sån där person som kunde börja med vilken idrott som helst och bli stjärna. För att placera henne i ett fack.. :) Vi stod ett bra tag och pratade. Hon berättade att hon läste min blogg ibland och uppdaterade sig. Det måste vara väldigt spännande att läsa någons nuvarande liv och tankar som man träffat nästan varje dag i minst 6 års tid fast för länge sen. Vi har ju delat så mycket, från 7 år till 12, sedan gick vi på samma högstadium och spelade i samma basketlag. Jag har ett minne av Hanna när hon och jag tror det var Malin som mimade och dansade till Abacadabra på Klassens timme. Aba-abacadabra - I wanna reach out and touch ya. Kommer du ihåg det, Hanna? ;) Eller minns jag fel?
Min dag på mellandagsrean slutade med ett kort, underbart är kort, besök hos Towe och en kväll med Henrich och Kristian och två avsnitt av Grotesco. Vid möjlighet, kolla in avsnittet The Trial. Jag dör. Av skratt.
Fredagen 28/12. En timme och tio minuters promenad med Julia och Linnea. Det pratades konstant och jag hade en inte så pratig dag, så det var mycket lyssna och betrakta. Det var väldigt skönt. Tråkigt duggregn men två varma själar som berättade om sin vardag och när vi halkade in på svåra ämnen lät vi dom bearbetas. I love my girls. Haha. Nu kom jag på mig själv med att börja tänka på en av Julias favoritlåtar, Carolas Sanna vänner. Fan Julia, vad har du gjort med mig?? :D "Saaanna vänner stannar kvar när dom andra har gååått, sanna vänner kan du aaalltid lita på..." *tänk Carola, tänk Carola*
På kvällen utspelade sig the battle of the battles. Familjefejden. Wahlgrens vs Sjöbergs. Plus Maria som fick leka Matildas stand-in. Spelet var: TP. Det var en lång och utdragen fight med askonstiga frågor som "Tyckte Anton Tjechov om trädgårdsarbete? Svar: Ja, mycket". Till slut fick vi se oss besegrade. Nästa gång Sjöbergs, NÄSTA GÅNG!
Åh hej och hå. Slutspurten nu.
Lördag. Började inte så bra.. Jag vaknade med illamående och huvudvärk. Inte roligt alls. Det gick över och jag beslöt mig för att gå till den planerade fikan hos Isabel i hennes nya lya. Där var det väldigt mysigt och när vi fikade som bäst och hade som trevligast bestämde jag en dejt med Isabels toalett. Då fick Ida åka hem. Inget smittsamt kan jag försäkra, jag vet nog vad det var jag hade ätit som kanske inte var så lämpligt. Allright kids, bästföredatum är kanske inte alltid korrekta och i vissa fall rent löjligt tidiga, men inte alltid helt missvisande.. Urk.
Dagen idag. Söndag. Familjen W tog bilen och åkte ut till Katthammarsvik för ett sista besök på underbara Wallins café, som tyvärr stängs när 2008 tar vid pga av EUregler, något om att boende i huset inte får dela kök med caféet och ägarna bor i samma hus yada yada. Det var fullsmockat inne i den lilla lilla lokal som utgör Wallins café. Jag lyckades i alla fall sno åt mig dagens sista myrstack, detta ljuvliga bakverk! Fatilicious! Sedan tog vi våra bakverk och åkte på en liten nostalgitripp i Östergarnslandet som vi älskar så innerligt.
Imorgon är det nyårsafton, nej förlåt, klockan är över, nu är det nyårsafton! Sista dygnet på 2007. Vad har 2008 att ge oss?
Happy New Year!
Utmanad.
Jag hatar såna här skickavidareutmaningar and shit, men jag kan inte säga nej till Miguel. http://dissonans.blogg.se
Nämn tre inre egenskaper hos dig själv som du är nöjd med:
Nämn tre inre egenskaper hos dig själv som du är nöjd med:
- jag vill lyssna på dig och vad du har att säga om den här världen
- uppriktig / slightly ocensurerad
- naiv
- mitt tjocka och glänsande hår (sometimes I hate it)
- den svallande bysten (sometimes I hate it)
- mina glittrande ögon (always like them, de är aldrig i vägen)
- mitt ideella arbete för barn och ungdomar i nykterhetsrörelsen
- mina två år på Wendelsbergs Teater&Skolscen, nästan allt
- att jag alltid vågat vara mig själv och inte som "alla andra"
(föjande citat är från en skriv-om-varandra-övning bland lärarkollegorna så det är fakta och inte något jag tror :)
- "plågsamt medryckande"
- "totalt hämningslös på ett bra och härligt sätt! förlösande!"
- "smittande och sprudlande"
(följande citat är från en skriv-om-varandra-övning från min klass på Wendelsberg, jag har gjort några såna i mina dar.. :)
- "socialt finslipad med konsten att lyssna på människor. glimten i ögat"
- "bjuder på sig själv"
- "bra på att dra dåliga skämt"
Jag utmanar följande:
Jenny http://leno.blogg.se
Per http://perwahl.blogg.se
Moa http://carbuncle.blogg.se
Från oss alla till er alla...
Hur ska julafton summeras? Jag vet inte riktigt. Det jag saknat är snön såklart och den där uppbunkringen inför julafton, att pyssla och baka sånt som luktar jul. Det gick så fort! Plopp så var det juldagen. Julafton var trevligt, mommo och moffa var här hemma hos mamma och pappa, Per och mig. Vi började med fika klockan 14, som följdes av Kalle och middag. Sen blev det paketöppning med Karl-Bertil i bakgrunden, man kan väl inte missa de klassiska replikerna? Skörden blev god och för stor. Som vanligt. Filmer och strumpor.
Det kan jag leva på ett tag.
Jag är stressad i kroppen. Det är inte så mycket, men ändå blir jag påverkad av det. Vaknar med lite darr i kroppen och något kallsvettiga händer, och vad beror det på? Ja, iaf mestadels? Sommarens projekt. Det största jag har gjort. Hade ett julmöte med 4 av 6 gycklare i förrgår. Det kom upp mycket bra tankar och idéer. Dom är så jäkla grymma, mitt gycklarcrew!! Jag kan bli helt pirrig av längtan efter att få se den nya magdansen eller när dom spottade förslag om hur eldavsnittet skulle göras. PIRR PIRR.
Det regnar istället för snöar. Dumtelidumt. Men regn är alltid en anledning att få titta på film, och film har vi gott om i det här huset efter igår. Filmer och strumpor.
Det kan jag leva på ett tag.
Jag är stressad i kroppen. Det är inte så mycket, men ändå blir jag påverkad av det. Vaknar med lite darr i kroppen och något kallsvettiga händer, och vad beror det på? Ja, iaf mestadels? Sommarens projekt. Det största jag har gjort. Hade ett julmöte med 4 av 6 gycklare i förrgår. Det kom upp mycket bra tankar och idéer. Dom är så jäkla grymma, mitt gycklarcrew!! Jag kan bli helt pirrig av längtan efter att få se den nya magdansen eller när dom spottade förslag om hur eldavsnittet skulle göras. PIRR PIRR.
Det regnar istället för snöar. Dumtelidumt. Men regn är alltid en anledning att få titta på film, och film har vi gott om i det här huset efter igår. Filmer och strumpor.
Det hände sig en gång i Bro.
Idag har vi varit på det årliga stora glöggmyset hemma hos familjen Scheller i Bro. Det var lika roligt som alltid då familjen Scheller är en rolig familj med roliga egenskaper och egenheter. Tänk att jag en dag kanske får giftas in i den familjen. Erik och jag har ju vår deal, om vi är singlar vid 35 så ska vi gifta oss av praktiska skäl. Det är bara det att han är två år yngre än mig så jag vet inte från vems ålder vi räknar. I alla fall. Det åts massa julgodis, pratades om olika ämnen och jagades runt i huset. Så gick vi ut och hälsade på hundarna Lajka och Seppo. Rida på hästen Elof får jag ta någon annan gång.
Igår gick jag på stan i flera timmar med Viktor och hans systers familj, dvs hans syster, systersonen och lille Agnes. Hon är så himla härlig. Och fruktansvärt stark! Jag fick äran att mata henne (eller hmm, försöka smeta ut lite yoghurtaktigt runt munnen och hoppas att något når magen) och mamman hade fullt sjå med att hålla koll på alla prylar och pinaler runt omkring, för Agnes har starka nypor. Det var kul att hänga med Viktor för första gången på länge. Det märks att han måste få komma iväg snart. Från ön och få leva sitt liv. Jag beundrar verkligen honom för det han gjort... Kort resumé - När systerns man ramlade ner från taket och blev förlamad tog Viktor jobbet som deras nanny för att ta hand om lille Agnes, som föddes med det lilla extra kromosomet. Viktor lämnade det liv han hade byggt upp i Brighton, vännerna han skaffat där och en ashet spanjorska. Viktor är så inte den moderna människan som bara sätter sig själv i första rummet, han är urtypen av den riktigt uppoffrande sanna hjälten. Och jag har lyckan att få vara vän med honom.
Agnes är en glad liten skit. Viktor är nästintill småbarnspappa, han kan allt!
Här höll jag på att klappa Eriks lilla skägg.
Jag diggar Oskars t-shirt - When I woke up this morning I felt so gay.
Tyvärr finns inget bildbevis på min fina låtsasadoptivhalvlillasyster Hanna, för hon gillar inte när jag tar kort.
Igår gick jag på stan i flera timmar med Viktor och hans systers familj, dvs hans syster, systersonen och lille Agnes. Hon är så himla härlig. Och fruktansvärt stark! Jag fick äran att mata henne (eller hmm, försöka smeta ut lite yoghurtaktigt runt munnen och hoppas att något når magen) och mamman hade fullt sjå med att hålla koll på alla prylar och pinaler runt omkring, för Agnes har starka nypor. Det var kul att hänga med Viktor för första gången på länge. Det märks att han måste få komma iväg snart. Från ön och få leva sitt liv. Jag beundrar verkligen honom för det han gjort... Kort resumé - När systerns man ramlade ner från taket och blev förlamad tog Viktor jobbet som deras nanny för att ta hand om lille Agnes, som föddes med det lilla extra kromosomet. Viktor lämnade det liv han hade byggt upp i Brighton, vännerna han skaffat där och en ashet spanjorska. Viktor är så inte den moderna människan som bara sätter sig själv i första rummet, han är urtypen av den riktigt uppoffrande sanna hjälten. Och jag har lyckan att få vara vän med honom.
Agnes är en glad liten skit. Viktor är nästintill småbarnspappa, han kan allt!
Här höll jag på att klappa Eriks lilla skägg.
Jag diggar Oskars t-shirt - When I woke up this morning I felt so gay.
Tyvärr finns inget bildbevis på min fina låtsasadoptivhalvlillasyster Hanna, för hon gillar inte när jag tar kort.
Dagens skratt.
Solen över Visby.
Att vakna i Visby, med ett guldglänsande strålkastarljus över husen. Är inte det lycka så säg? Honey, I'm home!
Igår åkte jag bil med Meit till skolan och hälsade lite på folk samt rensade min (ehm.. Donners.. inte min.. men jag känner mig ändå berättigad till att säga min även fast jag inte äger kläderna.. ni fattar? bra!) teatergarderob. Man får krypa genom trånga gångar, klättra upp till vinden och där... Det är magiskt att kliva in där bland dessa tyger och konstverk som medverkat i Romateaterns uppsättningar. Som inte längre ska spela Shakespeare. Skam! Men Revisorn blir säkert schysst bearbetad där också. Lite fars har vi ju sett förut i ruinen.
Efter dreglandet och sorterandet av kläder hittade jag Kim som drällde runt på skolan som vanligt. Vi mötte två lärare som ville göra något speciellt för sina elever som en julpresent. Kim, the entrepeneur, kom på den bra idén att göra en liten kortfilm. Sagt och gjort, plötsligt satt jag med min påjullovinstallerade hjärna och en sjövild Kim och gjorde storyboard till filmen. Det blev en intensiv och rolig timma på Klinte samhälle med snygga actionsekvenser på Kims tuffa cykel.
Efter det luxurösa filmlivet begav sig all personal på Donnergymnasiet Gotland till Toftagården för att äta julbord. Där jobbade Linneas lillasyster Matilda, hon var lika snygg som vanligt. Skönt att vissa saker inte förändras! :) Vi åt tills det sa stopp och lite till, pratade och flörtade med Jennies lilla Melker. Det var kul, speciellt för att det fanns en massa ansikten som jag inte kände igen. I bilen mot stan satt jag med tre musiklärare, Jens, Joel och jagtrorhanheterThomas, som snöade in sig på termer jag inte fattade och en ny idrottslärare som jag inte hunnit prata med. Vi hade en rolig bilfärd tills jag och idrottsläraren hoppade av vid ÖB, där vi båda skulle in. Hej, Conny - Hej, Ida. Vi pratade konstant hela ÖBbesöket. Vi omarrangerade inslagspappershyllan för bättre åtgång, tyckte vi, och sen stog vi utomhus ett bra tag och pratade. Två riktiga glappkäftar. En från Gotland och en från Piteå. När våra tår blivit blå erbjöd sig Conny en hemvisit, precis runt hörnet. Vi fnissade lite åt hur han "plockade upp en kollega" efter en dag. Kul att se hur en främmande människa bor! Vi satt och pratade nån timme till, inte lika intensivt som tidigare, utan i ett mer sansat tempo. Sen ringde min bror och vi skulle bestämma mötesplats innan vi skulle gå på mammas och pappas körkonsert. Jag föreslog damunderklädesavdelningen på Åhlens. Ett NedFlandersskrik ljuder från telefonen och Conny undrar om det verkligen var min storebror som kunde låta så eller om min bror var så rädd för tjejbaciller. Jag mötte upp min bror på Åhlens skivavdelning. Sen åt vi för första gången på år och dar på McDonalds för att sedan ta oss till Solbergaskolans aula och lyssna på Evergreens. Det var dags för ombytta roller - Per och jag tittade på mamma och pappa. Och det kändes som om vi var föräldrarna, vi tog kort, log en massa och tyckte att dom var sååå söööta... Det var inte helt olikt en dagisgrupp.
Så har jag ju klippt mig och färgat håret. Perukvarning!
Nu sitter min bror och psykar ut mig. Han vill ha datorn och han vet precis vad han ska göra för att få den. Han snackar käken ur led och får mig att bli helt disorienterad på vad jag ska göra. Gaaah!
Per och jag på konserten. Jag tror vi sjunger med.
Min nya look. Skitunge klippt av tvång.
Jag älskar sånahär bilder när man ser kameran också.
Mina tre bästa ansiktsuttryck.
Igår åkte jag bil med Meit till skolan och hälsade lite på folk samt rensade min (ehm.. Donners.. inte min.. men jag känner mig ändå berättigad till att säga min även fast jag inte äger kläderna.. ni fattar? bra!) teatergarderob. Man får krypa genom trånga gångar, klättra upp till vinden och där... Det är magiskt att kliva in där bland dessa tyger och konstverk som medverkat i Romateaterns uppsättningar. Som inte längre ska spela Shakespeare. Skam! Men Revisorn blir säkert schysst bearbetad där också. Lite fars har vi ju sett förut i ruinen.
Efter dreglandet och sorterandet av kläder hittade jag Kim som drällde runt på skolan som vanligt. Vi mötte två lärare som ville göra något speciellt för sina elever som en julpresent. Kim, the entrepeneur, kom på den bra idén att göra en liten kortfilm. Sagt och gjort, plötsligt satt jag med min påjullovinstallerade hjärna och en sjövild Kim och gjorde storyboard till filmen. Det blev en intensiv och rolig timma på Klinte samhälle med snygga actionsekvenser på Kims tuffa cykel.
Efter det luxurösa filmlivet begav sig all personal på Donnergymnasiet Gotland till Toftagården för att äta julbord. Där jobbade Linneas lillasyster Matilda, hon var lika snygg som vanligt. Skönt att vissa saker inte förändras! :) Vi åt tills det sa stopp och lite till, pratade och flörtade med Jennies lilla Melker. Det var kul, speciellt för att det fanns en massa ansikten som jag inte kände igen. I bilen mot stan satt jag med tre musiklärare, Jens, Joel och jagtrorhanheterThomas, som snöade in sig på termer jag inte fattade och en ny idrottslärare som jag inte hunnit prata med. Vi hade en rolig bilfärd tills jag och idrottsläraren hoppade av vid ÖB, där vi båda skulle in. Hej, Conny - Hej, Ida. Vi pratade konstant hela ÖBbesöket. Vi omarrangerade inslagspappershyllan för bättre åtgång, tyckte vi, och sen stog vi utomhus ett bra tag och pratade. Två riktiga glappkäftar. En från Gotland och en från Piteå. När våra tår blivit blå erbjöd sig Conny en hemvisit, precis runt hörnet. Vi fnissade lite åt hur han "plockade upp en kollega" efter en dag. Kul att se hur en främmande människa bor! Vi satt och pratade nån timme till, inte lika intensivt som tidigare, utan i ett mer sansat tempo. Sen ringde min bror och vi skulle bestämma mötesplats innan vi skulle gå på mammas och pappas körkonsert. Jag föreslog damunderklädesavdelningen på Åhlens. Ett NedFlandersskrik ljuder från telefonen och Conny undrar om det verkligen var min storebror som kunde låta så eller om min bror var så rädd för tjejbaciller. Jag mötte upp min bror på Åhlens skivavdelning. Sen åt vi för första gången på år och dar på McDonalds för att sedan ta oss till Solbergaskolans aula och lyssna på Evergreens. Det var dags för ombytta roller - Per och jag tittade på mamma och pappa. Och det kändes som om vi var föräldrarna, vi tog kort, log en massa och tyckte att dom var sååå söööta... Det var inte helt olikt en dagisgrupp.
Så har jag ju klippt mig och färgat håret. Perukvarning!
Nu sitter min bror och psykar ut mig. Han vill ha datorn och han vet precis vad han ska göra för att få den. Han snackar käken ur led och får mig att bli helt disorienterad på vad jag ska göra. Gaaah!
Per och jag på konserten. Jag tror vi sjunger med.
Min nya look. Skitunge klippt av tvång.
Jag älskar sånahär bilder när man ser kameran också.
Mina tre bästa ansiktsuttryck.
Så står allting klart.
Igår blev jag klar med manuset. Det gick förvånansvärt fort att skriva slutet. Hade väl ganska klara bilder i huvudet som bara behövdes klistras samman. Nu har jag bara ett problem som kvarstår - musiker. Det ser mörkt ut för Patrask att hinna med oss. Medeltidsmusiker är inget som växer på träd och dom är rätt fullbokade. Så, platsannons: Medeltidsmusiker! Look here!
Bada badkar. AAAH, underbart att vara hemma!
Såg ett inspelat avsnitt av Labyrint sen jag missade det i torsdags. Vilken förbättring att se det utan reklamavbrotten! Programmet kändes mycket tightare och en halvtimme kortare. Så skönt! Så nu tv4, det är dags att ta bort reklamavbrotten! Heja Claes och Vilgot!!
Tillägg på önskelistan: Clueless! Denna trendsättande film från 1995! Och helkroppsmassage!!
Nu ska jag slå in lite paket, lyssna på Absolute Christmas och lukta på huset.
Bada badkar. AAAH, underbart att vara hemma!
Såg ett inspelat avsnitt av Labyrint sen jag missade det i torsdags. Vilken förbättring att se det utan reklamavbrotten! Programmet kändes mycket tightare och en halvtimme kortare. Så skönt! Så nu tv4, det är dags att ta bort reklamavbrotten! Heja Claes och Vilgot!!
Tillägg på önskelistan: Clueless! Denna trendsättande film från 1995! Och helkroppsmassage!!
Nu ska jag slå in lite paket, lyssna på Absolute Christmas och lukta på huset.
På begäran.
Min mamma vill att jag uppdaterar min önskelista. Här är den.
* Simpsonsdvder - alla säsonger och långfilmen.. :)
* Sängknoppar och kvastskaft - filmen alltså.
* Ugly Bettyboxen (nja, den är så jävla dyr, så den väntar jag nog med.. stryk den!)
* HippHipp säsong 1 och 2
Näeh. Nu har jag verkligen pressat fram önskningar. Jag vill inte ha nåt mer! Fick så mycket fina saker i födelsedagspresent. Jag är nöjd med det. Surprise me! :D
* Simpsonsdvder - alla säsonger och långfilmen.. :)
* Sängknoppar och kvastskaft - filmen alltså.
* Ugly Bettyboxen (nja, den är så jävla dyr, så den väntar jag nog med.. stryk den!)
* HippHipp säsong 1 och 2
Näeh. Nu har jag verkligen pressat fram önskningar. Jag vill inte ha nåt mer! Fick så mycket fina saker i födelsedagspresent. Jag är nöjd med det. Surprise me! :D
Oh. My. Lord.
Det är alldeles för mycket intryck just nu. I huvudet snurrar två fantastiska föreställningar av Tramses II på Ukkis, dess fenomenalgrejta efterfest, den tunga och viktiga Harry Potterupplösningen, antagningsbeskedet, julklappar, hemlängtan och städnoja.
Antagning; jag kom in på Retorik A till våren. Jag är taggad. Har hört mycket bra om den kursen. Härskartekniker, one to go!
Harry Potter: Folk bara dör och dör, hur ska detta sluta????? Jag tror jag plöjer sista kapitlen i natt... Jag vet redan nu att det kommer kännas förbannat tomt när boken är slut. Inte längre få längta efter nästa, och nästa, och nästa...
Julklappar: *hemlis* Men jag kan avslöja att jag är nöjd med mina fynd.
Städnoja: Livet efter Tramses är att tokstäda! Ända sedan jag vaknade 12:31 har jag städat. Nu är det nice and clean.
Tramses II: Har tittat tillbaka på mina äldre inlägg då jag trodde att spexet hette Tramses 2. Men det är ju Tramses den andre. Hihi. Busigt och slightly korkat. Det är spännande hur jag kommit in i spextänkandet. Från att ha nästan förkastat traditionen som något enbart för klubbar av inbördes beundran och osäkra människor har jag öppnat upp för en smärre kärleksförklaring. OBS! Bara till detta spex. Jag tror inte jag kommer tycka andra spex är bra efter det här. Tramses II har blivit min första spexförälskelse och en oersättbar sådan. Och bara att få spela på nybyggda Uppsala Konsert & Kongress har lätt varit värt missade sovmornar och scenbytesrep. Med loger, greenroom och oändlig tillgång på kaffe (för de som behagade). Så har jag fått träffa människor jag aldrig skulle möta annars. Intressanta, tillmötesgående och engagerade. Jag har sagt det förut, jag går igång på engagemang! Det tänder något i mig att se och uppleva människor som i en mixad konstellation har ett gemensamt mål och kämpar tillsammans för att uppnå det, ja, till och med spränga barriären. Tramses II var en sådan konstellation.
Föreställningarna gick bra, men framförallt premiären. Det var magiskt. Vi hade en kämpig första akt sista föreställningen, bland annat pga en unge som missbrukade omstartsbegreppet. Inte därför, men bland annat. Men i andra föreställningen hände något som jag kommer minnas länge. Min första och sista omstart. (Ja, jag skriver så för att jag vet att jag aldrig mer kommer delta i något spex). I scenen Inför slaget får jag en pil i ryggen och dör pga jag brister ut i gapflabb då jag inte får det. Hmm. Svårt att förklara. Men i alla fall, när jag ramlat ner och dött fick jag spridda skurar av "omstart" från publiken. Jag reste mig upp på knä och pekade på pilen i ryggen och sa med tillgjord ljus trängd röst "Aj som fan!". I sekunden jag öppnar munnen och hoppas att rösten håller är det helt tyst i min hjärna och överallt på hela jorden. När jag faller mot golvet möts jag av runt 900 skratt och applåder. Då fattade jag varför vanliga dödliga ägnar sig åt spex.
Städsexan på V-dala var mycket trevlig. Pyttipanna (tydligen det enda som får serveras på sexor..?) och dans och tal med omstart och tårar och Kumbajja my lord, Kumbajja. Vilken produktion! Det klev fram talare efter talare som berättade om när deras Tramsesresa hade börjat, det var mars, maj, augusti... Så många har planerat detta så länge. Jag hade nog inte fattat det förrän då. Jag var lite rädd innan att gå på sexan då jag försökte lösa ekvationen: Hmm. Folk har slitit som djur i flera veckor, knappt sovit, knappt ätit, knappt vilat... Nu har vi två tuffa föreställningar i ryggen och folk ska supa. Aj aj aj, tänkte jag. Ingen bra kombo. Men jag märkte absolut inget otrevligt denna kväll, det var bara härligt, mysigt och avslappnat. Och PAARTEEY såklart. I helgen blir det ännu ett avslut, någon form utav avslutning, fick jag höra när jag gick från Tramseshuset i morse klockan 4. Då började jag bli lite trött.
Den egyptiska looken.
Anna och jag, transa-Kristian och nubier-Henchie, jag helkroppsbild och Henrich - en vanlig dag på jobbet.
Dans-Sophie och jag kunde inte sluta peta på varandra . And Strike a pose!
Antagning; jag kom in på Retorik A till våren. Jag är taggad. Har hört mycket bra om den kursen. Härskartekniker, one to go!
Harry Potter: Folk bara dör och dör, hur ska detta sluta????? Jag tror jag plöjer sista kapitlen i natt... Jag vet redan nu att det kommer kännas förbannat tomt när boken är slut. Inte längre få längta efter nästa, och nästa, och nästa...
Julklappar: *hemlis* Men jag kan avslöja att jag är nöjd med mina fynd.
Städnoja: Livet efter Tramses är att tokstäda! Ända sedan jag vaknade 12:31 har jag städat. Nu är det nice and clean.
Tramses II: Har tittat tillbaka på mina äldre inlägg då jag trodde att spexet hette Tramses 2. Men det är ju Tramses den andre. Hihi. Busigt och slightly korkat. Det är spännande hur jag kommit in i spextänkandet. Från att ha nästan förkastat traditionen som något enbart för klubbar av inbördes beundran och osäkra människor har jag öppnat upp för en smärre kärleksförklaring. OBS! Bara till detta spex. Jag tror inte jag kommer tycka andra spex är bra efter det här. Tramses II har blivit min första spexförälskelse och en oersättbar sådan. Och bara att få spela på nybyggda Uppsala Konsert & Kongress har lätt varit värt missade sovmornar och scenbytesrep. Med loger, greenroom och oändlig tillgång på kaffe (för de som behagade). Så har jag fått träffa människor jag aldrig skulle möta annars. Intressanta, tillmötesgående och engagerade. Jag har sagt det förut, jag går igång på engagemang! Det tänder något i mig att se och uppleva människor som i en mixad konstellation har ett gemensamt mål och kämpar tillsammans för att uppnå det, ja, till och med spränga barriären. Tramses II var en sådan konstellation.
Föreställningarna gick bra, men framförallt premiären. Det var magiskt. Vi hade en kämpig första akt sista föreställningen, bland annat pga en unge som missbrukade omstartsbegreppet. Inte därför, men bland annat. Men i andra föreställningen hände något som jag kommer minnas länge. Min första och sista omstart. (Ja, jag skriver så för att jag vet att jag aldrig mer kommer delta i något spex). I scenen Inför slaget får jag en pil i ryggen och dör pga jag brister ut i gapflabb då jag inte får det. Hmm. Svårt att förklara. Men i alla fall, när jag ramlat ner och dött fick jag spridda skurar av "omstart" från publiken. Jag reste mig upp på knä och pekade på pilen i ryggen och sa med tillgjord ljus trängd röst "Aj som fan!". I sekunden jag öppnar munnen och hoppas att rösten håller är det helt tyst i min hjärna och överallt på hela jorden. När jag faller mot golvet möts jag av runt 900 skratt och applåder. Då fattade jag varför vanliga dödliga ägnar sig åt spex.
Städsexan på V-dala var mycket trevlig. Pyttipanna (tydligen det enda som får serveras på sexor..?) och dans och tal med omstart och tårar och Kumbajja my lord, Kumbajja. Vilken produktion! Det klev fram talare efter talare som berättade om när deras Tramsesresa hade börjat, det var mars, maj, augusti... Så många har planerat detta så länge. Jag hade nog inte fattat det förrän då. Jag var lite rädd innan att gå på sexan då jag försökte lösa ekvationen: Hmm. Folk har slitit som djur i flera veckor, knappt sovit, knappt ätit, knappt vilat... Nu har vi två tuffa föreställningar i ryggen och folk ska supa. Aj aj aj, tänkte jag. Ingen bra kombo. Men jag märkte absolut inget otrevligt denna kväll, det var bara härligt, mysigt och avslappnat. Och PAARTEEY såklart. I helgen blir det ännu ett avslut, någon form utav avslutning, fick jag höra när jag gick från Tramseshuset i morse klockan 4. Då började jag bli lite trött.
Den egyptiska looken.
Anna och jag, transa-Kristian och nubier-Henchie, jag helkroppsbild och Henrich - en vanlig dag på jobbet.
Dans-Sophie och jag kunde inte sluta peta på varandra . And Strike a pose!
TRAMSES den andre!
Premiär, check. JUBEL. Fantastiskt. Om ni bor i Upsala eller har tillfälle att vara här ikväll så kom, för guds skull - KOM! Vi lovar er en show ni sent ska glömma.
Såhär ser en Tramsesstatist ut. Först egyptier, sen nubier. Bruun uutan sooool...
En snutt Tramses.
http://unt.pi.se/default.aspx?id=695 - Här kan ni se mig en kort sekund när jag speglar mig i min nubiska vackra dräkt och peruk. Annars kan ni läsa artikeln - http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=5-AV_ID=699498,00.html. Så ni får veta vad jag håller på med!
Ursäkt till mina trogna läsare.
Ursäkta, förlåt, sorry... Har inte riktigt tid att uppdatera bloggen så mycket som jag vill innan Tramses 2 har haft premiär. Det är mycket scenbyten hit och omstarter dit. Mina knän är alldeles blå efter alla gånger jag dött.
Fin födelsedag, tack alla som hörde av sig. Tack för att ni är en del av mig och det som är mitt liv.
Dock har jag hunnit bli förbannad mellan fina födelsedagen, repetition och Junis avslutning. Och det är på sizezeroskyltdockorna. REVBEN??? För i helvete...
Jag har också haft en stund för mig själv då jag lekte fram olika marknadsföringsknep för min parfym, den så tantigt leopardfärgade. Raor! Vilken bild skulle du falla för?
Och så fick jag ju ett lammskinnshjärta. Så himla mysig att klappa på.
Fin födelsedag, tack alla som hörde av sig. Tack för att ni är en del av mig och det som är mitt liv.
Dock har jag hunnit bli förbannad mellan fina födelsedagen, repetition och Junis avslutning. Och det är på sizezeroskyltdockorna. REVBEN??? För i helvete...
Jag har också haft en stund för mig själv då jag lekte fram olika marknadsföringsknep för min parfym, den så tantigt leopardfärgade. Raor! Vilken bild skulle du falla för?
Och så fick jag ju ett lammskinnshjärta. Så himla mysig att klappa på.
Ida 22 år.
Hihi. Bror väckte mig med prinsesstårta (tvåportionspack) och paket och den mest... originella version av Ja må hon leva jag någonsin har hört. Alltså, sjungen på Perspråk. Han slängde paketen på mig (enligt tradition) och skrattade sådär som min bror Per skrattar. Jag fick ett kort av Linnea och Alex som önskade grattis ända från Götelaborg, filmen Jack som jag tycker är så fin (inte Lundell, Robin Williams!), ett lammskinnsdatahandstöd(?) från mamma och pappa och Kvinnfolki - denna underbara butik! och av Per fick jag ett block att hantera och planera min skolångest i, ett spiralblädderblock med Homer som gestaltar Munchs Skriet. Hihi.
Nu har jag fått veta att jag inte alls ska vara på Stadsteatern kl 10 för att repa Tramses, utan jag hade kunnat sova länge på min födelsedag. Morr. Men det är nog bättre såhär, att få ut hela dagen. Min födelsedag. I eftermiddag ska vi åka ut till Gunsta och ha teateravslutning med alla kids i de två grupperna. Oh lord. Tokig födelsedag.
Mellan stunderna av mitt stilla ensamna firande kommer jag nog fila på pjäsen. Jag har bara finalen kvar nu. Men jag har en vision, ska bara bena ut och göra tydligt. It's my masterpiece!
Nu har jag fått veta att jag inte alls ska vara på Stadsteatern kl 10 för att repa Tramses, utan jag hade kunnat sova länge på min födelsedag. Morr. Men det är nog bättre såhär, att få ut hela dagen. Min födelsedag. I eftermiddag ska vi åka ut till Gunsta och ha teateravslutning med alla kids i de två grupperna. Oh lord. Tokig födelsedag.
Mellan stunderna av mitt stilla ensamna firande kommer jag nog fila på pjäsen. Jag har bara finalen kvar nu. Men jag har en vision, ska bara bena ut och göra tydligt. It's my masterpiece!
Lunarstorm och en svunnen tid.
Det finns inget sätt att lära känna sig själv som är lika bra som att läsa sin gamla Lunarstormdagbok! :) Jag håller på att gå igenom hösten 2004 nu. Och jag tycker det är tråkigt att jag inte kan använda mig av samma språk och uttryck av känslor på min blogg. Jag kunde vara mycket öppnare och känsligare på Lunarstorm, för att det var ett stängt community och jag kunde se vilka som läste mina inlägg. Bloggen är alldeles för offentlig. Det är också tråkigt att jag inte är lika utlevande romantiker som då. Jag var sååå naiv! Men jag önskar att jag kunde få vara det nu också. Fast det kanske är just det jag är... Naiv alltså. Visst, människor mognar, men jag hoppas att jag aldrig kommer sluta drömma så som jag gjorde när jag var 18 år. Drömma och falla.
Igår var det första advent och jag inflyttningsfikade hemma hos Mi, Robert och Diesal. Där var också Martin, Peter och två bekanta till värdparet som hade med sig sina hundar, Lukas och Inez. Alla tre hundarna är f.d misskötta hundar, Diesal har varit gatuhund på Irland, Inez är en gatuhund från Spanien och Lukas har levt ihop med en neurotisk kvinna. Så alla tre hundarna har sina alldeles speciella egenheter. Lukas är lite nervös för det mesta som är ovanligt, han tvekar till och med att gå igenom dörrkarmar(?) och sladdar är sjukt läskigt! Inez får epelleptiska(?) krampanfall och är jätterädd för allt. Trots detta är det väldigt bedårande djur! Det är som bebisar! Mamman, eller matten, heter Magdalena och jag tyckte verkligen att jag kände igen henne. Det visar sig att hon har varit gycklare med Towan på Medeltidsveckan och när jag var ihop med Joel så hängde vi i samma kretsar (anno 2000-2002?). När jag tillkännagav mig tittade hon på mig i 2 tysta sekunder. "Va, är det du??" Hon kände verkligen inte igen mig. Det är det ingen som gör. Så vi pratade lite minnen och om teatern. En väldigt trevlig kväll hos familjen Larsson/Damberg! Tyvärr inga foton på de andra hundarna, Inez skulle inte palla blixtarna.
En spegel är inköpt på Sirius loppmarknad. Den är röööd.
Imorgon fyller jag år. Hihi. Det känns faktiskt lite pirrigt.
Röd spegel. Ja, den ska vara lite sned, lite som Villa Villerkulla!
Mi fäktas lite lätt med grötsleven, Martin fruktar icke. Diesal får inte springa omkring bland tapetserarens prylar. Mi fixar. Robert poserar.
Igår var det första advent och jag inflyttningsfikade hemma hos Mi, Robert och Diesal. Där var också Martin, Peter och två bekanta till värdparet som hade med sig sina hundar, Lukas och Inez. Alla tre hundarna är f.d misskötta hundar, Diesal har varit gatuhund på Irland, Inez är en gatuhund från Spanien och Lukas har levt ihop med en neurotisk kvinna. Så alla tre hundarna har sina alldeles speciella egenheter. Lukas är lite nervös för det mesta som är ovanligt, han tvekar till och med att gå igenom dörrkarmar(?) och sladdar är sjukt läskigt! Inez får epelleptiska(?) krampanfall och är jätterädd för allt. Trots detta är det väldigt bedårande djur! Det är som bebisar! Mamman, eller matten, heter Magdalena och jag tyckte verkligen att jag kände igen henne. Det visar sig att hon har varit gycklare med Towan på Medeltidsveckan och när jag var ihop med Joel så hängde vi i samma kretsar (anno 2000-2002?). När jag tillkännagav mig tittade hon på mig i 2 tysta sekunder. "Va, är det du??" Hon kände verkligen inte igen mig. Det är det ingen som gör. Så vi pratade lite minnen och om teatern. En väldigt trevlig kväll hos familjen Larsson/Damberg! Tyvärr inga foton på de andra hundarna, Inez skulle inte palla blixtarna.
En spegel är inköpt på Sirius loppmarknad. Den är röööd.
Imorgon fyller jag år. Hihi. Det känns faktiskt lite pirrigt.
Röd spegel. Ja, den ska vara lite sned, lite som Villa Villerkulla!
Mi fäktas lite lätt med grötsleven, Martin fruktar icke. Diesal får inte springa omkring bland tapetserarens prylar. Mi fixar. Robert poserar.
Årets julkalender...
... gav en bra känsla. Bra förstaavsnitt tycker jag. Inte bombintensivt men med spännande skådespelare. Var har Suzanne Ernrup varit någonstans?? Inte sett henne sedan Ojdå, en till! Annars är Vanna Rosenberg alltid bra. Likaså Allan Svensson, Sissela Kyle och Johan Ulvesson. Ska bli spännande att försöka följa... Men bäst hitills har varit Jul i Kapernaum! Lätt!
Vaknade nu och insåg att det var december. 1 december. Det spred sig en glad känsla i hela mig.
Nu ska jag låtsas att jag är Jill Johnson och mima till Blame it on Christmas. Orkar inte sjunga, så det får bli mima.
Vaknade nu och insåg att det var december. 1 december. Det spred sig en glad känsla i hela mig.
Nu ska jag låtsas att jag är Jill Johnson och mima till Blame it on Christmas. Orkar inte sjunga, så det får bli mima.