Jag längtar efter att något ska drabba mig.

Lätt hänt att man blir sjukt rastlös efter ett dygn på Terra Nova. Nu bor jag här tills min nya adress blir Eurotripvägen 123. Och jag längtar efter att något ska drabba mig. Att jag ska råka ut för något.

Min kusin Markus och hans Ella har fått sitt fjärde barn. Vi fick träffa den lille och äta våfflor. Herman, Harry och Haley har fått en bror. Som ska heta Hank. Fyra små superhjältar, redo att rädda världen. Markus bror Magnus och hans Linda har också fått en son, som heter Viggo. Han ser ut som en liten farbror. Systern Matilda var också på plats med Stina och Oscar, som blivit så stor i jämförelse med nykomlingarna. Äldsta kusinen Mattias och tillika min gudfar och hans fru Anneli finns i Vallentuna med Hampus och Lukas. Nio stycken små Wahlgrenare. Framtiden är säkrad för vår klan.


  
Oscar med sin mamma Matilda.

  
Viggo med sin mamma Linda.

  
Herman, Harry och Haley.

  
Stina, Haley med presenten, pappa och Magnus busar med Viggo.

  
Dagens fotomodell heter Haley. Hon satt närmast mig vid bordet.


Jag fick ingen bra bild på Hank för att han sov i vagnen.
När jag var ute och lekte med Stina och Haley vaknade han och mamma tog foto.
Såhär ser en Hank ut.



Ni vet, sådär som när klockorna stannar?

Städade klart lägenheten idag. Mitt i allt moppande, torkande och dammsugande, ur sorlet i P3... http://www.youtube.com/watch?v=rov3pV9PsRI Regina Spektor - Laughing with. Tiden stannade.

Och allt hamnar i ett sånt där större perspektiv.

Det skulle bli mer fart på bloggen...

... om man fick lite fler kommentarer. Julia, Amanda, Andreas, Emma, Gunilla, de senaste kommentarerna, tack! Var är resten?

Lutar mig tillbaka i min datastol, kommer på att det inte är en stol utan en pilatesboll, ramlar av och klättrar upp igen. Jag är lite trött efter storstädning som inte är klar än.

Känner mig liten och ensam när det mullrar utanför fönstret. Nästsista natten i frihet. Det vill säga i min lägenhet. Sen blir det mamma och pappa i två-tre veckor.

Johan Persson, din välklädde kommunist, vilka fantastiska barn vi skulle få! Jag skulle sjunga musikallåtar som vaggvisor och du skulle sjunga Balladen om Ho Chi Minh, den evighetslånga varianten. Våra barn skulle bli skärpta, feta och skratta högt! Schlagerbögskommunister. Jag borde ringa dig nu, men inser att du förmodligen sitter på Arken med resten av Nördhörnan och diskuterar vilket tillhygge som bäst lämpar sig till att döda en zombie eller vilket datum invasionen slår till. Jag ringer dig senare!

Nu finns ingen återvändo!

Idag klockan 8:35 gick jag ut från Hansahälsans mottagning. Det var över på 5 minuter. 500 spänn, poff! Vaccin mot hepatit A plus avgiften hos vårdcentralen. Nu är det på riktigt, nu kan jag inte banga. The point of no return. GOO EAAST!

Alla undrar var jag ska åka. Det undrar jag med.

Ikväll blir det middag hos Julia. Linneas sista måltid på ön för säsongen. Jag ska baka min schlagerkaka.

Det känns nästan skuldbelagt harmoniskt att inte börja skolan/börja jobba i dessa tider. Som att man borde skämmas lite för att man kan ha det såhär bra. Jag förstår det nästan inte. Allt har löst sig. Pengar på kontot, passet i handen och Europa ligger utbrett framför mig. Det skulle vara en väska förstås... Hur mycket behöver man ha med sig för en månad?

Killinggängets premiär på Dramaten 19 september med Viktor, Henrich, Krille och Lernik.
Europa tågluff september-oktober.
Teaterutbildning och praktik i Uppsala november.
Teaterkurs i Italien är flyttad till december, om jag nu kommer in.

Hur det än blir så kommer hösten 2009 att gå till historian. Den första hösten i mitt vuxna liv som jag inte går direkt in i skolans värld. Min första egna resa. Låt mig få pröva mina vingar.

Vad är väl en dag på stranden?

Tofta strand var ganska folktom idag. Linnea och jag fann mycket plats och vi spelade strandtennis och promenerade sådär som man gör sommarens sista stranddagar. Någon hade tagit sig tiden att göra sandskulpturer. Draken utan vingar/Den stora krokodilen fick oss båda att häpna. Vilket bygge!

I Stockholm, på bussen till Cityterminalen, började en äldre dam att prata med mig.
 - Vilka fina skor du har, är det textil eller sammet?
- Sammet... 
- Jag tänkte väl det, har du köpt dom här i Stockholm?
- Naj, i Göteborg faktiskt...
- Göteborg... Det får jag säga till min svärdotter... Hon går jämt i höga klackar, hon är 38 år, hon säger att man får så snygga ben i det! Men jag ser ju att du har både snygga ben och fötter, och du har inga höga klackar! Man ser sånt när man blir äldre!
Sen gick hon helt odramatiskt av bussen och lämnade nog inte bara mig med ett leende på läpparna.

På båten hem satt jag med en kvinna och hennes två söner. Vi satt bredvid varandra på båtbussen redan i fredags och jag tänkte redan då att de verkade vara en charmig familj. Nu började vi prata. Och prata. Nästan hela båtresan. Minsta killen sa efter en kvart: "Ska ni bli kompisar nu, mamma?" Och ja, det tyckte vi. Jag fick hennes kort, hon är 40 år och har egen frisörsalong i Hemse. Tänk vad världen är underbar när man kan få en ny vän på Gotlandsbåten. Jag får ta bussen ut till Hemse någon dag innan jag åker ute i vida världen.

  
  
 
Alla korten är tagna helt utan att vi kunde se på skärmen för att solen var så stark.
Så allt är mellan tummen och pekfingret. Rätt lyckat säger jag.

Vaccin?

Hepatit A verkar inte vara så kul att få, så jag borde nog vaccinera mig innan jag åker till öst.

Fina dagar i Stockholm med fina människor. Man borde kanske flytta dit någon gång i sitt liv, om så bara för ett kortare tag. Jag har alltid gillat Stockholm.

Fredagen spenderades i stora drag i Alby, hos moster Gunilla och Ramiz, kusin Jenny och lille Ruby. När man träffar släkten så faller en så stor pusselbit in i frågeställningen om vem man är. Vart kommer jag ifrån. Vem är jag i ett större sammanhang. Släkten är häftig.

Under lördagen hamnade jag i sällskap med Magnus som visade mig till Tantolunden och pratade relationer. Kontentan blev väl att jag är ung och cynisk? :) Väl i Tantolunden mötte oss Sveriges alla smaker. Smakkalaset kallas Smaklust och är en slags provsmakarmässa med delikatesser från hela landet. Man botaniserade sig bland kråkbärssaft från norr till ostarna i Västra Götaland. Till lunch blev det smaken av Dalarna och strutsglass. En häftigt smakupplevelse med alla dessa korvar, ostar, drycker och syltar.

Lördagkväll var det inflyttningsfest hos Maria Toff. Gud, jag har inte kallat henne Maria Toff sedan högstadiet tror jag... Nu kom jag på mig själv! Det var mysigt med en liten skara fina människor. Många hjärtliga skratt och varm stämning, sådant som tydligen är lite exklusivt i Stockholm har jag hört. Festen gick ut och jag gick hem, jag log mot hela Östermalm när jag passerade.

Bröllopet. Innerligt. På riktigt. Känsla. Det är nog ord som kan beskriva bäst. Bosse fick sin fru Halling, vilket fick samtliga i sällskapet att fnissa. "Fru Halling, det låter ju f ö r   f a n inte klokt...!" sa Bosse sådär som bara Bosse Halling kan säga. Jag tog några fina guldkorn av alla 500 bilder jag tog och har nu överst på önskelistan satt digital systemkamera. Vilken underbar leksak! Bröllopsmiddagen var späckad med tal och sånger och denna kväll fick jag lära känna både Bosse och Anki mer än tidigare. Det var väl därför jag gick ifrån restaurang Josefina på Djurgården med glansiga ögon och ett fånigt leende på läpparna. "Plötsligt händer det" skojade Ankis flygvärdinneväninna och höll ett rent retoriskt kittlande, mycket underhållande tal. Och Bosses kusin Hasse... I love Hasse och hans kostymhistoria. När Hasse var liten och Bosses familj skulle komma på besök sa Hasses föräldrar till honom att klä upp sig, för nu kommer Bosse och hans familj. När de sedan möttes i sina små kostymer och började leka insåg Hasse att Bosse ju var precis som honom. En helt vanlig grabb. "Det var första gången jag insåg att en kostym inte betyder något". Just dom orden satte sig fast hos mig. Jag tycker det är så förbannat vackert sagt.


 
Gunilla, Ramiz, Jenny och sovande Ruby.

  
Smaklust med Magnus. Strutsglass, rälta och Dalarnas smaktallrik. Yum yum.

  
 
Lite spridda bilder från Marias fest.

Jizz in my pants!

Tack Julia för att du påminde mig om att Andy Samberg är sjukt rolig! Hans musikprojekt The Lonely Island har minst en hit, http://www.youtube.com/watch?v=4pXfHLUlZf4 - Jizz in my pants. Låten är otroligt catchy också! Och polaren Justin T gör en biroll som städare.

Packar väskan. För helgen i Stockholm. Ska försöka att inte spendera några stora pengar i den stora staden. Tar båten som går 07:05. Jag gillar tidiga mornar. Därför ska jag gå och lägga mig... när det här inlägget är färdigt.

Storstadsromantik. Inte som i att träffa någon, utan stadens puls, arkitektur, historia... Aaah... Snart är jag där. Ute i stora städer. Med sin historia, sitt språk och helt vanliga människor som du och jag. I got to do this.

Nu har jag bränt skivor med alla foton jag lagrat i den externa hårddisken. Backup. 2003 och framåt. Det tog ett bra tag, men det känns värt det. Tänk om den skulle krascha... Uäuäh! Ett liknande ljud skulle komma ur min mun då. Ohärmbart, panik och ångestladdat ljud. Nu har jag mitt minne och min säkerhet i ett antal skivor.

Om att världen är så himla liten.

Idag ska jag kurera mig. Det har jag sagt varje dag i en veckas tid nu. Men alla dagar har fyllts med liv och förkylningen bara blivit värre. Idag åt jag lunch med hockeyMickebögman och gjorde systers ärenden på stan. Den här eftermiddagen ska jag kurera mig. Jag har köpt chips, läsk och Ben&Jerrys Cookie dough! Vira in mig i en filt, se på tv tills klockan är 18, då ska jag gå på bio med Linnea, Julia och Isabel. Got to save some room for the popcorn...

Igår skrev jag och Sofia andrahandskontrakt på min lägenhet. Medan solen sakta sjönk ner i Östersjön. Ändå känns det som ett genomrätt beslut. Jag måste åka nu. Jag måste våga släppa taget, det där berömda fotfästet och kasta mig ut. Om jag är skraj? You bet I am! Skraj för allt... Skraj för skumma gränder, opålitliga människor, skador, nätter utan boende... Skraj för skräckscenarier. Mitt positiva tänkande går ändå alltid vinnande ur striden. Vilken fin, pittoresk liten gränd! Åh, vad spännande med människor som vågar bryta sociala mönster! Ajaj, lite glas i foten är bättre än ett avhugget ben... Var ska jag soovaa inatt? Let faith decide!

Jag har redan börjar svengelska till mitt språk. Mycket sägs så mycket bättre på engelska.

Fråga mig inte om planerandet. Det är inte klart på långa vägar. Jag vet att jag vill till Berlin. Så mycket är klart.

I helgen åker jag till Stockholm för att gå på bröllop. Min systers pappa Bosse gifter sig med Anki. Jag ska plåta. Kommer få låna en riktig kamera. Stor systemkamerablaffa. Så det känns på riktigt.

Det är sensommar/höst idag på stan. Det känns i ljuset, värmen, människorna.

Europakartan.

Sensommar i Sverige. I september lämnar jag Svea rike i en månad. Kanske mer. http://www.mytellus.com/news/Default.aspx?id=8941 - Har sökt en spännande workshop i Italien. Tänk att börja tågluffen med 10 dagar teater på Italiens östkust?? Inte helt dåligt!

Annars går tankarna kring vart jag ska spendera den här månaden. Berlin är ett måste. Zarajevo. Belgrad. Budapest. Och alla andra städer jag bara hört om i Eurovisionsammanhang. "This is Kiew calling!" Avsluta med sol och bad i Grekland? Jag kanske fastnar där, bygger upp ett hotell, uppfostrar min dotter, vet inte vem pappan är, arrangerar min dotters bröllop och tre potentiella fäder dyker upp...

Nu undrar jag vilka kontakter jag har i Europa. Känner jag någon?

Idag har jag i min envisa förkylning suttit inomhus och nördat mig i släktträdsprogrammet i datorn. Lagt till nya i klanen och skrivit dödsdatum på gamla. Jämför namnen... Botulf är såå 1700 medan Rasmus Ozzy (2001) och Ruby Lee (2008) är det nya!

ABBA är tillbaka!

Med Helen Sjöholm som sångerska! Julia, vi är räddade! Här är den!
http://www.youtube.com/watch?v=qACLRs0zn3Q  BAO med Helen - Sommaren du fick

Sommaren i bilder.

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar efter Stora Sömmerskegårdens kräftskiva, som började på gården men avslutades i garaget. Kräftor är så himla gott. Letar igenom sommarbilderna och hittar dessa:

  
  
  
 
Buttlefesten 2009. Med obligatoriska Grålle-bilder.



   
Moffa hjälper grillen med hårtork. Morbror Egge njuter. Mommo klappar Per.

  
Per läser tidningen helt normalt, pappas sommarstandard och jag försöker läsa men alla stör.


Det regnade, så vi grillade under markisen. Vi fick tömma på vatten några gånger.

 
Överraskade mamma med en snabb imitation av henne när vi lagade mat. Snodde hennes glasögon och på med läppstiftet när hon gick på toa. Hon skrattade väldigt länge.


  
  
  
Middag med familjen och "syskonen" Rickard och Helena.
Mitt under repveckan inför In exspectatione mortis, så jag var lagom död.


  
  
 
Grynge, Gammelgarn, Gotland. Paradiset.

Frusen mango och Så du tror du kan dansa?

http://www.youtube.com/watch?v=bnfAx_Yn-HY - Tittar på So you think you can dance och det här numret är något av det bästa jag sett.

Plockade fram ett paket frusen mango och har smaskat på mangobitar hela morgonen. Mumma!

Mina vänner klagar på att jag inte uppdatera här ofta. Jag vet väl inte var jag ska börja. Sommaren är intensiv. Jag ska skriva när jag känner mig mer samlad.

In och rösta!

På torsdag kl 9 och framåt kan man gå in och rösta på min kollega Anders som deltar i IKEAs sängtävling, Sveriges tröttaste tävling, live på webben. Han och fem andra ska hålla sig vakna i ett mörkt rum, på var sin Sultansäng.
http://www.ikea.com/ms/sv_SE/kampanj/fy09/sultan/sultan.html - Kolla in filmen och rösta på riddarAnders!

Sommarstatistik på bloggen.

Jag förstår tittarraset på min blogg. Den kan inte vara särskilt intressant i dessa dagar.

Igår bestämde jag mig för att hinna med att se Ronja Rövardotter på Närsakar. Jag är så glad att jag drog med familjen och fick sitta och njuta i regnet. Bästa sceniska död EVER. Jag grät som en gris när Skalle-Per dog. När jag inte trodde att det kunde bli vackrare tog han sitt karaktäristiska skutt på väg mot evigheten och det var verkligen att vrida om kniven. Hoppas att de haft mycket folk och att verksamheten går runt. Och så får man se min gamla ungdomskärlek springa näck. Bara den scenen är värd pengarna.

Repveckan är till ända. Det som återstår är ett genrep. Allt känns för bra. Man undrar om man glömt något stort? Smidigt, proffsigt och roligt. Jag har lärt mig att delegera! Tjoho! Äntligen!

Tre tidningsartiklar finns att beskåda.

Gotland Just NU
http://www.helagotland.se/noje/artikel.aspx?articleid=5428713

Gotlands Allehanda
http://www.helagotland.se/noje/artikel.aspx?articleid=5427702

Gotlands Tidningar
http://www.helagotland.se/noje/artikel.aspx?articleid=5427377

hits