raukan

Igår var kulmen, jag mådde verkligen skit. Men jag pallrade mig ändå bort till grillfesten för att överlämna min present till härligaste David. På paketet stod det;
"Jag är trött på dina fula gubbstrumpor - act your age - Grattis för i helvete! /Du har ljugit för mig." Så mycket internt. I paketet låg ett par blå strumpor med rosa dödsskallar på. Rock.
Efter att ha varit på festen en stund började jag glömma bort att jag var sjuk. Sen hade jag en göörmysig afton utan några besvär. Med grill, skratt och kramar. Det gjorde gott in i själen.
Idag har jag mer ont i halsen än nåt annat, snorar och är lite seg. Men glad och lite mer avspänd.

Nu ska vi ha scentid och jag har fått sovmorgon till dess, så jag orkar vara med. Sagan om Allis tar form, det kommer bli en vacker historia om att välja bort livet. Kom och se mig som ni aldrig sett mig förut.

Efter en totalt onödig promenad till Mölnlycke trä och tillbaka är jag bara trött. Orkar inte gråta. Det jag skulle köpa fanns inte där. Hela dagen har jag varit svimfärdig och haft ont i huvudet. Nu sitter jag och mår överkomligt på mitt rum efter en lång välförtjänt dusch, snytandes och fixandes med diverse fix.

Idag fyller David 28 år, mentalt fyller han väl cirka 15. Det ska grillas ikväll, jag hoppas jag orkar. Har inte köpt nåt att grilla men va fan. Livet är fullt av majskolvar som väntar på att grillas utav mig.
Har lite kvar att sy men min älskade Carmen ska hjälpa mig. GULD!

Det känns som om jag har koncenrerat ett helt års ideellt arbete till en vecka. Efter det här är jag värd vad fan som helst.  Typ sova i oändlighet...

Inte konstigt att jag har svårt att koncentrera mig på repet idag, har så mycket saker att tänka på nu.
De veckorna som är kvar nu kommer bli späckade. Två Junis teaterfestivaler, en Stimuluskurs med Junis, antagningshelgen, repetitioner och föreställningar.
När ska jag orka ladda om batterierna och bara vara?

Det är inte lätt när det är svårt. Vet inte riktigt, men jag tror jag lurar mig själv igen. Det är inte lätt när det är svårt. När ska jag orka ta itu med det? Jag får väl skjuta upp det, som med allt annat... Inte känna efter hur det egentligen känns. Ta det som är mest praktiskt. Eller så är det så det egentligen är?
Att jag lurar mig själv för att jag så gärna vill? Åt båda hållen?
Gaah.

Det var trevligt igårkväll. Inte ovärderligt men trevligt. Jag tror jag börjar bli realist. På ett hälsosamt vis. Fast det drar i min naturligt påfallande romantiserande ådra. För det är ju den jag är.

Well. Snart är det dags igen. Nästa pass med Sagan om Allis. Sen måste jag in och köpa tyg i stan.

Såhär lite pengar som jag har på mitt konto har jag inte haft på länge. I can do it. I can do it.

Jag är sämst i världen på att deppa. Även när jag går in för det så sitter jag och flinar efter tio minuter. It's a curse and it's a blessing.

Det känns lite som att ha FF när Carmen och Alex är borta. Haha. Mamma och pappa.

Ibland känner jag att jag är någon speciell. Att jag ska bli något utöver det vanliga. Utföra stordåd.

Basketträning en timme. Shoot som hoops och kuta runt i gympasalen med Jay-Z som skanderar "If you're havin' girlproblems I feel bad for you son, I got 99 problems but the bitch aint one!"

Jag är lite rädd för mig själv, mitt emetionellt störda psyko. Moahaha. Fan.

Nä. Nu skulle det passa bra med lite inlagd mango. Och det ska ske nu! Men NEJ, jag har ingen konservöppnare!
F-J-O-L-L-A, F-J-O-L-L-A, F-J-O-L-L-A, Ida är en FJOLLA!
Jag får väl tugga upp plåten.

*springer ut*

Jag träffade en snäll granne som ägde en konservöppnare. Förväntansfull tillbaka till rummet med burk och öppnare. Tog upp en bit inlagd mango och åt...
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!
Dricker vatten, spottar, gurglar, vrålar, borstar tungan, äter massa godis för att få bort smaken.

Kul lördag kväll. Verkligen.

Pa öin.

Åkte in runt 12 med Hampus som sällskap. Vi drog en vända innan jag skulle ut till Bäckebol och dess Ikea. Letade där efter tyger men allt svart tyg var slut så jag fick åka tillbaka. Då mötte jag upp Towe och handlade ett linne till min karaktär och en tröja till Ida. Sen åt vi sushi. Hela dagen har jag gått i linne och en tunnare variant av tjocktröja i kulörer jag trivs i så som grönt, gult, rött plus min älskade farfarskeps. Våren plockar poäng.
När jag och Hampus gick i Nordstan sprang jag in i Rasmus som kommit hem från Tanzania. Det kändes fett märkligt att träffa honom igen på hemmaplan, det var senast i somras på kongressen. Jag blev i vilket fall väldigt glad, trodde först inte att jag såg rätt, det krävdes några blickar för att greppa. Haha. Han såg också ut att vara glad över att se mig. Vi ska ses så han får berätta allt om sitt äventyr för mig.

När min bror berättar om sina förberedelser med sin barngrupp blir jag så jävla sugen. Hoppas att jag hittar den tiden det behövs nästa år. Eller året efter det. Eller året efter det. Suck.

Låtlista dessa första vackra vårdagarna 2006:
Mamma mia - Under attack
Agnes - Stranded
Beyonce - Check on it
Petter - Det går bra nu
George Harrison - I got my mind set on you



... på mitt visitkort står det Ers Majestät...

Idag när mina benhinnor skulle ge upp tog vi ett extra varv runt sjön, och jag följde med. Avslutade med att klara 10 armhävningar på raken, de 7 första gick förvirrande lätt.

Städa städa varje fredag å så varje jul - det tycker jag är kul. Tvättid och dammsugning. Så jag kan andas.

Smash Mouth - The way that you are

Vi får se vad kvällen har att erbjuda.

Varje dag sen vi kom tillbaka från lovet har min ensemble med regissör börjat dagen med en Marsche Tonique, vilket är en rask promenad, och lite workout i form av situps och armhävningar.
Marsche Tonique i grupp är den totala förnedringen. Jag mår skit varje sekund av det. Men jag biter ihop. Speciellt jobbigt är det när gamla hjärnspöken letar sig fram, att mantrat "jag är inte tjock, jag är bara lite långsam, låt mig va" ekar i huvudet och när hela gruppen stannar upp för att vänta in mig... Då vill jag kräkas. Jag vet att ingen vill mig illa, men det är väldigt påfrestande redan som det är, att gå fort, sen att göra det i grupp, beroende av andra. Mina tankar far som blixten till basketträningarna på mellanstadiet.
- Okej, ingen får gå vidare till lay-ups förrän IDA har klarat att sitta i 90 grader! KOM igen nu, IDA!
Men det är bara att bita ihop. Som jag gjorde då. Grät när jag kom hem men gick lik förbannat tillbaka till nästa träning. Var nära att lägga av då, men gjorde istället ett ryck för att "visa dom jävlarna" till tränare och blev riktigt bra. Spelade hela högstadiet och halva gymnasiet. Sen fick det räcka.
Något positivt kom ur dagens träning, jag klarade för första gången i mitt liv att göra 10 armhävningar i rad. På knäna i och för sig, men ändå! 10 stycken! GALET!

Vår första scentid var idag. Kändes speciellt att få stå på scenen äntligen. Nu tänkte jag gå och sy lite...

Utnyttjade mitt presentkort hos David idag. En helkroppsmassage. Har smärre blåmärken över axlarna nu. Han förlöste en massa snor men jag känner ingen större skillnad efteråt. Bara jävligt trött. Kommer sova gott i natt, går väl och lägger mig nu eller så...

Min syster har influerat mig på många sätt och vis. Teatern bland annat. Hon har även tagit in David Gray i mitt liv. Om ni inte har hört honom kan jag rekommendera Babylon, Everytime, This years love och Say hello, wave goodbye. Och det finns mer att hämta.  

Man borde promenera mera. Idag har jag tagit en jättekort sväng i skogen med en blonderad BingoRimérlookalike formerly known as David. Sedan gått till affären och handlat lite nödvändigheter med Under attack i öronen. Och nu hoppas jag få med en Hampus på en runda runt sjön.

Jag känner att jag är i fas med ganska mycket nu. Men jag glömde min rakhyvel hemma på ön. Shoot.

Solen är framme och den gör sitt jobb. Värmer jorden och människorna som bor där.

Lyssnar på tryckare från 60talet. Jag avundas mina föräldrar och deras generation som fick dansa på riktigt.

Efter att ha tagit en rejäl funderare i duschen (jo, jag tänker bäst där) så löste sig det mesta. Tankar om pjäsen har tagit fart med inspiration från ett annat problem jag har att lösa. Haha. Lustigt hur det kan komma något gott ur vad fan som helst.

Påsklunch med släkten. Nu har Trum-Jens hört av sig så det ser ut som om det blir en dejt ikväll. Vill bara gå genom innerstan och njuta i solen. Världens vackraste stad.
Imorgonbitti åker bror hem och resterande ska gå och se The Wiz på eftermiddagen. Hoppas få träffa lite kompisar på kvällen. Sen är det måndag och jag åker hem. Först tre timmar båt till Oskarshamn, sedan två timmars buss till Växjö för ett sista byte till tåg i tre timmar.
Back to Wendelsberg och slutproduktionerna.

Känner en stress över sommaren och livet i sig. Orkar inte träffa folk detta lov, vill bara vara själv, men får lite dåligt samvete för att jag inte är social. Sen tänker jag en massa på pjäsen jag ska skriva och regissera men aldrig kommer till ro. Jag vet att jag har ett tag på mig, men jag är stressad ändå. Ni som känner mig vet ju att jag måste göra allt till hundra. Och som läget är nu har mitt självförtroende fått sig en liten törn och jag tror inte på mig själv tillräckligt, vilket är skitlöjligt av mig. Vafaaan. Jag får gräva ner mig i mina tidigare succéer och dra peppande mantran och intala mig att jag är bra. Spela in ett band med beröm och sätta på repeat. Fast det känns också fel, att lyssna till det man redan har gjort - jag har varit jävligt bra en gång, men måste jobba mer för att komma tillbaka till den nivån. Så känns det.
Eller så är jag bara så utomordentligt fånig.

Har börjat kolla pjäser till etyderna i höst. Får kolla med Rickard vad han vill. Finns en del guldkorn.

Gaah! "Finns det nån som har en minut, som kan visa en väg så jag kan ta mig ut?"

Nu har familjen Wahlgren sett The Birdcage, en vansinnigt rolig filmatisering av en pjäs. Nathan Lane, Robin Williams och Hank Azaria rockar fett.

Idag var vi hos Schellers i Bro och hälsade på. Det var full rulle, alla barnen var hemma, kusinen, Eriks nya flamma (jag visste ingenting!), deras morfar, en ny hund som heter Seppo så Lajka inte behöver vara ensam och två hästar. Vilket gäng! Plus fulltaliga familjen Wahlgren. Vilket drag! Jag var så otroligt fnissig och pratglad efter några dagar i frivillig isolation. Det är kul att fnissa ikapp med två fjortonåringar åt saker som är helt tagna ur luften.

Problem med knät hela dagen. Vad gör jag för fel? Knäskydd och Orudis på tub. Aj som fan.

Vaknade behagligt denna morgon och fick en impuls att läsa mitt manus. Tog upp det och läste nån sida, ända tills två svarta ben letade sig över kanten. Jag blev så chockad eftersom jag hade skonat en åttabent vän i badkaret innan jag gick och la mig (vilket mamma sen bestämde en dejt mellan denne och en rullad tidning när jag gått därifrån) så jag kastade manuset över rummet, rakt på min klädhög på golvet. Smart Ida. Gick upp, sådär motvilligt med träningsvärk, och började sortera kläder. Hittade spindeln till slut under mitt överkast. Jag eskorterade den lilla till vad jag tänkte skulle vara min mammas sovrumsfönster, men jag tappade honom och han försvann fort under en låda. Nu bor han hos mamma. Moahaha.

Idag ska vi ut till familjen Scheller som flyttat till Bro. Där ska jag klappa hästar, hundar och min blivande man Erik, som tydligen råkat ut för en bilolycka på ett träningsläger i Portugal. Får helt enkelt göra min plikt som eventuell hustru och laga kyckligsoppa eller vad det nu är dom brukar göra i amerikanska filmer.

Piss-regn... Jag sa sol! SOL, ska det vara så svårt?!
Inget spring idag, skitväder och så har jag lite ont i knäna. Gått ut lite för hårt. Men situps ska väl gå.

Det är underligt hur en låt kan beröra. Jag är helt såld på Under attack från svenska Mamma Mia. Utan att ha sett musikalen. Tänker på min situation och ler. Livet är allt bra underligt och jag vill inte missa en minut av det.

En egenskap som folk brukar påpeka som god är att jag vågar drömma. Att jag tror på det goda, kärleken omkring oss och låter mig falla. En god egenskap, det är så det sägs, en egenskap jag måste vårda. Lite den charmen att aldrig bli riktigt vuxen, att ifrågasätta varför saker är som de är. Varför vuxna gör som de gör. Eller ska göra för att det är något som ska vara på ett visst sätt.
Jag undrar om jag kommer hamna där till slut.
Näää... : )

- Vi skulle ju ligga med varann!

/ Bert - den sista oskulden

Ett av SVTs triumfkort. Jag är lycklig att ha växt upp med så bra tv!

Min bror har hittat ännu en goding jag inte förstår hur jag kunnat leva utan tills nu:
Mamma Mia musikalen - Under attack. Så svag för B&B + musikal. Dom vet hur det ska göras.

Nu ska vi se Extra extra och sen del 2 på Lasermannen som Per fick i födelsedagspresent. En skitbra tvserie som handlar om en sjuk människa och ett främlingsfientligt Sverige i början av 90talet. Man blir fan mörkrädd. SVT rockar fett.

En tur i skogen idag med. Lite trögare start än igår då jag flög över marken så fort jag satt foten på spåret. Men sen när jag kom ut på landet, där hästarna går i hagarna och man känner att man inte längre är i stan, upp på hällarna, så flög jag fram. Studsade och slängde mig omkring. Hoppade runt på stenarna och mimade med i låtarna. Balansgång på rörledningarna. Andas friska luften som fyller lungorna med liv.
När jag kom hem gjorde jag situps och rygglyft till Eminems Ass like that och 50 cents Disco Inferno.

Idag ska jag bara slappa. Se på film, läsa, dega och inte tänka på någon tid att passa.

I påskhelgen kommer vi kanske få ihop hela bunten, mommo&moffa, systers pappa och hans sambo, kusinerna och resterande släkt och äta god mat. Himla synd att min syster och hennes kille inte kommer ner. Dom har så mycket att göra, det förstår jag. Men jag får väl längta till sommaren och hoppas på lite kvalitetstid med dom då istället... : )

Nu har jag bestämt att våren är här. Idag var jag ute och sprang i skogen, gick bitvis, och körde lite moves på hällarna. Om någon såg mig måste dom trott att jag var galen.
Sen åt jag lunch med Julia, Bella och Emma. När Bella gick till jobbet satte vi oss i solen och njöt. Sen blev det en glass på hamnen. Vackra dagar som kommer förgylla mitt lov och mitt liv.
Jag är lite rosig på kinderna nu efter en dag utomhus.

Skorna kommer bytas. Sorry, men jag måste välja skor på hur de ser ut. Så är det. Sulorna behåller jag, att sätta i mina andra skor för att knuffa upp hålfoten.

Funderar mer och mer på en sån där ögonoperation. Så man slipper linser och glasögon. Någon som kan trolla fram 20.000 bara sådär?

Dagen har gått åt till att göra nytta. Först en dejt med min naprapat som jag inte träffat sen jag var 17 och lirade korgboll i div 2. Han sa helt apropå att han skulle sticka lite nålar i mig och mina knän, det var ett lite hastigt och obehagligt utfall även för en som tål det mesta. Akupunktur. Det var lite läskigt faktiskt, och visst kändes det lite när han kopplade in ström i det hela. Sen sa han att jag måste skaffa bättre skor. För att rädda mina knän, så att jag orkar stå och gå när jag är på scen och i vanliga livet. Jag kom på att man måste nog börja träna också. Förebygga skador och sånt. Hoppas på sol imorgon med, så man kan ta en sväng ute i skogen. Sen så var jag och kollade min dator, måste skaffa mer minne tror jag...
Efter det åkte vi till Kvarnen och köpte mig ett par rejäla skor. Jag har lite svårt för att köpa skor jag inte tycker är snygga, skor är lite smått viktigt för mig. Känns därför tveksamt att ha köpt ett par skor som jag inte tycker är snygga, men jävligt nödvändiga. Måste tänka långsiktigt nu. Fötter och knän i första hand, estetisk i andra, om än alls. När vi hade kommit fram till par nummer 714 bland skor sa jag helt sonika "jag skiter i hur dom ser ut, ge mig nåt som passar!" Får gå runt i dom här hemma lite och se vad jag tycker när jag provat dom ett tag.
På eftermiddagen var det kalas här, Per fyller 22 år idag. Mommo och moffan var här och familjen Sjöberg, som det ska vara när någon fyller år. Vi åt kakor och pratade.

Lunch imorgon med Julia, Bella och Emma. Några av brudarna från gänget. Resterande kommer snart. Linnea anländer från Boston i slutet juni. Hon har varit borta så länge nu. Vi har alltid varandra, flickorna.

Är i det rastlösa stadiet på lovet nu. När man vill göra massor men inte orkar. Gaah.

Spelschemat är klart. Om du vill se Sagan om Allis ska du ta dig till Wendelsberg följande datum:

Jag gillar att åka tåg. Åkte från Göteborg till Stockholm igår i 4 timmar och pratade nästan hela vägen. Tiden gick så fort, jag hade kunnat sitta ännu längre. Först satt jag med sjuksköterska Britt från Falun. Vi pratade om varför människor blir som de blir, om hur viktigt det är att mamman och pappan håller i sitt barn de första levnadsåren, att istället för att sätta dom i vagn borde man ha dom i en sjal knuten intill sig, som kvinnorna i Afrika. För att det ger tryggare och mer harmoniska barn. Vi pratade då om varför vissa barn blir  "jobbiga", de som är klängiga och gnälliga, och om att det aldrig är ett barns fel - det grundar sig alltid hos föräldrarna. "Ingen är gangster när man är 2 år". Hon var specialist och väldigt kunnig. Det gav mycket.
När hon klev av i Örebro tog en ung kristen Viktoria hennes plats. Hon skulle till staterna med sin familj för att fira hennes pappas 50årsdag. Vi pratade om våra respektiva ställningstaganden, jag som absolutist och hon som pingstkyrklig. Också ett bra samtal.

I fredags var jag ute en sväng på stan med klassgrabbarna Rickard, Anton, Hampus och Vidar. De drack öl och jag drack Pago. Vi snackade en massa, både skit och vett. En helskön kväll med dessa trevliga herrar. Vi från internatet tog 01:20 bussen hem. Det känns som om jag har en massa stadsbesök att ta igen, ska fan ut varje helg innan vi slutar. Med reservation för att jag orkar. Såklart.

Nu är jag på ön, efter en kortare visit hos syster - dvs se på film och sova på hennes madrass. Kände direkt när jag klev ut från Centralen och skulle med 47:an till Styrmansgatan att jag gillar Stockholm. Känner mig hemma där, jag hittar någorlunda till platser jag ska till och så var det skinande sol.
Precis det samma som mötte mig och min bror på färjan idag. Sol! Sol! Ge mig mera sol!

Saknar dock redan Göteborg och vissa av dess invånare.

Satt på båtbussen till Nynäshamn och lyssnade på soundtracket ifrån RENT, såklart. Slogs återigen av mina romantiserade-ingenting-är-omöjligt-för-kärleken-övervinner-allt-tankegångar. Jag är sådan, en romantisk sucker för lyckliga slut som gärna kastar mig ut. Gaah. Ska det alltid vara så här?

There's only us
There's only this
Forget regret
Or life is yours to miss
No other road
No other way
No day but today

Aaaah... Lovet närmar sig. Ska mysa med familjen, hångla med mina bästa tjejer, mata ankorna i Almedalen med trum-Jens (en av dom jag ska gifta mig med), äta loads of påskgodis och mat, se gymnasieuppsättningen av musikalen The Wiz, läsa manus, träna stenhårt i skogen, se på film och jävlas med brorsan som fyller 22 på måndag.

Idag ska det buggas. Det är något jag längtar efter hela tiden! Ska bli så roligt att svänga loss! Jag fick ta med mig lite skivor sa Christoffer, och självklart kommer Hermans Orkesterskivan att åka med. Är det något man ska bugga till så är det ju Hermans!
Ikväll är det telefonmöte med teaterkommittén. Mycket som ska tas upp. Festival och Stimulus.

Vet inte vilken musikal det blir på lördag, kom på att jag förmodligen ska se Mamma Mia i höst, så jag borde kanske ta Skönheten och Odjuret? Jag gillar ju Disney. Fast Sweet Charity hade också varit roligt.
Gaah. Om jag ens hinner gå på något? Kommer till Sthlm 17:53, säkert försenad...Båda börjar 19:30. Då ska jag alltså hinna hem med väskor till Östermalm, äta middag och hitta dit...?

Igår tog jag och Hampus en tvåtimmarspromenad. Sen satt vi ett gäng och hade en rätt spontan grillkväll med gitarrspel, munspel och skön stämsång. Alla dessa musikalare. Kvällen avslutades med Michelangelo och så började det regna. När jag gick och la mig kunde jag inte somna för att min bakre del var iskall. Jag hörde min mammas röst eka i mitt huvud - "NAJ, du får int bli kall om rumpen, då får diu URINVEGSINFEKTJION!"

Har suttit och kollar kartor över Stockholm nu... Försöker välja teater på grund av vilken som är närmast. Jag tror det blir Sweet Charity. Jag gillar ju Nanne Grönwall. Och så ligger det rätt nära hem. Bara över Nybroplan vid Dramaten, runt Nybroviken, så ligger Wallmans där. Det blir så bra så.
Men... Cabaret är ju lockande också och rätt nära hem... GAH!

Jag har börjat bli kräsen med mat och äter dåligt. Det är inte dem bästa vanan man kan skaffa sig. Längtar tills på söndag, då jag ska få äta mammas mat i en vecka. Och fiskburgare på MAX. Oh YEAH!

På lördag åker jag till Stockholm, åker sedan båt på söndag med broder Per. Funderar på vad man ska hitta på på lördagkväll, ska man se Cabaret, Sweet Charity, Saturday night fever, Mamma mia eller Skönheten och odjuret? Allt beroende på vad jag hinner till, om det finns plats och vad det kostar.
Stockholm, där händer det grejer. Men fan vad det kostar!

Lämna inga dörrar på glänt.

I några timmar gick jag på stan med kära Towe. Vi strosade runt och tog tid på oss, allt i Towe&Idatakt. Stanna, reflektera och sega. Som det ska vara när vi är ihop.
Jag har länge lurat på hur man ska lukta, då man vill lukta annat än naturligt. Så vi gick in på Åhlens city och fick lättare huvudvärk tillsammans. Jag blev sentimental och försökte lukta till mig högstadieångest på burk, förnimmelser av expojkvänner, min systers gamla bohemodörer och pappas trygga doft.
Hittade en parfym jag hade på provflaska på högstadiet, jag använde den då jag ville vara lite "vuxen och mystisk". Tydligen har jag blivit vuxen och mystisk nu, det slutade med att jag köpte med mig en By - Dolce&Gabbana hem. Kartongen är leopardmönstrad. Säger kanske något om hur posh-tantig den är. För mig luktar den inte leopard eller socitetstant. Den luktar Ida i sina bästa dagar. Vilket jag alltid är.. ; )