raukan

En tanke med att åka till Göteborg var att se om jag hade kvar några känslor för henne. Om jag kände euforiskt lyckorus eller pirr i magen av hennes spårvagnar, supersushi och Ingvar Oldsberg. Jag åkte kanske dit för att göra slut. När jag kom till staden blev jag lite förförd av doften, ljuset och atmosfären. Jag kände efter, är det här jag egentligen vill och ska vara? Det romantiska skenet la sig rätt fort och blev bara en stämning av gött turistande, jag uppskattar staden men vill inte bo där igen. Vad jag vet for now.
En härlig helg! Supersushi varje dag, dejter med Chullllii och Saris - los combos locos, secondhandshopping...

Jag har fått upp ögonen för Discworld, har sett filmatiseringen av Hogfather. Jag är frälst! Nu återstår det att se om böckerna ger mig samma intryck.

Uppsala. Vackra stad. Nu är jag hemma igen och åker inte härifrån på ett tag.

Kollat in kurslitteratur och schema på pedagogens hemsida. Pirr pirr! Snart börjar det...!

http://cgi.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=130144061675

En fantastisk historia om en mamma som shoppar med sina 6 barn, barnen sneaker med sig Pokemonkort och nu ska mamman sälja korten på ebay. Hysteriskt! Tack http://evarundkvist.blogspot.com/ !!

På torsdagen kom jag fram till att - Nä, jag sticker till Göteborg! Så det gjorde jag. En sistaminutenbiljett på tåget så började jag med en supersushi med Jullanbullan. Underbart!

Fredagen spenderades på shopping. En Gustav Vasa försvann och jag ångrar mig inte speciellt mycket. Man måste ju klä sig med något? Och jag har gjort några fina secondhandfynd plus ett par nya kinaskor. Finns bara i Göteborg. Började dagen med bästaste Julia och hennes arbetskompisar, fikade och shoppade. Secondhandrundan gjordes tillsammans med vackraste Johanna från min gamla parallellshowklass. Det var mysigt att ses, prata och sommarglida på stan. På kvällen mötte jag upp goaste gubben Andreas från min klass. Vi satte oss på Järntorget, fikade och snackade skit. Helt plötsligt kom någon bakifrån och klämde på mina bröst. Det var Johanna som letat upp Robin och Carl från gamla Show2. Vi fikade tillsammans ett tag och pratade ännu mera skit.

Det är störtmysigt att komma hit som turist, jag vet inte om jag skulle vilja bo här igen. Jag är nöjd så länge jag får sova på kompisars soffor och madrasser, någon gång per år. Men visst kändes det lite nostalgiskt när man såg 1an och 3ans spårvagn, kände impulsen att springa för att hinna med den för att komma hem.

Idag har jag träffat Jenny Elgh, som gått sin första vecka på ANT på Wendelsberg. Hon verkade lycklig och sprallig som vanligt. Idag tog jag hennes sushioskuld. Det var spännande, jag kan knappt minnas hur det smakade den där första gången. Idag är jag beroende.

Ikväll är jag bjuden på fest. Nu är jag mest trött. Ska vila lite så får vi se, vad stan har att erbjuda.

Så var det dags. Lite ont i halsen och snor. Det märks att jag började slappna av, då blev jag mottaglig för förkylning. Så nu är jag en förkyld student i Uppsala.

Jag har kommit till rätta i rummet nu känner jag. Det enda jag behöver fixa är en konservöppnare (studentredskap nummer1?) och ett halkskydd till min hala matta. Och helst av allt skulle jag vilja ha en ny dator (min är segast i världen) och högtalare (jag tror höger högtalare har lagt av bara för att jävlas med mig). Men det är pengar som inte finns just nu.

Jag har nog provat varenda sushihak i stan! Det finns lite att välja på. Varje ställe har haft var sin övervägande positiva punkt, East city har buffe - eat all you can! Ippai har att man kan välja enbart med lax och Ayako är snyggast, alla kategorier.

Igår var det filmkväll på Arken, vi såg Döda poeters sällskap. Det är otroligt hur en film kan påverka en så mycket efter att ha sett den tre gånger innan. Jag lämnade sällskapet på Verandan (Arkens allmänna uppehållsrum) för att gå hem till mig och fundera över meningen med livet. Puh.

Och vad kom jag fram till?

Meningen med livet, av Ida Wahlgren.

På senaste har min mening med livet blivit att leta efter någon som är lämplig att göra barn med. Det är sant! När jag träffar män (förlåt alla vackra kvinnor, men jag vet inte om jag vill adoptera eller något av de andra alternativen i första hand) så tänker jag inte först på hur det ska funka för stunden, utan hur personen skulle vara i en lägenhet i Visby, omfamnandes mig med en misstänkt stor mage. Jag tänker praktiskt, kan jag se personen med min familj, skrattande och givande möten, eller kan jag se honom tackla min skojiga och stojiga släkt på rätt sätt.

Jag är 21 år. Jag borde inte tänka såhär. Jag har så många år på mig att leta efter lovande pappor! Men jag är stressad över livet. Som jag har sagt förut.

Nu har det kommit till att jag inte orkar engagera mig i de som jag inte tror jag har en framtid med. Att jag klipper av, på något sätt för att spara tid. Här finns ingen tid att slösa. Skynda skynda, var fri, när som helst kan Han komma och då måste jag vara redo för det.

Men jag är ju så rastlös... Jag önskar att jag kunde stanna hos en man och finna honom intressant resten av livet. Tydligen funkar jag inte så.

Jag har redan paxat namn på barnen. Vågar inte publicera ifall någon skulle sno nåt av dom. Eller så borde jag skriva så att folk jag känner vet vilka namn dom inte får norpa! :)

Meningen med livet är att göra liv.

Suck. Då har man tvingats in i facebooks underbara värld. Vetefan om jag kommer bli långvarig. Skvallercentral?

Igår fick jag uppleva mitt första söndagsfika på Arken. Det var mysigt. Trevligt folk som bor här. Alla nykterister borde bo här någon gång i sitt liv.

Hungrig. Sushi kanske?

Nu är jag här. I mitt rum på Arken på Sturegatan i Uppsala. Bara så ni vet.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Overload. Men en himla rolig sådan!

Dagen har spenderats på Donnergymnasiet. Alla som såg det monstruösa berget av kläder skakade bara på huvudet och sa "Det händer saker när Ida är med." Tillsammans med en lyrisk Birgit Eldh (Donners skapare och VD) började jag plocka ur allt och sortera. Då ringde Birgit till den väldigt klädintresserade Eva Armini (som tillsammans med sin man Olof också var med i Donners begynnelse) som kom över, hon också helt exalterad. Eva lärde mig en del om klädvård och material. Hon kan sina saker. Vi spenderade två timmar tillsammans och hon frågade mig om min utbildning och vad jag höll på med och om varför jag inte ville bli skådespelare. En intressant människa den där Eva Armini.

Efter tvåtimmars inhalering av damm och kvav luft gick jag, Mattias, Kamilla och Björn till Kustgrillen för att äta lunch. Mitt när vi åt så ringde Romateaterns producent. Hon undrade om det var okej att hon nämde oss i ett pressmeddelande angående var alla kläder tagit vägen och om hon fick skriva att vi startar en teaterutbildning där 2008. PR-PR-PR skrek min hjärna och jag sa självklart ja. Efter maten kom en utarbetad Kung Kristian förbi och följde med mig till Donner igen för att titta på kläderna. Vi skrattade och skojade som vi brukar. Jag tycker verkligen om Kristian! En teaterintresserad vän som består och fungerar i både seriösa och oseriösa samtal.
Mitt som när vi håller på att rotar runt bland mantlar och släp så ringer ett 08nummer på min mobil. Det var ett produktionsbolag som undrade om jag ville vara statist i en reklamfilm på tisdag. Reklamfilm för.. Keno. Jag fnissade brutalt och bubblande inombords. Och tackade ja, såklart. Jag som förbannat mitt konto på statist.se för att jag aldrig får några jobb och jag hade inte tänkt förlänga mitt abbonemang heller. Nu har jag gjort det ändå.
För plötsligt händer det. 

Det händer mycket i livet som Ida.
Det händer saker när Ida är med som folk brukar säga.

Igår var jag i Gammelgarn, smultronställe number one, och de vackraste platserna jag vet. Mamma och pappa hyr en stuga där ute så jag och Per åkte ut med mommo&uffan. En fin dag i Östergarn. Men fast vi inte vill inse det så håller dom på att bli gamla. Mommo&uffan alltså. Dom är 75 och 77 år. Uffan har börjat få problem med yrsel, tre gånger så att han svimmat någon sekund. Igår badade vi i havet. Per och jag tog med oss en boll ut i vattnet, pappa och uffan kom efter. Men bara efter någon minut började uffan gå mot land, han ville hämta sina glasögon. Jag tittade bort en sekund och när jag tittade tillbaka låg uffan under vattnet intill strandkanten. Jag gjorde inget. Jag fattade inte. Han reste sig upp väldigt snabbt och var rätt vinglig, pappa tog emot honom och tog upp honom på land. Det gick över fort men ändå. Det var läskigt. Både han och mommo är så klara i knoppen bägge två. Det känns så avlägset med åldersrelaterade problem. För att dom alltid varit så friska.

När vi kommit till stugan igen ringde jag till Romateatern. Jag funderade på vad som skulle göra med alla kläder som dom inte fick sålt. Producenten rådde mig att åka dit när dom skulle stänga. Vilket jag gjorde. Och det är det bästa jag kunde ha gjort! Dom fullkomligt lassade mig med kläder! Helt galet! Mantlar, klänningar, byxor, rockar, skjortor... Gaah! Vi fick åka fram och tillbaka till stan för att lassa. Vilken guldgruva! Nu undrar jag bara hur jag ska få plats med det på Donnergymnasiet.

Uppsala 15:e augusti. Jag längtar så mycket. Efter rummet, ensamheten och staden. Men kanske mest efter min granne. Det kommer bli ett bra år.

Nu har jag bott i mitt rum sedan i onsdags och jag älskar det! Staden. Mitt rum. Huset Arken. Min granne. I love it! Det kommer bli ett bra år. Imorgon åker jag tillbaka till ön jag bor på men kommer i hemlighet längta hit varje sekund! Nyförälskelse kallas det!