Berlin calling.
11:40 - Fredagsmys!
Sov och drog mig länge. Såg Berlin Calling igår, på tyska, med Jan. Har köpt äcklig frukost på Lidl, men det får väl gå!
15:38
Har stängt av telefonen. Inte för att jag inte gillar Anne, men jag kände ett behov av att hitta och vara själv. Har sett East Side Gallery och har väl svårt att greppa vad muren innebar. Stog i kassan på Hauptbahnhof LÄNGE för att boka biljett till min avfärd mot Wien imorgon. Tydligen bygger man om hela jävla stan så personalen har svårt att ge mig avfärdsdestination. Sitter nu i Kreuzberg och njuter av en park där hundar springer lösa och samhällets utsatta skriker. I Berlin finns alla. Jag envisas fortfarande att inte köpa en karta. Alla dricker öl jämt. Att vara i Berlin känns lite som att jag redan besökt flera städer på min resa. För i Berlin finns allt. Man borde nog komma hit igen.
17:20 - Alexanderplatz
Efter promenadäventyret i Kreuzberg åkte jag lite kollektivtrafik och hamnade på Hermannplatz, köpte en fleecefilt för kalla tågresor och åkte vidare till Alexanderplatz, där det nu pågår full valspurt. Die linkes röda flaggor färgar torget rött och någon man i kostym ropar valfläsk på tyska. Tysk retorik låter allt lite läskigt. Man får anpassa retoriken så man inte låter för likt You-Know-Who. På andra sidan torget battlar några reagge/hiphop. Kontrasternas stad. Tänk om några började ha en beatboxkonsert vid lekplatsen i Almedalen när Maud Olofsson eller Lars Ohly höll tal. Det finns så mycket mer att upptäcka i den här staden. Den tar liksom aldrig slut.
Lördag 26 september
02:42
Sitter på en korridorsfest någonstans i Friedrichhain och lyssnar på en äldre kvinna (den enda över 40 i studenthuset) som inte ger sig i diskussionen om ålder och hur ungdom bara är "state of mind." Benjamin, Jans bästis, har svårt att göra sin ståndpunkt förstådd. Nu pratar dom franska och jag säger bara MAIS OUI! Huset är fullt av folk, rök tränger sig igenom kläder, huden. Jag känner mig levande. Men kämpar för att hålla mig vaken.
När jag vaknade på lördagen gick vi och åt brunch, Janbanan, Benji och jag. Sen var det dags för mig att packa och dra.
19:11 - LYCKORUS!
Solen går ner över Tyskland. Jag är så sjukt trött och tröttsamt sjuk att jag inte vet om tårarna i mina ögon är för att jag är förkyld eller lycklig. Förmodligen både ock. Har hjälpt min tåg-granne som går på kryckor att öppna dörrar och bära väskor. Trevlig tjej från södra Österrike. Att resa ensam är det bästa val jag gjort. Vi blir två till i kupén. De hoppar på i Dresden kl 22:00. Jag blir sugen på att jobba med resor. På tåg? Guida i någon historisk stad? Hjälpa andra så som andra har hjälpt mig. Alla borde resa oftare.
East Side Gallery.
Benjamin och JanBanan. Jan gillade INTE detta svenska fenomen att kalla honom för en frukt.
Berlin calling.
09:25
Heja couchsurfing! Jag har eget rum och Jan är bra! Har tandmardrömmar och börjar få känningar på höger sida. Fantomsmärtor? Igårkväll var vi, Jan, jag, Anne från Lyon och Jans danska roomie Grith någonstans i Prenzlauer berg, på ett ställe där Couchsurfing hade lite häng. Hade ett bra samtal med Grith (väldigt snygg danska!) på vägen hem om att det blir så lätt ytligt när man träffar så mycket folk under korta perioder. Det är just vad CS är, många människor, lite tid. Men det gör verkligen världen mindre och ett trevligare ställe att leva på.
18:21
Efter en heldag med Anne Gallet de Santerre som guide och skrattkamrat känner jag att resan har börjat. Vet inte hur detta skulle ha gått utan couchsurfing. Är det verkligen så bra att resa själv? Å andra sidan hade jag inte skapat, eller behövt skapa dessa kontakter om jag hade en resekamrat. Vi har sett några av de stora turistställena idag. Brandenburger Tor, Judiska minnesplatsen, Checkpoint Charlie... Fikade kanske världens goaste, vad vi i Sverige kallar wienerbröd, på Friedrichstraße och bara hängt. Får se vad jag orkar till kvällen...
I morse på frukosten gick Jans stol sönder när han satte sig på den. Jag skrattade brutalt, men kunde liksom inte urskilja om Jan hade sådan slapstickhumor. Tror tiden får utvisa.
Det tar aldrig slut på sevärdheter i Berlin. Vart man än går så tornar en till kyrka upp eller ett torg. Och Döner kebap mättar min mage, både sen igår och dagens lunch. Just because it's good and cheap! Jag har redan efter två dagar börjat tänka på engelska.
Någonstans på gatan i Prenzlauer berg. Anne, Jan och jag.
Anne vid Berliner dom. Liten Ida vid Brandenburger Tor.
Judiska minnesplatsen. Under marken ligger ett museum.
Längs golvet kan man läsa översatta brev från koncentrationsläger.
Checkpoint Charlie.
Ja, vad fan hette han nu? Alla dessa historiska gubbar...
Nåväl, vi gjorde narr av hans musor, för dom såg så otroligt oinspirerande ut. Ungefär som jag gestaltar.
Berlin calling.
Onsdag 23 september
05:39
Sov inte mycket. Vandrade genom ett tillvaknande Uppsala. Händer det här på riktigt?
10:00
Berlin. Sitter på nybyggda supercentralen Hauptbahnhof och vågar inte gå ut. Varför åkte jag? Och varför när jag ska ha mens? Panikar redan över packning, en månad, bekvämligheten och trygghetsnarkomanin.
14:04
Ligger i gräset utanför Berliner Dom. Onsdagen 23 september är officiell slappdag! Ska träffa Jan hos honom kl 20:00. Aktivera sig tills dess? Nääääääääh... :)
16:08
Efter nån timme i solen och gräset har jag orkat mig på en liten promenad. På Alexanderplatz fick jag skratta åt originella streetdansare. My heart will go on blev en mycket fin minnesbild. Nu sitter jag nedanför Fehrnsehturm och såg just en tjej jag sett tre gånger idag. Leopardlinnet!!
16:29
Har pratat med en trevlig australiensare på bänken bredvid. När hans landsmän dök upp kunde dom bara prata om alkohol, droger och fester. Nidbild?
17:47
Aussin och hans vänner gick och köpte öl. Skojade till det lite och på frågan om jag ville ha svarade jag Bring it on! Trodde inte dom skulle komma tillbaka. Jag lyckades skylla på magen när ölen väl infann sig. Vilket blev en självuppfyllande profetia då mensvärken och blodet hann ikapp mig när jag äntligen hittade till Hackescher markt. Med fruktdrinken Mr Yellow vid min sida och två Orudis på väg ner är jag på väg upp. 
- Mein baby gehört zu mir! Undrar om Arnold spelar Johnny? 
Min utsikt i några timmar. Svårt att se sig mätt. Faktiskt. Berliner Dom.
Aussin i mitten och hans landsmän. Inga konstigheter.
Enorma såpbubblor på Hackescher markt.
Ursäkta.
Idag tittade jag på när kusin Rasmus Ozzy, bror Per och morbror Håkan spelade bowling (mitt huvud orkar inte med fysisk aktivitet). Vid ett tillfälle försökte jag krama min kusin på 8 år och han drog sig fnissande bort. "Sluta ta på mig, KVINNA!" Jag skrattade över hela hallen. Han fattade att han sagt något roligt och kallar mig för kvinna istället för Ida numera. Skönt att en åttaåriga pojke kan definiera vem jag är istället för en Britney Spearslåt från tidigt 2000tal. I'm not a girl, not yet a woman? Nu vet jag, att jag har blivit kvinna!
Kvinna ja. Det börjar komma ikapp mig. Jag har länge känt mig som en tjej. Någon som aldrig ska bli vuxen. Någon som tagit ett krumelurpiller. Men jag måste nog börja förstå att min kropp förändras. Jag har gått från tjej till kvinna. För idag, ladies and gentlemen, har jag gått upp en storlek! Jag skyller allt på min utveckling! Idag köpte jag mina första byxor i storlek 46! Hurra! Jag hade precis börjat känna mig hemma i 44, för att tidigare ha identifierat mig med 42. Men med en Europatrip rikare och 5 kg fetare är det dags att ta steget. Sluta förneka.
Fast mest av allt kanske börja träna igen... :)
Hur ska jag göra med mina reseanteckningar och bilder? Minnen, fragment, historier fyller min hjärna. Ska jag bara skriva loss helt utan kontroll eller inskaffa någon slags struktur?
För en vecka sedan var jag på stranden i Athen. Där dansade jag lite.
Om att känna sig menad för större ting.
Vi är alla människor. Som äter, bajsar och sover. Vi föds. Vi möts. Det blir liksom så uppenbart. När man rör på sig. Reser. Inser att - Ja, visst att folk röker kopiöst och överallt, de flesta har bruna ögon och är aldrig i tid men sen är skillnaden inte så stor. Barns magiskt klingande skratt låter precis likadant i Tyskland, Österrike, Ungern, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Makedonien och Grekland.
Och när jag har sett de öppet utslagna, de som tigger, de som lider, så tänker jag att de en gång hade en mamma som älskade dom väldigt mycket.
Jag vet liksom inte vad jag ska skriva. Hur mycket pengar jag gjorde av med, på vad, med vem? Jag har också lite identitetsoklarheter. Vem är jag? I ett sånt där större och svävande perspektiv. Samtidigt som jag kanske vet mer än någonsin vem jag är och var jag vill vara.
Ska jag skriva inlägg stad för stad? Lägga upp lite bilder som får tala för sig själv?
Snart är det dags för nästa äventyr, en månad i Uppsala. Praktik på Bolandgymnasiets teaterlinje.
Belgrad. Tack till amerikanarn med vit solkrämsnäsa.
Thessaloniki!
Hade langtat efter havet. Myste pa strandpromenaden idag. Nu har jag tittat pa grekiska underbart overdrivna sapoperor med Sofia och hennes syster. Ikvall ska vi ata nagot gott och sen vet jag inte, det ar ju lordag i Greklands nast storsta stad! Wuuhuu!
Dracula knep mig i Rumanien!
Ser ut som en prickig acklig korv i ansiktet. Sjukt myggbiten i bukarest. Vagar knappt ga ut for att jag ser for javlig ut. Men ata bor man annars dor man!
Har spenderat mina forsta timmar i Sofia med att ga vilse med en kille fran Brasilien.