Gööteeborg är staden på G...
Att jag står upp denna morgon är...
Efter schlaget gick jag till Julia och två peruker, två paljettklänningar och fyra lösgonfransar senare åkte vi till Klubb Kaka, som denna kväll hade Discotema. Hemma hos Julia var det släktmys då Julias ömma moder fyllde år. Julias kusin August 2 år verkade fascinerad, imponerad och skräckslagen när han bevittnade förvandlingen. Jag älskar konceptet på Klubb Kaka, mer maskeradfest åt folket! När exibihonisten i oss väcks till liv och folk går över lik, eller motsvarande, för att vara snyggast utklädd. Jag och Julia var discotvillingar. Och som folk ville plåta oss! Eller fälla kommentarer. En del trodde vi var systrar på riktigt. Nja, inte biologiska kanske, but she's ma sista right! *snap snap med fingrarna* Det var en härlig kväll och visst blir det lite extra drag (i dubbel bemärkelse) när garderober genomsökts och länsats, peruker köpts in eller byggts och musiken dunkar Burn baby burn - DISCO INERFNO alternativt Macho man? Jag kommer gå på nästa kaka!
Igårkväll såg det ut som as här hemma. Disk för flera dagar. Efter genomgång av disk och påbörjandet av matlagning dök Julia och lillasyster Hanna upp för att lämna grejer och se Mia&Klara, kanske världens bästa tv-serie! När dom hade gått kom Jonas förbi och vi såg Monsters Inc.
Så som sagt, konstigt att jag står upp idag med denna massiva händelsehelg.
Jobbdag idag, sen åker jag till Göteborg imorgon. Malmö på lördag. Hem på söndag. Jag har inte tid att sitta här!
Stress är...
Och varför är alla så pepp på Molly? Hon har en bärande röst men låten.. Kisspaus. Hoppas på frälsning ikväll. Och jag är ledsen, men BWho? Det här måste imponera på mig live. Men är den inte lite snarlik förra årets vinnare i ESC? Lite för inspirerade av tråk-Dima Bilan!
Nu vankas musikalrep mellan 10-17. Eskapism när den är som bäst. Att stänga ute omvärlden och bara sjunga och dansa.
Hail myself!
Emotionellt utredande. Skönt. Jag har tydligen inte förändrats som jag hoppades. Jag följer samma mönster, magkänslan-knallfall-svalnandeintresse, men denna gång modigare. Jag hoppas jag kommer våga i forsättningen. Jag vill vara en sån som kastar sig ut. Och inte bara lever i tanken.
Pappa har pratat med en äldre släkting till oss som bor i Göteborg om att jag vill träffa henne och prata lite släkthistoria. Hon blev glad och ville att jag hörde av mig. Ska bli spännande att utforska den sidan av släkten. Hon är kusin med min farmor, som jag knappt minns för att jag bara var tre år när hon dog. Spännande att dejta en 75årig dam i Göteborg.
Imorgon är det Discokaka! Jag och Julia ska vara Beyonce-i-AustinPowers3-tvillingar. Guldpaljetter och affro!
Kulturinjektion.
I herrarnas omklädningsrum i A7hallen står vi och trängs. De unga Tablåarrangörerna, två av Kenogubbarna, kulturkoftorna, jag&Amanda och Helge Skoog. Vi väntar på att bli insläppta till Riksteaterns föreställning av Förödelsedagsbarnet. Och när jag går därifrån känns det främmande att jag en helt vanlig onsdag kan uppleva så här bra teater i Visby. Förödelsedagsbarnet var otroligt välspelad och välskriven. Jag är faktiskt helt tagen. Och som jag skrattade... Svart humor och en och annan golfboll i ögat. Trist att de bara spelar en kväll, för nu ville jag ju rekommendera detta till alla jag känner! Fantastiskt! Visst är det märkligt att man kan känna sån livsglädje när pjäsen innehåller en betongblockskrossad hund, självmordstankar och overkligt verkligt hårda break-ups...
Ibland tänker jag på hur vissa pjäser, filmer, låtar och andra intryck och uttrycksformer kan spela så väl in i ens liv just vid det tillfället man är som mest mottaglig för det. Tajming. Konsten inte bara som samhällsspegel, utan som en reflektion av sig själv. Ibland kunde inte tajmingen vara bättre för något sådant att inta ens liv, hjärna, hjärta...
Morgonreflektioner fast på eftermiddagen.
På senaste tiden har jag reagerat på biotrailers. På hur töntigt klichéartade de kan vara. Man vill nästan anordna en smärre demonstration utanför biografen för att marknadsföringen är så avskräckande. Jag blir inte lockad att se filmerna. Mitt senaste hatobjekt är Valkyriatrailern. För det första inger inte Tompan någon som helst trovärdighet eller övertygar cineasten i mig, för det andra så är trailern rent utsagt.. fjantig. Det kanske är Toms fel. För att han har lapp för ögat. Jag blir störd när jag ser den. Just därför borde jag kanske ge den en chans? Det kanske är en skitbra film jag går miste om? Men det är något i mig som tycker det låter så vansinnigt heroiskt pretto i repliker som "We have to kill Hitler." Nej. Jag är hemskt ledsen. Det får bli någon annan film.
Nu har jag hoppat in och petat lite i estetettornas produktion som spelas på fredag. Jävlariminlåda vad fina dom är! Jag hoppas jag får jobba kvar i alla fall ett år till så jag kan få ha denna supersöta klass vid fler tillfällen. För det verkar som att två dagar teater med mig har gett blodad tand, nu frågar flera av dom efter de valbara kurserna till hösten... Det är inget fel på engagemanget inte!
Tiden har fuskat, tagit en genväg och dragit ifrån mig. Va? Ska jag till Göteborg redan på tisdag?! Skräckblandad förtjusning, ska jag hinna med det här livet? Mitt liv är som en berg och dalbana, och låt det vara så! Höga berg och djupa dalar. Jag känner i alla fall att jag lever, något att hurra för. Jag är så trött, så trött, och så stressad, så stressad. Igår höll jag på att gå i taket och fick sätta mig ner på golvet och bara andas. Ville göra hela listan i ett och samma andetag. Jag tog ett bra beslut och såg på tv hela kvällen i Jonas soffa. En kväll att andas på.
Någon som vill joina?
Hanna Tegg har fått sin bebis! En liten Elliot! Ni som är vänner med henne på facebook kan avnjuta miraklet digitalt.
Vilken dag är din otursdag?
When it's all said and done.
Persafest och barndop.
Så ställde man klockan fast timmen var sen och upp ur sängen för att åka till Roma kyrka för barndop av Oskar Gunnar Orion. Nu har jag sju kusinbarn. Sju helt fantastiska sådana, och två på väg. Jag fullkomligt älskar vartenda ett. Men något gör mig lite sorgsen, det kanske inte är något som någon har tänkt på, och det är att jag inte fått bli fadder till någon av dom. Min bror blev det redan på nummer tre och sedan dess har jag längtat och hoppats. Visst, vad är väl en titel, men när vi närmar oss barn nio börjar jag fundera på om jag inte uppfyller kriterier eller nåt. Att jag inte är något föredöme, kanske mina kusiner fortfarande ser mig som minstingen-utan-ansvar eftersom jag är yngst i kusinskaran? Eller så har de inte ens tänkt tanken. Jag tror på det sistnämda. Annat skulle inte kännas riktigt bra.
Alla blev så rörda under dopet. Jag tänkte på stora existensiella frågor. Stora släkter. Meningen med... allt det här.
Att vara tillsammans. Att lämna avtryck. Att man faktiskt gjorde någonting här.
Finaste Malin och jag matchade lite i 60talsinspirationen,
jag drack alkoholfritt rött vin och päroncider samtidigt och
jag fann min partner i Martin Kulleråker. Vilken kavaljer!
Stolta föräldrarna Matilda och Niklas. Dopklänningen har vi alla burit, sedan Tommy föddes 1945.
Oskar, bröderna Wahlgren och Matilda och Ingrid begrundar Pers intervju i UNT.
Fina mamma och pappa, presentbordet och Harry, Herman och Hampus försöker spela.
Markoolio!
Tumme upp eller potential för tumme upp:
Jennifer Brown
Markoolio - min vinnare!! Ska man satsa en slant? Alla heder åt den planerade Rysslandskridskokuppen!
Amy Diamond - Carolas bortadopterade lillasyster, röstresurser deluxe men med personlighet som en bit bark... Har någon sett en bild på henne där hon ler med ögonen också?
Cookies and beens
Tumme ner som bara kan påverkas av en sjuhelsikes liveakt (Om ens det)!
Lilli & Sussie
H.E.A.T
Lasse Lindh och Bandet
Tumme i röven, men kommer ändå gå till final:
Måns Zelmerröööv - DOCK kan det här ha potential, jag kanske faller som en fura ikväll i alla fall? Det är nåt med orden Hope and Glory som gör det platt, ack så platt! Jag vet inte om jag kan ta det seriöst att Mumsmums står för hopp och ära.
Nu ska jag på barndop, Oskar Gunnar Orion ska döpas i Roma kyrka!
At röra sig i mediamaktens korridorer, utan att vara där.
Det är nog rätt svårt att komma nära mig. Jonas får kämpa rätt bra. Ibland känner jag rent fysiskt hur min mun vill bita samman läpparna som en mussla. Vad är jag rädd för gentligen? Jonas är en vän som jag vill behålla. Varför är jag så rädd att öppna mig för någon som jag har sånt förtroende för? Spänningar som håller på att släppa. Det kommer ge sig med tiden.
Förstamensdagen är såna dagar som bara försvinner. För man orkar inte göra ett jota. Och nu har jag inte något vatten. Så diska går inte heller för sig. Jag tror jag får sitta och rulla tummarna tills musikalrepet ikväll.
Eller... Så tar jag tag i mina elevers pjäsanalyser? JAAA! Vilken bra idé!
Vååårkänslor, fast det är massa snö ute. Det pirrade i mig alldeles nyss!
Det här livet är rätt jävla fantastiskt när allt kommer omkring.
Om att äta konstant och stora känslor.
Det känns som om jag är på en liten peek just nu. Högt uppe på kullen, men snart djupt ner i dalen. Allt jag gör är stort. Känslor är stora, gester, skratt... Jag lever otroligt mycket just nu. Och får lite ångest och vill lägga band på mig emellanåt. För stora känslor och ord är svåra att ta tillbaka. Därför trivs jag rätt bra när jag i mitt privata jag håller mig till gråzonslandet och tycker beiget. Inte utsvävningar, det låter jag mitt proffesionella jag stå för.
Sen äter jag konstant. Är hela tiden söt, salt och fettsugen. Hur är detta möjligt? Svaret på frågan döljer sig i följande meddelande: Mycket ska Elvis sjuNga innan Solen går ner.
Ikväll var jag på något så fantastiskt som Improvisationskväll med Helge Skoog. Länsteaterns profiler under ledning av Helge kastade sig ut på tunna isar och kalas där någon var sur gotlänning, glad skåning och rädd norrlänning. Jag skrattade i falsett några gånger. Jag längtade efter att få komma över min egen improvisationsskräck. Tänk om jag kunde hitta ett forum där någon såg mig, så som jag ser mina elever, och hjälpa mig själv att utvecklas och våga kasta mig ut.
Sitter och tittar igenom kursutvärderingarna. "Bästa läraren någonsin" förekommer på flera ställen. Dom eleverna kan inte ha haft någon vidare bra skolgång...! :)
NEEJ, nu fick jag sms att vattnet kommer stängas av i huset imorgon under dagen.. Skit också. Det blir till att fylla på flaskor och hinkar så man klarar sig, jag som ska bjuda på pangkakslunch!
Idag var jag på jobbet. Två mål med dagen: Prata teateranalys med utbytesstudenten och städa teatergarderoben. Jag hade ett underbart samtal med eleven och en mycket givande städning och sortering av prylar och kläder. Jag älskar min walk-in-closet! Där har jag hittat min och Julias outfit för Klubb Kakas Discokaka! Nu återstår bara att hitta skor till dessa sköna damer.
Nu är det kanske dags att duscha en sista gång innan vattnet försvinner... MEN... Hur ska jag sköta min morgonhygien??? Gå på toa, borsta tänderna och dyyliikt? Det första går ju liksom inte riktigt att lösa med en hink vatten? I-landsprobleeeeeeeeeeeeeeeeeeeem...
Tomma dagar.
Har tänkt på det gamla talesättet "Man lever bara en gång". Tänk på hur meningen förändras om man säger "Man dör bara en gång"?
Närmsta framtiden som sådan: Vattengympa, utbilda mig och göra pass. Musikalen, premiär i påsk. Åka till Göteborg på möte vecka 9, träffa kära Towe och många fler. Malmö och Melodifestivalen 28 februari. In exspectatione mortis, planera för Medeltidsveckan.
Sucky bildkvalité, det går inte att göra havet rättvisa med en simpel digitalkamera!
Melodifestivalen - Deltävling 1 - Göteborg
Programledaren: Petra Mede är klockren. All kritik är hon oförtjänt. Hon gick in i karaktär och skötte sitt jobb alldeles utmärkt. Nunnedräkten, "skottar&alkisar" och "du kanske inte får in så många intellektuella ord just nu..." Givet! Ser fram emot Malmö när Per och jag får uppleva henne live. Drygare än Lennart Swahn 1986, jag håller med brorsan. Dryg är kul!
1. Nina Söderquist - Tick Tock
Varför inte ta tillvara på en rising musicalstar??? Hennes kompetens skulle kunna bära vad som helst, men man väljer läderkroppsstrumpa och stela steg. Generalfel! Se tillgångar och utnytta maximalt. Låten hade sina stunder och killarnas koeograf skulle jag vilja ge en klapp på axeln. Genomtänkt med klockeffekter. Men låten...? Ett starkt Nja.
2. Jonathan Fagerlund - Welcome to my life
Hello, hello, hello, here I am. Vad hände? Låten hade potential. Men live hände just ingenting. Killen har tre charmiga tjejer att spela med men känns på tok för fokuserad på att posera och flexa.
3. Shirley Clamp - Med hjärtat fyllt av ljus
Stackars, stackars Shirley... Jag brukar förlåta henne allt. Men en ond hals stoppade min förlåtelse. Det lät inte bra. Hon har allt, rösten, inlevelsen, glimten... Ge henne en bra låt och låt henne knocka oss som 2004!
4. Scotts - Jag tror på oss
Nej. Nej Nej. Motor som hackar och höga klackar... Nej. Nej. Nej.
5. Emilia - You're my world
Favorit innan sändning. För låten är mycket bra! Men det är något med hennes röst som jag inte kan med. Det låter illa i mina öron. En annan sångerska på samma låt och vi har en vinnare.
6. Alcazar - Stay the night
Alla rätt! Ett sånt snyggt helhetspaket! Ljussättning, dans, poser... Genomtänkt! Jag blir så lycklig! Snyggt, snyggt, snyggt. MEN... Är låten särskilt stark? Det är en av låtarna jag inte kommer ihåg dagen efter. Faktiskt.
7. Caroline af Ugglas - Snälla snälla
Åh. Min. Gud. Det här är så berörande. Skört, vackert och äkta. Gåshud. Caroline är en underbar människa. Jag röstade tre gånger. Och det är så himla mysigt att de har artisterna själva som telefonsvarare. "Det här är Caroline och JIIIPIIIIIIE vad jag är glad att du gillar min låt!"
8. Marie Sernholt - Disconnect me
Gäsp. Det borde verkligen slå an på alla mina strängar. Britney, Marie... Men nej.
Hade höga förhoppningar på Henrik Dorsins medverkan. Ljummet är ordet. Hoppas på nästa vecka.
Introvideon med Perrelli och Stenmarck var väldigt rolig och uppskattad! Fick ett sms av Per: När ska Stenmarck ställa upp med en bra låt? Vi får väl skriva den själva! Helt enkelt!
Och Freddie Wadling... Våldsamt vackert! Kanske den bästa låten i tävlingens historia. Towa Carson - Alla har glömt.
Ljummet.
Dansar inte lika bra som centerpartister.
Jag har så svårt för avslut. Jag måste hela tiden tänka att det finns fler chanser. Vi kommer alltid har våra minnen.
Mormor fyllde 77 år igår. När jag ringde sa jag "Ett fyrfaldigt leve för Berit Inga Alerta..." Då började hon skratta sådär karaktäristiskt som bara min mormor kan skratta. Jag längtar efter att samla min familj. Att min bror ska vara här. Att vi ska äta gott på det där speciella porslinet som vi använder när familjen samlas. Att min syster ska komma till ön någon gång detta sekel. Idag ska vi hem till mormor och morfar och fika. Jag ska baka något, kärlek och uppskattning via vaniljsocker och mjöl.
Igårkväll spelade pappas dansband på Centerpartiets fest på Wisby Strand. Jag fick låna någons deltagarbricka och kände mig som en äkta infiltratör när jag rörde mig över dansgolvet och dansade in i både Maud och Eskil Erlandsson. Och vår gotländska Lars Thomsson, vilken dansare! Jag njöt av att se han röra sig med alla dessa centerkvinnor han bjöd upp. Det är något visst med män som kan dansa! Centerpartister kan det där med styrdans. Nästan alla hade takt och sväng. Tänkte på hur de andra partiernas fester ser ut. Centerpartiet hade dansband. Vad har sossarna? Moderaterna? Miljöpartiet?
Det var roligt att höra Hermans. Det var ett tag sen sist. Jag blir alltid imponerad av min pappas röst.
Nu finns Hermans orkester på youtube - http://www.youtube.com/watch?v=ZPkIq-IR5fM
Och ikväll är det Melodifestivalen! När jag förhandslyssnade kvällens bidragen hade min bror just skickat ett sms med ett ord för att beskriva låtarna: Bajs. Men jag var nog i ett lyckligt rus eller tillstånd för jag tyckte allt lät lovande! Vi får väl se om jag är mer kräsen ikväll.
Visst är det sjukt läskigt?? Det där med ögonen funder jag på ta med mig till sommarens föreställning...
Ursäkta bildkvalitén. Här har vi Hermans orkester, med truminhopparen Kenneth istället för Curre.
Jag är så jävla stolt.
Tala, det är så mörkt, Cheek to cheek och Nattorienterarna.
Isbjörnarna och Människor i solen.
Kommer hem och är snäll.
Två dagar kvar.
Igår gjorde jag det där jag inte skulle göra. Jag sa det. Och som jag misstänkte så frigjordes jag, jag öppnade upp och alla fjärilar flyg ut i frihet. Jag har släppt det. Blivit av med spänningen. Fått rött kort, men jag är inte ledsen. The vänskap continues. För nu har jag gjort mig av med "Tänk om..." Det kanske låter konstigt, men jag funkar så. Jag är en onårbar drömmare som behöver verklighetsfacit ibland. Döda alla förhoppningar och regnbågar. Vilken förövrigt är en fin låt med Håkan Hellström.
Det får bli dagens ledmotiv. http://www.youtube.com/watch?v=og6WEwvJqJY
Han undrade hur jag kunde känna något så fort. Jag sa att det kallas magkänsla. Är magen glad, så är männskan glad! /Gustaf Svensson. Magkänslan är att lita på, man vet ju när man är hungrig och sånt...? Inte sant? :)
Superhjälte: Raukan
Drivkraft: Magkänsla
Vapen: Tålamod och skratt
Allt Timbaland rör vid blir till guld...?
Idag har jag regisserat hela dagen. Imorgon ser likadant ut. Dagen försvann skrämmande fort utan några som helst raster för mig, förutom en timmes lunch. Mina elever is the shit! På torsdag har de redovisning med sina texter.
Let it goooo!! Go away!! Jag jobbar på det!
På lördag är det Melodifestivalen. Oh. My. God. Jag har inte hunnit sätta mig in ännu, knappt kollat in första startfältet. Shame on me!! Undrar vad vi får för godingar i år... Mina stalltips kommer senare!
En söndag. En helg.
Söndagar som igår kan man inte få för många av. Gick en promenad genom stan med ruinnycklarna i handen. Gick in i S:t Karin och lät mig övertas av visioner, känslor, effekter. Fick en wild and crazy idé som innefattar Rickard, avsatsen högst upp och en massa livräddande linor. Ehm. Kanske borde sätta säkerheten i främsta rummet, inte effekterna och "det skulle va ASBALLT om Rickard gjorde det här!!"
Sen blev jag upplockad av Reich den yngre som körde mig hem, vi gjorde lyckade hallongrottor och hon lifestoryuppdaterade mig. Efter det begav jag mig mot Amandas, där det skulle bli söndagsmiddag. Vegeterisk lasagne och tre olika efterrätter. Magen var dubbelt så stor när man gick hem än när man kom dit. Det var en mycket trevlig tillställning och vi gav oss på en omgång Sexandthecityspelet. Jag trodde i min enfald att detta betydde snuskiga frågor till varandra men det var frågor om serien. Som jag knappt sett alls. Jag kan ju inte säga att jag vann. Men jag kämpade tappert. Några kort innebar charader. Bilder följer.
En Hello Kitty-tårta! Amanda och Lina skålar för detta fantastiska initiativ.
Sport på tv, en trygghet.
Nu spelar Federer och Nadal. Historiskt tydligen. Allt jag hör är bollar som lås, kommentatorernas exalterade, nästan upphetsade utrop, Nadals stön och publikens jubel. Trygghet som levereras via digitalbox. När inte pappa är här.
Och nej "anonym", som jag bytheway vet vem det är för att jag kollade upp din IPadress, det är inte min kollega som spökar i den emotionella soppan i hjärna, själ och hjärta. Det är någon annan. Och jag tänker inte göra något åt det. Det är helt onödigt. Skulle inte tjäna något till då jag tror jag vet svaret. Att det, just, är totalt jävla onödigt. Prioritet, noll och inget.
Igår var jag så disträ att jag trodde hallongrottorna skulle stå inne i ugnen i 25 minuter, när det i själva verket ska stå i 10. Fick slänga 23 hallongrottor. Det känns tungt.
Ställde mig på vågen hemma hos Conny igår på förfesten. Matchvikt: 75,9 kg. Min förra matchvikt var 80. Det är alltså 4 kilo mindre Ida, 4 kilo mindre människa. Ganska läskigt att tänka så.