Kräftskiva och 4 oktaver.
Korridoren Nygården Down Under hade kräftskiva. Vi gjorde ena hattar och åt massa gott.
Hade sångdiagnos idag. Läraren bara skrattade, hon hade inte haft någon elev tidigare som haft sån bred spännvidd på sin röst. Jag blev nästan generad. Tydligen pallar man nästan 4 oktaver. Och det är rätt bra verkar det som. Nu ska vi ha sminklektion! Hoppla!
Korridor Nygården Down Under, en fredagkväll.
Doobidoo. Film. Film igen. Emil, Oscar, Tess, Moa och jag är ett mysigt gäng. Ikväll blir det kräftskiva!
They try to make me go to rehab, I say yes, yes, yes!
Det känns som att det här året kommer bli rehab för mig. Inga styrelseuppdrag. Ingen sommarproduktion att förbereda. Inga lektioner att tänka ut ("bara" två helgkurser under hösten, som ger mig lön). Jag är här för att fokusera, träna, prestera och vila blicken mot berg och sjö. Kanske lära mig att åka skidor. Åka utför? I helvete heller...
Igår fick vi en busstur i Ånge kommun. Ja... Det gick rätt snabbt. Vi avslutade med pastasallad uppe på Getberget. Fin utsikt.
Sjöng in When you're good to mama från Chicago i studion igår. Fick bra pepp från läraren som gjorde mig taggad att ägna mer tid och energi på att öva. Ska bli spännande att se var jag är i maj. Hur mycket som har hänt med en.
Måste dock lära matsalspersonalen vad fullkorn är. Min mage hatar mig litegrann...
Korridoraren Moa. Klasskompisarna Izabelle och Frida.
Korridoraren Oscar. 
Klappa björnen...
Frida och korridorarna Moa och Tess.
Moa visar hur man åker utför Getberget.
På plats.
Det är inte lätt att gå från att vara lärare på gymnasiet till att bli folkhögskolelev. Dessa första introduktionsdagar har mer känts som om jag är på nykterhetsrörelsekurs. Något jag kan och vet hur det fungerar. Känns märkligt att jag ska gå här i ett år. Kommer nog tänka på annat när själva kurserna kommer igång. Schemat ser ut ungefär såhär: Stepp, ensemble, kör, balett, jazz, drama, sångteknik, musikteori, ljudteknik... Det jag längtat efter.
Jag är här för att låta mig själv ta plats. Det känns svårt redan nu. När man är van att få fram andra och tänka mer i bilder och helhet. Men man går väl i skolan för att lära sig?
Nu försvann jag i två timmar. För grannarna ville spela volleyboll. Gympasalen ligger alldeles bredvid. Det känns befriande att inte tänka så mycket på hur man uppfattas eller tänka på hur andra ska upptas i sociala sammanhang, att kunna njuta av att vara sig själv och den man vill vara. Välja vem man vill vara med.
Jag har en mysig korridor. Emil, Oscar, Moa och Tess. Nygården down under. Vi tittar på Fångarna på fortet och har ställt upp våra dörrar. Det här ska nog inte bli några som helst problem.
Oscar lånade Froggy.
Jag är söt, även om jag skulle leva på 70talet.
