raukan

Tittar igenom mina sommarbilder. Ååååh, vad jag längtar! Till ön, värmen och fräknarna.
Att bara andas, inte behöva tänka på något mer än hur mycket saft som skall blandas med vattnet.
Våga vägra sommarjobb!
Eller, jag har ju ett, som inte är så lite det heller... En pjäs att skriva och regissera till Medeltidsveckan. Gycklargruppen LeER kommer spela Eldsagan en gång under veckan och sedan ska de spela den nya pjäsen, som är under konstruktion. Jag har mina tankar och aningar... Men yppar ännu inget.

Att sitta på altanen, sluka böcker och springa i skogen... Spela tennis med Per ("Tänn?!") , se Romateatern som i år spelar en relativt okänd Shakespearepjäs - "Slutet gott allting gott", äta rökt fisk från Sysne med färskpotatis, bo i stuga i Gammelgarn, bada och sola på Grynge strand. Bileskapader från Fårö i norr till Hoburgsgubben i söder.
Kom gärna över och hälsa på, det finns så mycket där jag är stolt över och aldrig skulle vilja vara utan.

När man är upptrissad finns det vissa röster som är extra behagliga, som lugnar och får en att glömma tid och rum. Thank you Helen Sjöholm, speciellt när du sjunger Ted Gärdestadlåtar och smäktande duetter...
Som en bro över mörka vatten, The Prayer, För kärlekens skull, Come give me love... Ljuvliga kvinna!

Arbetet fortsätter. Det är tufft. Idag har vi övat på att vara överdrivet arga, ledsna och glada. Jobbigt för halsen. Sen är det svårt med koncentrationen för tillfället, mina tankar dansar drömmande iväg någon annanstans, med mjuka, dumflinande steg. Sena kvällar, lite sömn...
Vår på väg!

Nästa vecka åker jag hem till ön jag kommer ifrån. Jag längtar efter mammi och pappi. Och så ska jag åka båt med stora brorsan. Och träffa brudarna. Och mommo och moffa. Och kanske resterande släkt.

Idag började vi med slutproduktionerna, det vill säga Cprojekt.
Det är en bra pjäs hon skrivit, Dorthe. Jag är imponerad och taggad att få spela den.
I en scen ska jag röka med Victoria. Jag frågade Dorthe om vi skulle röka på riktigt. Hon sa ja. I en stund av chock och förvirring drog jag ingen större notis utan lät det flyta förbi. På rasten fattade jag vad det innebar och blev ledsen och började gråta. Ringde till mamma och snörvlade fram "jag ska röka på scen mamma, min första cigarett blir på scen - buääääää- jag vill inte - jag KAN inte..."
Jag insåg hur mycket det hade att göra med min identitet. Den beständiga Antigiftparollen. Hur det varit med och format mig till den jag är, hur jag på högstadiet var så "antihäftig" när folk frågade mig om jag ville ha en cigg och jag svarade alltid lika kaxigt och självklart - Är du dum i huvet eller?!
Mamma sa massa kloka saker och så pratade jag med Dorthe. Vi ska lösa det med något form utav substitut, örtcigaretter eller något sådant. LÄTTAD!
Det finns en debatt kring detta med Method Acting. Hur mycket man ska ge av sig själv och hur mycket som skådespelare och var går gränsen mellan dessa? Hmm. Min karaktär ska röka, det ska inte Ida...
Pjäsen heter Sagan om Allis. Jag ska spela Allis bästa vän Hanna. En pjäs om att inte vilja leva. Det blir 6 tunga veckor märktes det när vi hade läst hela manuset tillsammans. Men fan så bra.

"Jag är rädd för höjder. Inte för att få svindel, men frestelsen. Tänk om jag hoppar."

Skön dag. Städade lite lätt, sorterade min dvdsamling och satt frivilligt instängd på mitt rum hela dagen fram till 18 då vi, ett gäng på 7 pers, tog bussen till stan. Christoffer, Linnea, Erik, Oscar, Carmen, Alex och lilla jag. Väl inne i stan plockade vi med oss en Hampus och gick till SuperSushi. Efter det var det dags för uthämtning av biljetter till bion - The Producers IGEN - sen tog vi en fika. Bio vid 21, efteråt stack några till Staggan (Stage Door) medan jag passade på att dra mig hem för att bli frisk nån gång.
Och här sitter man... Trött, men ändå inte. Vill bli frisk snarast!

Har skaffat mig ett konto på sidan filmcafé.nu, vilket har blivit min senaste obsession. Spännande värld.

Ibland har man tur. Slog på tvn och fick bara in en halvdassig tvåan. Där gick en dokumentär som heter Enda bilden av pappa. En kvinna vid namn Monika har endast ett frimärke som avbild på sin pappa och beslutar sig för att efter så många år leta reda på honom och se om han lever.
Det blev en tripp till Same-land, där släkten härstammar ifrån. En fundering kring minoriteter, tillhörighet och relationer till sina föräldrar.
Och ja, jag tjöt väl lite då när hon hittade honom i en stuga i ett fantastiskt vackert snölandskap i norr.
Han var en helskön ensam snubbe som under en tur för att hämta vatten till stugan tyckte på klingande norrländska att "ni i Göteborg sitter bara och fiser i era lägenheter"... "och äter kakor i tvsoffan".

En dag ska jag göra en roadtrip i Sverige. En hel sommar ska jag åka i Sverige och se landet by feet. Träna dialekter, klappa en älg och hoppa mellan nordiska länder vid Treriksröset.

Unnade mig en pizza, en cola och en påse ostbågar. Har sett klart på Beetlejuice och ska fortsätta med nästa film snart. Är man förkyld så är man. Det är på riktigt nu - BLÄ!
Låsa in och kura ihop mig i min säng, med en toarulle nära till hands. Hur mycket snor kan en människa producera?

Har varit och bakat hos Robin, Sofia och lille Ivar till UNF Wendelsbergs kvällscafé på torsdag. Ätit min beskärda del chokladsmet och nu när jag kom hem åt jag lite vit choklad. Mår som jag förtjänar.
Ivar och jag har haft massa skoj. Jag åt krita, Ivar härmade. Jag slickade krita, Ivar härmade. Jag lekte apa och hoppade runt på golvet och slog mig på bröstet, Ivar gjorde något liknande med viss skeptisism.
Ivar är en av världens sötaste ungar.

Idag hade vi ännu en rolig dag i Skåd1. På jazzen dansade vi och skuttade, mer eller mindre graciöst. Jag ska bara sluta tänka för mycket. Som min danslärare Micki säger numera 3 gånger per lektion:
- Ida, jag blir galen på dig! DU KAN JU, sluta fåna dig!
Visst kan jag. Säkert. Skulle underlätta om min högra fot visste om att den vänstra existerade. Nä. Så farligt är det inte. Men det är inte lätt när det är svårt.
På Helles lektioner hade hon byggt upp ett rum, där det gick ut på att en och en skulle få varsin förutsättning och gå in i rummet och förmedla sin förutsättning. Jag fick att jag skulle hämta min gamla mammas saker för att hon skulle in på hem, så att säga sista anhalten. Det är en spännande värld det här, hur en gest kan säga tusen saker till 20 individer i min klass.

Usch. Ikväll är jag inte social. Slängde just ut en pratglad Mattias, som jag tycker om very muchos. Jag vill ju lyssna men jag har en dum förkylning som sätter ramen för min sällskapsförmåga. Bajs.

Hihi. Min mamma tittar in här ibland och skriver gulliga inlägg. Hennes sätt att skriva och formulera sig gör att man längtar hem. Och när man ringer pappa, hans konversationsupplägg och sätt att avsluta ett samtal när han hör på mig att jag inte är sugen på en fortsättning.
- Ida, har du hört om Bosse...
- MMMMmmm...!
- Ja, hejdå! *pappas rungande skratt är det sista jag hör när jag lägger på*

Kvällscafé på Wendelsberg på torsdag. Be there or be fyrkantig!

Uschijamej. Nu är jag riktigt förkyld. Snor och ett rejält isittande tryck koncenterat på huvudet. En Panodil och sen i säng, bums.

Idag redovisade min klass sina utvalda klassiska scener. Och det gick bra, Skåd1 håller måttet. Jag och Oscar inledde passet med vår hopsättning ur Skiljas. En tajt scen där Hon och Han är gulliga mot varandra men man vet inte riktigt hur det ska gå... : )

Gaaaaah, trycket är enormt! Öronen vill hoppa loss! Tryckutjämning, blås ut! Bättre... en stund. Snoret rinner. Livet är gött. Världen är stor. Men jag borde gå till sängs. Go go!

Idag blev jag förkyld. Det blossade ut i morse och jag har nyst/snytit mig X antal gånger. Håller mig borta från folk i allmänhet. Vill inte smitta någon. Bara tvättar och ser på film. Är helt varm i ansiktet.
Skämde bort mig själv genom att laga den favoritmat jag kan laga själv, couscous/räk/avocadoröra... Mums!
Nu skulle det sitta bra med lite godis eller något annat onyttigt, men jag har inget hemma. For the best.

Det var en mer mänsklig Carola som vann i Globen igår. Hon var sjuk och kunde inte ta de höga Caroliga tonerna. Det gjorde på något vis upplevelsen bättre och det ökade spänningen i slutet.
Nu ska hon fan vinna i Aten! Hennes andra ESC-vinst.
Skulle sitta gött med Eurovsision Song Contest final i Göteborg 2007... Det kan jag inte neka till.. :)

Två gånger igår fick jag höra att jag har snygga ben (aldrig upplevt i hela mitt liv) och dagen dessförinnan att jag hade vackert hår (också en ny upptäckt). Det är ju inte helt fel att få höra emellanåt...

Jag har varit känslomässigt förvirrad hela det här året. Kastat mig ut åt höger och vänster. Och varje gång säger jag till mig själv att jag ska vänta. Vänta tills det känns på riktigt. Otålig är mitt andra namn.
Väntan.
Det får det vara värt.

Det finns en man jag lärde känna när jag var statist i Van Vetereenfilmerna på Gotland februari förra året. Vi hade helkul när vi väntade på tagningarna, spelade flipper och skojade friskt. Vi bytte nummer och fikade nån gång sådär. Han är säsongare, jobbar på kryssningar och flänger runt för det mesta, men ändå hör han av sig ibland, och då på de mest konstiga tider. När jag glömt bort att han finns så ringer det i min telefon och en manlig stockholmsklingade stämma ljuder;
- Tjaaa gullet, de e Peter, hur e läget?!
Han sms:ade två gånger på själva julafton och undrade om jag hade något speciellt för mig och ville att jag skulle ringa när jag hade tid, att han ville prata just idag. Och på nyårsdagens tidiga gryning då jag var på väg hem kl 4 ringde han och var lite en aning salongsberusad;
- Jag är i en taxi, någonstans i Stockholm... Jag vet inte var jag är, haha!
Ikväll ringde han igen, när jag såg på Spy Hard med Christine. Han var i Karlstad och såg på hockey, Färjestadare som han är. Han undrade om jag skulle hem i påsk och var rätt angelägen om att träffas.
- Gumman, det var ett tag sen, vi måste ses! Jag fyller ju 30, ska åka på kryssning med familjen, inte för att jag längtar efter siffran men festen lär bli fet!
Haha. Han är för go. Det kan gå flera månader och vi hörs inte alls och sen så ringer han, oftast ett kort men intensivt samtal och så är allt som vanligt igen. 
- Jo, jag tänkte på dig, och istället för att bara tänka så tänkte jag - jag ringer...!

Jag är helt övertygad om att Carola bluffar sin förkylning, att hela svenska folket ska skapa sympatier för henne inför ikväll - och så kommer hon vara helgjuten och glasklar i sitt framförande - folk kommer bli frälsta och tror på en högre makt, i alla fall tills hon åker på däng i ESC. Carola vinner ikväll och gråter ut i tidningarna inatt och berättat om "den maximala pressen" som legat på henne i den här tävlingen.

Allt medan Linda Bengtzings låt är den bästa, Magnus Bäcklunds höjning är fruktansvärt behaglig och Alexander Bards shorts är kortast. Och mustasch mest vältrimmad nu när Günther inte tog sig vidare, which is a shame.

Ikväll vinner Carola. På grund av sympatierna hon byggt upp under den här dagens dramatiska händelser.
Men... vi får väl se.

Det var alltså en kompis till mig som blev utsatt för väpnat rån. Eller, ja, kompis vet jag nu inte, men bekant. En bekant? Det är ju inte vem som helst som blir utsatt för sånt.

Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte upp en pistol i ryggen på honom och sa: Pengarna eller livet. Så han gav henne sin plånbok då. Hon blev fast sen och det blev rättegång och grejer.

Ja, alltså, det är inget fel på honom, egentligen, men, jag menar, det är ju faktiskt ett par små saker man undrar över, faktiskt.

Jag menar, för det första: Vad i all sin dar gjorde han ute vid den tiden på natten!? Alltså, halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju faktiskt skylla sig själv också, va.

För det andra: måste man ju säga att han var minst sagt utmanande klädd, alltså. Kritstrecksrandig kostym och slips och blanka skor, jag menar, vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver nu faktiskt inte gå och skylta med det på det där sättet! Men så gick det ju som det gick också, ju.

Och för det tredje: Varför gjorde han inget motstånd? Va? Okay, pistol i ryggen säger ni, men det visade sig senare att det bara var en vattenpistol! Hon hade inte haft för avsikt att skjuta honom eller någonting, men han lämnar villigt ifrån sig plånboken, sådär bara, utan vidare!

Allt detta visar mer än tydligt att han egentligen ville det själv. Och det är ju inte så konstigt? Alla människor har ju ett naturligt behov av att ge. Och speciellt män, jag menar, så har det ju varit ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja en kvinna.

Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande omständigheter som gjorde att straffet sänktes: För det första hade kvinnans försvarsadvokat kallat in några av hans kompisar som skulle vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen vid flera tillfällen setts bjuda sina vänner på drinkar. Fullständigt strödde pengar omkring sig, gjorde han. Och det säger ju en hel del om hans karaktär, jag menar, han är sån, helt enkelt.

För det andra så hade hon ju varit på samma krog då, och sett honom bjuda runt sig så där. Och sen så gjorde han ju som sagt inget motstånd sen heller. Alltså hur i all världen skulle hon plötsligt kunna förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?

Ja, och sedan tog det hela inte så lång tid heller, han hann ju egentligen inte lida särskilt mycket.

Försvarsadvokaten hade också kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om en av de grundläggande skillnaderna mellan kvinnor och män: Det är nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män? De har större pengadrift, som det heter på fackspråk. Jag menar, kvinnor ska ha smink, mensskydd och behå, så är det bara, helt enkelt.

Jaja. Så det slutade med att hon frikändes, såklart. Lyckligtvis, får man ju säga. Jag menar, någon rättvisa måste det ju ändå finnas här i världen!

Nu, äntligen, har jag fått den! The Birdcage - Lånta fjädrar. En så himla bra film! Robin Williams spelar homosexuell tillsammans med Nathan Lane. Hank Azaria spelar betjänt. Hilarious är ordet!

Jag gör bort mig hela tiden. Bekräftelse, ditt satans påfund. Vad menar jag, vad vill jag egentligen? Borde ta reda på det först. Skönt att ventilera dock. Känns som om något har lättat. Att jag var tvungen att veta om jag hade något att oroa mig för. För efteråt kändes det overkligt obetydligt, allting.. Som om det inte spelade någon roll för mig längre, så länge jag hade sagt nåt. Men det gjorde det väl? Visst spelade det roll? Inte sant?
Som Candide säger, allt är inrett efter det bästa. Och visst är det min livsfilosofi i mångt och mycket.

Jag har aldrig haft så mycket tvätt i hela mitt liv. Måste tvätta idag. For real.

Igår och idag redovisade tvåorna sina B-projekt. Vilka fullblodsproffs som går här... Har börjat tänka på vad jag vill göra i tvåan. Har några planer. Skriva eget som jag brukar, men även några klassiker lockar.
Skriva eget ja... Borde ta tag i manuset till Medeltidsveckan... Det gäller bara att sätta sig ner och fånga tankarna. Dom snabba jävlarna. Kommer bli med musiker i år, alltså - riktig medeltidsmusik på plats! DRÖM coming true typ liksom ba! Kombinerat med gycklarna i LeER kan jag inte misslyckas.
Joel, mitt älskade ex och en av mina största kärlekar - Maria, Elena och Emma, från min närmaste krets av flickor - Emelie och Caroline, härliga tjejer med humor och den fräckaste glimt. Oslagbart.
Ibland förstår inte jag hur bra jag är.
Måste tänka på det ibland.
Det är lätt att eftersom allt jag gör förvandlas till guld på något sätt så glömmer man bort.
Att det till slut bara rinner av en. Därför är det bra för mig att prestera lite skit emellanåt. Nyttigt att simma i skiten ibland som min improvisationslärare Bosse säger.

Någon sa till mig att killar blir rädda för mig för att jag är för bra. Att jag är för självständig. Vad är det för skit egentligen? Ska jag blir sämre som människa för att få ragg? Där får man för att man försöker sitt bästa. Ingen vågar sig på mig. Ingen vågar sig nära. Så jävla avskräckande är det väl inte med en tjej som mig?

Schlager update, några låtar växer. Visst har jag blivit lite förtjust i Magnus Bäcklunds bleka personlighet och halv-etno-pretto-kalas. Så kan det gå.
Och Carolas låt har blivit lite bättre, tyvärr efter alltför många lyssningar.  Men hon kommer ju vinna så det är väl bara att hålla tummarna på en finalplats åtminstone. Det är ju trots allt Carola.

Patrik Isakssons låt berör mig också, tycker det är en vacker text.
Kom ta mig hela vägen hem, kom hela mig med dina händer. Faller du så faller jag.

Åååh, vad det är skönt att drunkna i schlager! I fantastiska textrader, tonartshöjningar och kärlek.
Så där villkorslöst och genuint. Som det egentligen ska vara!

Linda Bengtzing är favoriten på lördag. Som det känns nu. Låten är fenomenal!

Varför är människor så komplicerade?
Det behöver inte vara så.
Och hon vet om det - varför ursäktar hon sig för allt hon ska säga?
Be inte om ursäkt för att du är en människa som har något att säga.
Be aldrig om ursäkt för din existens - du har lika mycket rätt att finnas som någon annan.

Nu tänkte jag skriva lite till och sen bär det av till danssalen och hoppas den är ledig.
Så ska det hiphopas så det blingblingar om det!

Tittade på lite bilder från i somras, då man hade vackra fräknar på näsan och hade lite färg i ansiktet. Längtar till värmen och den där ön jag kommer ifrån.

Jag har börjat odla omedvetna dreads. Har två toffsar i nacken som jag inte får ut. Låta det fortsätta eller plågsamt borsta ut? Den som lever får se.

Hade nåt spex inplanerat till vårfesten imorgon, men tappade lusten. Orka. Det får va. Har träningsvärk i min spexnerv. Eller så är det för att jag inte har lärarMagnus här att göra schlagerpotpurrin med... ; )

Att spela eller inte spela innebandy kl 20... Vill mest av allt gå till danssalen och shaka loss. Men... Orka.
Nu får jag prioritera det viktigaste, vilket är att orka spela upp scenen ur Skiljas med Oscar på redovisningen på måndag. Det är mitt mål just nu.

Nu tänkte jag se klart Tarzan med Carmen.

Trött trött trött, måste sova mer...

Wow. Mäktigt att se spektaklet på plats. Med min älskade bror vid min sida och 14000 till på arenan. Man kunde se när Bert sprang runt och skötte sina affärer, tekniker slet arslet av sig och såna där små missar man inte får se på tv.

Åsikt och insikt
Carola är fett överskattad. Blek och trist låt. Hade väntat mig mer. Men visst var det en smula magi när hon sprängde Scandinavium med publikens jubel... Jag ville bli frälst, men låten är tunn.
Roger dock... Vilken man!
- Tänk er Pontare i chockrosa... Hur skulle det se ut?
- Som Barbapappa!
Lenas kopior var en briljant idé, är Hans Marklund den skyldiga? You go boy!
Rednex... Ja. Rednex. Hemskt gärna, och nu även i finaaaal!
Günther... JA! Jag vrålade när han och hans solskensflickor gjorde den klassiska rulla-huvet-koreografin.
Sandra Dahlbergs låt är grym och rivig. Hade dock inte kunnat konkurrera med Linda B, som kommer slå det mesta på lördag.
What else? BJÖRN, såklart! Charmtroll numbero uno! Gullig fransk chanson...

Fortfarande stressad, men jag sover gott om nätterna, peppar peppar... Måste ju leva det här livet just nu, kan inte ta semester. Som tur är har vi "bara" färdighetsträning nu, går in i Cprojektet om 3 veckor. Så det är överkomligt.  Jag vill ju så mycket.


Jag låter mig luras - Vad skulle jag annars göra?

Nu har jag bokat resan hem till påsk. Puh. Skönt att ha det klart. Mycket tåg, båt och buss blir det. Jag gillar att resa, se landet Sverige från marken sett. En hel vecka på ön blir det.
Idag tog jag sovmorgon, men gick upp till 10rasten för att ha ett UNFmöte med rektorn. Sen var jag med på impron, scenografin&regin plus att jag orkade nästan hela aerobicspasset! Yeehaa! Det trodde jag aldrig, det var skönt att få hoppa och studsa, så man inte gömmer sig för att man tror att man är sjuk.
Det är nog det dummaste jag kan göra, låsa in mig och grubbla.

Idag fick jag en film av David som jag funderat på ett tag, en dansfilm som jag tror är rätt bra - Honey med Jessica Alba. Säkert en rejäl klyscha, but then let it be a klyscha! Dansfilmerna duggar tätt på min repertoar just nu. De avlöser varandra. Det är ju så coolt. Jag har också börjat sjunga och dansa på allmänna platser, för att pigga upp. Men det är inte lika coolt när man är ensam, man borde bilda en hel ensemble som gjorde små musikalnummer helt apropå på platser där man minst anar det.

Och hur jag mår? Jag är trött i kroppen efter den senaste tidens påfrestningar. Men jag känner mig mer stabil nu. Försöker bena ut saker och ting, vad som stressar mig. Kärlek, skola, framtid. Skulle det va allt?
Måste ta hand om mig själv... Har en tendens att alltid finnas där för alla. Låta alla tala till punkt utan att säga ett knyst själv. Jag är ingen supermänniska, jag är bara mänsklig, så måste jag tänka.

Känsla av oro och kroppslig spänning som är förenade med hot eller fara är något som alla upplever. Vid livshotande fara stiger rädslan snabbt till intensiv ångest. Plötslig påkommen ångest av denna typ kallas för panik. Att få dessa käslor utan att det finns någon fara är en stor del vad panikångest handlar om. Panikångest är ett tillstånd som är känt sedan länge, och det omnämdes redan vid 1800-talets slut. Den första "attacken" kommer ofta som en blixt från klar himmel och man tror vanligtvis att det är något fysiskt fel med livsfarlig utgång. Känslan av att tappa "kontrollen" är också stark.

• Ansträngd andhämtning
• Yrsel, ostadighetskänsla
• Hjärtklappning
• Smärtor eller obehag i bröstet
• Darrningar, skakningar
• Svettningar
• Kvävningskänslor
• Illamående eller magbesvär
• Overklighetskänsla
• Stickningar i händer och fötter
• Värmevallningar eller frysningar
• Rädsla att dö
• Rädsla att bli tokig eller att göra något okontrollerat

Det känns betydligt bättre nu. Börjar komma på varför det blev som det blev.
Kanske det är stress ändå? 
Men jag känner mig inte så stressad. Egentligen. Under min tidigare skoltid har jag haft dubbelt så mycket saker för mig och klarat det. Nu är jag helt död efter en vanlig skoldag.
Ska bara vila nu, fick en mycket smärtsam mensattack idag också, till råga på allt. Men jag tror att det är vändningen. Nu ska jag ta det lugnt och inte motionera förrän på måndag planerar jag.
Glo på film och vara ensam - skönt!

Fick ett cdonpaket idag, det gör en alltid lika glad. Hot shots 1 och 2 för en hundring.
På väg är också The Birdcage - Lånta fjädrar. Klassiker!

...när det på posten dimper ner en Krullis Cup t-shirt anno 2006? Min pappi vet vad som gör mig glad. Krullis Cup, för er oinvigda, är Gotlands mest folkliga och populära fotbollsturnering. Min pappas jobb är arrangörer, Gotlands tidningar. De allra minsta springer i klump där bollen finns, helt utom tävlan. Högstadieklasserna visar fin fotboll och tävlar om prestigen. De där emellen har t-shirtarna ner till knäna som små klänningar. Jag har vunnit Krullis. Terra Novaskolan klass 5A 1997. Jojjomänsan. Plus att jag jobbat ett antal finaldagar i mina sportlovsdar. Så Krullis innebär många minnen.
Kommer ihåg ett vackert högstadieminne som jag vill dela med mig av... (Bearbeta, killen dumpade mig senare!) Jag var 14 år, på väg att komma i min hiphop/alternativeperiod. Jag hade baggyjeans, träkulshalsband, stora Vagabondgympaskor jag tjatat till mig, FILA t-shirt och en träningsjacka som fortfarande är i bruk. Jag var så att säga, coolaste katten i stan.
Jag hade chattat med André på Tjelvar, ett skoldatanätverk på ön. Han var det snyggaste jag någonsin hade sett. For real! Han skulle till Krullis på finaldagen. Jag tyckte han kunde komma fram och hälsa (nej, vi hade aldrig setts i verkligheten, bara bytt bilder) men han var blyg. Efter finaldagen skrev han i ett mail till mig att han hade suttit hela fredagen och tittat på mig där jag satt och jobbade i sekreteriatet. Att han inte kunde ta ögonen från mig. Åh vad jag föll! Haha. Men åh vad ont det gjorde när det tog slut.
Nä. Som Nanne säger - Många karlar, lite tid. Och jag har fördelat den väl.. Haha!

Jag mår bättre nu. Men är otroligt trött. Kommer gå och lägga mig snart. Hoppas sömnen kommer lösa det mesta. Får svar på blodprovet i nästa vecka. Tjoho!
Ursäkta om jag inte svarar på sms och mail eller hör av mig alls, men jag är inte riktigt med i matchen just nu. Ni vet var ni har mig ni som känner mig. Lots of love!

På lördag smäller det. Melodifestivalen i Göteborg med Per. Är det sanning? Oh my lojd!

Igår när jag åkte pulka fick jag problem med andningen. Jag flåsade som en pensionär och kunde bara koncentrera mig på att andas. Skitläskigt. Sen satt det kvar, jag flåsade enormt i trappor och orkade ingenting. Jag ringde min mamma. Hon sa att jag skulle kolla mig imorgon hos doktorn. Eftersom jag har en massa ärftligt skit i släkten så var jag inte sen att boka tid i morse.
Idag klockan 9 gick jag in på Mölnlycke vårdcentral och farbror doktorn kollade diverse, blåsa - bra lungor tydligen, lyssna på hjärtat, lyssna på lungorna... Och så mitt livs första EKG. Det måste nästan firas. Där låg man, halvnaken med massa sladdar i små klisterlappar på övre delen av kroppen. Och kallt var det.
Efter det bar det av till labratoriet, där det väntade en nål och två provrör. Vilket var spännande, då blodgivarna kastat ut mig gång på gång för att jag har för tunna ställen att sticka på. Nu kunde jag se hur de nästan fyllde två rör. Det var lite svindlande att se hur blodet bara flödade ut... Vilken mes jag blivit!

Så nu tar jag det lugnt. Ärftliga grejer är inte att leka med. Har inte tänkt på det så mycket förrän idag. Att jag har gener i släkten som levrar blodet - proppar igen. Det kanske är därför jag är så jävla levnadsglad! : D

Hmm.
Jag hade visst fel... Men det är helt klart svenska folket som röstat FEL. Så måste det vara.
Kayo var given.

Hamnade i trött-chock tilltånd. Den lockiga pojken Martin försökte ställa frågor till mig, jag sa bara Mmm...
Efteråt gick jag till mitt rum och skrek mig hes till förra årets kanonlåtar och några favoriter från 1990.
Sen blev jag människa igen.

Hoppas jag får sova i natt. Behöver sova ut.

Efter att ha lyssnat igenom 3 av kvällens bidrag funderar jag på att konvertera till Lilla Melodifestivalen.
Eller begrava mig i traditionella och klassiska schlagers - 80talet, kom tillbaka!
Men plöstligt kommer jag till nummer 4, Jessica Andersson, och så blir jag lite lättad. Det här går att lyssna på. Men jag är lite smått besviken på BWO - som jag gillar väldigt mycket. Annars gillar jag Kayos låt.  Efter första lyssningen, kom ihåg det. Det kan förändras när jag ser det på tv ikväll.

Sitter och chattar med Rickard i min klass. Akrobatisk skåning med Jack Skellington och hans flin tatuerat på benet. Rickard är en favorit. När man är uppe och svävar i ett orosmoln räcker det med att Rickard lägger sina härdade händer på ens axlar. Alla borde ha en egen Rickard som tar ner en på jorden.

Idag är jag helt mör i kroppen efter gårdagens aerobics. Kan ni tänka er, Ida - Aerobics? Nä. Inte jag heller. Det är bara ytterligare en mental blockering att övervinna. Jag är inte längre klumpig och otymplig - jag är bara lat. Nu när det dansas jazz och akrobatiseras utav bara helvete kan man inte längre stänga in sig i det som var. Jag vågar! Och jag vill. Men ibland är det okej att gråta. När man inte orkar hålla tankarna borta. Vi bodysurfade på jazzen, vilket innebär att man ålar på varandra, typ. Så skulle vi göra kullerbytta från handstående över en klasskompis - vilket jag vågade och klarade. Galant. Nästan.

De senaste dagarna har jag varit rätt stingslig. Varit lättirriterad och gått ifrån för att vara själv. Flippade ut på David när vi spelade innebandy. Det var helt galet, jag kunde inte se honom i ögonen, jag kunde inte med honom. Och han störttrivdes med det och retades ytterligare. Det slutade med en armbåge i magen. Det var länge sen jag tryckte till någon. Men han påminde mig om alla grabbskitungar jag stått ut med som barn, han drog upp så mycket. Obehagligt. Men han retas ju för att det är hans sätt att vara. Och jag vet ju att han gillar mig egentligen.

På väg till affären igårkväll sällskapade jag med en äldre dam med flaskbottensglasögon och liten hatt. Alltid lika trevligt att prata med någon man inte känner. Hon inledde med att prata, som alla gamlingar, om krämpor. Att det var halt och att hon hade fått en stort blåmärke på armbågen efter ett fall, men hon hade kommit upp få fötter fort och börjat göra gymnastiska rörelser för att få igång allt igen så fort som möjligt så man inte stelnade. Hon hade pluggat konst på Gotland och kom särskilt ihåg Barlingbo kyrka. Vi skildes åt vid Hulebäcksgymnasiet.