raukan

Jag är på plats i Fränsta. Det ligger 6 mil utanför Sundsvall. Nedanför skolan ligger Ljusnan och för tillfället ligger dimman över det jag kallar berg. Mina grannar tycker det är mer kullar. Men om man kommer från ett så platt landskap som Gotland så har man rätt att kalla kullar för berg.

Det är inte lätt att gå från att vara lärare på gymnasiet till att bli folkhögskolelev. Dessa första introduktionsdagar har mer känts som om jag är på nykterhetsrörelsekurs. Något jag kan och vet hur det fungerar. Känns märkligt att jag ska gå här i ett år. Kommer nog tänka på annat när själva kurserna kommer igång. Schemat ser ut ungefär såhär: Stepp, ensemble, kör, balett, jazz, drama, sångteknik, musikteori, ljudteknik... Det jag längtat efter.

Jag är här för att låta mig själv ta plats. Det känns svårt redan nu. När man är van att få fram andra och tänka mer i bilder och helhet. Men man går väl i skolan för att lära sig?


Nu försvann jag i två timmar. För grannarna ville spela volleyboll. Gympasalen ligger alldeles bredvid. Det känns befriande att inte tänka så mycket på hur man uppfattas eller tänka på hur andra ska upptas i sociala sammanhang, att kunna njuta av att vara sig själv och den man vill vara. Välja vem man vill vara med.

Jag har en mysig korridor. Emil, Oscar, Moa och Tess. Nygården down under. Vi tittar på Fångarna på fortet och har ställt upp våra dörrar. Det här ska nog inte bli några som helst problem. 

  

  
Oscar lånade Froggy.