raukan

Igår när jag åkte pulka fick jag problem med andningen. Jag flåsade som en pensionär och kunde bara koncentrera mig på att andas. Skitläskigt. Sen satt det kvar, jag flåsade enormt i trappor och orkade ingenting. Jag ringde min mamma. Hon sa att jag skulle kolla mig imorgon hos doktorn. Eftersom jag har en massa ärftligt skit i släkten så var jag inte sen att boka tid i morse.
Idag klockan 9 gick jag in på Mölnlycke vårdcentral och farbror doktorn kollade diverse, blåsa - bra lungor tydligen, lyssna på hjärtat, lyssna på lungorna... Och så mitt livs första EKG. Det måste nästan firas. Där låg man, halvnaken med massa sladdar i små klisterlappar på övre delen av kroppen. Och kallt var det.
Efter det bar det av till labratoriet, där det väntade en nål och två provrör. Vilket var spännande, då blodgivarna kastat ut mig gång på gång för att jag har för tunna ställen att sticka på. Nu kunde jag se hur de nästan fyllde två rör. Det var lite svindlande att se hur blodet bara flödade ut... Vilken mes jag blivit!

Så nu tar jag det lugnt. Ärftliga grejer är inte att leka med. Har inte tänkt på det så mycket förrän idag. Att jag har gener i släkten som levrar blodet - proppar igen. Det kanske är därför jag är så jävla levnadsglad! : D