Oh. My. Lord.
Det är alldeles för mycket intryck just nu. I huvudet snurrar två fantastiska föreställningar av Tramses II på Ukkis, dess fenomenalgrejta efterfest, den tunga och viktiga Harry Potterupplösningen, antagningsbeskedet, julklappar, hemlängtan och städnoja.
Antagning; jag kom in på Retorik A till våren. Jag är taggad. Har hört mycket bra om den kursen. Härskartekniker, one to go!
Harry Potter: Folk bara dör och dör, hur ska detta sluta????? Jag tror jag plöjer sista kapitlen i natt... Jag vet redan nu att det kommer kännas förbannat tomt när boken är slut. Inte längre få längta efter nästa, och nästa, och nästa...
Julklappar: *hemlis* Men jag kan avslöja att jag är nöjd med mina fynd.
Städnoja: Livet efter Tramses är att tokstäda! Ända sedan jag vaknade 12:31 har jag städat. Nu är det nice and clean.
Tramses II: Har tittat tillbaka på mina äldre inlägg då jag trodde att spexet hette Tramses 2. Men det är ju Tramses den andre. Hihi. Busigt och slightly korkat. Det är spännande hur jag kommit in i spextänkandet. Från att ha nästan förkastat traditionen som något enbart för klubbar av inbördes beundran och osäkra människor har jag öppnat upp för en smärre kärleksförklaring. OBS! Bara till detta spex. Jag tror inte jag kommer tycka andra spex är bra efter det här. Tramses II har blivit min första spexförälskelse och en oersättbar sådan. Och bara att få spela på nybyggda Uppsala Konsert & Kongress har lätt varit värt missade sovmornar och scenbytesrep. Med loger, greenroom och oändlig tillgång på kaffe (för de som behagade). Så har jag fått träffa människor jag aldrig skulle möta annars. Intressanta, tillmötesgående och engagerade. Jag har sagt det förut, jag går igång på engagemang! Det tänder något i mig att se och uppleva människor som i en mixad konstellation har ett gemensamt mål och kämpar tillsammans för att uppnå det, ja, till och med spränga barriären. Tramses II var en sådan konstellation.
Föreställningarna gick bra, men framförallt premiären. Det var magiskt. Vi hade en kämpig första akt sista föreställningen, bland annat pga en unge som missbrukade omstartsbegreppet. Inte därför, men bland annat. Men i andra föreställningen hände något som jag kommer minnas länge. Min första och sista omstart. (Ja, jag skriver så för att jag vet att jag aldrig mer kommer delta i något spex). I scenen Inför slaget får jag en pil i ryggen och dör pga jag brister ut i gapflabb då jag inte får det. Hmm. Svårt att förklara. Men i alla fall, när jag ramlat ner och dött fick jag spridda skurar av "omstart" från publiken. Jag reste mig upp på knä och pekade på pilen i ryggen och sa med tillgjord ljus trängd röst "Aj som fan!". I sekunden jag öppnar munnen och hoppas att rösten håller är det helt tyst i min hjärna och överallt på hela jorden. När jag faller mot golvet möts jag av runt 900 skratt och applåder. Då fattade jag varför vanliga dödliga ägnar sig åt spex.
Städsexan på V-dala var mycket trevlig. Pyttipanna (tydligen det enda som får serveras på sexor..?) och dans och tal med omstart och tårar och Kumbajja my lord, Kumbajja. Vilken produktion! Det klev fram talare efter talare som berättade om när deras Tramsesresa hade börjat, det var mars, maj, augusti... Så många har planerat detta så länge. Jag hade nog inte fattat det förrän då. Jag var lite rädd innan att gå på sexan då jag försökte lösa ekvationen: Hmm. Folk har slitit som djur i flera veckor, knappt sovit, knappt ätit, knappt vilat... Nu har vi två tuffa föreställningar i ryggen och folk ska supa. Aj aj aj, tänkte jag. Ingen bra kombo. Men jag märkte absolut inget otrevligt denna kväll, det var bara härligt, mysigt och avslappnat. Och PAARTEEY såklart. I helgen blir det ännu ett avslut, någon form utav avslutning, fick jag höra när jag gick från Tramseshuset i morse klockan 4. Då började jag bli lite trött.
Den egyptiska looken.
Anna och jag, transa-Kristian och nubier-Henchie, jag helkroppsbild och Henrich - en vanlig dag på jobbet.
Dans-Sophie och jag kunde inte sluta peta på varandra . And Strike a pose!
Antagning; jag kom in på Retorik A till våren. Jag är taggad. Har hört mycket bra om den kursen. Härskartekniker, one to go!
Harry Potter: Folk bara dör och dör, hur ska detta sluta????? Jag tror jag plöjer sista kapitlen i natt... Jag vet redan nu att det kommer kännas förbannat tomt när boken är slut. Inte längre få längta efter nästa, och nästa, och nästa...
Julklappar: *hemlis* Men jag kan avslöja att jag är nöjd med mina fynd.
Städnoja: Livet efter Tramses är att tokstäda! Ända sedan jag vaknade 12:31 har jag städat. Nu är det nice and clean.
Tramses II: Har tittat tillbaka på mina äldre inlägg då jag trodde att spexet hette Tramses 2. Men det är ju Tramses den andre. Hihi. Busigt och slightly korkat. Det är spännande hur jag kommit in i spextänkandet. Från att ha nästan förkastat traditionen som något enbart för klubbar av inbördes beundran och osäkra människor har jag öppnat upp för en smärre kärleksförklaring. OBS! Bara till detta spex. Jag tror inte jag kommer tycka andra spex är bra efter det här. Tramses II har blivit min första spexförälskelse och en oersättbar sådan. Och bara att få spela på nybyggda Uppsala Konsert & Kongress har lätt varit värt missade sovmornar och scenbytesrep. Med loger, greenroom och oändlig tillgång på kaffe (för de som behagade). Så har jag fått träffa människor jag aldrig skulle möta annars. Intressanta, tillmötesgående och engagerade. Jag har sagt det förut, jag går igång på engagemang! Det tänder något i mig att se och uppleva människor som i en mixad konstellation har ett gemensamt mål och kämpar tillsammans för att uppnå det, ja, till och med spränga barriären. Tramses II var en sådan konstellation.
Föreställningarna gick bra, men framförallt premiären. Det var magiskt. Vi hade en kämpig första akt sista föreställningen, bland annat pga en unge som missbrukade omstartsbegreppet. Inte därför, men bland annat. Men i andra föreställningen hände något som jag kommer minnas länge. Min första och sista omstart. (Ja, jag skriver så för att jag vet att jag aldrig mer kommer delta i något spex). I scenen Inför slaget får jag en pil i ryggen och dör pga jag brister ut i gapflabb då jag inte får det. Hmm. Svårt att förklara. Men i alla fall, när jag ramlat ner och dött fick jag spridda skurar av "omstart" från publiken. Jag reste mig upp på knä och pekade på pilen i ryggen och sa med tillgjord ljus trängd röst "Aj som fan!". I sekunden jag öppnar munnen och hoppas att rösten håller är det helt tyst i min hjärna och överallt på hela jorden. När jag faller mot golvet möts jag av runt 900 skratt och applåder. Då fattade jag varför vanliga dödliga ägnar sig åt spex.
Städsexan på V-dala var mycket trevlig. Pyttipanna (tydligen det enda som får serveras på sexor..?) och dans och tal med omstart och tårar och Kumbajja my lord, Kumbajja. Vilken produktion! Det klev fram talare efter talare som berättade om när deras Tramsesresa hade börjat, det var mars, maj, augusti... Så många har planerat detta så länge. Jag hade nog inte fattat det förrän då. Jag var lite rädd innan att gå på sexan då jag försökte lösa ekvationen: Hmm. Folk har slitit som djur i flera veckor, knappt sovit, knappt ätit, knappt vilat... Nu har vi två tuffa föreställningar i ryggen och folk ska supa. Aj aj aj, tänkte jag. Ingen bra kombo. Men jag märkte absolut inget otrevligt denna kväll, det var bara härligt, mysigt och avslappnat. Och PAARTEEY såklart. I helgen blir det ännu ett avslut, någon form utav avslutning, fick jag höra när jag gick från Tramseshuset i morse klockan 4. Då började jag bli lite trött.
Den egyptiska looken.
Anna och jag, transa-Kristian och nubier-Henchie, jag helkroppsbild och Henrich - en vanlig dag på jobbet.
Dans-Sophie och jag kunde inte sluta peta på varandra . And Strike a pose!
Kommentarer:
Postat av: Mattias Tramses
"I sekunden jag öppnar munnen och hoppas att rösten håller är det helt tyst i min hjärna och överallt på hela jorden."
Grattis, du har upplevt något som är få förunnat. Jag själv har bara kännt det några få gånger. Börjar alltid gråta när jag tänker tillbaka på min bästa sådan. Jag tycker du ska fortsätta med spex. Du är ju vass. Varför tror du att du annars fick ha en mik.
Kram / M
Postat av: Haggan
INTE SLUTA SPEXA. Man kan ju ha flera förälsker sig och jag tror det finns en heting till i vår! Du kan väl prova och data lite? JOOOOO
Postat av: Mam
Grattis dotter min till att du blivit antagen till Retorik A, det ämnet kommer du nog att gilla.
Det blir spännande att höra om alla roliga upplevelser och föreställningar när du kommer hem.
Kram från mamma
Trackback